Jag hatar att vara sparsam!

Min "klassresa" och mitt sparande har verkligen inte fallit sig naturligt. Jag är en slarver och har alltid varit när det gäller pengar och sparande. Under hela mitt liv har jag nog bara, som jag minns fritt ur minnet, sparat ihop till en enda sak, en moped. Ja det kan finnas andra småsaker jag faktiskt lyckades spara till men definitivt inga dyrare eller större inköp. Min första stereoanläggning köpte jag på kredit. Jag var 18 år och hade fast jobb men absolut inget tålamod att vänta tre eller fyra löningar för att spara ihop till pengarna först. Det blev en liten handpenning och resten på avbetalning. Jag hade väldigt lite förståelse för hur räntor fungerade, möjligvis på plussidan där man på den tiden hade en liten bankbok (påminner i format om dagens pass) där kunde man se att banken stämplade in årsräntan på två tre kronor. alltså kapitalet växte om än väldigt lite. Det rakt motsatta och med betydlig större räntesats var ju på lånade pengar och kredit. Jag var verkligen helt oinsatt och jag tyckte efter ett halvårs avbetalande på stereon att skulden knappt sjunkit någonting. Bara några hundra fast jag betalat in tusentals kronor. DÅ som först började jag fatta alvaret med höga procentsatser. Jag bestämde mig omgående att lägga större delen av kommande löner på att snabbt beta av skulden helt. Efter detta blev jag mer vaksam på avbetalningar. Trots detta så har alla bilar (15st genom åren) och motorcyklar (3st) gjorts på avbetalning. Fast till helt andra räntor oftast mellan 1,95 -5% ränta. Banklån både blanco och huslån har jag haft genom hela livet som efterhängset följ mig. Det har heller inte varit enkelt, nej ärligt talat, nästan omöjligt att spara något med hus och tre barn på en vanlig arbetarlön.

Inte förrän sent i livet, runt 50 strecket, så började jag få lite mer insikt i hur bra det hade varit om man var helt eller nästan helt skuldfri. I samma veva så började inputs om att man nog borde ha en liten hög med pengar till pensionen att gro. Den allmänna åsikten var ju att vi i stort sett skulle bli fattigpensionärer hela bunten! (idag vet jag bättre och siffror talar sitt tydliga språk enligt all statistik så är det inte riktigt så illa) Det vore ju heltokigt efter att aldrig varit arbetslös en enda dag i hela mitt 40 åriga arbetsliv att inte få en dräglig pension. Nå väl, det var så mitt intresse för sparande, minimering av utgifter i hushållet samt investeringar började.

Trots detta så har jag ett avslappnat förhållande till sparande. Jag vet att jag kommer att klara mig bra när jag väl går tidigare i pension. Men allt detta tack vare att jag faktiskt började spara och investera. Men jag håller verkligen inte stenhårt i mina pengar. Jag lever här och nu. Den balansen jag har mellan lagom spenderande och ett ( i två löningar till) relativt stort sparande/investerande är perfekt för mig. Jag unnar mig det jag vill uppleva, jag köper saker jag vill ha och behöver och som berikar mitt liv. Jag vill ha bra kvalitet och är beredd att betala för det. Men jag har inga problem med att ex köpa begagnat så länge det är i fint skick. 

Jag ska ge er två exempel. Nyligen införskaffade jag en cykel. Jag har redan en som jag använder dagligen och året runt ToR till jobbet. Jag har en ganska kort sträcka dit. Sommar som vinter utsätts den för alla väder. Jag har bytt kedja tre gånger och skärmarna håller på att rosta upp av allt vägsalt. Så en ny cykel som jag tänker vara mer rädd om och bara köra vår, sommar och höst införskaffades. Den är av modernare snitt och tål även långfärder med packning vilket passar mig utmärkt. Jag gav ett begagnatpris på ca 1/3 av vad en splitter ny kostar. Ett bra köp helt enkelt som kommer att ge mig mycket glädje. Jag känner inte att jag vill skjuta upp den konsumtionen. Visst 5000kr till i aktier hade suttit fint men va fan, jag måste leva här och nu också. 

