onsdag 7 juli 2021

Den finaste utmärkelsen!

 Sommar. Snart semester och det finns nog inte många som inte ser fram emot ledigheten man gjort sig förtjänt av. Förhoppningsvis slappa dagar blandat med aktiviteter av olika slag. I torpets trädgård råder det kaos och anarki. Den sista veckan har allting fullständigt exploderat och man skulle stark kunna misstänka att mina grödor är genmanipulerade eller i vart fall går på steroider. Majsen har växt 40cm, rödbetorna är redan för stora (undrar om jag inte skulle skörda  dem redan nu?) Sockerärtorna utvecklade skidor med frö som smakar fantastiskt. Purjolöken svämmar över i drivbänkarna och lika är det med potatisen. Vindruvorna har så många klasar att jag måste gallra. Vinbär och jordgubbar och blåbären är på G. Jag har en sen sort av jordgubbar som fortfarande blommar och inte är färdiga förrän om ca två veckor. Det enda som ter sig normalt är morotsbädden. Men det skulle inte förvåna mig om jag till hösten fiskar upp och slår förra årets storleksrekord 31cm lång men 7cm i diameter. Om du har svårt att föreställa dig 7cm så ta en snusdosa, gärna Grovsnus och företrädelsevis tillverkade av Swedish Match, så får du det exakta måttet på förra årets grövsta morot. Jag ser verkligen fram emot att få ägna många dagar i min trädgård, det finns inte något bättre för själen. 

Ni som läser bloggen lite då och då kanske är införstådda med att jag gillar att missionera om sparande och investeringar. På mitt jobb har jag fantastiska tillfällen att hjälpa andra speciellt då jag träffar mycket ungdomar. Jag kastar mig naturligvis inte över mina "offer" utan jag brukar lära känna dem lite först innan jag "pop the question" SPARAR/INVESTERAR DU NÅGRA PENGAR? Om de gör det så berömmer jag dem och uppmuntrar till fortsatt sparande. Om inte så försöker jag uppmuntra dem och påvisar fördelarna med att ha en bunt med pengar. fonder/aktier och ränta på ränta tjofräset. Den sista tiden har jag dock märkt ett trendskifte. För bara 5 år sedan var det inte många som svarade ja på frågan men nu är det påfallande många, till och med våra sommarjobbare är flitiga på att investera. Kul och bra tycker jag. Jag gör detta för att jag anser det viktigt och jag har ingen som helst egen vinning av det. Jag önskar bara att jag själv i 20-30års åldern hade träffat på någon vuxen person som sagt till mig och förklarat vikten av att spara och investera. Alla möjligheter som breder ut sig om du slipper gå fattig och sent eller för sent inse ditt misstag.

För någon vecka så knackar det på min kontorsdörr. En yngre medarbetare på företaget kommer in och börjar lite blygt förklara hur tacksam hon/han är över att jag fått in personen på spar/investeringsbanan. Som tack för hjälpen och för att visa sin uppskattning fick jag en fantastisk nyköpt historiebok. (jag älskar nämligen historia vilket personen visste om) Självfallet blir jag fantastiskt glad och rörd över en sådan gest. Det är nog den finaste utmärkelsen man kan få!  Uppskattning del lux.

Börsen brukar inte vara så här hysteriskt uppåtgående under sommarmånaderna, va tusan är det som händer?  Värderingarna känns som vanligt en aning ansträngda och som tur är så har jag investerat bra under våren och kan chilla lite nu under semestern utan att vrida nacken ur led för att glo på börsskärm. Lilla portföljen passerade den berömda gränsen/milstolpen som många så hett eftertraktar, själv kände jag inget, inte mer än ett konstaterande, ja ok då jag drog lite på smilbanden men mer än så var det inte.

Semester KAN betyda mindre eller inget nytt inlägg från PP:s tangentbord. Det finns faktiskt ett liv utanför börsen.

Ha en riktigt skön sommar på er!


Mvh // PP


Inte min men samma size..




torsdag 24 juni 2021

Glad midsommar och annat..

Bra lön och bra semesterlön gjorde att jag kunde investera lite mer än normalt. Dessutom så har jag kört en snålmånad delux så det kändes bra att ha lite kosing att spendera. Jag har fyllt på med lite SBB-D som är utsatta för blankning. Köpvärda under 30kr.  Känns ändå som att jag vill ha en bra tugga av dem i min portfölj och eftersom det är ett av mina minsta innehav så var det inte svårt att trycka på köpknappen. 500st blev det. 

Sedan hade jag världens problem med mig själv. Jag tycker att Cibus aktiepris brakat iväg norr ut lite väl mycket och jag har svårt för att investera när sådana saker sker. Jag skiter i mitt GAV, det är inte det som det handlar om. Det är frågan vad är aktien egentligen värd som är dilemmat. Efter att ha skruvat på det lite fram och tillbaka så är deras affärside stabil. Att hyra ut lokaler till matförsäljare. Det är ju idiotsmart måste jag säga. De har kanske lite väl saftig utdelningsprocent i mitt tycke men eftersom deras hyresgäster har fina kassaflöden så känns det som låg risk. Jag gillar låg risk. Jag tänker för mig själv, när såg jag en mataffär som bytte lokal senast? Vi har ICA, Lidl och Willys i närheten och så har det sett ut de senaste 20 åren med undantag för Lidl som är nykommlingen med bara 10år under det nybygget. Men åter till aktiepriset. När jag handlade dem för under 160kr tycket jag det var en bra affär. Sedan steg det långsamt men jag fortsatte att handla på mindre dippar men när det närmar sig 170 tyckte jag, kanske lite småaktigt, att aktien var dyr. Sedan brakad det loss rejält och idag ligger den på över 200kr. Vad ska jag tycka om det? Framtida intjäning ser ju ut att vara stabil och Cibus förvärvar nya fastigheter och köper in sig, man expanderar. Man har lovat sina aktieägare en utdelningsökning på årliga 5% och nu har man köpt in sig i fastigheter hos Lidl. P/E på runt 20 är högt men inte fullständigt avskräckande. 

