Not so happy face..

Läste ett bra inlägg av Miljonär innan 30 om att bli fartblind av börsyra och detta inlägget är av samma karaktär fast ändå inte. När jag tänker tillbaka på min ekonomiska resa och början på en utdelningsinvestering så var man glad för var enda krona som återbetalades till ISK-kontot. Det var nästan revolutionerande för mig att man kunde få tillbaka pengar på investerat kapital i form av utdelningar. Jag var verkligen glad som ett barn på fredagskvällen när godispåsen åkte fram. Efter bara ett par års investerande hade utdelningarna i mitt tycke växt lavinartat och pengarna återinvesterades naturligtvis i fler aktier eller fonder. Det är svårt att beskriva den glädje som faktiskt springer ur att man utan att fysiskt jobba för det ändå kan inkassera kontanta medel. För en person som mig som verkligen fick börja från noll och helt ensam bygga på en portfölj som så småning om ger mig en efterlängtad tidigare pension är utdelningstillväxten en fantastisk sak. Om du aldrig haft mycket pengar så känns det en aning konstigt när beloppen år efter år växer och till slut är långt bortom det du någonsin trodde var möjligt. 

Om någon för 20 år sedan sagt till mig att: -Vet du, jag ska berätta en hemlighet om din framtid, du kommer att bli mer än miljonär. Då hade jag troligen trott att den personen var påverkad av (valfri) drog och fullständigt ignorerat detta psykotiska uttalande.. Det är väl bara folk som tjänar sjukt bra eller ärver mycket som kan bli rika? Inte vanliga arbetare. Men jag hade fel och tur är väl det. Men åter till ämnet, när utdelningarna nådde 300 kr/ månad gladdes jag och tyckte att det var ju fantastiskt. När det nådde 1000 kr var det kul men inte lika upphetsande. Ju fler år och ju högre summor desto mindre glädje. Det blir mer som ett konstaterande. Det är sant att pengar i sig inte ger mig någon glädje utan det är den fria tiden jag siktar på och som gör att jag fortsätter investera...

Idag, i och med Axfoods utdelning, så passerade jag 100 000 kr i utdelningar. Jag borde vara jublande glad och ha ett "happy face" som kunde ses på en kilometers avstånd men det blev mest som ett litet försynt smajl. Jag kan bara konstatera att jag var gladare när jag nådde milstolpen 10 tusen i utdelning än jag blev idag. Ibland känns allt så overkligt och att det bara är monopolpengar man leker med. 

Å andra sidan så har jag inte 20, 30 eller 40 år innan jag är i FIRE fasen utan jag kan faktiskt ana slutet nästan lukta mig till det och nästan men bara nästan se ljuset i slutet av tunneln. få väl hoppas att det inte är ett framrusande tåg jag möter i slutet av den tunneln..  :-)  

Procentpanik kämpar vidare.........

Dagens utdelning från Axfood och Cibus återinvesterade jag i Cibus. Jag tänker att det är ett bra bolag som i slutändan ska få samma tyngd i portföljen som Axfood och Castellum har.

Mvh // PP

Den perfekta portföljen

Jakten på den perfekta portföljen pågår ständigt och är också rubriken för ett videoklipp eller snarare intervju med en man jag känner stor ödmjukhet inför. John C Bogle 91 år och brukar beskrivas som indexfondernas pappa. Det fanns fonder innan han kom på det men inte för vanligt folk och inte med så breda index och överkomliga avgifter. Han grundade en av världens största fondbolag Vanguard. Warren Buffett brukar ju benämnas som en citat-maskin med all rätta, han har många sköna uttryck och meningar som är berömda. John Bogle är inte långt efter och när jag tittat igenom hela intervjun med honom har jag flera gånger noterat sköna grejer som han säger. Visserligen är dessa citat lösryckta och gör sig naturligvis bättre i sitt sammanhang. Är man intresserad och vill veta lite om honom och vem tusan han är egentligen så se hela videon. Är det bara den perfekt allokerade portföljen du är ute efter (i Bogles tycke) så kan du hoppa över 2/3 av filmen. Jag tänkte ge mig på balansgången att delvis översätta vissa av meningarna eller de koncentrerade uttrycken han använder. Men vissa av dem gör sig bäst på engelska. Några av de sakerna han sa som fastnade hos mig var:

Ibland kommer visdom sent, hos vissa aldrig. (om att komma till insikt om vad som är bra investering långsiktigt)

(om sig själv när han föreslog indexfonder som ett nytt investeringssätt.) Jag hade bättre självförtroende än erfarenhet.

Det är lika svårt att vara sämst som bäst. (om fondförvaltare)

Indexfonder, är inte det tråkigt? - Vänta bara.

Människans dumhet är obegränsad.

