torsdag 24 juni 2021

Glad midsommar och annat..

Bra lön och bra semesterlön gjorde att jag kunde investera lite mer än normalt. Dessutom så har jag kört en snålmånad delux så det kändes bra att ha lite kosing att spendera. Jag har fyllt på med lite SBB-D som är utsatta för blankning. Köpvärda under 30kr.  Känns ändå som att jag vill ha en bra tugga av dem i min portfölj och eftersom det är ett av mina minsta innehav så var det inte svårt att trycka på köpknappen. 500st blev det. 

Sedan hade jag världens problem med mig själv. Jag tycker att Cibus aktiepris brakat iväg norr ut lite väl mycket och jag har svårt för att investera när sådana saker sker. Jag skiter i mitt GAV, det är inte det som det handlar om. Det är frågan vad är aktien egentligen värd som är dilemmat. Efter att ha skruvat på det lite fram och tillbaka så är deras affärside stabil. Att hyra ut lokaler till matförsäljare. Det är ju idiotsmart måste jag säga. De har kanske lite väl saftig utdelningsprocent i mitt tycke men eftersom deras hyresgäster har fina kassaflöden så känns det som låg risk. Jag gillar låg risk. Jag tänker för mig själv, när såg jag en mataffär som bytte lokal senast? Vi har ICA, Lidl och Willys i närheten och så har det sett ut de senaste 20 åren med undantag för Lidl som är nykommlingen med bara 10år under det nybygget. Men åter till aktiepriset. När jag handlade dem för under 160kr tycket jag det var en bra affär. Sedan steg det långsamt men jag fortsatte att handla på mindre dippar men när det närmar sig 170 tyckte jag, kanske lite småaktigt, att aktien var dyr. Sedan brakad det loss rejält och idag ligger den på över 200kr. Vad ska jag tycka om det? Framtida intjäning ser ju ut att vara stabil och Cibus förvärvar nya fastigheter och köper in sig, man expanderar. Man har lovat sina aktieägare en utdelningsökning på årliga 5% och nu har man köpt in sig i fastigheter hos Lidl. P/E på runt 20 är högt men inte fullständigt avskräckande. 

Det känns som om utdelningsfiosofin har fått en boom. Alla verkar vilja ha utdelningsaktier och eftersom Cibus råkar vara den enda månadsutdelaren i norden så blir det lite hajpat. Man verkar vilja betala vilket pris som helst. Själv tycker jag det är komplext. Jag ökar gärna i Cibus men ett tag var jag inne på att avvakta en korrigering men den tror jag är avlägsen. Jag tror både 2021 och 2022 kommer att bli återhämtningsår och folk vill komma in i sitt normala liv fritt från Coronapandemi. Jag tror på fortsatt konsumtion och därför tror jag inte denna aktien kommer att sjunka särdeles mycket i pris. Den är inte billig men jag ligger hellre investerad än inväntar korrektion. Alltså, det blev ett köpbeslut ändå. 25st Cibus inhandlades, Största ägarna i Cibus är flera fonder som säkert gjort en bättre och djupare analys än mig. Bla. Fjärde AP fonden, Avanza pension, Länsförsäkringar, Nordnet. AP fonden äger nästan 9% av aktierna. Om fem år kanske jag tycker att jag tog ett klokt beslut som köpte för 203kr när aktien kanske står i 280kr?

Och så vill jag naturligvis passa på att önska alla läsare en skön midsommar. Det finns helt enkelt inte mycket som slår en svensk midsommar om vädret är det rätta!



Mvh // PP

 


tisdag 15 juni 2021

Det är aldrig riktigt bra...