Sak nummer två som jag köpte (jag är inte helt bekväm med att berätta vad det är) kostade mig 4000kr. Jag hade letat ett helt år efter en begagnad och nu plötsligt dök det upp en annons. Efter kontakt och undersökning av föremålet så slog jag till direkt. Varan var i absolut nyskick! Jag kunde valt att köpa den helt ny men då hade det kostat mig några tusenlappar till och på det viset är jag fortfarande ekonomisk. Sakerna får inte kosta hur mycket som helst. Jag vill känna att jag gjort en bra affär och att jag får valuta för mina spenderade pengar. Bägge sakerna kommer att hålla hela mitt liv ut även om jag blir 100år. 

Så, att spara och vända på varje krona, snika och snåla är ingenting för mig. Jag har kolla på utgifter, jag har bra buffert och ett bra investerat kapital så varför skulle jag fortsätta att snika? Jag tänker att jag faktiskt har det mesta jag behöver och är nöjd med det. Det finns naturligtvis fortfarande saker jag ska skaffa mig innan jag loggar ut från arbetslivet. En kanot (kanadensare) ex står som mitt nästa inköp. Jag köper den troligen inte ny utan ett bra begagnat köp räcker gott. Sedan har vi ju alla upplevelser och äventyr jag ska ut på, det är verkligen någonting som jag ser fram emot. Men jag tänker inte vänta tills jag blir pensionär, nej nej, dessa saker gör jag så fort jag har tid, lust och pengar till det. Varför vänta?  

Helt ärligt, om 20år kanske jag inte ens lever. OM jag gör det så tror jag faktiskt att jag skiter i om jag får 100 000 eller 106 000kr i utdelningar om året. När jag är så gammal har jag svårt för att se att jag ens orkar bränna så mycket pengar på saker jag vill ha eller vill göra. (Även om jag får vara frisk o pigg) Jag har inga planer på att skaffa mig boende utomlands möjligen kan jag tänka mig att hyra något 3-4 månade under vintermånaderna men vi får se hur jag känner mig då.

Invändningarna då? Ja man kan ju hävda att man aldrig kan få för mycket pengar. Sant, men min verklighet är ju att jag påbörjade mitt sparande och investerande allt för sent i livet och i realiteten så trodde jag inte ens att jag skulle kunna bli miljonär. Jag är glad att jag hade fel. Men någon multimiljonär blir jag nog aldrig och med den insikten får jag helt enkelt rätta mun efter massäck och då är det i mitt huvud bättre att spendera lite på vägen på saker som gör mig glad och berikar mitt liv.

Detta är ingen uppmaning eller råd för hur andra ska agera. Alla har sina egna preferenser och inställning till pengar. Jag berättar bara hur jag ser på saken och hur jag agerar i mitt liv.

 

Nästa äventyr som PP ska ut på....

Mvh // PP

Sköna utdelningsmånader.

Normalt är vårmånaderna mars, april och maj de starkaste utdelningsmånaderna. Förklaringen är lika enkel som naturlig. Historiskt sett så har de flesta svenska företag haft sina utdelningar dessa månaderna. Men de sista 7-8 åren har detta börjat förändras dramatiskt. Även här finns det naturliga förklaringar till fenomenet men jag återkommer strax till det. Jag kan bara konstatera att det för en utdelningsinvesterare numera är jämnare spridning över året och att man kan få en fin topp även mot slutet av året, även med bara svenska aktier i portföljen. Det är alltså inte längre så att man bara får utdelningar på våren. Rent praktiskt har det egentligen väldigt lite betydelse om du får en klumpsumma eller om det är utspritt över året. Det är den totala mängden penga och framför allt, hur och när du fördelar dem som är avgörande. 