Vad Morningstar själva säger: -Bättre att välja en indexfond med låg avgift än hög rating.

People should have reasonable expectations. (om att förvänta sig stordåd på börsen)

(Om aktieinvesteringar och någonting händer på börsen) You have to get out of the idea that you always have to do something. Dont do something, just stand there!

Im to conservativ for the average investor.

Index founds, its fine, in the long run.

Jag tänker inte spoila Johns egen allokering i sin "portfolio" det får ni reda på om ni tittar på slutet av videon.

Ah, en skön snubbe fler borde lyssna till. Här är videon med honom.....

Mvh // PP

Back to nature!

Dagligen överallt ifrån så strömmar det rubriker, uttalande och kommentarer mot mig som jag blir så trött på. Man misshandlar det svenska språket och brukar/missbrukar ord så det till slut inte är värt något. Det råder inflation! Jag ska ge några vanliga exempel. Ordet chockad används ofta och till synes helt utan verklighetsförankrad användning. Har du sett en chockad person någon gång eller själv verkligen varit chockad så förstår du var jag menar. Synonymer (ord som betyder samma sak) till chockad  kan vara ex: Våldsamt överraskad, uppskakad, skärrad och sinnesförvirrad. Bevittnar du ett överfall så kan du bli chockad men inte om kompisen köper en rosa tröja istället för en blå som hon/han sagt att hon/han skulle göra. Det finns visserligen grader av chock men i mitt tycke så används detta ord för ofta och i fel sammanhang.

Nästa ord som det gått inflation i är magiskt. Det var helt magiskt! I min värld ska det ordet bara användas vid en händelse eller upplevelse som är på gränsen till vad en människa kan ta in. Man kanske bara får några få sådana händelser i ett helt liv. Inte när när man går ner och köper en halv special på stadens korvmoj och uttrycker att en grillad med bröd och lite mos ovanpå smakade magiskt. Jämför med när du vandrat med en stam massajer och sitter en natt kring en lägereld, hör hur ett lejon vrålar i fjärran och en helt fantastisk stjärnhimmel omger dig. En sådan upplevelse kan jag klassa som magisk! Synonymer för magisk är bla: Övernaturlig, mystisk, oförklarlig, förtrollande, fängslande. 

Är det konstigt att jag mer och mer undviker att hänga på diverse forum och titta på tv förutom reklamfri film och nyheterna. Det känns som att simma motströms i en flod av skit! Nä, tacka vet jag när man får gå ut i naturen och slippa alla digitala intryck. Nollställa hjärnan och inse att man klarar sig jävligt bra utan telefon och dator. Jag är aldrig mer levande än när jag är i naturen.

Den totala motsatsen till natur är storstaden och där ligger börsen. Lyckligtvis så behöver jag inte besöka börsen rent fysiskt utan kan fortsätta handla aktier och fonder vid datorn. Paradoxalt nog så måste jag trots allt använda denna teknik för att nå målet som ju är ett friare liv i skog o mark. 

Under mars månad har jag handlat på mig Cibus och Korsnäs. Påfyllning i redan befintliga innehav med andra ord. MEN, jag har faktiskt tagit in ett bolag till. Ett nytt bolag till portföljen hör inte till vanligheterna men jag tyckte det var dags. SBB. Wow! vilken överraskning, ett defensivt innehav till :-) Ja säga vad man vill om Procentpanik men några överraskningar det bjuder han inte på. Jag skulle kunna vara Sveriges fegaste investerare? Men jag har en förkärlek för stabila verksamheter och pålitliga utdelare vilket gör att jag sover en särdeles god nattsömn. Åter igen har jag investerat i något som jag från början vet inte kommer att bli någon bergsget som skuttar upp för branta klippor och blir en tiofaldigare. Jag tänker så här: -Någon gång i framtiden när jag har min stabila portfölj på plats, alltså jag känner mig fullinvesterad och jag nått mitt uppsatta mål, Då men först då ska jag investera i lite mer, tja man skulle väl kunna säga, mer riskabla bolag. Alltså de får gärna ha bevisat sig med någon utdelning eller två men kanske lite mer okända bolag som har framtiden för sig. Då vet jag ju att jag är i hamn och kan våga ta ut svängarna lite mer. Min korta investeringshorisont gör att jag har en viss begränsning där det gäller att undvika pengaförluster. Jag har varken tid eller råd att förlora, det finns ingen tid att ta igen om detta skulle hända. Alltså undviker jag stora risker och stora vinster. Den dagen jag känner att det inte spelar någon roll om jag förlorar några tusenlappar på en felsatsning då kommer jag också att investera därefter.

April vet jag redan nu kommer att bli en riktigt bra utdelningsmånad och jag har klart för mig vad jag kommer att investera i men det kommer jag att redovisa då.....