I svallvågorna efter mina två senaste inlägg så kommer det naturligtvis många nya tankar vilket är bra. Jag tänker att man har ju valt strategi utifrån sitt eget perspektiv och sina egna förutsättningar och så testar man. Efter ett tag så kanske vissa delar fungerade bra medan andra inte gjorde det. Alla har sina funderingar för vad som är bäst och smartast och ger bäst avkastning i förhållande till risk. Om man ens räknar in risk? För man kan sammanfatta det med att ovasett hur du investerar så finns det alltid en viss risk. Antingen så går man miste om vinst eller så kan man förlora delar eller i värsta fall stora delar av det du satsa. Det gäller alltså att hitta det som du tycker är lagom risk i förhållande till vinsten du gör. Men det som är enormt knepigt är att hur du än väljer så finns det alltid en baksida. Jag ska ge några exempel.

1. Vi antar att du är extremt rädd och inte litar på bankväsendet, Du sparar bokstavligt talat dina pengar i madrassen. Skälen kan vara flera, du kanske inte vill att staten eller någon annan ska veta om dina pengar. De futtiga hundradelar av ränta du skulle fått på insatt kapital i valfri storbank är så liten så det lönar sig inte, det ska ju betalas skatt på dem ändå. Har du ett kassaskåp så kanske de hamnar där. Detta sätt att spara tycks vara säkert. Ingen utom du själv kommer åt pengarna, eller? Inbrott kan man råka ut för, idag är tjuvar, precis som i alla tider, förslagna, de kommer på nya knep hela tiden. Blixten slår ner och ditt hus brinner ner till grunden. Pengarna i madrassen är för alltid borta och ingen försäkring täcker detta. Vid stöld är det svårt att bevisa att du hade 100 000 kr i ditt kassaskåp. Troligen får du inte ut ett nickel på hemförsäkringen för detta? Inflationen gör att dina 100 000 kr troligen år för år sjunker i värde eller det är ju egentligen köpkraften som minskar. Du får inte lika mycket för en krona om fem eller tio år. Jag tycker personligen inte att detta är ett bra sätt att spara på. Möjligen kan man ha lite cash liggande i preppingsyfte.

2. Pengarna på banken. Ja med dagens låga räntor är det att anse som ren pengaförstöring om du har någon av storbankerna. Räntan du får motsvara inte inflationen. Nischbankerna kan ge dig lite ränta i kompensation men fortfarande så äter inflationen sakta men säkert in sig i ditt kapital. Fördelen är att säkrare än en bank blir det inte. Den statliga insättningsgarantin skyddar en viss del av dina penga men bara upp till 1 050 000 kr. 

3. Du tänker att, jag investerar istället mina sparade pengar och det finns en uppsjö av sätt att göra detta på. Räntefonder, obligationsfonder, aktiefonder, valutor, ädelmetaller, aktier av olika slag ETF:er samt en uppsjö av sk instrument, varanter, certifikat, futures osv......

Grejen är att oavsett vilket du väljer från punkt 3 så finns det alltid risker. Du kan fan inte köpa någonting utan att det finns en risk att du förlora lite eller mycket av ditt kapital. Det finns naturligtvis risker på olika nivåer och av olika grader men den är ständigt närvarande. Eftersom vi är olika som människor och kan tycka olika om samma sak så kommer vi också att ha olika syn på risk. 

Det finns männskor som tycker att gruvaktier är det mest spännande som finns och är inte riskablare än något annat. Andra människor skulle aldrig för sitt liv kunna tänka sig att äga en enda gruvaktie. Varför? Därför att vi är olika och bedömmer risk olika. Risk/Reward är ett uttryck som används ofta och ska på något sätt betekna hur stor din risk är jämfört med hur stor vinst du kan göra. Morningstar har ex ett betygssystem för hur riskabel en viss fond är och så ges den betyget under medel, medel eller över medelrisk. 

Varför vill jag ta risk och hur mycket risk är jag villig att ta? Bra frågor att ställa sig INNAN man investerar. Det klassiska uttrycket, då sover jag gott om natten, är faktiskt ett riktigt bra uttryck. Går du ständigt omkring och tittat på din telefon om aktierna har gått upp eller ner. Oroar du dig för nästa börsfall, är magen full av fjärilar hela tiden? Då borde du ta dig en alvarlig funderare om ditt investeringssätt är rätt. 