Det känns som om utdelningsfiosofin har fått en boom. Alla verkar vilja ha utdelningsaktier och eftersom Cibus råkar vara den enda månadsutdelaren i norden så blir det lite hajpat. Man verkar vilja betala vilket pris som helst. Själv tycker jag det är komplext. Jag ökar gärna i Cibus men ett tag var jag inne på att avvakta en korrigering men den tror jag är avlägsen. Jag tror både 2021 och 2022 kommer att bli återhämtningsår och folk vill komma in i sitt normala liv fritt från Coronapandemi. Jag tror på fortsatt konsumtion och därför tror jag inte denna aktien kommer att sjunka särdeles mycket i pris. Den är inte billig men jag ligger hellre investerad än inväntar korrektion. Alltså, det blev ett köpbeslut ändå. 25st Cibus inhandlades, Största ägarna i Cibus är flera fonder som säkert gjort en bättre och djupare analys än mig. Bla. Fjärde AP fonden, Avanza pension, Länsförsäkringar, Nordnet. AP fonden äger nästan 9% av aktierna. Om fem år kanske jag tycker att jag tog ett klokt beslut som köpte för 203kr när aktien kanske står i 280kr?

Och så vill jag naturligvis passa på att önska alla läsare en skön midsommar. Det finns helt enkelt inte mycket som slår en svensk midsommar om vädret är det rätta!



Mvh // PP

 


tisdag 15 juni 2021

Det är aldrig riktigt bra...

I svallvågorna efter mina två senaste inlägg så kommer det naturligtvis många nya tankar vilket är bra. Jag tänker att man har ju valt strategi utifrån sitt eget perspektiv och sina egna förutsättningar och så testar man. Efter ett tag så kanske vissa delar fungerade bra medan andra inte gjorde det. Alla har sina funderingar för vad som är bäst och smartast och ger bäst avkastning i förhållande till risk. Om man ens räknar in risk? För man kan sammanfatta det med att ovasett hur du investerar så finns det alltid en viss risk. Antingen så går man miste om vinst eller så kan man förlora delar eller i värsta fall stora delar av det du satsa. Det gäller alltså att hitta det som du tycker är lagom risk i förhållande till vinsten du gör. Men det som är enormt knepigt är att hur du än väljer så finns det alltid en baksida. Jag ska ge några exempel.

1. Vi antar att du är extremt rädd och inte litar på bankväsendet, Du sparar bokstavligt talat dina pengar i madrassen. Skälen kan vara flera, du kanske inte vill att staten eller någon annan ska veta om dina pengar. De futtiga hundradelar av ränta du skulle fått på insatt kapital i valfri storbank är så liten så det lönar sig inte, det ska ju betalas skatt på dem ändå. Har du ett kassaskåp så kanske de hamnar där. Detta sätt att spara tycks vara säkert. Ingen utom du själv kommer åt pengarna, eller? Inbrott kan man råka ut för, idag är tjuvar, precis som i alla tider, förslagna, de kommer på nya knep hela tiden. Blixten slår ner och ditt hus brinner ner till grunden. Pengarna i madrassen är för alltid borta och ingen försäkring täcker detta. Vid stöld är det svårt att bevisa att du hade 100 000 kr i ditt kassaskåp. Troligen får du inte ut ett nickel på hemförsäkringen för detta? Inflationen gör att dina 100 000 kr troligen år för år sjunker i värde eller det är ju egentligen köpkraften som minskar. Du får inte lika mycket för en krona om fem eller tio år. Jag tycker personligen inte att detta är ett bra sätt att spara på. Möjligen kan man ha lite cash liggande i preppingsyfte.

2. Pengarna på banken. Ja med dagens låga räntor är det att anse som ren pengaförstöring om du har någon av storbankerna. Räntan du får motsvara inte inflationen. Nischbankerna kan ge dig lite ränta i kompensation men fortfarande så äter inflationen sakta men säkert in sig i ditt kapital. Fördelen är att säkrare än en bank blir det inte. Den statliga insättningsgarantin skyddar en viss del av dina penga men bara upp till 1 050 000 kr. 

3. Du tänker att, jag investerar istället mina sparade pengar och det finns en uppsjö av sätt att göra detta på. Räntefonder, obligationsfonder, aktiefonder, valutor, ädelmetaller, aktier av olika slag ETF:er samt en uppsjö av sk instrument, varanter, certifikat, futures osv......

Grejen är att oavsett vilket du väljer från punkt 3 så finns det alltid risker. Du kan fan inte köpa någonting utan att det finns en risk att du förlora lite eller mycket av ditt kapital. Det finns naturligtvis risker på olika nivåer och av olika grader men den är ständigt närvarande. Eftersom vi är olika som människor och kan tycka olika om samma sak så kommer vi också att ha olika syn på risk. 

Det finns männskor som tycker att gruvaktier är det mest spännande som finns och är inte riskablare än något annat. Andra människor skulle aldrig för sitt liv kunna tänka sig att äga en enda gruvaktie. Varför? Därför att vi är olika och bedömmer risk olika. Risk/Reward är ett uttryck som används ofta och ska på något sätt betekna hur stor din risk är jämfört med hur stor vinst du kan göra. Morningstar har ex ett betygssystem för hur riskabel en viss fond är och så ges den betyget under medel, medel eller över medelrisk. 

