tisdag 26 oktober 2021

På tal om...

På tal om förnybar energi. Jag råkade snubbla över ett Youtube klipp, en Tysk undersökning där man visade att ex elbilars totala C02 utsläpp under produktionen är större än för en vanlig miljödiselbil. Inte själva bildel-produktionen den är ungefär densamma men batteriframställningen. Man tog i beaktande även brytningen och rafineringen av de sällsynta jordartsmetaller som ingår som komponenter i ett modernt batteri. Livslängd, max 10 år sedan är det förbrukat. Man räknar att en modern Diselbil i alla fall lever 20år. Detta betyder att du behöver 2 batterier för att köra din elbil lika länge och därmed överskrider du den vanliga bilens C02 utsläpp med det dubbla. Skulle vara intressant och få veta vad ett nytt utbytesbatteri till en elbil kostar? 25000, 50 000 eller 100 000 kr? Någon? 



Det är redan känt att brandkåren har problem med att släcka en batteribrand i en elbil och nu framkom det även att ingen vet hur "slutförvaring" av ett uttjänt batteri ska gå till. Hur och var tar man tillvar på restprodukterna? Det samma gäller tydligen solpaneler. Så om 25 år står vi alltså vid ett nytt problem som man idag inte har en lösning på. Lite märkligt kan man tycka men jag tror jag fattar hur de tänker. Det löser sig....

Priset på en elbil är för den vanlige svensken ett problem. Att ha det som tjänste eller leasing är väl en sak men att pynta runt 500 000:- på ett bräde är för många en ganska saftig summa. Laddstolpar byggs för fullt men om man bor i glesbyggd är det nog inte lika kul, speciellt inte om vintern. Frågan är också, vad elen ska komma ifrån? Vi verkar ju redan nu ha problem med eltäckning. Nej inte enligt MP:s Per Bolund, då har vi ett överskott som vi säljer. Varför har inte MP stängt Karlshamnsverket? Det är ju ett oljeeldat(icke förnybart) ineffektivt sätt att producera ström. Kan kanske vara bara att ha om man skulle råka räkna fel på tänkt elförbrukning.... Ja oljeeldade kraftverk är ju kanon för miljön eller? Vindkraftverk som ingen verkar vilja ha är väl helt ok om det blåser. Solfångare är också bra alternativ när solen lyser men vad ska svensk industri tillverka en vindstilla natt? 


Priserna på el har stigit och kommer att så göra även i framtiden. Vem drabbar detta, ja inte enbart miljöpartister i alla fall.

Jag är inte överförtjust i kärnkraft heller men jag ser det ändå som det renaste och vettigaste alternativet. Slutförvaringen inkaplad nere i bergrum måste väl ändå vara ett alternativ till kol och oljeeldade kraftverk. Även om halveringstiden är lång på kärnbränsle så föredrar jag att mina barnbarnsbans barnnsbarn har ren luft att andas. Jag menar att vad kan hända i ett slutet bergrum 2000 meter under jord? Jordbävningar? Lyckades man kapsla in Tjernobyl efter katastrofen så borde man kunna göra detta med det uttjänta radioaktiva bränslet.

Jag är ingen expert på varken bilbatterier eller nuckleära frågor och jag har inte källgranskat Youtubeklippet. Detta är bara mina egna tankar. Jag har egentligen ingenting emot elbilar som tanke och skulle kunna tänka mig en hybrid som nästa bil. Men det känns som om våra politiker sprungit ifrån verkligheten....igen.



Mvh // PP


fredag 22 oktober 2021

Veckans spaning

Några spaningar från veckan.

Hemkört i hela landet. Vem hade trott det? Systembolaget är nu skickade att leverera alkohol  i hela vårt avlånga land. Jo jo! Ett framsteg tycker många. Redan för 40 år sedan hade vi hemkört i min byggd oavsett veckodag. Fast det rullande systembolaget var kanske inte lika lagligt som det statliga....

Flat Capital har haft en rykande start på börsen! Undrar hur många som drabbas av FOMO?

Ingen har nog missat att Volvo Cars ska börsintroduceras. Jag ägde faktiskt Volvoaktier redan på den tiden Volvo var Volvo. Efter uppdelningen i lastvagnar och bildelen som såldes till Ford har det inte varit aktuellt eller ens möjligt. Nu återkommer chansen, frågan är om man ska ta den? Tveksam men ändå lite nyfiken, så känner jag.

Såg en skönt rolig film på Netflix, I död och lust. Det var många goda skratt där och jag vet inte hur man ska kategorisera denna film med bla Noomi Rapace i en av huvudrollerna. Norsk komisk splattertriller skulle kunna vara ett epitet som passar? Bara scenen med den pensionerade stugägarens färd från vårdhemmet till stugan är värd månadsavgiften på flix. Hans ordförråd och fraser där skojar man inte bort!

Passade även på att se ett avsnitt av den omåttligt populära serien Squid Game. Alltså, ja må vara ädre men fy fan vilken skit! En orgie i mord och bara i första "game-scenen" skjuts (läs slaktas) det ihjäl en 150-200 personer. Hjärn och lungsubstans flyger genom luften i denna barnlek. När jag nämde detta på jobbet var det en som sa: - Ja då kanske man inte ska låta min åttaåring fortsätta se den serien... Jag tänkte i min stilla tanke...mardrömmar! Poore kid. Jag såg aldrig avsnittet klart och kommer inte heller att göra det. Det är väl någonting med den Koreanska filmkulturen som inte passar mig....

Avanzapersonal som knarkar måste ge Sven Hagströmmer magsår. Avanzas namn svärtas ner av några få stockholmjävlar som tvunget ska dra i sig droger på jobbet. Tråkigt och tragiskt!

Fredag idag och ledig. Planerat att gräva upp Dahlier-lökarna i stugan innan frosten tar sitt grepp om marken. Alla grödor är upptagna och omhändertagna. Det sista som skördades var jättehasselnötter förra helgen. Nu ska de få torka några veckor innan jag går loss på dem med nötknäckaren. Känner jag mig själv rätt så finns det inte en enda nöt kvar när julen kommer.


Önskar alla en trevlig helg!


Mvh // PP



 




onsdag 20 oktober 2021

2021, det märkliga året.

Alla investerare blir nog extra glada när ett bolag meddelar att det blir en extrautdelning. Bolaget har alltså presterat bättre dvs genererat mer pengar än planerat och har man som policy att delat ut pengar så kan detta komma oss aktieägere till gagn. Jag vet att jag fick min första extrautdelning  2016 från Swedis Match. 800kr som jag inte hade räknat med. På den tiden visste jag inte ens att det var möjligt att ett bolag kunde dela ut extra. Jag kan minnas helt fel men jag har för mig att även Swedbank delade ut extra det året? Oavsett så genom årens lopp kan det faktiskt bli betydande summor som ges i extrautdelning och återinvesterar man dessa så får man ju lite extra skjuts i porföljen. 

2021 har varit ett konstigt år. Inställda utdelningar från 2020 betalas ut och bankernas pålagor om att bara dela ut maximalt 25% av sina vinster slopas. För en tid sedan stod det på mitt avanzakonto att Swedbank kommer att betala ut i november. SEB som jag också äger meddelade att det även där blir utdelning i november. Inställda utdelningar 2020 drabbade trots allt inte min portfölj nämnvärt, Det var inte många av mina innehav som inte delade ut men tack vare att bankerna ställde in så nådde jag aldrig uppsatt utdelningsmål. Jag missade det med 2985 kr. Å andra sidan så blir årets totala utdelning betydligt större än målet. Troligen så kommar jag att krossa det med sisådär 10-12 000 kr i år! Jag hade som mål 2020 att komma upp i 36 000 i utdelningar. Nu blev det pga corvid bara 33 015 kr. Årets mål var satt till 42 000 men troligen hamnar jag en bit över 55 000. Så hur 2022 ska sluta vet i tusan. Jag hoppas att jag är tillbaka på plan men jag gråter inte blod om även nästa år blir över mål.

Men det blir snedvridet med alla tillbakahållna utdelningar som plötsligt kommer ett år senare än planerat. Volati, Swedbank, SEB samt att Tele2 dundrade på med extrautdelning har gjort att portföljens utdelningar toppar upp som om den var på steroider.

Man kan ju hoppas att förslagen om ökad ISK skatt INTE går igenom. 30% skatt på utdelningarna skulle förskjuta min planerade exit kanske ett helt år! Det vill man ju inte vara med om. Jag har det kämpigt nog med att få till min lilla FIRE.


Mvh // PP


torsdag 7 oktober 2021

Udda eller jämnt?

Jag vet inte, men jag tror jag har något fel i min skalle. Jag har så svårt för att acceptera taggiga tal. Jag vill alltid att det ska jämnt o fint. Slätt som en barnrumpa som morsan brukade säga. Om jag äger ex.64 aktier som ju egentligen är ett jämnt tal så pallar jag inte länge innan jag måste jämna ut den siffran. 60 går bra och 65 är ok men 70 är ännu bättre. visst 70 är ett udda tal men jag ser det inte som "taggigt". Svårt att förklara denna defekt jag har med siffror. 100 gillar jag, det är slätt, jämnt o fint. 

Då kan du ju föreställa dig när jag köper aktier. Jag har en summa och det blir vad det blir, ofta udda antal aktier. Nu kommer detta att gnaga i mig ända till jag kan snygga till siffrorna och få till ett jämt o fint tal. Det känns ju lite öken när man ex har inhandlat ex 13st nya aktier och totalantalet blir 78. Fan jag hatar 78! Det super fina talet 80 är så mycket mer lätthanterligt så forhoppningsvis så är det inte så lång tid innan det kommer in en utdelning från något bolag så jag kan balansera upp detta. Jag vet ju om att det enbart är en chimär och ett hjärnspöke och har egentligen noll betydelse men när jag spanar in mina innehav så känns det bättre när jag ser antalet aktier vara 100, 300, 500, 1200 osv än när det står 262, 368, 529 eller 1154. Som sagt jag vet att det spelan noll roll, jag ser helt enkelt till helheten och slutmålet men där kan ni ge er tusan på att det bara kommer att stå 500, 1000, 2000, Jämna o fina aktie antal!