                       

    När livet är som bäst! 

Mvh // PP

Som en liten pansarbil..

Finns det verkligen någon mening eller existensberättigande för preferensaktier och D aktier i en vettig portfölj för en investerare? Jag tror jag har sett de flesta argumenten både för och emot. Vissa mer eller mindre hatar dem och andra tycker väldigt bra om dem. När man tagit reda på allt som finns att veta om preferensaktier så inser man att om det är kursutveckling man vill ha så ska man nog titta på annat. De flesta preffarna rör sig inte mycket och detta brukar man beteckna som stabilt. Preferensaktier har en stark koppling mot hur räntorna ser ut. Är räntorna höga (dvs du kan få hög ränta på insatta pengar någon annan stan ex. ett bankkonto) så sjunker både priset på aktien men också intresset av att köpa den. Varför skulle jag ta risk med en aktie när jag kan få riskfria vinster på bankkonto?

Som ränteläget sett ut de senaste åren så har det varit totalt bortkastat att ha pengar på ett bankkonto och preferensaktier med en utdelning runt 6% har varit ett av de säkraste sätten att få avkastning på dina pengar. För några år sedan gjorde jag en jämförelse med vilken avkastning tre vanliga aktier (tror det var Investor, Axfood och Castellum) hade haft under en 10 års period och ställde detta mot en vanlig preferensaktie med 6%. Nu pratar jag i ren direktavkastning och inte totalakastningen och det var ingen som kom i närheten av att dela ut lika mycket som preffen. Alla tre bolagen hade haft stigande utdelningar men preffen den stod still. Det skulle ta någonstans i spannet 12-15 år innan något av bolagen ens kom i närheten. En vanlig aktie fluktuerar mer i pris mellan högsta och lägsta medans en preferensaktie har ett mindre spann. De kommer aldrig att bli några raketer men är sällan nere i källaren. Man skulle kunna uttrycka det som att man får betala för en viss stabilitet. Beroende på vilken mage du har och hur riskbenägen du är så skulle faktiskt en preff kunna fungera i en portfölj. Lika så får man ta i beaktande vilken typ av investerare man är. Är du köp och säljare så är nog preffarna inget för dig. 

Däremot så kan jag se en poäng med att ha dem i en medellång eller långsiktig portfölj. Kassaflödet som mina egna preffar och D-aktier skapar vill jag inte vara utan. Jag har också haft turen att kunna köpa mina preffar under sämre tider när de var billiga och har därför ett lågt GAV på samtliga. Inte ens under coronaraset var någon av dem nere i det låga pris som jag en gång gav för dem. Denna stabiliteten ger mig en trygghet som jag uppskattar. Ända sedan jag var nöjd och ansåg mig fullinvesterad i preferensaktier så har dessa utdelningar gått till att köpa mera vanliga aktier. Ärligt talat så tror jag inte att jag hade kunna bygga upp min portfölj så snabbt om jag inte haft detta, vad jag brukar kalla, raketbränsle i portföljen. 

Eftersom jag aldrig har tänkt att sälja några aktier från mina portföljer utan är mer inriktad på utdelningar så är inte totalavkastningen (aktiepriset + utdelning) så viktig för mig. Det spelar mig egentligen ingen roll om Investor kosta 300kr eller 600kr, jag är bara intresserad av att äga ett bra bolag som har stabil utdelning. Det är väl snarare svårare rent mentalt att köpa ett knippe aktier när varje aktie kostar 600kr än när den kostar 300 även om jag vet att det egentligen inte spelar så stor roll.

Att äga preferensaktier är lite som att köpa en Volvobil. Man vet med stor säkerhet vad man får. Eftersom en preferensaktie inte får sänka sin utdelning (däremot har vi sett att de kan skjuta upp den) så vet jag ju vad jag får varje gång det är utdelning. De är som små pansarvagnar som plöjer fram under utdelningsåret. På en 10 års period som jag skrev om innan så kan det mycket väl hända att en vanlig aktie, även i fina bolag, inte ökar eller i kristider inte delar ut någon utdelning alls. Jag tänker lite H&M här. Den var en gång en superaktie att äga, nu känns det som man inte vet åt vilket håll det ska gå varken med aktiepris eller utdelning?

Men man ska ha klart för sig att preferensaktier inte vara för evigt. När som helst så kan bolaget bestämma sig för att lösa in dem. Detta har hänt mig flera gånger men jag har haft tur och gjort fina vinster vid inlösen. Det började med att Balder löste in sina preffar och därmed försvann en av mina favoriter. Akelius var något år senare på tur med att lösa in en fantastiskt stabil preferensaktie. supertråkigt! Visserligen inte en ren preferensaktie men med samma förutsättningar var Hemfosas D-aktie. Stabil och med väldigt fin kursuppgång. De blev uppköpta av SBB och försvann som bolag. Jo visst vet man att Preferensaktier kan dras in av sina bolag men ändå, när det sker, så ska en ny process dra igång. Var ska du placera pengarna du får vid en inlösen? Du ska hitta en ny stabil spelare och det är inte alltid så enkelt. 