Så för de flesta svenska bolag har det alltså varit så att ordinarie utdelningarna kom på våren. Det finns undantag ex Axfood som har haft två ordinarie utdelningar minst sedan år 2000. För många utländska bolag var det där emot inte alls ovanligt med två eller till och med fyra utdelningar om året. Det fanns och finns även bolag som delar/delade ut varje månad. 

Castellum (har jag för mig?) började med två utdelningar 2016 en i mars och en i september och 2022 började man med kvartalsvisa utdelningar. Trenden är tydlig. Från en utdelning per år till två. Från två till fyra.

Cibus tillsammans med SBB har numera månadsutbetalningar. Cibus var för övrigt Sveriges första månadsutdelare. För en utdelningsinvesterare blir det ett jämnare flöde av pengar men som sagt egentligen spelar det mindre roll. De enda som gör en vinst på att gå över från ex en till två utdelningar om året är företaget själv som kan "hålla inne" med delar av utdelningen några månader. Säg att bolaget tänkt dela ut 8 miljarder från föregående års vinst. Om man nu håller inne 4 miljarder i 6 månader så kan man förränta pengarna och ta vinsten till företaget. Troligen ett inte helt osanolikt scenario.

Även om stora bolag är trögrörliga med beslutsändringar om utdelningstillfälle så verkar det som att de sista 7-8 åren så har svenska bolag påverkats. Antingen av egna aktieägare där sådana funderingar kan ventileras ex på en bolagsstämma eller så sneglar man på utlandet och främst då USA/Kanada där det finns en uppsjö av bolag som betalar ut vinsterna mer än en gång om året.

För Procentpaniks del så ser jag exempelvis att för hösten september, oktober och november år 2018 så var det bara Telia, Investor och Castellum som gav mig utdelning. Idag 2022 så ser jag om jag jämför mars, april och maj månaders totala utdelningar med september, oktober och novembers totala utdelningar så är det faktiskt hela 66%  av vårens utdelning som delas ut på hösten. 

Som jag skrev innan, det spelar egentligen ingen större roll när utdelningarna kommer men jag kan konstatera att kassaflödet är jämnare fördelat över året utan att jag specifikt har jobbat för att få det så. Viss del har kommit med automatik när företag väljer att dela upp sin utdelning. Med min utdelningsstuga bestående av preffar och D-aktier är det en helt annan femma. Där ville jag verkligen ha ett kassaflöde alla månader året runt. Det började som ett spännande experiment men det har visat sig hålla bra så den delen av portföljen får vara kvar och fortsätta tjäna pengar åt mig. Men det är en förändelig värld vi lever i och rätt som det är så kanske bolaget löser in sina preffar och då får man se sig om efter andra alternativ. Detta kommer att hända många gånger under ett investerarliv. Jag har själv minst 5 gånger varit med om inlösen på preffar och då kan det vara bra att redan i förväg ha en plan B så man inte förivrar sig bara för att pengarna ska vara investerade. Lite is i magen är bra att ha för kloka investeringsbeslut.

Mvh // PP

 .

110

Nu har jag varit i lästagen igen. Under sommarledigheten så blev det några böcker lästa och en av dem var naturligtvis en om aktier och investeringar, vem kunde tro något annat? 101 tankar om aktier skriven av Ludvig Rosenstam Åhman. Jo jag gillar boken och den är egentligen en perfekt sammanställning av alla de tips och råd man samlar på sig under ett investerarliv. Råd för råd gås igenom och sedan en sammanställning i slutet av varje kapitel. Boken vänder sig nog till alla i stort sett. Jag säger som jag brukar göra att: Varje bok jag läser ger mig en bit till det stora investeringspusslet. Det är kanske samma information jag fått/läst förut men med lite annorlunda vinkel och om någonting i en bok får mig att reagera, höja på ögonbrynen eller hajja till så vet jag att jag har fått någon liten bit med mig. Det finns en uppdaterad nyutgåva som heter 110 tankar om aktier. Jag tycker det var en helt ok bok och jag rekommenderar den till läsning.