Så, september månad ägnades åt att snygga till siffrorna i följande bolag:

SBB-D  2000st 

Tele2    1200st

Cibus     500st

SEB       200st

SBB-B    100st

En annan fundering jag har är när jag går i mål med mitt investerande, kan jag då bara lägg av? Ibland känns ju det här investerandet nästan som ett spelberoende. Nu kan jag ju inte utala mig exakt hur ett spelberoende är och känns. Det kanske är helt fel att jämställa dem? Det ena ger ju bara misär i slutändan med bortspelade äktenskap o hus medans det andra förhoppningsvis kommer rendera i ett rikt ekonomiskt liv. Men den här lilla hobbyn att bygga en portfölj som ska avkasta och hjälpa mig till frihet ägnas ju dock en del kärlek och tid. Helt plötsligt ska jag inte mata det lilla odjuret längre utan istället ska det  omvända ske, odjuret ska leverera pengar ut, tillbaka till mig. Jag har ju haft allt för kort tid på mig för att bygga upp någon enorm pengagenerator fram till tänkt avhopp och de pengarna som kommer ut varje månad kommer inte att täcka mina månadskostnader helt. Det ger mig ändå ett bra tillskott och troligen fullt tillräckligt för att jag ska klara mig helt ok men några nya pengar in är det inte tänkt att bli. Så då återstår bara att se till att bolagen sköter sig, hänga med om det blir några drastiska ändringar men även gällande regler osv. Jag kommer nog att behöva lägga lite tid ändå på min portfölj just av dessa anledningar men annars räknar jag med minimal tillsyn även om jag då plötsligt har betydligt mer tid.




Så här ser min dubbelpipiga pengagenerator ut..



Mvh // PP




tisdag 5 oktober 2021

Lite onödigt vetande kanske?

Den enda relationen med ekonomi ni över huvud taget kan läsa om i detta inlägg kommer att handla om USA. Och överaskade nog är det ett ortsnamn. Ja om man bortser från att USA är världens största ekonomi och jag tror att de leder ligan på störst budgetunderskott? Men jag ska direkt köra på linjen  lite negativ. Det finns en lång historia av olika krig som utspelat sig i detta land. För att inte tala om alla krig USA har för utanför sina egna landsgränser! Men till ämnet. Det som slår mig mest är hur jädra dålig fantasi man haft när man satt namnen på samhällen och orter runt om i landet. Naturligtvis har USA förutom alla inbördes/befrielsekrig haft en enorm invandring av folk från hela jorden, inte minst Svenskar. Fransmän, Engelsmän, Holländare, Irländare, Italienare osv har satt ordentliga avtryck och dålig fantasi kännetecknar dem alla. Det är som om man bestämt sig för att "så som det hette hemma ska det heta här". Lite som att åka till Spanien och sedan leta efter en restaurang med svenska köttbullar. Fantasilöst med andra ord. Ok, nu ska jag räkna upp några ställen i USA så får ni själva bedömma: 

Aberdeen    Låter lite Skotskt va? Inte mindre än 5 platser i USA har samma namn.

Newcastle   Originalet ligger i Storbrittanien och döm om min förvåning, har de inte en förort i Newcastle som heter Washington, ha ha världen är liten.

Waterloo     Originalet ligger i Belgien och är ju känt som platsen där Napoleon fick pisk. Men USA  Kan ju  inte vara sämre, man har hela fem platser med detta namnet!

Sheffield, Edinburg, Oxford Finns alla representerade i USA. Märks att Storbrittanien varit där...

New Leipzig och Bismark   Nej, Tyskarna har inte bättre fantasi än några andra.

Hebron     Trodde bestämt att det låg i Israel men nej, det finns i USA också.

Palestine, Iraan, till och med Bagdad (Arizona) finns på riktigt i USA. Vem trodde det?

Athens, Marathon (Florida) Lite glamour från Antikens Grekland kan väl aldrig skada...

Malaga    Ja lite Spansk inslag kan väl inte skada, de var ju trots allt först efter vikingarna att landstiga.

Sidney och Melbourne   Kan det möjligen vara rippat från Australien :-)

Odessa     Mmmmm, Fd, Sovjet numera Ukraina men det finns på två ställen i USA.

Ok jag får väl ändå medge att man i USA faktiskt har lite coola namn på platser/samhällen. Hur häftigt hade det inte varit om någon frågade dig, var är du född? Och du svarar Why. Jo det finns på riktigt lika väl som: Snow flake, Cannon ball, Welcome, Halfway, Fossil, Sisters, Alfalfa, Keno, Antelope.

Och var i hela världen skulle Enterprise och Index (Seattle-Washington) Ligga om inte i USA!

Ja just det, höll på att glömma Corona.... som ligger i Califonien.

Ett experiment om du inte har något för dig är att svepa med Goggle maps över USA och se om du kan hitta något roligt platsnamn?



Mvh // PP




lördag 2 oktober 2021

Omgiven av idioter....

Först var det sossarna (juni 2021) som ville börja beskatta ISK kontona annorlunda. Man tyckte att människor kom för lätt undan! (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/socialdemokraterna-bekraftar-vill-gora-forandringar-i-isk-konton) En tredjedel av ISK kontona hade över 3 miljoner kronor och det var denna tredjedel man vill sätta dit. Jag tänker stillsamt att jag har många bloggkolleger som kämpat och slitit, en del i årtionden och lyckats komma över denna gräns och så ska man klämmas åt. Det känns inte rättvist. Var gränsen ska gå har jag ingen klar uppfattning om men 3 mille kommer nog rätt många upp i som är disiplinerade och har tiden på sin sida.

Det var samma sossar som lovade att inte höja bensinpriset men det tog i stort sett inte mer än 3 månader efter valet innan höjingen kom. Bedrägeri med andra ord. 

Nu är det vänsterfjantarna som tar upp samma förslag igen. (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/v-vill-se-miljontak-pa-isk-sparande) kommunisterna vill följande: "sätta ett tak på 1 miljon kronor på ISK-kontot.Tillgångar över en miljon ska beskattas med minst gängse skatt på kapital, det vill säga 30 procent".

Bidragspartiet vill krama ur det sista ur sparsamma svenskar. Nej det är ju bättre att leva på bidrag. Jag känner en stor frustration för det är alltid någon annans pengar man vill fördela. 

Vad ska man säga? Jag brukar inte ha någon politisk eller religös färgning av mina inlägg men ibland blir jag bara så jävla trött! Är vi svenska verkligen så korkade så vi låter det händ om och om igen? Ja tydligen. Varför röstar man rött? Jag har pratat med personer som säger: -Det finns inget annat att välja på. Detta är personer som inte har någon förmåga att ändra sitt statiska synsätt. Man har rösta på samma parti i hela sitt liv och tänker fortsätta göra så, oavsett. 

Jag har själv genom mitt liv röstat på inte mindre än 6 olika partier. Detta beror näppeligen på att jag är det minsta ambivalent utan livet har gått i olika trappsteg. Innan familj och i ungdom röstade jag på ett parti. Efter att barnen kommit blev det ett annat. Längre fram i deras ungdom blev det ett tredje. Barnen flyttar och ska ut i arbetslivet, man får andra perspektiv, även politiskt och så rätt vad det är så börjar man närma sig pension och då ändras förutsättningarna igen. Jag har alltså röstat för det jag för stunden anser vara bäst för mig själv och min familj. Så kan man ju hoppas att alla tänker men tyvärr är det inte så. 

I dagen politik är det inte lätt att hänga med i men det är ju uppenbart att en röst på ex centerpartiet är en röd röst. Miljömupparna är totalt verklighetsfrånvända och att vi har ett politiskt system där småpartier får så mycket att säga till om är ju en aning skevt. Sätt gränsen för att få vara med i riksdagen till 8% så slipper vi mycket elände...

Så, det gäller nästa år att tänka till om vi inte ska drabbas av ISK beskattning. Vi är ju inte så tungt belastade av skatter i övrigt menar jag.... 


Mvh // En upprörd PP







onsdag 29 september 2021

De små vinsternas strategi


Det är alltid intressant att diskutera investeringssätt och olika strategier. Det finns ju så många olika och hur ska man som nybörjare veta vilken som är bäst? Det enkla svaret är: Det vet du inte. Jag tror att det endast är ett fåtal som har turen att hitta rätt direkt. Undantagen är om du har lyckan att födas i en familj där man pratar öppet om investeingar/aktier/fonder och har någon som visar dig i rätt rikning från början. Men vilken strategi är bäst ? Tyvärr är det oundvikliga svaret: Det beror på. Och det gör ju det. Det beror på så många olika saker. Hur gammal du är när du börjar, hur mycket kapital du börjar med, hur lång tid har du tänkt investera men även hur intresserad du egentligen är och hur mycket tid du är villig att lägga på undersökningar och ta reda på fakta. Det finns människor som blivit rika på rena aktieaffärer dvs köp o sälj. Köpa billigt och sälja vid rätt tillfälle. Svårare men ingenting som PP förespråkar, jag har inte varken nerver eller mage till det och dessutom är jag för gammal för att ta stora risker.

Vi kan redan från början konstatera att intelligens inte har ett skit med hur ditt utfall kommer att bli. Det finns nobelpristagare som totalkrachat. Det finns människor som har till yrke att göra bra investeringar som bommar grovt, fråga Peter Lynch. Vi kan också lite krasst konstatera att de flesta av oss hade haft en betydligt bättre utveckling om vi hade hållit oss till indexfonder. All forskning pekar åt det hållet. Tur spelar en större roll än vi vill tillskriva den, speciellt om det går bra för oss. Att läsa om hur din egen hjärna lurar dig gång på gång är en viktig insikt och nyttig att ha med sig på resan. Finns flera riktigt bra böcker i ämnet.