Jag ligger enligt mig själv ungefär på medelvärdet när det gäller mina investeringar. Jag har absolut inga högriskaktier eller andra högriskpapper. Men vad hjälper det. Snart nås vi av nyheter som:

Räntechock! Räntan kommer stiga flera procent fram till ...2025.

Snart drabbas vi av det värsta börfallet i historien. 

Supeinflation på väg...

Hur farlig är USA inflationen?

Kinas tillväxt minska mer än befarat, världsekonomin kan rasa!

Snart är bostadsbubblan här!

Nordkorea planerar anfalla....Ny extrem långdistansrobot misstänks vara provskjuten.

Tyskland kan gå ur EU!

Börsen störtdyker, när kommer återhämtningen?

Skulle jag ha investerat eller skulle jag inte? Gjorde jag rätt eller fel? Ska jag ta hem vinsten och logga ut ett tag från börsen, Ska jag vara fullinvesterad eller ha krigskassa? Är det fonder eller aktier som är bäst. Lönar det sig att försöka slå index på en 10 års period? Är det klokt att investera i guld. Kanske långa räntor är bättre än obligationer på sikt?

Ja ni fattar själva. Alla investerare har ett litet elände innan man förhoppningsvis kommer fram till en vettig lösning. Eftersom ingen med säkerhet vet, inte ens proffsen, hur ens morgondagen kommer att se ut på börsen så hur ska vi småsparare veta? 

Svaret är att du kan inte veta förrän du tittat i backspegeln. Du kan tro och gissa och hoppas på det bästa. En mix av flera tillgångsslag är nog en vettig medelväg att vandra för de flesta av oss. Allt kan gå upp och allt kan gå ner, det är det enkla faktum man får lära sig att leva med som investerare. Eller som Peter Lunch säger: "Ther is always something to worry about"


Mvh // PP












torsdag 10 juni 2021

Del 2 Preferensaktier är rena skiten!

Jag vill börja med att tacka för alla svar och inlägg på del 1 av detta inlägget, det var aldrig meningen att det skulle bli en del 2. Men här ser man en av de stora fördelarna med att blogga. Ett fel smög sig in i början av inlägget (Tack Daniel som såg detta och påminde mig) då jag utgick i från att båda bolagen i jämförelsen fick lika många aktier. Det blir naturligtvis lite snedvridet eftersom inköpspriset skiljer sig. Jag har nu rättat till detta misstag och testar igen...

Jag köper aktier i bägge bolagen för samma summa (25 000 kr) samma datum samma år och inga utdelningar återinvesteras. Det är bara rak enkel uträkning. Men som jag skrev i förra inlägget så måste jag fingera siffrorna baserade på historiska data och framtiden kan se annorlunda ut. All basfakta har jag tagit antingen från Börsdata eller Avanza. Alla siffror som är rödmarkerade är alltså framtid....

Inköpspriset 30:e mars 2015 var 131 kr för Castellum och 272kr för K2A. och för dessa priser så får jag 191st aktier i Castellum och 92st i K2A. (Avrundat uppåt på bägge och inget courtage inräknat)


Efter 12 år så har jag fått ut:

Castellum - 14 714 kr

K2A - 22 080 kr

Vi fortsätter resan i 12 år till..spänningen stiger!


Efter ytterligare 12 år så får jag ut:

Castellum - 23 709 kr

K2A - 22 080 kr

En delsummering: Efter att ha ägt bägge aktierna i 24 år så ser det ut på följande vis.

Castellum har gett mig 38 423 kr

K2A har gett mig 44 160 kr

Vi kan se att Castellum börjar knapra in rejält på K2A. Det skiljer bara 5737 kr till K2A:s fördel. Men vi ser ochså en annan sak. Tiden, 24 år är en ansenlig tid och ännu har utdelningskungen inte tagit ifatt försprånget som preferensaktien har. 

De sista 12 åren krymps ner till 7. År 2045 fyller jag 80år och känner nog som att, I dont giv a fuck! Har jag nått ända dit så är jag mer än nöjd men vi ska ändå se hur det gick i jämförelsen.