Varför vill jag ta risk och hur mycket risk är jag villig att ta? Bra frågor att ställa sig INNAN man investerar. Det klassiska uttrycket, då sover jag gott om natten, är faktiskt ett riktigt bra uttryck. Går du ständigt omkring och tittat på din telefon om aktierna har gått upp eller ner. Oroar du dig för nästa börsfall, är magen full av fjärilar hela tiden? Då borde du ta dig en alvarlig funderare om ditt investeringssätt är rätt. 

Jag ligger enligt mig själv ungefär på medelvärdet när det gäller mina investeringar. Jag har absolut inga högriskaktier eller andra högriskpapper. Men vad hjälper det. Snart nås vi av nyheter som:

Räntechock! Räntan kommer stiga flera procent fram till ...2025.

Snart drabbas vi av det värsta börfallet i historien. 

Supeinflation på väg...

Hur farlig är USA inflationen?

Kinas tillväxt minska mer än befarat, världsekonomin kan rasa!

Snart är bostadsbubblan här!

Nordkorea planerar anfalla....Ny extrem långdistansrobot misstänks vara provskjuten.

Tyskland kan gå ur EU!

Börsen störtdyker, när kommer återhämtningen?

Skulle jag ha investerat eller skulle jag inte? Gjorde jag rätt eller fel? Ska jag ta hem vinsten och logga ut ett tag från börsen, Ska jag vara fullinvesterad eller ha krigskassa? Är det fonder eller aktier som är bäst. Lönar det sig att försöka slå index på en 10 års period? Är det klokt att investera i guld. Kanske långa räntor är bättre än obligationer på sikt?

Ja ni fattar själva. Alla investerare har ett litet elände innan man förhoppningsvis kommer fram till en vettig lösning. Eftersom ingen med säkerhet vet, inte ens proffsen, hur ens morgondagen kommer att se ut på börsen så hur ska vi småsparare veta? 

Svaret är att du kan inte veta förrän du tittat i backspegeln. Du kan tro och gissa och hoppas på det bästa. En mix av flera tillgångsslag är nog en vettig medelväg att vandra för de flesta av oss. Allt kan gå upp och allt kan gå ner, det är det enkla faktum man får lära sig att leva med som investerare. Eller som Peter Lunch säger: "Ther is always something to worry about"


Mvh // PP












torsdag 10 juni 2021

Del 2 Preferensaktier är rena skiten!

Jag vill börja med att tacka för alla svar och inlägg på del 1 av detta inlägget, det var aldrig meningen att det skulle bli en del 2. Men här ser man en av de stora fördelarna med att blogga. Ett fel smög sig in i början av inlägget (Tack Daniel som såg detta och påminde mig) då jag utgick i från att båda bolagen i jämförelsen fick lika många aktier. Det blir naturligtvis lite snedvridet eftersom inköpspriset skiljer sig. Jag har nu rättat till detta misstag och testar igen...

Jag köper aktier i bägge bolagen för samma summa (25 000 kr) samma datum samma år och inga utdelningar återinvesteras. Det är bara rak enkel uträkning. Men som jag skrev i förra inlägget så måste jag fingera siffrorna baserade på historiska data och framtiden kan se annorlunda ut. All basfakta har jag tagit antingen från Börsdata eller Avanza. Alla siffror som är rödmarkerade är alltså framtid....

Inköpspriset 30:e mars 2015 var 131 kr för Castellum och 272kr för K2A. och för dessa priser så får jag 191st aktier i Castellum och 92st i K2A. (Avrundat uppåt på bägge och inget courtage inräknat)


Efter 12 år så har jag fått ut:

Castellum - 14 714 kr

K2A - 22 080 kr

Vi fortsätter resan i 12 år till..spänningen stiger!


Efter ytterligare 12 år så får jag ut:

Castellum - 23 709 kr

K2A - 22 080 kr

En delsummering: Efter att ha ägt bägge aktierna i 24 år så ser det ut på följande vis.

Castellum har gett mig 38 423 kr

K2A har gett mig 44 160 kr

Vi kan se att Castellum börjar knapra in rejält på K2A. Det skiljer bara 5737 kr till K2A:s fördel. Men vi ser ochså en annan sak. Tiden, 24 år är en ansenlig tid och ännu har utdelningskungen inte tagit ifatt försprånget som preferensaktien har. 

De sista 12 åren krymps ner till 7. År 2045 fyller jag 80år och känner nog som att, I dont giv a fuck! Har jag nått ända dit så är jag mer än nöjd men vi ska ändå se hur det gick i jämförelsen.


De sista 7 åren ser ut som följer:

Castellum ger mig 17 649 kr

K2A ger mig 12 880 kr.

Och summeringen ger att under dessa 31år så har jag fått följande utdelningar:

Castellum - 56 072 kr

K2A - 57 040 kr

Men så här kan det ju inte sluta. När fan kommer utdelningskungen ifatt den gråa tråkiga preferensaktien? 


Jo år 2047 går den ikapp och förbi. Det tog alltså 33 år innan preferensaktien var uppkäkad av utdelningskungen. Detta är naturligtvis under den förutsättningen att Castellum verkligen fortsätter sin utdelningshöjning och inte hoppar över ett år då utdelningen står still eller minskar. Och under förutsättning att Preferensaktien får leva så länge och inte blir inlöst samt att Procentpanik har fått alla siffror rätt :-)

Jag är Faktiskt själv lite förvånad att det tog så lång tid för Castellum att gå ifatt K2A. Jag trodde nog när jag började räkna att runt 15 år inte längre, men där ser man.