Så hur ska du som nybörjare tänka när du ska börja investera? Mitt råd är att börja med att läsa en bok eller gärna fler om investeringar/aktier/fonder så du får en förståelse för vad det är du ger dig in på. Tyvärr så är det troligen få som läser detta och ännu färre som tar till sig råden. Nybörjare och ungdomar i synnerhet har klent konsekvenstänk och hög riskvillighet. Denna kombinationen kan göra att du kör i diket efter bara en kort tid. Det är i stort sett oundvikligt att inte någon gång göra misstag när man investerar MEN kan du minimera dina framtid förluster redan nu så har du gjort rätt. Med detta menar jag att lyssna på dem som har erfarenheter och misstag i bagaget. Istället för att göra dem själv så bör du ta till dig hur du INTE ska göra. 

Ett snabbt sätt att förlora pengar är att lyssna på tips från kompisen om aktie X eller Y som för tillfället är het och har potensial att bli en raket och du kommer att tjäna storkovan! Snabbt dessutom som sagt. Visst, det finns ett fåtal människor med enorm tur som tjänat bra med pengar snabbt. Men ställ dig frågan, hur många tror du det är som förlorat lika mycket? Du hör sällan om de som satsar men förlorar ibland flera hundra tusen. Den bittra sanningen är att alla bolag egentligen har möjlighet att nå riktigt långt. Uppåt finns inget tak, en aktie kan egentligen stiga hur mycket som helst, alla utom en, Telia. I andra änden så finns det ingen aktie som inte kan sjunka 100%, ja förutom Telia då.

Att börja med fonder är en riktigt bra ide´. Kolla runt på ekonomi/investeringsbloggar så ser du att många av oss har fonder och/eller ETF:er, och det finns en bra anledning till det. Det är ett bra sätt att få fin utveckling på dina insatta pengar samtidigt som du sprider riskerna. Vill du börja med aktier så köp företrädelsevis stora välkända bolag och/eller investmentbolag. Förslaget är också att du redan från början tänker långsiktigt 10-40 år bör vara din investeringstid. Det är mer tidsödande, svårare och i mitt tycke, mer riskbetonat att vara kort. 

Att investera är vansinnigt roligt och det ger mig själv glädje på mer än ett ekonomiskt plan. Jag känner en trygghet i min vardag. Att veta att mitt kapital växer, även när jag ligger och sover är ingen dum huvudkudde. Jag kan i förlängningen inte bara ge mig själv utan familj och nära vänner ett tillskott ekonomiskt om det skulle behövas. Jag kan dela med mig på ett annat vis än när jag levde av enbart lön. Jag kan välja bort saker i mitt liv jag inte trivs med och jag ser nästan bara fördelar med att ha ekonomisk trygghet. Det skulle var avundsjuka möjligvis men det får jag ta.

Detta inlägg skulle kunna bli lika långt som Bayeuxtapeten för ämnet låter sig inte täckas av ett enda inlägg och jag tänker inte skriva flera delar utan går tillbaka till mina rekommendationer att läsa investeringsböcker. Under "bokfliken" finns ett antal jag själv har läst, där kan du se om du hittar något och antingen beställa på nätet eller besöka bokhandel eller bibliotek.

De små vinsternas strategi gå ut på att hellre ha många små utdelningar än att bara ha en stor. Har man spridit ut riskerna på flera olika företag som ger dig lite så kommer denna lilla bäck i slutända ha blivit en stark ström i en å eller älv om du fortsätter att investera/återinvestera. Tiden är din vän och du själv din egen värsta fiende. Återinvesteringar och ränta på räntan kommer att göra dig rik, så enkelt är det.

Frågor på detta? Bra, manöver!

OBS! Ni som inte förstod skämtet med Telia, den aktien kan naturligtvis också sjunka med 100% men den kommer nog aldrig att bli någon raket. (?)





Mvh // PP


söndag 26 september 2021

Den viktiga kartan del 2

Jag minns min egen pappa när han hade gått i pension. Han hade verkligen längtat dit och han var i mångt o mycket en föregångare. Redan 1979 minns jag att han hasplade ur sig att han ville gå i tidigare pension, 55år tänkte han sig. Jag lovar, det var ingen annan som hade hört talas om att gå SÅ tidigt från jobbet. FIRE var ett okänt begrepp i Sverige. Han hade drömmar men hans ekonomiska sinne var uruselt. Investeringar var inget han sysslade med och därför kunde han inte heller gå vid 55 utan fick fortsätta att jobba till 60 då han fick ett erbjudande om tidigare pensionering. På den tiden var det ändå generöst tilltaget så han tog det. Han hade inga pensionärsrutiner, han åt när han var hungrig och sov när han var trött. Han hade en riktig stor snickarbod där han häckade för det mesta och efter bara några månaders pension så hade han vänt på dygnet. Han var uppe hela nätterna och snidade och snickrade. Till slut så tröttnade min mor och sa till honom att vrida tillbaka dygnet då man aldrig såg röken av honom! När min mor ett år senare gick i pension redan vid 59 så blev det fart på fossilerna! Man såg fan aldrig till dem och hade sällan någon aning om var de höll hus. Detta är innan mobiltelefonerna fanns, jo den stora 450:n fanns till bilar. I alla fall, om man besökte dem och ingen var hemma så fick man ringa något av mina syskon och hoppas på att de visste var paranteserna höll till. - Ja de är i Schweiz! De tog en bussresa. Nästa gång så var det turkiet eller Holland. De första tre fyra åren bara drog de när de kände för det. Besökte avlägsna släktingar o annat löst folk. Det lugnade ner sig med tiden och vi fick tillbaka våra "vanliga" föräldrar. Alla vi syskon var naturligtvis vuxna med egna hem när denna tilldragelse skedde. Jag minns att min fars stora intresse och det han ägnade mest tid åt var snickeriet. Min mor hade betydligt fler strängar på sin lyra. Hon sydde och virkade, promenerade, besökte gamla och var angagerad i kyrka och Litauenhjälp. Hon var och är fortfarande extremt aktiv för sin ålder och har kolla på alla namsdagar och födelsedagar för oss alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn och besöker dem med presenter.   

Jag har passat på att intervjua några som tackat för sig i arbetslivet och hört vad de har för sig egentligen och vad de hittar på? Alla var över 65 år. Vad gör pensionärerna av sin tid? Jag hade egentlig ingen aning men överlägset mest gjorda sysslan var trädgårdsarbete. Därefter kom faktiskt motion i någon form och på tredje plats kom föreningsliv. Sedan var det aktiviteter i form av: familj, vänner , bakning, laga saker som gick sönder ex.bil, cykel eller elektriska prylar. Korsordslösande, surfande på nätet, planering av resor i Sverige, verkligt resande i Sverige. Naturligtvis så ger inte intervju med 4 olika pensionärer något bra underlag för hur det ser ut i allmänhet men ändå lite intressant och överraskande var det.

Jag tror som sagt att den största faran är att bli stillasittande och jag tror även att ensamhet kan vara förödande om den inte är självvald. Så när jag började planera min egen exit så ville jag ha många saker att välja på, både dagar då solen skiner och de dagar när regnet öser ner. Det jag är mest rädd för att dagarna ska bli "likgiltiga" lite gråa utan att man fyller dem med något vettigt och meningsfullt. Meningsfullt för min egen del kan även inbegripa att jag hjälper andra med något. Det vore nog högst konstig om inte en elle flera sådana dagar infinner sig under ett år. Men man har ta mig tusan aldrig roligare än man gör sig! 

Detta är ju ytterst personligt och skapar du din egen lista så kommer den att se annorlunda ut än min. Det viktiga är ändå att ha några aktiviteter uppskrivna som man gillar och så några som jag vill göra men ännu ej gjort. Ni får gärna komma med fler förslag men så här ser min lilla lista/karta ut.

* Skaffa en riktigt bra cykel, gärna så jag kan ha packväskor. Den fyller många funktioner, transport, motion, lastbärare, billig i drift efter inköp. Bra att växla (ordvits) till när jag tröttnar på motionsvandring. Mindre semestrar går ju utmärkt, jag har redan all sov och matlagningsutrustning från mina långvandringar.

* Liten aluminiumbåt på trailer. Fiske älskar jag och båtar har jag haft flera, senast en Buster L, så jag vet ju att jag gillar detta. Jag har fiskat sedan liten grabb och har tonvis med utrustning. Denna hobby kan utövas även under vinterhalvåret.

* Fett sugen på att skaffa en liten husbil. Fyller också mer än en funktion. Jag tänker om man åket till ex. släktingar, Ullared, Weekendtrip, nya fiskevatten en bra bit bort, svamp och bär-excutioner samt det den är till för, semesterresor.

* Fortsätta med nöjesaktiviteterna på torpet som bågskytte, yxkastning, luftgevärsskytte, luftpistol, slangbella osv...

* Torpet och mina odlingar där kommer att ta en hel del tid och jag vill verkligen (i alla fall just nu) tillbringa mycket tid där.

* Andra aktiviter jag tänker fortsätta med: Bowling, läsa böcker, (en runda till biblioteket kan både vara socialt och skapa nya kontakter). spela gitarr och dragspel.

* Jag har turen att ha både barn och barnbarn som jag träffar ofta. Detta ska naturligtvis fortsätta. Finns inget bättre än när man har dem över en helg!

* Planera både kortare och längre resor är något jag gillar. Alltså just planeringsstadiet är halva resandet. 

* Tanken att fortsätta bloggen även efter min FIRE är inte så dum. Lite social kontakt på nätet och dela med sig av erfarenheter är ju mitt kall.

Jag skapade mig en egen bucketlist för några år sedan och Jag tänker presentera stora delar av den och som ni ser så har jag redan prickat av en del saker men många återstår....

PP:s lilla Bucketlist:

* Se ett VM i hockey.

* Se ett Friidrottsevenemang av klass EM, VM, OS

* Titta på en NHL match i hockey

* Åka hela eller delar av Hurtigrutten 

* Fiska efter Nilabborre (Egypten eller Viktoriasjön) 

* Fiska i Norge, Hälleflundra och stortorsk. 

Besöka Dublin och Phil Lynnots grav ( St. Fintan's Cemetery, Sutton, Dublin, Irland). Phil Lynott som bronsstaty i helfigur på Grafton Street. 

Vandra  från kust till kust i Sverige, 25 mil på tio dagar. 

Besöka slottet Neuschwanstein i Bayern, södra Tyskland. 

Äta en germknödel i Österrike (igen). 