De sista 7 åren ser ut som följer:

Castellum ger mig 17 649 kr

K2A ger mig 12 880 kr.

Och summeringen ger att under dessa 31år så har jag fått följande utdelningar:

Castellum - 56 072 kr

K2A - 57 040 kr

Men så här kan det ju inte sluta. När fan kommer utdelningskungen ifatt den gråa tråkiga preferensaktien? 


Jo år 2047 går den ikapp och förbi. Det tog alltså 33 år innan preferensaktien var uppkäkad av utdelningskungen. Detta är naturligtvis under den förutsättningen att Castellum verkligen fortsätter sin utdelningshöjning och inte hoppar över ett år då utdelningen står still eller minskar. Och under förutsättning att Preferensaktien får leva så länge och inte blir inlöst samt att Procentpanik har fått alla siffror rätt :-)

Jag är Faktiskt själv lite förvånad att det tog så lång tid för Castellum att gå ifatt K2A. Jag trodde nog när jag började räkna att runt 15 år inte längre, men där ser man.

Mvh // PP



 


onsdag 9 juni 2021

Preferensaktier är rena skiten!

Att preferensaktier är rena skiten hör jag och läser jag ofta. Av alla inlägg jag läst genom åren så är det två argument som utkristalliserar sig. Det ena är: Man får ingen utdelningstillväxt och det andra är att aktiepriset inte ökar nämnvärt så totalavkastningen är kass. Bägge dessa argumenten stämmer. Men jag skulle vilja vända på det och säga att det beror på. Det beror på vem du är som investerare men främst så beror det på vilken strategi du valt. Låt mig ge dig några exempel.

Ove är lite av en swingtrader. Han har en liten basportfölj med 4-5 aktier som han håller hårt i. Ur denna lilla skara säljer han sällan, jo naturligtvis, om aktiepriset stiger till så pass mycket så han känner att det är dags att sälja av lite så klipper han bort topparna. Oves övriga portfölj innehåller bolag som köps på kort och medellång sikt för att köpas och säljas när tillfälle ges. Ove är en jäkel på att tajma marknaden och har säkert ett par mille totalt i sina portföljer. För Oves del så är preferensaktier någonting han inte tar i med grilltången ens. Helt förståligt. Det passar inte hans investeringssätt.

Samma sak med Knatte, Fnatte o Tjatte. Grabbarna är i åldern 19-25 och satsar stenhårt förhoppnings och gamingbolag. Snabba cach och hi-risk, great rewards är det som gäller. Någon av dem började sin resa i Fingerprint med grym uppgång på 240% men han inte sälja av i tid och gjorde en liten förlust. Men det är glömt, det finns ju så många fina bolag på NGM och Spotlight stock market där man kan tjäna multum. Preferensaktier har man hört talas om men varför skulle man äga dem, det ger ju ingenting! Nej, Preferensaktier är nog ingenting för grabbarna grus, möjligen om man fick dem i födelsedagpresent av morfar men de ska snabbt säljas och omvandlas till sådant som kan ge lite bättre utväxling.

Medianinvesteraren som satsar på preferensaktier är nog den som tänker sig ha en långsiktig strategi och vill ha lite bättre kassaflöde. Man kan tänka sig att ha en liten del preffar i portföljen som ger en stadig inkomst och hög direktavkastning. Men inte för mycket, ni vet det där med totalavkastning blir ju lidande. Så man nöjer sig med med någrot tiotal procent. Det är också försåligt.

Nu kommer jag till twisten i detta inlägget och många kommer att tycka att det är snurre sprätt som gjort ett gästinlägg på Procentpaniks blogg men så är inte fallet. 

Min investeringsstil är ju att köpa men aldrig sälja. Det händer att jag säljer men det är som sagt väldigt sällan och ju äldre jag blir desto mer sällan blir det sälj. När jag försöker att reda ut mina tankar om investeringar jag gör så ställer jag mig frågan: Vad för nytta har jag av min totalakastning? Jag tycker att det är en relevant fråga att ställa mig för vilken nytta har jag av att mitt totala kapital ökar samtidigt som det omvända sker med direktavkastningen.