Mvh // PP



 


onsdag 9 juni 2021

Preferensaktier är rena skiten!

Att preferensaktier är rena skiten hör jag och läser jag ofta. Av alla inlägg jag läst genom åren så är det två argument som utkristalliserar sig. Det ena är: Man får ingen utdelningstillväxt och det andra är att aktiepriset inte ökar nämnvärt så totalavkastningen är kass. Bägge dessa argumenten stämmer. Men jag skulle vilja vända på det och säga att det beror på. Det beror på vem du är som investerare men främst så beror det på vilken strategi du valt. Låt mig ge dig några exempel.

Ove är lite av en swingtrader. Han har en liten basportfölj med 4-5 aktier som han håller hårt i. Ur denna lilla skara säljer han sällan, jo naturligtvis, om aktiepriset stiger till så pass mycket så han känner att det är dags att sälja av lite så klipper han bort topparna. Oves övriga portfölj innehåller bolag som köps på kort och medellång sikt för att köpas och säljas när tillfälle ges. Ove är en jäkel på att tajma marknaden och har säkert ett par mille totalt i sina portföljer. För Oves del så är preferensaktier någonting han inte tar i med grilltången ens. Helt förståligt. Det passar inte hans investeringssätt.

Samma sak med Knatte, Fnatte o Tjatte. Grabbarna är i åldern 19-25 och satsar stenhårt förhoppnings och gamingbolag. Snabba cach och hi-risk, great rewards är det som gäller. Någon av dem började sin resa i Fingerprint med grym uppgång på 240% men han inte sälja av i tid och gjorde en liten förlust. Men det är glömt, det finns ju så många fina bolag på NGM och Spotlight stock market där man kan tjäna multum. Preferensaktier har man hört talas om men varför skulle man äga dem, det ger ju ingenting! Nej, Preferensaktier är nog ingenting för grabbarna grus, möjligen om man fick dem i födelsedagpresent av morfar men de ska snabbt säljas och omvandlas till sådant som kan ge lite bättre utväxling.

Medianinvesteraren som satsar på preferensaktier är nog den som tänker sig ha en långsiktig strategi och vill ha lite bättre kassaflöde. Man kan tänka sig att ha en liten del preffar i portföljen som ger en stadig inkomst och hög direktavkastning. Men inte för mycket, ni vet det där med totalavkastning blir ju lidande. Så man nöjer sig med med någrot tiotal procent. Det är också försåligt.

Nu kommer jag till twisten i detta inlägget och många kommer att tycka att det är snurre sprätt som gjort ett gästinlägg på Procentpaniks blogg men så är inte fallet. 

Min investeringsstil är ju att köpa men aldrig sälja. Det händer att jag säljer men det är som sagt väldigt sällan och ju äldre jag blir desto mer sällan blir det sälj. När jag försöker att reda ut mina tankar om investeringar jag gör så ställer jag mig frågan: Vad för nytta har jag av min totalakastning? Jag tycker att det är en relevant fråga att ställa mig för vilken nytta har jag av att mitt totala kapital ökar samtidigt som det omvända sker med direktavkastningen.

Jag är ju en person som tänker leva av vad min portfölj ger mig i riktiga pengar varje månad och varje år resten av livet. Då måste det ju vara relevant vad jag kan krama ur mitt investerade kapital. Det finns en sak som är viktigare för mig än för många andra och det är att jag har så kort tid kvar att investera. Dessutom blir min totala spartid från början till exit bara 11-12 år beroende just hur mycket jag kan krama ur portföljen och det investerade kapitalet. Naturligtvis så kan min portfölj inte enbart innehålla preferensaktier. Jag vill ju ändå ha lite utdelningshöjningar varje år för att åtminstone hålla inflationen stången. Men jag vill ändå peka på ett feltänk hos många som påpekar saker som verkar vara vedertagna sanningar men som jag bevisligen redan för många år sedan skrev var felaktiga.

Jag har roat mig med att göra en jämförelse mellan Sveriges okrönte kung när det gäller utdelningshöjningar, Castellum, som får möta en grå tråkig preferensaktie i form av K2A. Matchen utspelar sig över 36 år. Det betyder att om jag får leva så är jag 80år när den matchen är färdigspelad. som tur är så kan jag fingera och  leka lite med siffror så att man ändå kan skönja ett vederhäftigt utfall. Jag har tagit uppgifterna i från Börsdata men det betyder inte att mina uträkningar till 100% är rätt, det kan smyga sig in räknefel men då får ni vara så snälla och påpeka detta så rättar jag mig.

Nedanför är alltså en jämförelse mellan en riktig utdelningskung, Castellum. Ingen verkar exakt veta hur många år som man i följd har höjt sin utdelning men det är någonstans i häradet 20-22år. Castellum har aldrig sänkt sin utdelning och dagens direktavkastning (DA) ligger på 3,1%

Som motståndare har jag tagit ett exempel som jag själv har i min portfölj sedan 2017, K2A. Ett litet fint fastighetsbolag som fokuserar på hyres och samhällsfastigheter. Gav ut sin preff 2014 och dagens DA är på 5,75%.

 Här ser vi en tabell som visar utdelningshistoriken de senaste 12 åren. Som ni också kan se så är K2A:s siffror från 2010 till 2013 röda. Det beror på att K2A inte hade någon preferensaktie dessa åren så dessa siffrorna är fingerade men helt relevanta. Det är exakt så här det sett ut om preffen getts ut i början av 2010 istället för 2014.