Åka till Florence ev Venedig, Rom, Amalfi, Pisa, Pompej

* Cykla genom Öland.

* Gotland runt + Stora Karlsö.

* Gå och se en Finnkamp.

* En tur med varmluftsbalong.


PP:s stora bucketlist:

* Besöka Japan, Nya zeeland, Irland, Zanzibar, 

* Raodtrip genom USA.

* Fiska efter GT, Barracuda osv vid Andamanerna

* Safari på Svalbard

Man måste ha drömmar annars slutar man att leva!

Ja tror det är bara att skapa både små och stora listor över drömmar och sedan jobbar man mot att förverkliga dem. Jag är rätt säker på att jag hade kunnat stryka flera av mina drömmar om jag inte satt mig för att börja spara och investera för framtiden. Men å andra sidan så kommer jag kanske uppfylla flera som jag annars inte hade haft råd med. Jag brukar gå in på mina listor för att fräscha upp minnet om vad jag en gång ville och drömde om. Jag kan ju erkänna att när jag var yngre hade jag både bungyjump och fallskärmshoppning som mål men med stigande ålder så föll intresset och idag skulle jag inte ens gör dem under pistolhot. Bila från Sverige till Kina var en annan ide som jag numera har strukit, fast...man vet ju aldrig....

Jag har också haft turen att kunna göra många roliga saker under mitt liv och passat på att resa en del så jag har ju ändå sett en del av vår planet och många fina länder. För andra så kanske resande återstår....


Vad drömmer du om? Hur ser din bucket list ut?



Mvh // PP

onsdag 22 september 2021

Den viktiga kartan. del 1

En bra kommentar från Utdelningssmålänningen på mitt förra inlägg har skapat en ingång till detta inlägget. Att inte söka sig FRÅN sitt jobb utan snarare TILL en fri tid där man själv bestämmer var dags innehåll. Alltså, den dagen du slutar ditt ordinarie jobb oavsett om du slutar tidigare för att du sparat/investerat ihop till det eller om du till slut "tvingas" gå i pension så kommer det att bli en omställning i ditt liv. Ett undantag från detta är egenföretagare som älskar sina jobb och inte ser jobb som jobb utan som livsstil. Trots att jag tillhör den (lilla?) skaran som har ett jobb jag verkligen gillar och trivs med så har jag dragit en skarp gräns mellan mitt jobb och min fritid. Jag vet inte om det är typiskt för vissa människor eller om det är typiskt för Sverige/Norden? Jag har fått för mig att i sydeuropa är det verklighetsfrånvänt att tänka så. Jobb och liv är samma sak. Oavsett så kan jag ju bara utgå ifrån hur jag själv tänker.



Övergången kan för många säkert kännas skrämmande. Från att mer eller mindre varit tvingad att arbeta till att plötsligt ha all tid i världen.Vad ska jag göra sen? För alla som når sitt FIRE-mål och slutar redan vid 35-40 är det nog ännu viktigare att ha en bra plan för hur fortsättningen ska se ut. Att fira att man blivit ekonomiskt fri är värt att fira. Ett par veckor på beachen med paraplydrinkar från morgon till kväll, äta gott, sola o bada leva loppan är ingen dum ide´. Men efter två veckor ledsnar man nog på det också. Det är nu det gäller att ha en plan på vad du ska hitta på. För det värsta som kan hända är att inte göra någonting, detta tröttnar man nämligen också på!

Det är inte så att det bara är positiva effekter av att sluta jobbet. Där har det ställts krav på dig, du ska komma i tid på morgonen, du ska sköta dina arbetsuppgifter, du får ett socialt umgänge och du ingår i ett socialt sammanhang. Du har din lön och du har din semester. Du har jobbarkompisar men inte alls säkert att du umgås med dem privat. Du har känt dig behövd (förhoppningsvis) och uppfyllt en viss funktion.  Plötsligt försvinner ju nästan allt på ett bräde. Det uppstår en tomhet både psykiskt och fysiskt. Har man haft en liten umgängeskrets utanför jobbet så kan det till och med vara en skrämmande tanke att behöva sluta sitt jobb. Det finns många som fortsätter sitt jobb enbart på grund av detta.

Jag tror som sagt att det är viktigt att tänka igenom och ha klart för sig hur man ska agera när den dagen kommer. Att redan ha en plan lagd är nog en stor fördel. Den behöver inte vara planerad in i minsta detalj men jag tror att de stora penseldragen och en flexibel lösning är gott nog. Jag tänker vidare att ju mindre friktion det blir i övergången ju lättare blir det att anamma det nya. 

Är det vettigt att kasta sig ut mot helt nya äventyr? Ja om du är en person som är van vid att ta nya utmaningar och gillar att testa på nya saker och träffa nya människor, då är det helrätt. Men om man är mindre äventyrligt lagd hur gör man då? Förslagsvis så ska man nog fortsätta ungefär som förut men en o annan gång kan det vara trevligt med lite nya saker i livet. Gillar du att fiska, fortsätt med det. Gillar du att åka mountinbike, simma, kanota, läsa böcker, laga mat, dressera katter, ja men fortsätt med det även efter du har hoppat av i från arbetslivet. Ett exempel var en kvinna jag känner som efter sin pensionering fick möjlighet att jobba en eller två gånger om året på sitt gamla jobb. Det var helt perfekt enligt henne. Hon fick träffa sitt gamla arbetsgäng några dagar och samtidigt fick hon ett extra tillskott i kassan. Men mer än så ville hon hon inte jobba så det passade henne perfekt. Jag tror egentligen inte att vi ändras så mycket som personer. Vi har drömmar men frågan är om du verkligen börjar resa mycket och besöka platser om du inte gjort det förut? Man kan ju ställa sig frågan varför har du inte gjort det förut? Var det verkligen tiden som fattades eller var det pengar eller en kombination? Om du aldrig har rest mycket innan kommer du troligen inte att bli en globertrotter bara för att du slutar jobba. Har du aldrig jagat och fiskat innan, vad är det som säger att det kommer att passa dig? Att sluta sitt jobb gör inte per automatik att du blir nyfiken på livet. Då tror jag det är bättre att faktiskt testa på INNAN du blir friherre/kvinna annars kanske det du sett fram emot blir en total besvikelse. 

Rutiner tror jag är viktigt att skaffa sig. Likaväl som du hade när du jobbade. Du kanske inte behöver ställa klockan på 05.30 men är du morgonmänniska så ställ klockan om du inte vaknar tidigt av dig själv. Många äldre sover mindre och vaknar tidigt. Själv är jag en utpräglad kvälls o nattmänniska och går inte gärna upp tidigt på morgonen. Alltså kommer jag att fortsätta dra mig till 08.00-09.00 om det inte är något speciellt. Då ställer jag naturligtvis klockan. 

Frukost! Dagens viktigaste mål sägs det. Nu har du tid att i lugn o ro dra i dig frullen och läsa dagens nyheter. Är klockan efter 09.00 kan man ju alltid kika in hur det går på börsen men det är inget nödvändigt om du varit långsiktigt investerad. En check då och då räcker gott.

Motion. Har du hatat motion och varit en lat katt så är det dags att tänk om! Du kanske har sparat i många år och tänkt njuta resten av livet men så plötsligt får du något sjukdom. Övervikt kan ge diabetes, ledbesvär artros, hjärtproblem osv. Mycket av detta kan faktiskt undvikas med lite daglig motion och vettig kost. Du behöver inte äta som en ballerina varje dag men undvika för mycket fett och socker. Du behöver inte lösa något gymkort, det räcker att gå några km i rask takt. Jag är ingen salladsälskare själv men jag försöker att motionera lite varje dag utom de dagar jag kroppsarbetar på torpet. Att gå kostar mig dessutom inte en spänn. Man kan naturligtvis inte unvika alla sjukdomar även om du är en supermotionär men jag tror definitiv på att man kan undvika vissa av vällevnadsproblemen som kan dyka upp.

Fortsättning följer.....


tisdag 21 september 2021

FSTP

Hör talas om FSTP? Naturligtvis har du inte det eftersom jag precis har hittat på uttrycket. Det har ju senaste dygnet diskuterats lite varstans om Ekonomibyråns sändning och det aktuella ämnet FIRE. Som alla vet vid det här laget så har det blivit ett begrepp som vi anammat även i Sverige. Finansiellt oberoende tidig pensionering är väl den vanligaste översättningen. Det är alltid intressant att följa debatter man själv har någon form av anknytning till. I detta fallet vill amatörpsykologen i mig konsatera att alla som påbörjat sin resa mot FIRE och sett att det fungerar ställer sig i den ena ringhörnan. Ekonomer, journalister, bank och försäkringsgubbar samt politiker och psykologer (ja utom amatörpsykologen Procentpanik då) ställer sig i den andra ringhörnan. Gonggongen slår, Box! och så är fajten igång.

Nu blev inte detta program någon enögd oden-vinkling utan man lyckades faktiskt med konststycket, även om det bara snuddade vid, att svagt belysa även andra aspekter. Och det är just ämnet andra aspekter jag vill komma in på med dagens inlägg och det är även därför jag hittade på FSTP. Det låter ju inte så kaxigt och ligger definitivt inte lika nice i munnen som FIRE men det är ändå bara ord. Innebörden är desto viktigare. 

FSTP = Finansiellt stark tidigare pension. Precis som man kort nämnde i programmet så fungerar själva konceptet FIRE även om man börjar att spara sent i livet. Fast det blir lite motsägelsefullt inser jag nu. Man kanske inte lyckas uppnå finansiellt oberoende på bara 10-12år och inte blir det tidig pensionering jämfört med de som slutar redan vid 40. Så, med konceptet menar jag själva ideen om att spar/investera och i slutändan kunna gå ner i arbetstid eller sluta något eller några år tidigare. Ni som börja(r)de vid 45-55 års ålder eller ännu senare kan faktiskt med lite vettig struktur spara pengar. Även om man väljer att inte investera dem så kommer dessa människor förhoppningsvis att få ihop en bra slant som man kan välja att göra vad man vill med. Jag började ju själv otroligt sent i livet kan jag tycka, över 50 innan polletten trillade ner. Men det finns exempel på ännu äldre. Och tro mig det går att lyckas hyggligt. Mitt mål var att kunna gå några år tidigare än av staten utstakad pensionering vid 65. 

