onsdag 23 oktober 2019

Banken blev rånad...

Veckans spaning utspelar sig nattetid i en större svensk stad. Jag är egentligen bara på genomresa och i utsikten från ett bilfönster ser jag en upplyst skylt på ett kontorskomplex. Skylten signalerar att här härbergerar en känd/ökänd bank nämligen DANSKE BANK som det står med versaler. Det komiska är att nedre delen, det vi i småskolan lärde oss att kalla magen på bokataven B, inte längre är upplyst av det invärtes lysröret utan det formar istället bokstaven P. Mina smilreflexer triggas igång och på något sätt är det ändå rätt symptomatiskt att det står DANSKE PANK!

Vi har ju också vår egen stolhet Swedbank men numera säger de flesta likt en freudians felsägning Snedbank. Inte så konstigt med tanke på vilken tvättomat den banken varit. De kanske skulle slå sig ihop med Elektrolux och "Go big or go home!

För några år sedan så hörde jag ett roligt öknamn på försäkringsbolaget Trygg hansa. Det omskrevs till Snygg transa.

Hepp, kort inlägg, troligen det kortaste Procentpanik någonsin presterat, bara en sådan sak är ju värd att minnas :-)

Dustin Hoffman som snygg transa..

söndag 13 oktober 2019

Investeringsguide

Den inte helt ovanliga företeelsen att Procentpanik läst en bok har nu inträffat igen. Denna gång så har jag tuggat (lättuggat) mig igenom INVESTERINGSGUIDEN skriven av Anna Swahn och Linnea Schmidt. Jag personligen beteknar den som en nybörjar till medelvan investeringsguide. Undertiteln, "så kommer du igång med ditt sparande" indikerar också på detta. Jag tycker ändå, precis som vanligt, att boken har ett par guldkorn eller pusselbitar om du så vill som är värda att beakta även för dig som hållit på ett tag. Kanske inte för de mest inbitna proffsen men ändå tänkvärda rader. Jag gillar upplägget även om det inte skiljer sig radikalt från andra investeringsböcker. Den är solid och som nybörjare eller relativt ny så kommer ingenting att fattas dig innehållsmässigt. Jag rekommenderar boken.

Jag lägger upp boken under bokfliken över min lästa investeringsböcker. Där kan du hitta flera andra bra böcker och tillika rekommendationer.





onsdag 9 oktober 2019

Prepper steg 2

En vanlig reaktion jag får när jag säger att jag är prepper (är inte bara ekonomisk sådan) är oftast att folk ser på mig med någon slags misstro. Det är ungefär samma reaktioner man får när man talar om att man investerar på börsen, misstro och skeptisism. Enda undantaget om man träffar någon som själv investerar eller är i startgroparna att göra det. Men oftast ses en prepper som någonting udda och folk verkar tro att man preppar för världens undergång. Naturligvis är det alltid i alla sammanhang extremfallen som lyser mest. Folk som skriker högst får uppmärksamhet och tyvärr är det lika illa bland preppers. Att youtube svämmar över av mer eller mindre halvtokiga vapenfixerade zombie-apokalyptiska preppers som bygger underjordiska bunkrar och invänta jordens undergång underlättar ju inte ryktet. Men man ska ha klart för sig att prepping förekommer i väldigt många olika nivåer. Vad är då en prepper? Ja själv ordet betyder ju egentligen förberedd. Förberedd på vad undrar du kanske? Jo, i mitt fall är det så enkelt som att jag har varit med om ett tredagars strömavbrott under stormen Gudrun och vet att det kan vara bra att ha grejer hemma ifall något liknande händer igen.


                           (sinnebilden för många människor när de hör ordet prepper)



Jag tillhör således inte kategorin harcore-prepper men jag vill ändå kunna klara mig även om ex. ett strömavbrottet pågår länge. Det senaste året när jag gjort en vanlig veckohandling har köpt på mig en eller två varor extra för att ha hemma i källaren i därför avsedda lådor med plastlock. Där står det kallt och relativt mörkt för att inte påverka hållbarheten. Jag har även lite vattendunkar óch jag investerade även i två olika vattenfilter. Praktiskt att ha med sig när man är ute och vandrar, detta fick jag bevis på i somras då jag provde hur det var att dricka filtrerat åvatten då min vanliga vattenflaska tog slut under färd. I lådorna har jag även lagrat praktiska saker, batterier, ljus, T-sprit, tändstickor osv. Konserver och annan mat jag lagrat är sådant som jag äter i vanliga fall och är därför lätt att rotera när det behövs (typ 2-3år efter bäst föredatum gått ut, vissa saker betydligt längre än så)
Jag packade även ner lite nyinköpta läkemedel som, alvedon, treo, Med andra ord ingen hardcore-prepper MEN jag vet att vår familj klarar sig åtminstone i 2-3 veckor utan ström och det känns förbaskat bra.