En annan sak som retar mig var att Avanza tog bort belåningsmöjligheter för Preferensaktier. Ett fuldrag som jag ännu inte förlåtit Avanza för. Dessutom så har de aldrig kunnat presentera en vettig förklaring på varför de gjorde det. Någon som vet?

Men för mig personligen och med min strategi så finns det plats och tanke med att ha en liten del av min portfölj i preferensaktier. Om ytterligare några år så har innehaven betalt sig själv i utdelningar och resten av tiden är utdelningarna ren vinst. Det är väl då uranstavarna är utbrunna och det är dags för att ta ett tankevarv om det är dags att sälja dem?

Mvh // PP

Jag ÄR mellanmjölk

 Jag älskar mjölk! Jag har alltid tyckt om smaken och ett kallt glas mjölk är nog det bästa jag vet. En kall öl är det inget fel på, tog en sådan i bastun i lördags kväll och den satt ju som en smäck! Men om jag bara fick välja en enda dryck resten av livet vet jag vad det skulle bli. De säger att vuxna människor inte ska dricka mjölk. Jag pratade faktiskt med en dietist om detta en gång och hon sa bara att så länge jag inte själv mådde dåligt av det så spelade det ingen roll. Så jag gjorde valet att fortsätta dricka denna gudars nektar.

På väg hem från Göteborg så slår mig en tanke när jag ligger i 115km/t och har farthållaren låst på denna hastighet. Jag ligger alltså 5km över den tillåtna hastigheten. Det är rak väg och man ser säkert flera kilometer framför sig. En del bilar kör lika fort som jag, en del bilar kör jag om och andra kör om mig i snabb hastighet. En del bilar svänger av motorvägen medan nya tillkommer vid påfarter. Den allegori eller liknelse jag slås av är börsinvesteringar. Jo men tänk efter. Jag har ju bestämt mig för min strategi och har investerat där efter, säg att jag har köpt på mig 15 olika företag i 10 olika branscher. Mina investeringar tuffar på och jag håller mig strax över vad OMX30 index presterar. Jag kör alltså lite fortare än vad den tillåtna hastigheten på 110km/t är. De fordon (investerare) som jag passerar presterar som index eller sämre. De som kör om mig överpresterar. De som viker av från vägen skulle kunna liknas vid att de antingen ger upp och hoppar av börsen eller likt en Ford Focus-kombi som jag hade sällskap med i många mil innan den svängde av var fullinvesterad och påbörjade sin FIRE. Som tur var på denna färden så såg jag ingen som hade kört i diket men det vet man ju att det finns människor som både kör som svin och som investerar som idioter! Nå, när jag nu ligger där på motorvägen och har kört sisådär 20 mil så kan jag konstatera att det har gått ungefär på ett jämnt ut. Jag har kört om nästan lika många bilar som har kört om mig men de allra flesta har kört lika fort som jag. MELLANMJÖLK helt enkelt, och tja, eftersom jag är en "milk-lover" så gör det mig rent av att jag känner mig förnöjd. Jag behöver inte gasa på mer och öka risken. Jag vet att min trygga Volvo tar mig dit jag ska. Jag kommer kanske inte dit lika fort som många andra men det gör mig ingenting. Bättre att komma fram 15 minuter sent än 15 år för tidigt.

Det sägs att väldigt många olyckor inträffar just på långfärder (som i mitt fall) när man bara är någon mil hemifrån så börjar man känna igen omgivningarna och hjärnan slappnar av. Man är inte lika fokuserad. Det är kanske lika dant med oss investerare? När vi kommer in på upploppet mot uppsatt mål så börjar vi slappna av och kanske gör några galna investeringar? Hoppas att jag kan behålla skärpan ända in i mål. Så länge jag håller mig till min mellanmjölk så vet jag i alla fall vad jag får och mår bra av det.

Februari månad köpte jag lite Axfood och Castellum och så pangade jag på med några Swedbank och Cibus. Jag har däremot hittills hållit mig kall nu i början av mars. Jag tror jag siktar in mig på flera Cibus och någonting annat som jag inte hundra spikat ännu. Jag vill ju köpa bra bolag till bra pris men det är inte alltid som börsens bolag står där jag tycker att de är köpvärda. Vi får se när det börjar närma sig lön vad som kan vara intressant. Innehaven på Avanza är uppdaterade.

Mvh // PP