Min fritid har alltid varit helig för mig. Min arbetsgivare vet om detta och det är långt, väldigt långt mellan de gångerna jag ens får förfrågan om att jobba över. Det var nog två år sedan sist och innan det 5år. Fri tid är bättre än fritid, därför satsade jag järnet på att kunna slå mig fri några år tidigare än planerat. Att bestämma över min egen tid var/är målet. Om det blir vid 60 eller 61 kan jag i nuläget inte sia om och det spelar egentligen inte så stor roll. Jag vet ju att jag kommer att lyckas gå tidigare än utstakat och allt är min egen förtjänst. Det var jag som tog beslutet, det var jag som genomförde alla nödvändiga åtgärder och det är jag som har exekverat lagd plan. Visst har jag många att tacka för stöd och uppmuntran under resans gång och det är jag otroligt tacksam för! Men i slutändan är det ändå mitt eller snarare mina beslut som tagit mig där jag är idag. Ingen annan hade gjort det åt mig.

Tänk vad många jag hör runt omkring mig som säger att de skulle vilja sluta tidigare från sina jobb. Det är lite synd att vårt pensionssystem inte ger utrymme för utslitna människor som skulle vilja gå redan vid 59. Att inte ens valmöjligheten (konsekvensen hade varit lite mindre pension men det hade man kanske kunnat stå ut med) finns är skandal! Mest synd tycker jag om dagens ungdomar och kommande generationer som ev tvingas jobba till 69-70! Nej bättre då att spara och kunna bestämma över sitt eget liv.




Mvh /PP



onsdag 15 september 2021

Nytt kilometermärke

Idag fick jag utdelning från ett av mina stabila bolag K2A och därmed passerade jag, det jag själv kallar ett kilometermärke, på väg mot ekonomiskt oberoende. Gränsen som passerades var 125 000 kr i akumulerade utdelningar. Jag tar det som ett litet kvitto på att min strategi fungerar som jag vill. En stabil utdelningsportfölj har hela tiden varit målet men jag trodde aldrig när jag började att det skulle gå så fort! Min tanke var att om jag under 10 års intensivt sparande skulle komma upp i 600 000 kr så skulle jag gjort det med bravur. Nu efter bara dryga 5 1/2 år på resan har jag redan sopat banan med mina bästa förhoppningar. Det känns ibland nästan overkligt att jag lyckats vara så disiplinerad i insättningar och investeringar. Jag har alltså redan uppnåt målet jag en gång satte men resan dit har varit så fruktansvärt rolig så jag satte nya mål. Tankarna om att kunna sluta några år tidigare från mitt jobb fick fäste och jag såg det som en naturlig fortsättning för mitt investerande. Jag började räkna lite på det och insåg att om jag fortsatt fick samma fina utveckling så skulle jag faktiskt kunna sluta 3-4 år tidigare (tänkt pensionsålder 64år). Så runt 60-61 hade suttit fint. Allting beror naturligtvis på att jag fortsatt får vara frisk och att jag jobbar. 

Mina förutsättningar och tankegångar kring ekonomi hade aldrig hanterat ett konsekvent sparande. Jag tillhörde kategorin människor som konsumerat och köpt saker jag velat ha, gärna med lånade pengar. Som tur var så vaknade ändå, sent om sider, den ekonomiska ådran till liv. Jag fick en aha-upplevelse och insikt om att jag nog skulle få det rätt knapert som pensionär. Inte så att jag skulle få det dåligt, jag hade ju trots allt jobbat heltid i 40 år men det skulle inte bli någonting extra och lite extra vill man ju kunna unna sig efter ett långt arbetsliv.

Att nå 60 000 kr i utdelningar / år blev det nya målet att kämpa mot. Att fortsätta på den inslagna vägen med konsekventa månadsöverföringar och ibland lite extra sparande har gjort att jag nu ytterligare ett par år in på resan ligger på 83% i frihetskvot och det väcks naturligtvis förhoppningar att jag ska nå det målet tidigare än jag trott. Vi får väl se, jag gör mig inga illusioner. Men just idag ska jag glädjas åt att jag passerat en ny gräns, det känns häftigt!

Och på tal om illusioner så kom jag att tänka på det gamla fina powermetallbandet Insania Stockholm och deras låt Illusions.

Bättre än så blir det inte!

https://www.youtube.com/watch?v=lehS7N8J_Ec



Mvh // PP

söndag 12 september 2021

Fri fredag resultat.

 Kort inlägg om resultatet av min fria fredag. Odlingslåda nr 2 klar (för potatis). 


Före:


Efter: 


Nu är det bara en ovanpåliggande sittsarg runt om som fattas.......

Jag räknar kallt med att denna investering kommer att löna sig :-)


Mvh // PP 




torsdag 9 september 2021

Fri fredag

Plötsligt händer det! En ledig dag är väl aldrig fel och jag har flera projekt jag vill slutföra uppe på mitt gods (läs torp med stor tomt) så det passar perfekt med lite ledighet innan hösten tar ett järngrepp. Det som ska slutföras är en ny odlingslåda med måtten 1 x 2,4m och en halvmeter hög. Allt byggt i tryckimpregnerat virke på 2x4 och 2x3 tum. Men det var, ursäkta kraftuttrycket, helvete vad virkespriset har ökat! Jag byggde förra året en exakt lika dan låda och den kostade strax över 700 kr. nu gick samma virkesmängd på 1400 kr! 

Foto på den första låga odlingsbädden jag gjorde speciellt avsedd för potatis. Låda nummer två kommer att hamna en meter till höger om den första.


Jag lägger även upp ett foto på hur de andra lådorna ser ut:


Lättskött är min melodi. Jag ska ju helst kunna ägna mig åt denna hobby även om jag blir riktigt gammal och det finns flera anledningar men den största är att man slipper böja sig ner när man ska så skörda eller om det ev skulle dyka upp något ogräs, det är diskbänkshöjd på lådorna. En låda till är planerad till att spikas ihop till våren. Den kommer att placeras till längst ut till höger i bild.

På tal om fri så surfade jag runt på ekonomibloggar och läste om frihetskvot. Någonting jag aldrig reflekterat över innan men nu slog mig tanken att jag skulle sätta mig ner och räkna ut min egen. Det jag har tagit med i beräkningen är hur mycket pengar jag behöver för att klara mig hyggligt. Jag gick tillbaka i tid och de senaste två åren så har jag ett genomsnitt på cirka 14 000kr. Någon månad lite mer men lika ofta var jag billigare i drift. Något överraskad kom jag fram till siffran 83%. Jag har sneglat lite på vad portföljen kommer att ha presterat i utdelningar när året 2021 är slut och haft det som bas. Dividerar sedan med vad portföljen måste prestera innan jag kan hoppa av arbetslivet. Jag är naturligtvis fullt medveten om att 2021 varit ett sjukt dopat utdelningsår med fördröjda utbetalningar som skramlat in och jag har även haft flax med extrautdelning. Trots detta så har ju pengar flutit in som återinvesterats så utdelningsprognosen och utdelningsökningen håller trots allt även 2022 om inte hela världen kraschar..

Jag tillhör skaran av människor som trivs otroligt bra på mitt jobb. Det är stimulerande, omväxlande och väldigt socialt. Jag styr mycket själv och har sällan problem med att få igenom mina ideer eller förändringar. Hygglig lön men den blir man väl egentligen aldrig nöjd med :-) Trots detta så är jag bara en löneslav och för mig så finns det så många andra värden i livet och jag vill verkligen bestämma över min egen tid.

I tid räknat, om jag får vara frisk och allt går som planerat, så är det max 45 månader kvar. Det kan alltså gå fortare än så om alla stjärnor står rätt och det inte är motvind hela vägen. Många är helt förståligt lite rädda för att sluta sina jobb, vad ska man göra istället?

Jag har inte det problemet. för det första så trivs jag rätt bra när jag är ensam med mig själv. Jag lider inte men å andra sidan har jag en bra umgängeskrets vänner och familj barn och barnbarn som jag kan umgås med när jag känner för det. Jag har många strängar på min lyra och jag har provat på många olika saker och med detta i bagaget plus att det finns många nya saker att upptäcka så känner jag mig som sagt inte orolig för vad jag ska sysselsätta mig med som fri.

 Jag trivs i naturen och även om jag har pausat både jakt och fiske till förmån för odling/byggande uppe på torpet så har jag skaffat mig en ny hobby, bågskytte. Det blir även lite bowling och så naturligtvis mina motionsrundor. Jag läser mycket böcker och gillar att laga mat. Jag har haft 3 motorcyklar och pysslat med akvarium, geologi, geocaching, slalomskidor, skateboard, fotografering, gitarr och dragspelare och hittills besökt 19 olika länder. Testat nästan alla sporter som finns (lite överdrivet men många är det). Haft tre hundar och det blir kanske en till på ålderns höst? Vandrat olika långleder och övernattat i tält/vindskydd otaliga gånger. Så, det finns både gamla hobbysar jag lätt kan plocka upp igen men också en mängd nya jag vill testa. Räknar mig själv som aktiv men inte överdrivet. Jag trivs precis lika bra i hängmattan och lyssnar på sommarpratare eller i soffan med en bra netflixserie. Nej jag kan inte, i vart fall inte just nu, se att jag skulle ha några problem med att sysselsätta mig. 

Bita ihop och köra denna investeringsresa ända in i kaklet men jag kan ändå inte låta bli att tänka att det faktiskt inte är så fasligt lång tid innan jag kan logga ut för gott från jobbet.

jag ser slutet......


Mvh // PP

tisdag 7 september 2021

Fiskespelet

För några år sedan när jag fick reda på att jag skulle få barnbarn så köpte jag ett litet fiskespel för att komplettera min redan välfyllda garderob av sällskapsspel. Ni vet ett sådant spel med rund snurrande skiva där fiskar under någon sekund öppnar sin mun och under denna tid ska man medelst ett litet metspö försöka få in lina och "krok" i munnen på fisken. Det kan vara ganska stressfyllt och frustrerande när man missar och kampen om fiskarna tätnar.