Om man gör en sannolikhetskalkyl likt Tage Danielssons monolog om kärkraftsolyckan i Harrisburg så är det faktiskt nästan 100% säkert att du kommer att få uppleva ett strömavbrott som är längre än 24 timmar. Sedan minskar ju sannolikheten för varje dygn som du lägger till denna ekvation. Så redan ett avbrott på tre daga kan tyckas avlägset men är ändå inte orimligt. En vecka utan ström är det få av oss som upplevt men inte desto mindre kan det inträffa. Den stora frågan man förr eller senare som prepper ställer sig är, var ska jag dra gränsen? Jag tror det är här det skiljer sig i olika tänk och det är detta jag menar med att det finns olika nivåer inom prepping. Klarar man 72 timmar som är rekommendationen från MSB och civilförsvaret så är det för de allra flesta människor gott nog. Tre dagar utan ström är inte så kul som det låter. Är det vintermånaderna är det betydligt värre och hus och lägenheter hinner bli utkylda, vattnet har tagit slut, du kan inte spola på toaletten, du kan inte använda någonting som drivs elektriskt dvs nästan alla maskiner och elektronikprylar. Kaffebryggare, mobiltelefon, spis osv...


Jag har funderat över min egen nivå och kommit fram till att jag nog klarar mig hyggligt även vid ett svårt scenario. jag är enligt egen definition en nivå 2. Enligt mig så finns det 5 nivåer. Jag skulle nog stryka med vid ett worst case eftersom jag inte tänker preppa för det. Jag kommer inte att inhandla skyddsmask och jodtabletter bygga bunker osv . Vi får naturligvis hoppas att något sådant aldrig händer.


Men en sak är säker och det är att kunskap är guld värt. Att veta är en sak men att ha praktiserat det i verkligheten en helt annan. Ta en sådan sak som att göra upp eld med tändstål utan några andra tändhjälpmedel. Lätt som en plätt när det är torrt och vindstilla. Men om det regnat i fyra dagar och allt material är genomsurt, fixar du det? Jag har provat, flera gånger bara för att vara säker på att jag verkligen kan det i ösregn och blåst.
Jag måste erkänna att jag har en stor fördel med mitt genuina naturintresse sedan barnsben. Likaså har jag både jagat och sportfiskat med framgång lika länge samt att jag gillar att plocka bär och svamp. Ingenting av detta kommer att göra att jag överlever årslånga katastrofer men jag är, helt gratis, en bit på väg. Just nu håller jag på att lära mig att odla. Inte så mycket för ett eventuellt katastrofscenario utan det är också ett intresse som bara råkar sammanfalla med långtidsprepping. Att kunna få fram lite potatis och morötter gör mig glad och är en livsnjutande hobby. Pilla i trädgården ger mig energi och laddar mina batterier. Jag tror att detta gör att prepping för mig är ganska enkelt och självklart. Det är egentligen en del av mitt vardagliga liv. Just nu har jag läst en bok om hur man konserverar frukt o bär på bästa sätt. Jag har ju sett min mamma göra det hundratals gånger men aldrig själv praktiserat det. Kan ju vara kul att göra sin egen marmelad eller saft. Glesbyggdsbefolkning är oftare mer preppade än storstadsbor. Också helt naturligt. Längre avstånd till livsmedelsaffär gör att man bunkrar upp lite i matkällaren eller skafferiet. Stömavbrott är vanligare på landsbyggden då träd ofa rasar över ledningar vid storm och oväder. Man har ofta vedspis eller kamin och klarar av att laga mat och värma hemmet. Många har egen brunn.


Jag tror inte på att ensam är stark vid ett längre strömavbrott eller katastrof. Jag tror på att hjälpa andra och varandra. Vi kan alla något som vi kan bidra med. Jag brukar tänka när jag träffar helt okända människor, Den här människan kan säker någonting som jag inte kan eller vet någonting som jag inte vet och det kan vi dra nytta av tillsammans.


Så mitt råd är att åtminstone ha lite bas-saker hemma och jag bifogar en "stark" (hoppas ni fattar skämtet) video där Heidi Andersson visar vad hon har hemma.




                                                  (värlsmästare i armbrytning 11ggr, Europa mästare 3ggr +8 VM silver och 4 VM brons)




Ta vara på er // PP



torsdag 3 oktober 2019

Bli miljonär......