Jag är ju en person som tänker leva av vad min portfölj ger mig i riktiga pengar varje månad och varje år resten av livet. Då måste det ju vara relevant vad jag kan krama ur mitt investerade kapital. Det finns en sak som är viktigare för mig än för många andra och det är att jag har så kort tid kvar att investera. Dessutom blir min totala spartid från början till exit bara 11-12 år beroende just hur mycket jag kan krama ur portföljen och det investerade kapitalet. Naturligtvis så kan min portfölj inte enbart innehålla preferensaktier. Jag vill ju ändå ha lite utdelningshöjningar varje år för att åtminstone hålla inflationen stången. Men jag vill ändå peka på ett feltänk hos många som påpekar saker som verkar vara vedertagna sanningar men som jag bevisligen redan för många år sedan skrev var felaktiga.

Jag har roat mig med att göra en jämförelse mellan Sveriges okrönte kung när det gäller utdelningshöjningar, Castellum, som får möta en grå tråkig preferensaktie i form av K2A. Matchen utspelar sig över 36 år. Det betyder att om jag får leva så är jag 80år när den matchen är färdigspelad. som tur är så kan jag fingera och  leka lite med siffror så att man ändå kan skönja ett vederhäftigt utfall. Jag har tagit uppgifterna i från Börsdata men det betyder inte att mina uträkningar till 100% är rätt, det kan smyga sig in räknefel men då får ni vara så snälla och påpeka detta så rättar jag mig.

Nedanför är alltså en jämförelse mellan en riktig utdelningskung, Castellum. Ingen verkar exakt veta hur många år som man i följd har höjt sin utdelning men det är någonstans i häradet 20-22år. Castellum har aldrig sänkt sin utdelning och dagens direktavkastning (DA) ligger på 3,1%

Som motståndare har jag tagit ett exempel som jag själv har i min portfölj sedan 2017, K2A. Ett litet fint fastighetsbolag som fokuserar på hyres och samhällsfastigheter. Gav ut sin preff 2014 och dagens DA är på 5,75%.

 Här ser vi en tabell som visar utdelningshistoriken de senaste 12 åren. Som ni också kan se så är K2A:s siffror från 2010 till 2013 röda. Det beror på att K2A inte hade någon preferensaktie dessa åren så dessa siffrorna är fingerade men helt relevanta. Det är exakt så här det sett ut om preffen getts ut i början av 2010 istället för 2014.



Vi säger att du köpte 100 st aktier av vardera bolag så skulle du efter 12år i reda pengar  totalt haft:

Castellums utdelning - 5830 kr

K2A utdelning - 24 000 kr

Det är en skillnad på 18 170 kr. Under dessa åren så har Castellum i medelvärde höjt sin utdelning med ungefär 30öre/aktie. Vissa år mer, vissa mindre. K2A har inte höjt sin utdelning en enda gång. Ändå är det stor skillnad på att få 3,5% i utdelning och att få runt 6% i utdelning. Vi tittar vidare med lite futuristiska ögon. Hur ser framtiden ut då? Jag utgår från att Castellum fortsäter sin fina utdelningssvit och i medeltal, över de kommande 12 åren, höjer sin utdelning lika mycket som man gjort historiskt. Lika så kommer då K2A inte att varken höja eller sänka sin utdelning utan fortsätter med sina 5 kr/aktie och 4 utdelningar /år. Här är alla siffror röda eftersom vi faktiskt pratar framtid och jag kan inte hugga i sten hur det verkliga utfallet kommer att bli. Men med de uppgifter som idag finns tillgängliga så är det ändå ett realistiskt scenario.


Så efter ytterligare 12 år har vi följande utfall om vi summerar de två utdelningarna:

Castellum utdelning - 10 620 kr

K2A:s utdelning - 24 000 kr

Jag har nu alltså ägt både kastellum och K2A i 24 år och gör en ny jämförelse av det totala beloppet som jag kramat ur bolagen.