Vi säger att du köpte 100 st aktier av vardera bolag så skulle du efter 12år i reda pengar  totalt haft:

Castellums utdelning - 5830 kr

K2A utdelning - 24 000 kr

Det är en skillnad på 18 170 kr. Under dessa åren så har Castellum i medelvärde höjt sin utdelning med ungefär 30öre/aktie. Vissa år mer, vissa mindre. K2A har inte höjt sin utdelning en enda gång. Ändå är det stor skillnad på att få 3,5% i utdelning och att få runt 6% i utdelning. Vi tittar vidare med lite futuristiska ögon. Hur ser framtiden ut då? Jag utgår från att Castellum fortsäter sin fina utdelningssvit och i medeltal, över de kommande 12 åren, höjer sin utdelning lika mycket som man gjort historiskt. Lika så kommer då K2A inte att varken höja eller sänka sin utdelning utan fortsätter med sina 5 kr/aktie och 4 utdelningar /år. Här är alla siffror röda eftersom vi faktiskt pratar framtid och jag kan inte hugga i sten hur det verkliga utfallet kommer att bli. Men med de uppgifter som idag finns tillgängliga så är det ändå ett realistiskt scenario.


Så efter ytterligare 12 år har vi följande utfall om vi summerar de två utdelningarna:

Castellum utdelning - 10 620 kr

K2A:s utdelning - 24 000 kr

Jag har nu alltså ägt både kastellum och K2A i 24 år och gör en ny jämförelse av det totala beloppet som jag kramat ur bolagen.

Castellum - 16 450 kr

K2A - 48 000 kr

Vi gör ett antagande om att Procentpanik lever tills han blir 80 år (2045), Det är ju faktiskt inte helt otänkbart eftersom jag är en aktiv människa som motionerar och stressar lite. Livslängden ökar samt att mediciner och viss sjukvård blir effektivare. Så vi antar helt enkelt att jag lever så länge.


12 år till ska summeras och resultater är följande:

Castellums utdelning -  14 940 kr

K2A:s utdelning - 24 000 kr.

Om vi summerar dessa 36 åren av utdelningar så får vi följande resultat.

Castellum har gett mig 31 390 kr och K2A har gett mig 72 000 kr. I runda slängar så ger alltså preffen mig dubbelt så mycket i utdelningar. Och lägg märke till en sak och det är att utdelningarna inte återinvesterats. Dels så fingerar det ett äka uttag av pengarna som jag ska leva av och om jag hade återinvesterat så skulle skillnaden i utdelningar varit ännu större. Mmm, värt att tänka på.

Jag tycker att uträkningen talar sitt tydliga språk. Trots att vi har Sveriges bästa utdelningshöjare så har Castellum på 36 år, vilket är en ansenlig tid av investeringar, inte ätit upp försprånget mot preferensaktien. Som jag har skrivit ovan, aktiebolagets värde och därmed aktiepriset borde ha stigit och därmed totalavkastningen. Men jag ställer mig åter igen frågan, vad har jag för nytta av det? Jag ska ju ändå inte sälja aktierna jag köper. Den enda gången det skulle vara intressant för min del är ju om jag tvingas att sälja dem men jag ser inget scenario i mitt liv där det skulle behövas. Jag har andra tillgångar att bränna långt innan jag kommer till aktierna.

Detta faktum är intressant och jag ställer mig frågan varför jag inte skulle öka min andel av fasta utdelningar? Jag skulle kunna tänka mig att 50% av min portfölj bestod av bra bolag som delar ut runt 5-6 %. Varför inte? Vad är det som säger att man bara ska ha 10-15% i D-aktier eller preferensaktier Varför inte 70% och resten i bra bolag som är utdelningshöjare? Sug på den karamellen!

Jag ser en risk och det är att det är nästan bara en enda branch som har D-aktier och preferensaktier och det är fastighetsbolag. Portföljen kommer att tippa över och vara starkt överviktad i detta segment. Men frågan är om det är så stor risk som man vill göra gällande? Råden de flesta får när man börjar investera i aktier är man måste bo någonstan och man måste äta. Alltså, matbolag som ICA och Axfood här i Sverige och så fastighetsaktier och där finns det många... Jag tror riskerna i bra fastighetsbolag inte är större än om du äger bank, industri eller något annat. 

Bara för att jag äger ett stort stabilt bolag så betyder det inte per automatik att jag gör en bra affär som köper den aktien, inte ens över väldigt lång tid.

Jag ska ta ett kontroversiellt exempel. Säg att jag hade köpt J&J och lagt in i jämförelsen mellan Castellum och K2A. Var tror du J&J hade hamnat rent utdelningsmässigt? Just det klart sist. Inte mycket "bang for the buck" där inte. Visst du hade ägt ett fint bolag som ständigt ökar sin utdelning men i riktiga pengar ut hade det varit peanuts. 2,5% i DA och är det verkligen värt det? Den enda anledningen jag kan se är om du vill vara diversifierad men det blir jag automatiskt med mina globala indexfonder. Jag skulle naturligvis kunna välja en ETF som täcker upp, det är ett alternativ.

Jag har mina olika indexfonder och mina vanliga aktier som min bas, OM jag nu tänker ta steget och enbart köra på mina preffar och D-aktier i mina fortsatta nyinvesteringar, vad är det jag har missat? Som sagt, jag är inte främmande för att panga på rejält och försöka nå hela 50% i D-aktier och preferensaktier.

Kul om ni kommer med input och komenterar.


Mvh // PP







 

 


måndag 31 maj 2021

Världens sämsta sparare!