Idag när jag gick min motionsrunda så slog mig tanken att det där fiskespelet har likheter med hur det var för mig i början av investerarbanan. FOMO alltså fear of missing out. Tänk om jag missar en riktigt bra investering och priset på aktien rusar och jag inte investerade. Som tur är så hade jag ändå läst mycket INNAN jag började investera och detta gjorde att jag undvek de värsta fallgroparna. Men än i dag så kan mitt impulsiva system 1 drabbas av just impulsivitet. Det låter kanske farligare än det är. I mitt fall så har jag snäva ramar och förhållandevis få bolag i min portfölj. Jag tar heller inte in några nya bolag bara sådär. Fomo:n jag kan drabbas av är väl snarare när det kommer en dipp i redan befintliga bolag som jag redan vet att jag ska investera i men kanske inte det var tänkt just nu. Jag har uppsatta mål, dvs antal aktier som jag vill uppnå i de olika bolagen innan jag är nöjd. Så långt allt frid o fröjd men jag kan ändå slås av att min hjärna kan lura mig och tro att OM jag inte investerar nu så missar jag chansen....

Jag vet ju att det alltid kommer att komma många nya chanser, jag ska bara orka att ha tålamodet att vänta. Det kan komma en sättning i morgon eller om två år. Under tiden så finns det nästan alltid något bolag i portföljen som inte hängt med börsuppgången eller som är lite undervärderat eller åsidosatt. 
Problemet är väl snarare att det är så lång tid mellan löningar och utdelningar. Helst skulle jag vilja köpa en bunke aktier var enda dag :-)

I lördags åkte fiskespelet fram och jag gick en batalj mot äldsta barnbarnet. Jag var fan vass alltså! Men det slutade ändå med förlust då spelreglerna plötsligt ändrades. Jag fick bara använda metspöt men BB fick använda sina små nypor. Men det sägs ju att de bästa generalerna i krig har förmåga att omvärdera och ändra sin taktik om de förlorar ett slag. Jag mötte en bättre general och tog min förlust med glädje.

Augustis inköp SEB, SBB-D och några Cibus. September ser ut att bli en hygglig utdelningsmånad och jag fortsätter på min inslagna väg och kommer att öka i ovan nämnda bolag då utdelningar och lön kommer in på kontot.

Nyheten att Tele2 kommer med extrautdelning nästa år var ju trevlig då just T2 har blivit ett av mina största innehav. Jag har för mig att jag betalade 76 kr första gången jag köpte dem och sedan har jag fortsatt att fylla på i olika prisintervall. För inte så länge sedan så var T2 nedtryckta till runt 110 kr och jag kunde inte hitta någon bra anledning till prisfallet så jag köpte på mig några hundra till. det visade sig vara ett bra beslut. Någon månad senare så meddelas att de ska ha en extrautdelning och priset började ånyå att stiga. T2 har definitivt varit en lyckad investering och troligen så kommer de att fortsätta förgylla min tillvaro i många, många år till. 





Mvh // PP 


onsdag 7 juli 2021

Den finaste utmärkelsen!

 Sommar. Snart semester och det finns nog inte många som inte ser fram emot ledigheten man gjort sig förtjänt av. Förhoppningsvis slappa dagar blandat med aktiviteter av olika slag. I torpets trädgård råder det kaos och anarki. Den sista veckan har allting fullständigt exploderat och man skulle stark kunna misstänka att mina grödor är genmanipulerade eller i vart fall går på steroider. Majsen har växt 40cm, rödbetorna är redan för stora (undrar om jag inte skulle skörda  dem redan nu?) Sockerärtorna utvecklade skidor med frö som smakar fantastiskt. Purjolöken svämmar över i drivbänkarna och lika är det med potatisen. Vindruvorna har så många klasar att jag måste gallra. Vinbär och jordgubbar och blåbären är på G. Jag har en sen sort av jordgubbar som fortfarande blommar och inte är färdiga förrän om ca två veckor. Det enda som ter sig normalt är morotsbädden. Men det skulle inte förvåna mig om jag till hösten fiskar upp och slår förra årets storleksrekord 31cm lång men 7cm i diameter. Om du har svårt att föreställa dig 7cm så ta en snusdosa, gärna Grovsnus och företrädelsevis tillverkade av Swedish Match, så får du det exakta måttet på förra årets grövsta morot. Jag ser verkligen fram emot att få ägna många dagar i min trädgård, det finns inte något bättre för själen. 

Ni som läser bloggen lite då och då kanske är införstådda med att jag gillar att missionera om sparande och investeringar. På mitt jobb har jag fantastiska tillfällen att hjälpa andra speciellt då jag träffar mycket ungdomar. Jag kastar mig naturligvis inte över mina "offer" utan jag brukar lära känna dem lite först innan jag "pop the question" SPARAR/INVESTERAR DU NÅGRA PENGAR? Om de gör det så berömmer jag dem och uppmuntrar till fortsatt sparande. Om inte så försöker jag uppmuntra dem och påvisar fördelarna med att ha en bunt med pengar. fonder/aktier och ränta på ränta tjofräset. Den sista tiden har jag dock märkt ett trendskifte. För bara 5 år sedan var det inte många som svarade ja på frågan men nu är det påfallande många, till och med våra sommarjobbare är flitiga på att investera. Kul och bra tycker jag. Jag gör detta för att jag anser det viktigt och jag har ingen som helst egen vinning av det. Jag önskar bara att jag själv i 20-30års åldern hade träffat på någon vuxen person som sagt till mig och förklarat vikten av att spara och investera. Alla möjligheter som breder ut sig om du slipper gå fattig och sent eller för sent inse ditt misstag.

För någon vecka så knackar det på min kontorsdörr. En yngre medarbetare på företaget kommer in och börjar lite blygt förklara hur tacksam hon/han är över att jag fått in personen på spar/investeringsbanan. Som tack för hjälpen och för att visa sin uppskattning fick jag en fantastisk nyköpt historiebok. (jag älskar nämligen historia vilket personen visste om) Självfallet blir jag fantastiskt glad och rörd över en sådan gest. Det är nog den finaste utmärkelsen man kan få!  Uppskattning del lux.

Börsen brukar inte vara så här hysteriskt uppåtgående under sommarmånaderna, va tusan är det som händer?  Värderingarna känns som vanligt en aning ansträngda och som tur är så har jag investerat bra under våren och kan chilla lite nu under semestern utan att vrida nacken ur led för att glo på börsskärm. Lilla portföljen passerade den berömda gränsen/milstolpen som många så hett eftertraktar, själv kände jag inget, inte mer än ett konstaterande, ja ok då jag drog lite på smilbanden men mer än så var det inte.

Semester KAN betyda mindre eller inget nytt inlägg från PP:s tangentbord. Det finns faktiskt ett liv utanför börsen.

Ha en riktigt skön sommar på er!


Mvh // PP


Inte min men samma size..




torsdag 24 juni 2021

Glad midsommar och annat..

Bra lön och bra semesterlön gjorde att jag kunde investera lite mer än normalt. Dessutom så har jag kört en snålmånad delux så det kändes bra att ha lite kosing att spendera. Jag har fyllt på med lite SBB-D som är utsatta för blankning. Köpvärda under 30kr.  Känns ändå som att jag vill ha en bra tugga av dem i min portfölj och eftersom det är ett av mina minsta innehav så var det inte svårt att trycka på köpknappen. 500st blev det. 

Sedan hade jag världens problem med mig själv. Jag tycker att Cibus aktiepris brakat iväg norr ut lite väl mycket och jag har svårt för att investera när sådana saker sker. Jag skiter i mitt GAV, det är inte det som det handlar om. Det är frågan vad är aktien egentligen värd som är dilemmat. Efter att ha skruvat på det lite fram och tillbaka så är deras affärside stabil. Att hyra ut lokaler till matförsäljare. Det är ju idiotsmart måste jag säga. De har kanske lite väl saftig utdelningsprocent i mitt tycke men eftersom deras hyresgäster har fina kassaflöden så känns det som låg risk. Jag gillar låg risk. Jag tänker för mig själv, när såg jag en mataffär som bytte lokal senast? Vi har ICA, Lidl och Willys i närheten och så har det sett ut de senaste 20 åren med undantag för Lidl som är nykommlingen med bara 10år under det nybygget. Men åter till aktiepriset. När jag handlade dem för under 160kr tycket jag det var en bra affär. Sedan steg det långsamt men jag fortsatte att handla på mindre dippar men när det närmar sig 170 tyckte jag, kanske lite småaktigt, att aktien var dyr. Sedan brakad det loss rejält och idag ligger den på över 200kr. Vad ska jag tycka om det? Framtida intjäning ser ju ut att vara stabil och Cibus förvärvar nya fastigheter och köper in sig, man expanderar. Man har lovat sina aktieägare en utdelningsökning på årliga 5% och nu har man köpt in sig i fastigheter hos Lidl. P/E på runt 20 är högt men inte fullständigt avskräckande. 

Det känns som om utdelningsfiosofin har fått en boom. Alla verkar vilja ha utdelningsaktier och eftersom Cibus råkar vara den enda månadsutdelaren i norden så blir det lite hajpat. Man verkar vilja betala vilket pris som helst. Själv tycker jag det är komplext. Jag ökar gärna i Cibus men ett tag var jag inne på att avvakta en korrigering men den tror jag är avlägsen. Jag tror både 2021 och 2022 kommer att bli återhämtningsår och folk vill komma in i sitt normala liv fritt från Coronapandemi. Jag tror på fortsatt konsumtion och därför tror jag inte denna aktien kommer att sjunka särdeles mycket i pris. Den är inte billig men jag ligger hellre investerad än inväntar korrektion. Alltså, det blev ett köpbeslut ändå. 25st Cibus inhandlades, Största ägarna i Cibus är flera fonder som säkert gjort en bättre och djupare analys än mig. Bla. Fjärde AP fonden, Avanza pension, Länsförsäkringar, Nordnet. AP fonden äger nästan 9% av aktierna. Om fem år kanske jag tycker att jag tog ett klokt beslut som köpte för 203kr när aktien kanske står i 280kr?