Jag hittade boken på det lokala biblioteket när jag var där i ett annat ärende men om man nu springer på en intressant bok så får den bli min följeslagare de närmsta veckorna, så och denna. Jag lägger in boken under bokfliken över lästa investeringsböcker.

Intressanta förslag på investeringsböcker mottages tacksamt. Men för att undvika "dubbletter" så kan ni kika in under bokfliken på böcker jag redan läst.

Mvh // PP

På spaning, aktier, aktier ,aktier

Just nu är det lite mellanperiod för min del. Det är första veckan på jobbet igen efter en lång men tyvärr inte allt för rolig semester. Det är inga utdelningar på väg in denna veckan och det är inte lön förrän nästa vecka. Så, vad kan man då roa sig med? På Avanza finns en flik som heter Min ekonomi. Under denna rubriken finns en flik som heter Analys. Klickar man på på den så kan man bla se hur mycket man har fått i utdelningar från olika bolag. Man kan bestämma vilken portfölj man avser (om man har flera) och vilket år eller mellan vilka år och hur mycket du fått i utdelning. Det som slog mig när jag scrollade ner i listan över bolag var att många bolag äger jag inte längre och det var ju intressant. Varför gör jag inte det? Varför köpte jag dem? Av någon anledning så fick de lämna portföljen. Vi tittar på dessa bolagen i detta inlägget.

Det första som dyker upp är ICA (gruppen)  Ja vi som ägde ICA ända in i kaklet vet ju att den tyvärr avnoterades från börsen. Utan egen förskyllan brukar man kalla det. Jag blev alltså av med dem trots att jag inte ville. Jag sålde dem över börsen precis innan avnoteringen.

Nästa aktie var Hemfosa. En aktie och ett bolag som jag verkligen gillade och som gick från klarhet till klarhet. Tyvärr så blev de uppköpta av SBB. Hemfosa var en kvartalsutdelande aktie om jag minns rätt.

Nordea bank var ett helt ok bolag att äga och de hade bra direktavkastning men så började Svenska myndigheter att bråka med storbankerna och bestämde sig för bankskatt och att man skulle ha en väl tilltagen "buffert" för att inte behöva bli räddade av staten om skiten träffade fläkten igen. Nordea valde att flytta sitt huvudkontor till Finland och därmed unvika det man tyckte var orättvis behandling. Jag hade Nordea på Avanza och var inte intresserad av sälja dem och köpa tillbaka dem i Nordeas eget KF utan valde att sälja dem och investera i annat, jag har för mig att jag köpte mina första SEB för pengarna.

Akelius preferens var en annan stabil aktie jag gillade. Bättre vilkor än dagens D-aktie och den tjänade mig väl ända tills den löstes in. Jag gjorde en bra affär på dem vid inlösen eftersom jag köpte dem betydligt billigare.

Heimstaden pref var också en aktie jag gillade men den gick samma öde tillmötes som Akelius. Bolaget  löste in den och ersättare blev D-aktier.

iShares S&P/TSX composite high div ETF (ticker XEI) Jag hade en mindre post på 12 000-13 000kr i denna denna Kanadensiska ETF när EU i Januari 2018 bestämde att NEJ, det är för lätt att köpa och för lite information till kunder enligt EU:s regelverk (ungefär så). Alltså, ett fortsatt investerade var omöjligt och jag hade då inga planer på att öppna en KF i Avanza. Jag sålde och köpte Swedish Match istället.

Vanguard Total Stock Market Index Fund ETF. (ticker VTI) Denna ETF rönte exakt samma öde som iShares ETF. Den åkte ut för att jag inte längre kunde investera i den. Jag hade för lite antal för att det skulle vara lönsamt. Jag bestämde mig bara någon månad senare att göra ett försök med Nordeas KF trots att jag bara hade hört (och som det senare skulle visa sig vara sant) negativt om deras internetsida för aktieköp. Krångligt och lite bökigt att föra över pengar mellan olika konton. Det blev något lättar när man väl vant sig men någon smidighet och översyn som man har på Avanza lär man aldrig få se röken av på Nordea. Jag har påtalt för deras kundtjänst flera gånger om förbättringar de borde göra. Alltid samma svar: -Tack för input, vi jobbar på det......