Jag tror ta mig tusan att jag är en av världens sämsta sparare! Hade det funnits ett VM i detta så hade jag nog tagit medalj. Ja men va fan, en silvermedalj i ett VM är inte fy skam tänker du nog och kan delvis ha rätt. Mitt stora feta problem är att jag inte kan låta bli att investera. Så fort det kommer lite utdelningar eller jag gör en extrainsättning så kommer jag att bränna pengarna omgående. Jag tror inte det har hänt en enda gång att det har stått några cash över natten på mitt avanzakonto. 

Jag hade en vacker tanke om att bygga upp lite kassa och kunna plocka fram i dåliga tider och nergångar på börsen. Då hade jag kunnat köpa bra bolag till billig peng och sedan bara lugnt vänta på nästa uppåtgående. Det konstiga är att just DET har jag ett fantastiskt tålamod till. Alltså att vänta in uppgångar. Men att försöka bygga upp en kassa verkar vara stört omöjligt. 

Jag tror det är flera faktorer som samverkar till detta. Tillåt mig presentera min egen uppfattning om mig själv på en amatörpsykologisk nivå. (vem vet, kanske en professionell psykolog kommit till samma slutsats?) Nå väl, jag redovisar utan inbördes ordning: 

* Jag är alltid fullinvesterad och har oändligt svårt att se pengar ligga på hög utan att jobba.

* Eftersom jag inte är klar med uppbyggnaden av pengamaskinen så prioriterar jag att den ska öka och mitt "kortsiktiga" tålamod är begränsat. Det angränsar till punkten ovanför.

* Tidsrymden för sparandet är inte tidsbundet. Jag vet ju inte när ett börsras kommer och hemska tanke om jag börjar spara och det tar två år innan det händer. Jag mår illa av tanken att missa två års utdelningar för att jag istället sparar på hög.

Jag tänker att dessa tre punkter är grundorsaken till mitt ickesparande. Det konstiga i denna soppa är att jag har inga som helst problem att spara till någonting på "utsidan" dvs pengar i min privatekonomi som inte är avsedda för börsen. 

Säg att jag vill köpa en ny gräsklippare, ingen miljövänlig batteridriven skit utan en rejäl 7 hästars bensindriven grässlaktare. Den kostar 7500kr. Jag får börja spara 1000kr/ månad i målsparande till detta. Det gör att jag vet att om 8 månader kan jag köpa min gräsklippare. Min hjärna klarar av detta. Det skulle lika gärna kunna vara att jag vill ha en pool till stugan. Den går på 100 000kr. Ja men ok, nemas problemas, det tar två år att komma dit men sedan kan jag köpa den utan ett öre i belåning. Ok, inflationen har gjort att poolen nu kostar 110 000 men ni fattar, jag kommer att nå dit.

PP har stora problem med att ha någon kassa. Jag kom för ett tag sedan på den ljusa iden med att jag sparar pengarna utanför börsen och sedan kan jag bara föra över när börsen bottnar. Ha ha, trodde du att det var så enkelt. No no, min hjärna ser igenom maskirovka (för er som inte vet vad maskirovka är googla det) dessa pengar som ickeinvesterade och då får jag ett illamående värre än efter en kändisfest. Det går helt enkelt inte.

Jag känner att detta är ett område som jag som investerare kan utvecklas på. Det kanske är lättare när man redan nått upp till sina satta mål och är oberoende? Lite mer att man kan välja att faktist hålla kassa för att göra bra investeringar.

Fd spargris



Mvh // PP

fredag 28 maj 2021

Rätt beslut.

 Jag blir bara mer och mer övertygad om det rätta i att jag en gång tog beslutet att börja investera. Möjligheten att sluta jobba och själv bestämma över min tid och vad jag vill göra har bara ökat på min övertygelse. Idag när jag tog min dagliga motionsrunda stötte jag på en gammal jobbarkompis. Det är 7 år sedan han slutade jobba och är 72år gammal. Vi pratade en stund och jag frågade hur han trivdes med pensionärslivet. Jo det var väl ok men krämporna smyger sig på. Han gick illa det syntes tydligt när vi skiljdes åt. Ja detta var bara ytterligare ett barr till stacken i min övertygelse om att gör rätt som hårdsatsar och investerar för att kunna sluta tidigare. Jag tror att åren mellan 60-70 är de "sista" när man fortfarande kan göra saker som man vill ocm man är i hygglig fysisk form och slipper de värsta sjukdomarna. visst, du kan ha ett fint liv mellan 70-80 också och kanske ännu längre om du har lite tur men chansen minskar ju äldre du blir så är det bara...

Maj månad är snart till ända och det återstår bara ett bolag som delar ut, Cibus. Jag kan summera månades utdelningar till 2601kr. Som månad betraktat något sämre än förra året då jag fick 2880kr men det beror på att Tele2 delade ut i April i år. Men totalt så har andra bolag delat ut mer istället. Skulle jag ta bort de 962kr som T2 delade ut så skulle jag bara fått 1918kr så jag har ändå ökat utdelningen i maj med 683kr sedan förra året. Japp, återinvesteringar lönar sig!


Månadens inköp är koncentrerat till tre bolag. SBB, Cibus och Tele2. Jag skrev redan den 12maj att jag tyckte Tele2 var för långt nedtryckta och att de såg aptitliga ut. Jag har sedan dess köpt i flera olika omgångar och har faktiskt nått upp till den nivå och storlek jag vill ha det innehavet på. Cibus har ju ett helt sjukt överpris i mina ögon och jag drar mig för att köpa, möjligen små mängder men detta fantastiska bolag vill jag köpa till ett fantastiskt pris också. Jag misstänker att denna månadsutdelare har blivit extremt poppulär och att bara för att få kassaflöde så köper man till vilket pris som helst. Nja jag är tveksam och hoppas hellre på en korrektion av hela börsen så jag kan tanka fler Cibus till vettigt pris.

