Uppgång i skymningen

För några helger sedan så tog jag o frugan en tur upp till torpet i skymningen. På den stora skogstomten så har jag i ena hörnan, där det är lite granskog, gjort en grillplats. Förra vintern så påbörjade jag ett vindskydd av granstockar vi fällt. Det är inte riktigt klart ännu eftersom det för mig är en vintersyssla när allt annat på torpet ligger i träda. Men det en skön avkoppling och faktum är att kroppsarbete gör att jag mår bra. Där ute i skogen störs man inte av några bakgrundsljud. Nu satt vi där i vindskyddet och mörkret föll runt om oss. Jag har rejält med ved och brasan sprakade på fint. En uggla hoade långt bort och våra grillkorvar var uppträdda på spett. Månen gick upp rakt framför oss i öster och det var nästan vindstilla. Jag berättade för frugan att min far lärde mig locka på kattugglor när jag var liten och att jag lärt min son samma sak. Det var rätt kul för sonen trodde jag skojade när jag berättade detta. Inte kan man väl locka till sig en uggla! Jag och sonen var ute o vandrade och hade slagit nattläger. Jag hörde en uggla hoa långt bort och frågade om vi skulle locka på den? Grabben trodde inte det skulle fungera men vi hade tur och den kom till sist och landade bara ett tiotal meter i från oss på en grangren och vi fick oss en ordentlig titt på den innan den tröttnade och flög vidare. Ugglan denna grillkväll kom dock inte närmare, de har inte sin parningstid ännu och är uppenbarligen lite svårflirtade.

Oktober månad är snart slut. Det känns lite konstigt att jag inte direktavsätter de där 7000kr nu när lönen kommer in på Avanzakontot. Det känns också konstigt att inte pilla över lite till om det varit en bra månad och det blev en tusing eller tre över från förra lönen. Nu är det enbart utdelningarna varje månad som får investeras.

Så vad investerade jag i? Ja till att börja med så var det ju oktober fin utdelningsmånad för mig. Totalt så fick jag in 12 443kr och det är jag väldigt nöjd med. Jag köpte följande:

45st Cibus

20st XACT

30st Tele 2

Dessa tre inköp slutade på strax under 12 000kr. Alla tre köptes in betydlig billigare än man är van vid de sista två åren så jag känner mig rätt nöjd ändå. Alla drabbas av den pågående nedgången men jag ser längre fram i tiden när vi förhoppningsvis återgår till en mer normal vardag, hur nu den ska te sig? 

November som är i antågande blir inte lika bra utdelningsmånad som oktober men helt ok, över snittet i vart fall och för mig så innebär det strax över 6000kr. Planerna för vad som ska inhandlas ligger fast fram till årsskiftet. Sedan får jag ta ny ställning. Vad är köpvärt i aktieväg? Ska jag balansera upp utdelningar i  ETF.erna eller globalfonder? Nja vi får se hur världsläget ser ut och så ska jag försöka göra en helårsprognos för 2023.

                                                 På torpet, grillkväll i månljus.

Mvh // PP

Rapportfloden

Q3 Rapporterna sköljer över oss och man får gotta ner sig så fort det finns tid. Jag tycker ändå att av de bolagen jag äger Castellum, Tele2 och Volvo Lastvagnar som rapporterade idag så ser det stabilt ut. Helt ärligt så hade jag inte heller förväntat mig några gigantiska övervinster. Jag köpte dessa aktier för stabilitetens skull inte för att jag förväntade mig några kursrusningar. Jag vill äga bra stabila bolag över lång tid. Att resultatet blir vad snittestimaten förutsäger, några kronor hit eller dit spelar mindre roll. Kommer det in under så brukar aktien backa lite eller vice versa. Det viktiga är att man inte ser en nedgång år från år, då gäller det att tänka om! Så att två av mina största innehav Tele2 och Castellum rapporterat enligt plan gör mig glad och är ett kvitt på att företaget mår bra och att affärsidén fungerar. Lite raljant kan man säga att jag vänder mig på sofflocket och somnar om till omvärldens brus....

Men som utdelningsinvesterare så är det ju utdelningarna man vill åt. Om bolagen går bra så brukar det också resultera i utdelningar. Det är inte säkert att utdelningarna alla år höjs men man vill ju i vart fall inte se sänkningar. Om ett bolag någon gång sänker sin utdelning så måste de ha ett synnerligen bra skäl till det annars är det stor risk att det får lämna portföljen. 2/3 av oktober månad har passerat och det har varit fina utdelningar hittils. Nu är det bara Cibus kvar som ska hjälpa till i slutet av månaden och är jag inte helt ute o cyklar så blir det den 31:a oktober. 