Klövern preferens Hyggligt stort innehav men de blev uppköpta av Rutger Arnhults Corem. Numera äger jag Corem istället för klövern även om det inte är en lika stor post.

Balder preferens en liten favorit ända tills Erik Selin bestämde sig för att blåsa oss aktieägare på den sista utdelningen. Smart och helt lagligt dessutom. Tja Balder löstes alltså in och jag köpte Öresund för pengarna.

Öresund. Här var planeringen att äga dem över väldigt lång tid troligen för alltid. Men redan efter två år så tröttnade jag på Öresunds ständiga vandring i sidled och dessutom så gjorde Kvibergs bolag en förfärligt massa transaktioner! Det såldes och köptes i parti och minut så man blev vimmelkantig. Ingenting jag förknippar med ett långsiktigt ägande investmentbolag. Jag tappade förtroendet och varför ska jag äga aktier jag inte har förtroende för, Jag är inte gift med mina aktier.

Cloetta. Deras godis älskar jag men bolaget har en förmåga att aldrig riktigt överträffa sig själva utan lunkar på i samma spår. Tyvärr så ser jag ingen utveckling ens på lång sikt i bolaget. Det går mestadels stadigt i sidled. Samma här, jag tappade till slut förtroendet och sålde. Idag är Cloetta lågt prissatta men det kanske finns en anledning till det?

NCC. Egentligen gillar jag NCC och det är en av de få aktier jag ångrar att jag sålde. Jag hade haft dem sedan 2018 men jag fick väl panik när de 2019 sänkte sin utdelning med 50%. Jag behöll dem visserligen ytterligare ett halvår men till slut så brast mitt omdöme och jag lade pengarna på XACT högutdelande istället. Bra eller anus? Så här i efterhand har jag svårt att avgöra om det var en smart affär men jag var i vart fall mer diversifierad. Men äpplet faller inte långt i från päronträdet. 2020 så började jag i smyg köpa PEAB istället. Jag hoppas och tror mer på mig själv och de analyser jag gjort. Här kommer jag att behålla är tanken och så länge inget veritabelt händer i bolaget så fortsätter jag att köpa PEAB lite då och då.

Det finns faktiskt två bolag till som jag en gång äde. H&M och Kopparbergs. Jag gjorde liten förlust i H&M då jag hade köpt på 240kr år 2017. Aktien backade och jag hade inte nerver nog att hålla fast vid den. Det såg inte bra ut och alla analytiker tyckte bolaget hade stora problem. i början av 2018 sålde jag rubbet. Kopparbergs kom jag på efter ett tag att den var rätt dyr i courtage (tyckte jag då) och skulle jag bulla på med ett rejält innehav hade det kostat en snåljåp svåra magsmärtor. Kopparbergs ökade inte heller sin utdelning året efter och då passade jag på att sälja. Idag känner jag ingen ånger över att jag tog de besluten.

Idag vet jag så in i norden mycket mer än jag gjorde 2016. Jag har lärt mig otroligt mycke börsrelaterat och med snart 30 lästa investerings/ekonomi/börspsykoligiska böcker och tiotusentals lästa blogginlägg/Vbloggar och videos så tänker jag lite annorlunda än då. Ändå, jag har så otroligt mycket till att lära mig. Vissa egenskaper hos mig själv har jag förbättrat. Jag har inte längre ett "trigger happy finger" när det gäller köp och sälj. Jag kan verkligen sitta på en aktie även om det ser dåligt ut, kolla bara swedbank. Så länge fundamenta finns kvar så borde det inte vara någon ko på isen.