SBB har faktiskt seglat upp som en liten favorit på sista tiden. Jag tycker ändå att det är en stabil verksamhet och en frestande direktavkastning. Nu när börsen är högt värderad så kan jag ändå tycka att jag faktiskt får lite "bang for the buck" när jag handlar SBB. Kombinationen stabilitet och utdelning gör att jag tänker bygga upp en saftig position i min portfölj. Jag tänker mig så pass att den kommer i nivå med Axfood och Castellum. SBB kommer aldrig att bli någon kursraket men det är inte heller det jag är ute efter. Jag har skrivit det många gånger här på min blogg, min investeringstid är begränsad. Jag har inte 20-40 år på mig, faktum är att det snarare handlar om 4 max 5år innan jag ska logga ut. Således är det viktigare för mig att bevara kapitalet snarare än att chansa. 

2021 ser ändå ut att bli ett riktigt bra år när det gäller utdelningar...



Mvh // PP



måndag 24 maj 2021

Ränderna går aldrig ur..

Jag känner en man. Vi kan kalla honom Holmström. Han har precis som jag ett intresse för aktier och när vi väl träffas så är detta ett kärt ämne som vi gärna diskuterar länge. Det känns bra att ha någon som man verkligen kan prata med och vända ut o in på ett o samma ämne tills det är som en urvriden disktrasa. Holmström har alltid jobbat och varit strävsam, investerat och sparat och levt ett återhållsamt liv. Han är god för ett antal miljoner men detta är ingenting som du på något vis i världen skulle kunna listat ut om du träffade honom. Han lever ett enkelt liv i sin normalstora villa och insidan är lika modest som utsidan. Inget prål någon stans. Det köps inte mycket nya käder och kosthållningen är snarare under än över normalholmströmmarens. Det är knappast rostbiff eller entrecote ens på Svenska flaggans dag där.

För några år sedan råkade Holmström ut för en alvarlig olycka och bara turens försyn gjorde att han överlevde. Lång konvalicens men helt återställd så sitter vi på en bänk och diskuterar. Holmström fattade att han haft tur som överlevt och han var tacksam för att han fått denna väckarklocka om att livets längd faktiskt är begränsad för alla, även för Holmströmmare.

Eftersom det var han som tog upp ämnet så tog jag upp frågan. -Vad ska du göra med dina pengar? Alltså, du måste väl ha några drömmar som du vill uppfylla innan du trillar av pinn? Är du inte sugen på att se någon annan del av världen? Japan, Nya Zeeland, Grönland, USA? Finns det inte någonting som du skulle vilja göra som du inte gjort? Åka luftbalong, Fiska hälleflundra i Norge, åka på ett OS eller VM i någon sport ,se pyramiderna eller bergsgorillor, en kryssning i medelhavet eller bara en bussresa till Tyskland?

Mina förslag till honom var många och för en sekund så såg jag en glimt av längtan till något men det verkade dö ut snabbt. Pensionär Holmström förklarade att han skulle fundera på det men just nu hade han inte något behov av att uppfylla någonting. Det fanns liksom inga drömmar där vilket jag själv tyckte var mycket sorgligt. Holmström själv verkar inte lida det minsta av några kval att inte hinna med att göra eller köpa sig glädje. Vi var långt ifrån varandra på den punkten. Jag som ofta har drömmar och sätter upp mål och nästan alltid infriar jag mina drömmar lever ett annorlunda liv. Jag har en liten devis, Livet är för kort för att man ska ha tråkigt, och den lever jag efter. Om jag vill ha någonting så ser jag till att skaffa mig det. Ser jag en praktisk nytta så är jag inte främmande för att inhandla denna vara eller tjänst. Där skiljer sig Holmstöm och jag mig åt diamentralt. 


Holmis börjar närma sig de 70 och jag kan nästan tycka lite synd om honom. Jag skulle vilja sparka honom i baken och säga till honom att börja unna sig saker och sätta lite sprätt på pengarna men jag har upptäckt att så fungerar det inte. Det sparsamma sinnet han under lång tid har utvecklat ändrar man inte på i första hand. Ränderna går aldrig ur. Han skulle aldrig få för sig att ens bränna några tior på i hans tycke onödiga saker. Aldrig! Jag har börjat förstå att han är nöjd med tillvaron som den är. Jag tror det är tryggheten i att känna att han har ett duktigt fett kapital som han sparat ihop till gör honom avog mot onödiga utgifter. Sparsamheten dör inte på en eftermiddag. Däremot så är han fortfarande lika barnsligt förtjust i utdelningar som jag är. 

Som en passus kan jag nämna att han efter att ha gått i pension inte öppnade en enda avi från pensionsmyndigheten på ett helt år. Han hade inte en susning om vad han fick i pension och inte förrän jag sa till att det borde han nog kolla upp så sa han bara: -Ja man kanske skulle ta tag i det där.... Det säger väl en del om synen på egna pengar. Pensionen var bara peanuts och en i stort sett onödig bonus för honom.

Inget onto om Holmström, Jag gillar karln skarpt. Det är hans pengar och han bestämmer naturligtvis vad han vill och inte vill göra med dem. Jag kan ju bara personligen tycka att om jag själv hade varit så rik så hade jag nog börjat fundera på om jag ville dö som den rikaste på kyrogården. Men det är ju jag det.......    Har man levt sparsamt så går ränderna som sagt aldrig ur..