Just Cibus har olikt många andra expanderat under det sista halvåret. Man har köpt fastigheter i både Danmark, Norge och Finland. Det är djärvt kan man tycka när flera andra fastighetbolag haft det rejält motigt. Ja de spänner verkligen bågen och vi får väl hoppas att Sverker Källgården vet vad han gör? Som i all annan investering, Time will tell......

Mvh // PP

Allt är solklart! Eller inte...

Nej det blir inget inlägg om investeringar i Solartech eller andra valfria solcellsföretag. Det här inlägget kommer att filosofera kring hur jag tänker om min kommande långledighet. Ja långledig livet ut alltså. Alla har vi våra mål och mitt senkomna var att sluta tidigare från jobbet. Den allra första influensen fick jag för över 40år sedan av min egen far. Han luftade tankar många gånger om att han ville sluta jobba redan som 55åring. Han tänkte dra in lite kosing vid sidan om på sitt slöjdande. Tyvärr så var han samtidigt en drömmare och skapade aldrig några förutsättningar, dvs ekonomiska muskler, för att förverkliga sin dröm och alltså blev det ingen 55 års exit. Han hade tur ändå och vid 60 så fick han ett erbjudande från företaget där han varit anställd i 40år, om att gå hem med avtal. Han högg som en Gädda på det erbjudandet! 

Själv så började det för mer än tio år sedan då en kompis flera gånger och för döva öron (mina) predikade att man nog borde ha en slant undanstoppad till pensionen eftersom vi inte skulle få någon vidare bra sådan. Jag funderade inte vidare på det förrän en annan person på jobbet satt o skröt om hur han o frun åkte på semester flera gånger om året och det var sannerligen inga sniksemestrar på mallis utan det var fyrstjärnigt i Dubai. Jag blev mest förbannad och frågade hur de kunde ha råd med sådant på en vanlig arbetarlön? Svaret kom lika snabbt som självklart. -Ja det är aktierna som betalar det, annars hade vi inte haft råd. Jag var ju inte sen att hänga på och i det ögonblicket så klockade min andra kompis ord in att man nog borde ha lite sparat. Jag fick en snabb inblick i dagens lätta handel på Nordnet och Avanza. 

Jag susade ner till biblan och lånade böcker om investeringar och två veckor senare gjorde jag mina första köp i fonder. Jag hittade till bloggvärden och senare samma år började jag själv för att ha det som ett uppföljningsverktyg och moraliskt stöd, jag hade ju historiskt sett varit rent usel på att spara, milt sagt en katastrof, precis som min far..

Nåväl om en inte allt för avlägsen framtid är det dags att kliva av och jag tycker fortfarande att det är kul att spara och att blogga. Men nu har jag mer fokus på att ha alla saker på plats innan jag tar klivet ut i "oändligheten". Tyvärr så är det flera faktorer man inte kan styra över och jag förstår folk som drabbas av one more year syndrome. Man vill ju vara säker på att klara sig men det behöver i mitt fall inte vara något överflöd. Jag började min resa för sent och hade för kort tid på för att få till en "krösus-portfölj" så jag får helt enkelt rätta mun efter massäck. Jag tänker mig inte en exit i sus o dus utan jag är mer jordnära. Jag vill naturligtvis kunna unna mig lyx när jag känner för det och jag tänker då tusan inte leva på barkbröd.

Alltså, det svåra är ju att veta och räkna ut vad jag kommer att kosta i månaden? Hur ser mina utgifter ut om två, fem eller tio år? Och hur mycket kapital behöver jag då för att klara mig? Jag tänker att jag vill nog försöka ha ungefär samma levnadsstandard som idag. Jag har försökt att göra en uppställning eller överslagsräkning om du så vill. När jag nedan skriver min andel inom parentes så betalar sambon sin andel. Vi är alltså två som delar på dessa räkningar.

Jag börjar med att titta på vilka fasta månadsutgifter har jag idag.  (~ ungerfär)

Torpet: lån, elnät, elförbrukning, försäkring  ~ 2400kr

Huset: drift + lån+ tv/intenet  ~ 2800kr  (min andel)

Bilen: gas/bensin, service och försäkring ~ 1600kr (min andel)

Mat: Willys, Lidl, luncher på jobbet ~2400kr

Övrigt: varierar kraftigt. Jag har ex inget specifikt klädkonto utan köper när jag behöver. Svårt att beräkna man sliter ju inte kläder på samma vis som när man var yngre. Men jag tippar på att jag lägger 3000kr/år och får då en månadskostnad på 250kr.

Snus: Jag har noll incitament för att sluta, inte ens det ekonomiska. ~550kr 

Hobby: Här har jag inga fasta kostnader utan det blir det jag jag känner för. Detta året har jag köpt en cykel och två andra leksaker för totalt 9000kr. Utslaget per månad 750kr.

