Varje år den 15:e januari och den 15:e juni gör jag en liten avstämning i min ekonomi som tillhör investerandet. Så snart är det dags igen. Jag fyller i mina tabeller och ser om jag håller mig mot planen. Jag kan se att ex portföljvärdet stiger över tid och någon gång så faller det under det var halvåret innan men totalt sett så stiger det. Inte speciellt intressant i mitt tycke. Jag kollar så jag har köpt de aktier/fonder/ETF:er som ligger i plan. Nej då är det betydligt intressantare med det som portföljen verkligen presterar i riktiga pengar ut varje månad. Jag skulle vilja påstå att detta är en motor och en drivkraft i mitt sparande och investerande. Jag ser ju med egna ögon att det ger resultat och att det varje år har ökat och det rullar på bra. Alla som investerar på detta viset kan nog hålla med mig om att det ger en lite lycka och tillfredställelse när "återbäringarna" kommer.
Att det går lite trögt i början innan man uppnår en viss nivå har nog också de flesta av oss upplevt. Jag var glad som en speleman när jag i början vissa månade fick in 135kr. Men det väcker också en "guldfeber" i mig som är på gränsen till lite sinnessjuk. Man vill ju bara se hur utdelningarna växer och att avståndet till det mål man har satt upp minskar. Jag lyckades nå mitt uppsatta mål redan 2022 och det kändes fantastiskt. Men jag har ändå fortsatt att investera utdelningarna för det är bra att ha lite marginaler. Inte minst ser vi detta i form av bolag som minskar eller ställer in utdelningarna.
Det jag funderar på nu är: Kommer jag att fortsätta att småinvestera efter att jag inte längre har någon lön från min arbetsgivare, alltså när jag har sagt upp mig? Kommer mitt investerande muskelminne att vilja fortsätta att peta in småslantar som blir över? Jag ser ju flera andra som redan är i FIRE att de har INTE slutat investera.
Jag vet inte hur jag kommer att agera. Troligen så kommer det inte att nyinvesteras någonting i början av min FIRE. Jag vill nog se och leva/lära vad det kostar i verkligheten under det första halvåret/året innan jag petar in några nya pengar i maskineriet. Jag ser ingen större vits med att spara om jag inte är illa tvungen. Det är ju nu mer än någonsin som jag ska ha roligt för mina hårt förvärvade medel. Jag menar inte att jag ska leva i sus o dus och bränna allt jag har (Its better to burn out then fade away!) men jag tänker heller inte sitta och småsnåla på saker eller resor jag vill göra. Varför skulle jag göra det? Mina dagar är räknade och ju äldre jag blir ju mindre tid finns kvar av min levnad och att då inte unna mig praktiska saker jag har nytta av bara för att jag istället ska kunna få några tusenlappar mer ut om året är bara dumt. Jag vet ju inte om jag ens får nytta av de pengarna. Även om det är ett förbannat trevlig nöje. Det stora högen som genererar nya pengar finns ändå kvar efter min död och mina barn får göra vad de vill med den. Men under tiden ska jag själv ha så mycket roligt jag kan av den.
Jo jag ser fram emot min riktiga långledighet och nu är det mindre än ett år kvar :-)
Mvh // PP