Castellum - 16 450 kr

K2A - 48 000 kr

Vi gör ett antagande om att Procentpanik lever tills han blir 80 år (2045), Det är ju faktiskt inte helt otänkbart eftersom jag är en aktiv människa som motionerar och stressar lite. Livslängden ökar samt att mediciner och viss sjukvård blir effektivare. Så vi antar helt enkelt att jag lever så länge.


12 år till ska summeras och resultater är följande:

Castellums utdelning -  14 940 kr

K2A:s utdelning - 24 000 kr.

Om vi summerar dessa 36 åren av utdelningar så får vi följande resultat.

Castellum har gett mig 31 390 kr och K2A har gett mig 72 000 kr. I runda slängar så ger alltså preffen mig dubbelt så mycket i utdelningar. Och lägg märke till en sak och det är att utdelningarna inte återinvesterats. Dels så fingerar det ett äka uttag av pengarna som jag ska leva av och om jag hade återinvesterat så skulle skillnaden i utdelningar varit ännu större. Mmm, värt att tänka på.

Jag tycker att uträkningen talar sitt tydliga språk. Trots att vi har Sveriges bästa utdelningshöjare så har Castellum på 36 år, vilket är en ansenlig tid av investeringar, inte ätit upp försprånget mot preferensaktien. Som jag har skrivit ovan, aktiebolagets värde och därmed aktiepriset borde ha stigit och därmed totalavkastningen. Men jag ställer mig åter igen frågan, vad har jag för nytta av det? Jag ska ju ändå inte sälja aktierna jag köper. Den enda gången det skulle vara intressant för min del är ju om jag tvingas att sälja dem men jag ser inget scenario i mitt liv där det skulle behövas. Jag har andra tillgångar att bränna långt innan jag kommer till aktierna.

Detta faktum är intressant och jag ställer mig frågan varför jag inte skulle öka min andel av fasta utdelningar? Jag skulle kunna tänka mig att 50% av min portfölj bestod av bra bolag som delar ut runt 5-6 %. Varför inte? Vad är det som säger att man bara ska ha 10-15% i D-aktier eller preferensaktier Varför inte 70% och resten i bra bolag som är utdelningshöjare? Sug på den karamellen!

Jag ser en risk och det är att det är nästan bara en enda branch som har D-aktier och preferensaktier och det är fastighetsbolag. Portföljen kommer att tippa över och vara starkt överviktad i detta segment. Men frågan är om det är så stor risk som man vill göra gällande? Råden de flesta får när man börjar investera i aktier är man måste bo någonstan och man måste äta. Alltså, matbolag som ICA och Axfood här i Sverige och så fastighetsaktier och där finns det många... Jag tror riskerna i bra fastighetsbolag inte är större än om du äger bank, industri eller något annat. 

Bara för att jag äger ett stort stabilt bolag så betyder det inte per automatik att jag gör en bra affär som köper den aktien, inte ens över väldigt lång tid.

Jag ska ta ett kontroversiellt exempel. Säg att jag hade köpt J&J och lagt in i jämförelsen mellan Castellum och K2A. Var tror du J&J hade hamnat rent utdelningsmässigt? Just det klart sist. Inte mycket "bang for the buck" där inte. Visst du hade ägt ett fint bolag som ständigt ökar sin utdelning men i riktiga pengar ut hade det varit peanuts. 2,5% i DA och är det verkligen värt det? Den enda anledningen jag kan se är om du vill vara diversifierad men det blir jag automatiskt med mina globala indexfonder. Jag skulle naturligvis kunna välja en ETF som täcker upp, det är ett alternativ.

Jag har mina olika indexfonder och mina vanliga aktier som min bas, OM jag nu tänker ta steget och enbart köra på mina preffar och D-aktier i mina fortsatta nyinvesteringar, vad är det jag har missat? Som sagt, jag är inte främmande för att panga på rejält och försöka nå hela 50% i D-aktier och preferensaktier.

Kul om ni kommer med input och komenterar.


Mvh // PP