Resor och äventyr. Hittils i år har jag lagt ca: 15 000kr och utslaget ~1250kr/mån

Hälsa: Jag råkade bli sjuk och sådant kan man aldrig bestämma över. Totalt fick jag lägga 1920kr på medicin, läkarbesök, sjukhusvistelse + resor ~160/mån (jag vet inte om det är rättvist att räkna denna post, man blir ju förhoppningsvis inte inlagd på sjukhus varje år)

Telefon: För tillfället har jag jobbmob och har ingen månadsavgift. Jag räknar med att ha ett billigt abonneman den dagen jag måste betala den själv. 150kr/mån känns som rimligt om ett par år.

Om jag nu slår ihop detta (tel ej inräknad) så hamnar jag på en månadskostnad om 12 160kr jag avrundar till 12 000kr eftersom jag inte ligger på sjukhus varje år.

Under sommaren avslutade jag både Netflix och Spotify så där sparade jag några kronor varje månad. Denna summa äts ändå upp av ökade elpriser och jag märker att jag klarar mig utmärkt ändå och det kanske är Netflix jag saknar ibland men å andra sidan så kan jag koppla på det om abstinensen skulle bli för stor.

Så, utgångsläget är alltså att jag i dagsläget kostar ca: 12 000kr i månaden. Tittar man på en verklig månadskostnad så är vissa månader nere på runt 9000kr medan andra ligger på 15 000kr. Vad kommer att förändras den dagen jag slutar jobba? Ja det första är ju att inkomsten varje månad sjunker drastiskt. Jag har ingen tanke på att ha något  jobb vid sidan om eller försöka hitta någon extrainkomst. Jag vill vara helt fri. Så jag måste klara mig på det som jag har investerat + min tjänstepension de fyra första åren. därefter så kickar allmänpensionen in men det blir bara högre inkomst ett par år sedan sjunker det tillbaka till samma nivå som innan. Med buffert och fonder att sälja av vid behov så räknar jag med att klara livhanken även om jag skulle råka på de oförutsedda utgifterna som alltid kommer. 

Vad är det jag inte tänker på? Just det, livet kan förändras i ett enda ögonblick! Jag måste ha en plan B. Vem vet om frugan helt plötsligt tycker att vi ska gå skilda vägar eller hon dör? Inga roliga tankar men de måste tänkas. Jag hamnar ju i ett helt annat läge och mina marginaler krymper. Jag måste helt enkelt ta med i beräkningen att det värsta kan hända. Det måste helt enkelt finnas lite marginal i uträkningarna. Jag kan ju inte heller vara helt säker på att portföljen ger det jag tänkt, inställda utdelningar är inget ovanligt. Åter igen, lite buffert och marginal är ett måste. Den stora frågan att brottas med är bara: hur mycket marginal är nog?

Jag har ett ess i rockärmen men jag hoppas att jag aldrig behöver använda det. Det är mitt kära torp som jag tänker på. Skulle jag i närtid (5-10år) tvingas sälja det så skulle en stor del av mig gråta. Visst jag skulle få ner min månadskostnad och säkert göra en liten vinst också men det är en klen tröst. Jag hoppas att jag aldrig hamnar i den situationen.

Om vi övergår till mer praktiska saker som jag funderar på så är det ju vad jag ska göra av all min fria tid. Jag tror ärligt inte på det som många säger. -Åh, när jag blir pensionär ska jag ut o resa och se världen. Eller att de ska göra 90 mila vandringar på Santiago de compostela.(Jo det finns undantag) Jag tror mer på att saker som man gillar och gör idag (möjligen att man tar upp någon gammal hobby igen) kommer man att fortsätta med. Nej nej, jag är ingen inbunden kuf som aldrig gör nya saker eller testar nytt. Redan idag är jag en reslysten äventyrare (i mina ögon) och det kommer jag att fortsätta med så länge benen bär. Jag har många resmål, både stora och små som väntar runt hörnet. Jag har flera äventyr jag vill göra. Jag har gjort, tågluff, mc genom europa, osv. Senaste åren har jag vandrat tvärs över Sverige, padlat både kajak och kanadensare, cyklat och i somras testade jag luftballong. Näst på tur står att testa segelflyg. det blev inget av denna sommaren av olika anledningar. Den där pojkaktiga nyfikenheten finns fortfarande kvar. Jag gör saker som jag gillar och tilltalar mig och det tänker jag fortsätta med. Jag är väl en sådan person helt enkelt. Jag ska återkomma till göromålen som fri i ett eget inlägg. Men om vi avslutar utsvävningen och återgår till de praktiska sakerna jag skulle vilja ha på plats innan jag blir fri.