Mvh // PP



fredag 21 maj 2021

Fuck ATH!

Jag känner för att skriva ett inlägg rör upp damm. Ett inlägg som gör att vissa kommer att tycka att PP är helt bortom räddning och en ytterst konstig prick. Det kanske ni tyckte redan innan vad vet jag? Men jag är väl bara på det humöret just nu, just idag och dessutom är det min blogg så jag skriver vad jag vill! (jag snor det cittatet från Sorken som skrev det som svar på ett argt inläggssvar för några år sedan) Ibland blir jag bara så trött inte bara på andra utan även på mig själv. Jag har inte intellekt nog för att tänka igenom och belysa alla aspekter av ett ämne innan jag publicerar det och då får det bli som det blir.

ATH. Alla gläds över att portfölj efter portfölj slår nya rekord och tidigare högsta värden. Själv glädjs jag inte ett skit. För min del så är det totalt oviktigt hur mycket min portfölj är värd. Om den står på 500 000 eller 2 miljoner är mig likgiltigt. Det enda jag jag bryr mig om är vad jag får ut av den. I mitt fall eftersom jag är utdelningsinvesterare så är det ju hur mycket kontanta medel den genererar per år som är det intressanta och viktiga. Säg att portföljen står på ATH och är värd 1.5 mille men bara ger mig 30 000kr på ett år. En annan portfölj står på 900 000 men ger mig 45 000 /år. Vilken av portföljerna ger mig mest glädje? Valet för mig är inte svårt. Det är ju ändå pengarna ut som jag ska leva på som är det viktiga. Jag har ju inte tänkt att jag ska sälja några aktier så varför bry sig? Blanda nu inte in hur ett företag går. Naturligvis så består mina portföljer av bolag som är bra och en naturlig följd är att bra bolags aktier tenderar att stiga över tid och således även portföljvärdet men det är fortfarande pengarna ut som är det viktiga. Den enda gången det är intressant är när du passerar den berömda miljongränsen, då kan du, om du själv utan hjälp har kämpat dig dit, få glädjas över att kunna kalla dig miljonär och kanske renta av skryta lite om det? Visst den glädjen unnar jag alla men egentligen så är den ju bara momentan. Antingen så dyker börsen och värdet går ner eller så ökar värdet och du har snart glömt det och kanske är på väg mot nästa miljon? Den verkliga glädjen består för min del när utdelningarna kommer inte vad värdet på portföljen/erna är för tillfället.

Vid årets slut ska jag ta en skärmdump från Avanza som visar utdelningarna jag har fått från avanza de senaste 6 åren. Till och med pissåret 2020 fick jag glädjas åt att utdelningarna var större än året innan. 2021 kommer naturligtvis att slå 2020 så det är en fin uppåtgående trappstege utan hack. Den grafen är någonting jag verkligen gläds åt. Det är riktiga pengar ut och det är det som räknas i min värld.


Mvh // PP


 

onsdag 12 maj 2021

Halva maj

För nästan exakt ett år sedan gav jag mig ut på en 10 dagars långvandring tvärs över Sverige. Från kust till kust. En utmanande och lärorik strapats. Jag har de senaste 25 åren valt att förlägga en av mina semesterveckor just i maj månad när naturen är sådär sprudlande. Det spricker ut löv och naturen är sådär grönskande och härlig och fräsch som bara en natur kan vara. I år var inget undantag. Jag har under åren och denna "egoist-vecka" gjort lite allt möjligt. Padlat kanot, Fiskat som en galning, sovit över i stuga, kört motorcykel, geocachat, fågelfotograferat, långvandrat, lekt arkeolog i kalkbrott, rest till Gotland, Öland, Ven, Hallandsväderö och Bornholm. (har en förkärlek för fina öar- no shit sherlock) Just denna veckan är lite helig för mig. Jag gör precis det jag vill. Alla, arbetsgivare, vänner och familj vet om detta och är införstådda med att jag har denna lilla tradition. I år har jag bara varit uppe på mitt torp och jobbat. Kroppsarbete kallas det viss men dagens gärning slog alla rekord. Upp 04.18, jag vet, sinnesjukt tidigt men jag bara råkade vakna och var helt utvilad och totalt omöjligt att somna om. Men trots detta kom jag inte hemifrån förrän vid strax innan klockan 07.00. Vädret har varit kanon och utomhus i 12 tolv timmar gör att man får lite färg i fejset och på en del andra ställen. Redneck varning påbjuds.

Hårt jobb på torpet..


Maj månad bjuder på lite utdelningar. Investor, Korsnäs, NP3, XACT, Volati och Cibus. Jag har reinvesterat samtliga utdelningar som kommit in. Faktum är att jag ökade och köpte på mig ett stimm med Swedish Match efter splitten. Ja ni vet, det är något med det psykologiska....

Det har också blivit ett gäng med SBB och några Tele2 som faktiskt ser lite aptitliga ut på 110:- Jag har svårt för att riktigt förstå varför just Tele2 är så nertryckta just nu. Det fundamental finns där och även om man missade estimatet med några miljoner så såg Q1 rapporten stabil ut. Rätt vad det är så sticker aktien igen. Jag har sett detta i många andra bra bolag. Helt oförklarligt så börjar en aktie att gå ner och så stannar den där ett tag i frysboxen och så efter ett tag, tiden i frysen är olika för olika bolag. Så tar den fart i popularitet igen. Det går i cykler och inget att hetsa upp sig över så länge rapporterna är ok. I vart fall så är det så jag tänker. 

Jag följer gärna flocken. Så länge de går dit jag vill...........


Mvh // PP