Och så vill jag naturligvis passa på att önska alla läsare en skön midsommar. Det finns helt enkelt inte mycket som slår en svensk midsommar om vädret är det rätta!



Mvh // PP

 


tisdag 15 juni 2021

Det är aldrig riktigt bra...

I svallvågorna efter mina två senaste inlägg så kommer det naturligtvis många nya tankar vilket är bra. Jag tänker att man har ju valt strategi utifrån sitt eget perspektiv och sina egna förutsättningar och så testar man. Efter ett tag så kanske vissa delar fungerade bra medan andra inte gjorde det. Alla har sina funderingar för vad som är bäst och smartast och ger bäst avkastning i förhållande till risk. Om man ens räknar in risk? För man kan sammanfatta det med att ovasett hur du investerar så finns det alltid en viss risk. Antingen så går man miste om vinst eller så kan man förlora delar eller i värsta fall stora delar av det du satsa. Det gäller alltså att hitta det som du tycker är lagom risk i förhållande till vinsten du gör. Men det som är enormt knepigt är att hur du än väljer så finns det alltid en baksida. Jag ska ge några exempel.

1. Vi antar att du är extremt rädd och inte litar på bankväsendet, Du sparar bokstavligt talat dina pengar i madrassen. Skälen kan vara flera, du kanske inte vill att staten eller någon annan ska veta om dina pengar. De futtiga hundradelar av ränta du skulle fått på insatt kapital i valfri storbank är så liten så det lönar sig inte, det ska ju betalas skatt på dem ändå. Har du ett kassaskåp så kanske de hamnar där. Detta sätt att spara tycks vara säkert. Ingen utom du själv kommer åt pengarna, eller? Inbrott kan man råka ut för, idag är tjuvar, precis som i alla tider, förslagna, de kommer på nya knep hela tiden. Blixten slår ner och ditt hus brinner ner till grunden. Pengarna i madrassen är för alltid borta och ingen försäkring täcker detta. Vid stöld är det svårt att bevisa att du hade 100 000 kr i ditt kassaskåp. Troligen får du inte ut ett nickel på hemförsäkringen för detta? Inflationen gör att dina 100 000 kr troligen år för år sjunker i värde eller det är ju egentligen köpkraften som minskar. Du får inte lika mycket för en krona om fem eller tio år. Jag tycker personligen inte att detta är ett bra sätt att spara på. Möjligen kan man ha lite cash liggande i preppingsyfte.

2. Pengarna på banken. Ja med dagens låga räntor är det att anse som ren pengaförstöring om du har någon av storbankerna. Räntan du får motsvara inte inflationen. Nischbankerna kan ge dig lite ränta i kompensation men fortfarande så äter inflationen sakta men säkert in sig i ditt kapital. Fördelen är att säkrare än en bank blir det inte. Den statliga insättningsgarantin skyddar en viss del av dina penga men bara upp till 1 050 000 kr. 

3. Du tänker att, jag investerar istället mina sparade pengar och det finns en uppsjö av sätt att göra detta på. Räntefonder, obligationsfonder, aktiefonder, valutor, ädelmetaller, aktier av olika slag ETF:er samt en uppsjö av sk instrument, varanter, certifikat, futures osv......

Grejen är att oavsett vilket du väljer från punkt 3 så finns det alltid risker. Du kan fan inte köpa någonting utan att det finns en risk att du förlora lite eller mycket av ditt kapital. Det finns naturligtvis risker på olika nivåer och av olika grader men den är ständigt närvarande. Eftersom vi är olika som människor och kan tycka olika om samma sak så kommer vi också att ha olika syn på risk. 

Det finns männskor som tycker att gruvaktier är det mest spännande som finns och är inte riskablare än något annat. Andra människor skulle aldrig för sitt liv kunna tänka sig att äga en enda gruvaktie. Varför? Därför att vi är olika och bedömmer risk olika. Risk/Reward är ett uttryck som används ofta och ska på något sätt betekna hur stor din risk är jämfört med hur stor vinst du kan göra. Morningstar har ex ett betygssystem för hur riskabel en viss fond är och så ges den betyget under medel, medel eller över medelrisk. 

Varför vill jag ta risk och hur mycket risk är jag villig att ta? Bra frågor att ställa sig INNAN man investerar. Det klassiska uttrycket, då sover jag gott om natten, är faktiskt ett riktigt bra uttryck. Går du ständigt omkring och tittat på din telefon om aktierna har gått upp eller ner. Oroar du dig för nästa börsfall, är magen full av fjärilar hela tiden? Då borde du ta dig en alvarlig funderare om ditt investeringssätt är rätt. 

Jag ligger enligt mig själv ungefär på medelvärdet när det gäller mina investeringar. Jag har absolut inga högriskaktier eller andra högriskpapper. Men vad hjälper det. Snart nås vi av nyheter som:

Räntechock! Räntan kommer stiga flera procent fram till ...2025.

Snart drabbas vi av det värsta börfallet i historien. 

Supeinflation på väg...

Hur farlig är USA inflationen?

Kinas tillväxt minska mer än befarat, världsekonomin kan rasa!

Snart är bostadsbubblan här!

Nordkorea planerar anfalla....Ny extrem långdistansrobot misstänks vara provskjuten.

Tyskland kan gå ur EU!

Börsen störtdyker, när kommer återhämtningen?

Skulle jag ha investerat eller skulle jag inte? Gjorde jag rätt eller fel? Ska jag ta hem vinsten och logga ut ett tag från börsen, Ska jag vara fullinvesterad eller ha krigskassa? Är det fonder eller aktier som är bäst. Lönar det sig att försöka slå index på en 10 års period? Är det klokt att investera i guld. Kanske långa räntor är bättre än obligationer på sikt?

Ja ni fattar själva. Alla investerare har ett litet elände innan man förhoppningsvis kommer fram till en vettig lösning. Eftersom ingen med säkerhet vet, inte ens proffsen, hur ens morgondagen kommer att se ut på börsen så hur ska vi småsparare veta? 

Svaret är att du kan inte veta förrän du tittat i backspegeln. Du kan tro och gissa och hoppas på det bästa. En mix av flera tillgångsslag är nog en vettig medelväg att vandra för de flesta av oss. Allt kan gå upp och allt kan gå ner, det är det enkla faktum man får lära sig att leva med som investerare. Eller som Peter Lunch säger: "Ther is always something to worry about"


Mvh // PP












torsdag 10 juni 2021

Del 2 Preferensaktier är rena skiten!

Jag vill börja med att tacka för alla svar och inlägg på del 1 av detta inlägget, det var aldrig meningen att det skulle bli en del 2. Men här ser man en av de stora fördelarna med att blogga. Ett fel smög sig in i början av inlägget (Tack Daniel som såg detta och påminde mig) då jag utgick i från att båda bolagen i jämförelsen fick lika många aktier. Det blir naturligtvis lite snedvridet eftersom inköpspriset skiljer sig. Jag har nu rättat till detta misstag och testar igen...

Jag köper aktier i bägge bolagen för samma summa (25 000 kr) samma datum samma år och inga utdelningar återinvesteras. Det är bara rak enkel uträkning. Men som jag skrev i förra inlägget så måste jag fingera siffrorna baserade på historiska data och framtiden kan se annorlunda ut. All basfakta har jag tagit antingen från Börsdata eller Avanza. Alla siffror som är rödmarkerade är alltså framtid....

Inköpspriset 30:e mars 2015 var 131 kr för Castellum och 272kr för K2A. och för dessa priser så får jag 191st aktier i Castellum och 92st i K2A. (Avrundat uppåt på bägge och inget courtage inräknat)


Efter 12 år så har jag fått ut:

Castellum - 14 714 kr

K2A - 22 080 kr

Vi fortsätter resan i 12 år till..spänningen stiger!


Efter ytterligare 12 år så får jag ut:

Castellum - 23 709 kr

K2A - 22 080 kr

En delsummering: Efter att ha ägt bägge aktierna i 24 år så ser det ut på följande vis.

Castellum har gett mig 38 423 kr

K2A har gett mig 44 160 kr

Vi kan se att Castellum börjar knapra in rejält på K2A. Det skiljer bara 5737 kr till K2A:s fördel. Men vi ser ochså en annan sak. Tiden, 24 år är en ansenlig tid och ännu har utdelningskungen inte tagit ifatt försprånget som preferensaktien har. 

De sista 12 åren krymps ner till 7. År 2045 fyller jag 80år och känner nog som att, I dont giv a fuck! Har jag nått ända dit så är jag mer än nöjd men vi ska ändå se hur det gick i jämförelsen.


De sista 7 åren ser ut som följer:

Castellum ger mig 17 649 kr

K2A ger mig 12 880 kr.

Och summeringen ger att under dessa 31år så har jag fått följande utdelningar:

Castellum - 56 072 kr

K2A - 57 040 kr

Men så här kan det ju inte sluta. När fan kommer utdelningskungen ifatt den gråa tråkiga preferensaktien? 


Jo år 2047 går den ikapp och förbi. Det tog alltså 33 år innan preferensaktien var uppkäkad av utdelningskungen. Detta är naturligtvis under den förutsättningen att Castellum verkligen fortsätter sin utdelningshöjning och inte hoppar över ett år då utdelningen står still eller minskar. Och under förutsättning att Preferensaktien får leva så länge och inte blir inlöst samt att Procentpanik har fått alla siffror rätt :-)

Jag är Faktiskt själv lite förvånad att det tog så lång tid för Castellum att gå ifatt K2A. Jag trodde nog när jag började räkna att runt 15 år inte längre, men där ser man.

Mvh // PP



 


onsdag 9 juni 2021

Preferensaktier är rena skiten!

Att preferensaktier är rena skiten hör jag och läser jag ofta. Av alla inlägg jag läst genom åren så är det två argument som utkristalliserar sig. Det ena är: Man får ingen utdelningstillväxt och det andra är att aktiepriset inte ökar nämnvärt så totalavkastningen är kass. Bägge dessa argumenten stämmer. Men jag skulle vilja vända på det och säga att det beror på. Det beror på vem du är som investerare men främst så beror det på vilken strategi du valt. Låt mig ge dig några exempel.