Mitt intresse för börs och aktier har däremot inte svalnat det minsta men däremot så har jag lättare för att stänga ute brus och ovidkommande info. Det känns ändå som att min investeringsfilosofi har satt sig och att köp och behåll är det som passar mig och mitt lynne bäst. 

Mvh // PP

Mycket på en gång..

Semestern är för de flesta av oss en lungare period då det förhoppningsvis finns tid att slappna av och bara njuta av ledigheten. Årets semester för PP blev en aning skit om man säger så. Det börjar med strul redan innan semestern då jag blir akut inlagd på sjukhus, gallsten. Ingen big deal, det är en förhållandevis enkel operation och konvalesensen runt en vecka eller så. Det tråkiga i kråksången var att jag hade gått med skiten så länge så jag var inflammerad och man kunde ej genomföra laproskopi, titthålsoperation. Jag fick en ny tid och den inträffar naturligtvis under min semester! Två veckor in i semestern hade jag fortfarande inte hört ett skit från sjukhuset så jag fick ringa dit o förklara att jag inte kunde planera eller åka någonstans på min semester eftersom jag inte visste när jag skulle in? Ok, jag fick tid två veckor senare så de två sista dagarna av den ordinarie semestern blev sjukskrivning istället. 

Jo då, shit happends och jag fick inbrott i min stuga. Alltså, fy fan vad tråkigt! En krossad ruta och sedan har man tagit massa grejer, mestadels verktyg. Ja inte fan är man sugen på att ringa polis och försäkringsbolag och hålla på med sådan skit, jag ville ju göra roliga saker under min semester. Inte sitta i telefon och fylla i blanketter och leta upp gamla kvitto i pärmar.....

Jag har varit extremt frånvarande från börsen och inloggning från Avanza. Jag hade bestämt mig för att ha det så men, som alla vet så när nyheter silas in genom ett finmaskigt nät så lämnar man vissa saker därhän andra sipprar igenom. Men jag kunde ändå inte avstå att gå in när kompisen messade om jag hade handlat något under nergången. Jag gick in och köpte följande bolag:

Castellum (egentligen full där men på 129 kr blankt kunde jag inte låta bli att noppa åt mig en klase)

PEAB  köpte på  64 kr

Investor  köpte på 171 kr

Cibus ( Runt 159 kr tyckte jag den var köpvärd igen)

SEB  (103 kr, inget fynd men jag håller på att bygga position där så det var överkomligt)

Under Juli månad fick jag utdelningar på 5466 kr. Det är en ok sommarslant som investerades i ovan nämda aktier samt lite sparande från lön.

Jag hade världens kval när det gällde SBB-B. Jag tycker att den är på rätt nivå runt 17-18kr och jag resonerade med mig själv några dagar innan jag faktiskt handlade på mig ytterligare 90st. Det kostade mig 1500kr. Jag har nu kommit upp i det antal jag vill ha och det ger mig 50kr/månad. Jag känner mig nöjd där och även om SBB-B backar mer eller går upp köper jag inte fler där. Det får gå några år så jag kan se att det är stabilt innan jag ev ökar. Det finns ju så många andra bolag som lockar.

Nu är vi redan inne i augusti och för min del så är det ingen lysande utdelningsmånad. Jag kommer att få runt 2200 kr i utdelningar. En av mina sista avsättningar från lönen kommer att spä på summan med några tusenlappar. Eftersom jag nu är fullinvesterad i många av mina bolag så kommer jag att koncentrera mig på SEB, PEAB och Investor i första hand. Det är där jag vill ha upp mängden/procenten i förhållande till övriga innehav.

Det blir säkert en spännande berg o dalbana på börsen denna hösten. Då känns det ändå skönt att ha stora stabila bolag i portföljen som troligen kommer att reda ut även denna stormen.

När de flesta människor känner så här:

Känner jag mig så här:

PP gillar att åka berg o dalbana!

Mvh // PP