Högst på listan står en båt med trailer, jag vill inte ha den utgiften ett nyinköp kostar. Detta vill jag ha på plats innan eftersom det kan kosta mig allt mellan 35-75 000.

Båten på bilden kostar betydligt mer än 75 000 men man kan ju alltid få drömma... 

Jag tänker att bilen bör vara hyggligt ny så jag slipper oroa mig för mycket, framförallt måste den gå att lita på så långt man nu kan lite på en bil......  Fast jag är rätt nöjd med den jag har nu. Men ett bilbyta kan bli kostsamt.

Det är väl egentligen inte så mycket mer jag behöver, jag har det mesta för de aktiviteter jag tänker mig. Säkert finns det många saker jag inte tänkt på eller förutsett men jag kan idag inte se att det skulle vara några gigantiska utgifter som helt plötsligt landar i knät?

Tankar och inputs på detta?

Mvh // PP

Mödan värt?

Är det verkligen värt att snika o snåla under lång tid?  Vi pratar om långt mer än tio år men för de flesta mellan femton till tjugo år innan man når målet. Det är inte bara det där med att lägga undan pengar, uppskjuten konsumtion, som det populärt kallas, utan du tar ju inte bara en risk utan flera. Är det verkligen värt det? Tänk om du dör, vilket onödigt jobb som lags ner till ingen nytta.

Jo men man kanske får leva och vara frisk till 85-90 och då är det ju faktiskt värt det eller hur. Jag tror att många brottas med filosofiska frågor. ALLT KAN HÄNDA och vi kan inte förutse vad eller när. Man kan inte leva sitt liv med filosofin att allt kommer att gå åt helvete ändå och att det inte finns någon mening med någonting. 

Att man mår bra är nog en utgångspunkt att börja i. Jag tänker både fysiskt och psykiskt. Är man överviktig så är det en stor bidragande orsak till att sjukdomar och död  kan komma tidigare. Men det finns ingen som tvingar dig att motionera och äta bättre kost. Detta måste du ta tag i själv! Det finns inga quick fix eller bantningspiller som gör underverk. Men lite enkel vardagsmotion däremot. Jag har en kompis som aldrig för sitt liv skulle betala för ett gymkort. Att träna utomhus är gratis är hans devis. Fullt förståeligt och jag anammar detta själv. Lite gå-rundor i snabbare takt och cykling, där hittade jag det som passar mig. Det finns naturligtvis ingen garanti för att jag får hålla mig frisk men jag har i vart fall gjort min bit och det jag kan påverka. Att må dåligt psykiskt är nog någonting man behöver professionell hjälp med. Jag har noll erfarenhet och kan inte uttala mig men det måste vara eländigt att lida av och jag hade i vart fall försökt att få hjälp.

Livet ändrar sig i faser som jag ser det. Jag tänker och tycker inte lika som jag gjorde för säg tio eller tjugo år sedan. Det händer saker som får mig att ändra uppfattning (och tur är väl det). Jag kanske läser en faktabok om något intressant där forskning kommit fram till nya bevis och jag får ändra ståndpunkt. Man hinner ändra sig många gånger under ett liv vill jag lova. Politiskt, religiöst, ekonomiskt osv. Medvetenheten ökar och för inte så läng sedan så insåg jag att det där talesättet att: ju mer jag vet, desto mer inser jag att jag inte vet. Från världsmästare (ja nästan i alla fall) till gröngöling. Den insikten svider men likafullt är den sann.

Så vad handlar det här inlägget om egentligen? Är det mödan värt heter ju inlägget och syftar på om det är värt att lägga ner energin, tiden och pengarna på att få det bättre ekonomiskt. Mitt entydiga svar är JA! Det är värt det. Jag har nog aldrig haft det så bra i mitt liv som jag har det nu. Den tryggheten jag själv har skapat genom sparande är värt uppoffringen. Ta bara den pågående krisen som vi alla drabbats av. Den kan pågå bäst den vill men den påverkar inte mitt liv i någon större omfattning. Ja jag vet att det kan låta raljant men faktum kvarstår. Visst bränslepriserna och elpriset kan få den mest härdade att haja till. Men oavsett om elpriset blir 10kr/KWh och bränslet kostar 30kr/L så kommer jag att överleva. Jag kommer att klara mig ekonomiskt och allt är tack vare att jag började spara och investera. Jag säger inte att det inte är tufft och att många människor har ett elände men jag beskriver ju min egen situation. Och som ekonomisk så drar vi ner på en del även om vi inte skulle behöva det men man behöver ju inte kasta pengar i sjön. Hade jag inte haft den ekonomiska buffert och kapital investerat så hade jag nog tänkt och tyckt annorlunda, ja detta inlägg hade inte ens varit i min tankevärld då. Så det är alltså stora fördelar med att vara snål under en tid av sitt liv.

Mvh // PP