Ove är lite av en swingtrader. Han har en liten basportfölj med 4-5 aktier som han håller hårt i. Ur denna lilla skara säljer han sällan, jo naturligtvis, om aktiepriset stiger till så pass mycket så han känner att det är dags att sälja av lite så klipper han bort topparna. Oves övriga portfölj innehåller bolag som köps på kort och medellång sikt för att köpas och säljas när tillfälle ges. Ove är en jäkel på att tajma marknaden och har säkert ett par mille totalt i sina portföljer. För Oves del så är preferensaktier någonting han inte tar i med grilltången ens. Helt förståligt. Det passar inte hans investeringssätt.

Samma sak med Knatte, Fnatte o Tjatte. Grabbarna är i åldern 19-25 och satsar stenhårt förhoppnings och gamingbolag. Snabba cach och hi-risk, great rewards är det som gäller. Någon av dem började sin resa i Fingerprint med grym uppgång på 240% men han inte sälja av i tid och gjorde en liten förlust. Men det är glömt, det finns ju så många fina bolag på NGM och Spotlight stock market där man kan tjäna multum. Preferensaktier har man hört talas om men varför skulle man äga dem, det ger ju ingenting! Nej, Preferensaktier är nog ingenting för grabbarna grus, möjligen om man fick dem i födelsedagpresent av morfar men de ska snabbt säljas och omvandlas till sådant som kan ge lite bättre utväxling.

Medianinvesteraren som satsar på preferensaktier är nog den som tänker sig ha en långsiktig strategi och vill ha lite bättre kassaflöde. Man kan tänka sig att ha en liten del preffar i portföljen som ger en stadig inkomst och hög direktavkastning. Men inte för mycket, ni vet det där med totalavkastning blir ju lidande. Så man nöjer sig med med någrot tiotal procent. Det är också försåligt.

Nu kommer jag till twisten i detta inlägget och många kommer att tycka att det är snurre sprätt som gjort ett gästinlägg på Procentpaniks blogg men så är inte fallet. 

Min investeringsstil är ju att köpa men aldrig sälja. Det händer att jag säljer men det är som sagt väldigt sällan och ju äldre jag blir desto mer sällan blir det sälj. När jag försöker att reda ut mina tankar om investeringar jag gör så ställer jag mig frågan: Vad för nytta har jag av min totalakastning? Jag tycker att det är en relevant fråga att ställa mig för vilken nytta har jag av att mitt totala kapital ökar samtidigt som det omvända sker med direktavkastningen.

Jag är ju en person som tänker leva av vad min portfölj ger mig i riktiga pengar varje månad och varje år resten av livet. Då måste det ju vara relevant vad jag kan krama ur mitt investerade kapital. Det finns en sak som är viktigare för mig än för många andra och det är att jag har så kort tid kvar att investera. Dessutom blir min totala spartid från början till exit bara 11-12 år beroende just hur mycket jag kan krama ur portföljen och det investerade kapitalet. Naturligtvis så kan min portfölj inte enbart innehålla preferensaktier. Jag vill ju ändå ha lite utdelningshöjningar varje år för att åtminstone hålla inflationen stången. Men jag vill ändå peka på ett feltänk hos många som påpekar saker som verkar vara vedertagna sanningar men som jag bevisligen redan för många år sedan skrev var felaktiga.

Jag har roat mig med att göra en jämförelse mellan Sveriges okrönte kung när det gäller utdelningshöjningar, Castellum, som får möta en grå tråkig preferensaktie i form av K2A. Matchen utspelar sig över 36 år. Det betyder att om jag får leva så är jag 80år när den matchen är färdigspelad. som tur är så kan jag fingera och  leka lite med siffror så att man ändå kan skönja ett vederhäftigt utfall. Jag har tagit uppgifterna i från Börsdata men det betyder inte att mina uträkningar till 100% är rätt, det kan smyga sig in räknefel men då får ni vara så snälla och påpeka detta så rättar jag mig.

Nedanför är alltså en jämförelse mellan en riktig utdelningskung, Castellum. Ingen verkar exakt veta hur många år som man i följd har höjt sin utdelning men det är någonstans i häradet 20-22år. Castellum har aldrig sänkt sin utdelning och dagens direktavkastning (DA) ligger på 3,1%

Som motståndare har jag tagit ett exempel som jag själv har i min portfölj sedan 2017, K2A. Ett litet fint fastighetsbolag som fokuserar på hyres och samhällsfastigheter. Gav ut sin preff 2014 och dagens DA är på 5,75%.

 Här ser vi en tabell som visar utdelningshistoriken de senaste 12 åren. Som ni också kan se så är K2A:s siffror från 2010 till 2013 röda. Det beror på att K2A inte hade någon preferensaktie dessa åren så dessa siffrorna är fingerade men helt relevanta. Det är exakt så här det sett ut om preffen getts ut i början av 2010 istället för 2014.



Vi säger att du köpte 100 st aktier av vardera bolag så skulle du efter 12år i reda pengar  totalt haft:

Castellums utdelning - 5830 kr

K2A utdelning - 24 000 kr

Det är en skillnad på 18 170 kr. Under dessa åren så har Castellum i medelvärde höjt sin utdelning med ungefär 30öre/aktie. Vissa år mer, vissa mindre. K2A har inte höjt sin utdelning en enda gång. Ändå är det stor skillnad på att få 3,5% i utdelning och att få runt 6% i utdelning. Vi tittar vidare med lite futuristiska ögon. Hur ser framtiden ut då? Jag utgår från att Castellum fortsäter sin fina utdelningssvit och i medeltal, över de kommande 12 åren, höjer sin utdelning lika mycket som man gjort historiskt. Lika så kommer då K2A inte att varken höja eller sänka sin utdelning utan fortsätter med sina 5 kr/aktie och 4 utdelningar /år. Här är alla siffror röda eftersom vi faktiskt pratar framtid och jag kan inte hugga i sten hur det verkliga utfallet kommer att bli. Men med de uppgifter som idag finns tillgängliga så är det ändå ett realistiskt scenario.


Så efter ytterligare 12 år har vi följande utfall om vi summerar de två utdelningarna:

Castellum utdelning - 10 620 kr

K2A:s utdelning - 24 000 kr

Jag har nu alltså ägt både kastellum och K2A i 24 år och gör en ny jämförelse av det totala beloppet som jag kramat ur bolagen.

Castellum - 16 450 kr

K2A - 48 000 kr

Vi gör ett antagande om att Procentpanik lever tills han blir 80 år (2045), Det är ju faktiskt inte helt otänkbart eftersom jag är en aktiv människa som motionerar och stressar lite. Livslängden ökar samt att mediciner och viss sjukvård blir effektivare. Så vi antar helt enkelt att jag lever så länge.


12 år till ska summeras och resultater är följande:

Castellums utdelning -  14 940 kr

K2A:s utdelning - 24 000 kr.

Om vi summerar dessa 36 åren av utdelningar så får vi följande resultat.

Castellum har gett mig 31 390 kr och K2A har gett mig 72 000 kr. I runda slängar så ger alltså preffen mig dubbelt så mycket i utdelningar. Och lägg märke till en sak och det är att utdelningarna inte återinvesterats. Dels så fingerar det ett äka uttag av pengarna som jag ska leva av och om jag hade återinvesterat så skulle skillnaden i utdelningar varit ännu större. Mmm, värt att tänka på.

Jag tycker att uträkningen talar sitt tydliga språk. Trots att vi har Sveriges bästa utdelningshöjare så har Castellum på 36 år, vilket är en ansenlig tid av investeringar, inte ätit upp försprånget mot preferensaktien. Som jag har skrivit ovan, aktiebolagets värde och därmed aktiepriset borde ha stigit och därmed totalavkastningen. Men jag ställer mig åter igen frågan, vad har jag för nytta av det? Jag ska ju ändå inte sälja aktierna jag köper. Den enda gången det skulle vara intressant för min del är ju om jag tvingas att sälja dem men jag ser inget scenario i mitt liv där det skulle behövas. Jag har andra tillgångar att bränna långt innan jag kommer till aktierna.

Detta faktum är intressant och jag ställer mig frågan varför jag inte skulle öka min andel av fasta utdelningar? Jag skulle kunna tänka mig att 50% av min portfölj bestod av bra bolag som delar ut runt 5-6 %. Varför inte? Vad är det som säger att man bara ska ha 10-15% i D-aktier eller preferensaktier Varför inte 70% och resten i bra bolag som är utdelningshöjare? Sug på den karamellen!

Jag ser en risk och det är att det är nästan bara en enda branch som har D-aktier och preferensaktier och det är fastighetsbolag. Portföljen kommer att tippa över och vara starkt överviktad i detta segment. Men frågan är om det är så stor risk som man vill göra gällande? Råden de flesta får när man börjar investera i aktier är man måste bo någonstan och man måste äta. Alltså, matbolag som ICA och Axfood här i Sverige och så fastighetsaktier och där finns det många... Jag tror riskerna i bra fastighetsbolag inte är större än om du äger bank, industri eller något annat. 

Bara för att jag äger ett stort stabilt bolag så betyder det inte per automatik att jag gör en bra affär som köper den aktien, inte ens över väldigt lång tid.

Jag ska ta ett kontroversiellt exempel. Säg att jag hade köpt J&J och lagt in i jämförelsen mellan Castellum och K2A. Var tror du J&J hade hamnat rent utdelningsmässigt? Just det klart sist. Inte mycket "bang for the buck" där inte. Visst du hade ägt ett fint bolag som ständigt ökar sin utdelning men i riktiga pengar ut hade det varit peanuts. 2,5% i DA och är det verkligen värt det? Den enda anledningen jag kan se är om du vill vara diversifierad men det blir jag automatiskt med mina globala indexfonder. Jag skulle naturligvis kunna välja en ETF som täcker upp, det är ett alternativ.

Jag har mina olika indexfonder och mina vanliga aktier som min bas, OM jag nu tänker ta steget och enbart köra på mina preffar och D-aktier i mina fortsatta nyinvesteringar, vad är det jag har missat? Som sagt, jag är inte främmande för att panga på rejält och försöka nå hela 50% i D-aktier och preferensaktier.

Kul om ni kommer med input och komenterar.


Mvh // PP