Sin vana trogen så har Procentpanik inte legat och slötittat på tv soffan (trots friidrotts VM) utan förkovrat sig. Med andra ord så har jag läst bok eller snarare böcker igen. Denna gången så slog jag till med BLI MILJONÄR SOM PENSIONÄR skriven av Ola Lauritzson. Vad finns det då att säga om denna boken? Ja först och främst så tror jag att den tilltalar de som är lite äldre. Från 45 år och uppåt skulle jag säga. Jag har svårt för att se att den skulle attrahera unga personer, de har annat att tänka på än pension även om en del yngre med vett i skallen kanske läser den ändå. Boken tar upp tio viktiga saker att tänka på även om jag själv är hyffsat insatt redan så finns där små guldkorn. Det som slog mig var när Ola tar upp det här med att byta tjänstepensionsförvaltare, det hade jag missat att det faktiskt går, fast inte för alla. De allra flesta har någon större organisation de är knutna till och det går inte att flytta. Verkade var krångligt om än lönsamt om man har möjligheter till det. Nå väl, så här ser bokens framsida ut:

Är du inte påläst om pensioner så bör du nog ta och köpa eller låna hem denna boken. Jag lägger in den under övriga böcker i bokfliken här på bloggen.


Mvh // PP

onsdag 2 oktober 2019

En milstolpe till har passerats.


En härlig milstople, som var psykologiskt viktig att nå, var att jag nu faktiskt kan titulera mig halvmiljonär. 549 992 kr i portföljvärde. Det var egentligen ett tag sedan jag passerade 500 000 vallen men eftersom värdet svänger ville jag inte gå ut för tidigt men nu känns det ok att göra det. Det gäller ju att passa på att fira för portföljvärdet kan mycket väl sjunka till under 500 000 på kort tid, det vet vi alla som håller på med aktier. Men helt ärligt, att nå en total portfölj på så mycket trodde jag kanske inte ens på själv när jag började. Jag fantiserade om att nå 250 000 kr, och redan det var en svindlande tanke. Det som ändå är mest imponerande är inte varken portföljvärde eller utdelningar, nej det är tiden det tog mig att nå dit. 45 månader. Då ska man ha klart för sig att jag är verkligen ingen sparsam person egentligen och jag lever verkligen ett helt vanligt Svenssonliv. Jag unnar mig fortfarande det mesta jag vill ha även om jag numera tänker efter två gånger innan jag köper dyrare saker. 

Jag har ingen aning om vad jag har för sparkvot för olika månader ser olika ut. Jag har nog bara räknat ut min sparkvot en enda gång och det var förra månaden. Vinterhalvåret tycker jag att det är enklare att spara och jag skulle tippa på att jag ligger mellan 30-40% i sparkvot då. Jag har en helt vanlig inkomst runt 25 000 efter skatt, inga barn hemma och bor i en liten villa med sambo (men inget samsparande med henne). Runt 10 000 i månade kan jag avsätta till sparande. Vissa månade kan det bli lite mer och vissa månade blir det lite mindre. Faktum är att sommarmånaderna juni, juli brukar jag strypa ner insättningarna till Avanza till ett minimum, säg 1500 kr och resten av pengrna har jag för att jag vill kunna unna mig saker under min semester. Jag vill inte känna att jag måste snåla på en massa saker. Jag sålde av en massa onödiga prylar från hemmet, jag sparar skatteåterbäringen och löneförhöjning innebär bara ökat sparande. Jag har sett över min ekonomi och sparat in på onödiga utgifter samt sett över el, telefon och försäkringar. 

Om vi tänker tanken att det tog mig 45 månader att nå halvvägs till miljonen så skulle det innebära att det tar ungefär 90 månader att bli millis. För er som undrar så är 90 månader lika med 7 1/2 år. Tanken svindlar i min hjärna. Inte för att det är ett egenmål att bli miljonär och jag har fortfarande svårt för den tanken men det kanske inte är helt omöjligt om jag får vara frisk och fortsatt kan ha min fasta inkomst/jobb. Men det viktiga är att jag nu har ett vettigt kassaflöde från utdelningsmotorn som konstant matar på. Rent tekniskt så skulle motorn faktiskt kunna sköta sig helt själv utan en enda löneinsättning till i från mig, jag skulle kunna låta alla utdelningar återinvesteras och portföljen skulle ändå växa. Det hela skulle bara ta lite längre tid men ränta på ränta är verkligen helt sjukt. Jag hoppas kunna nå 5000kr/mån i utdelning när jag är färdigsparad. Det har varit mitt stora mål hela tiden.


Tänk vad gott om några år när man ska lämna arbetslivet, längtar redan dit.

Nej nu tänker jag fira lite, man ska fira när man når både små och stora mål.

Mvh // PP