Sista semestern...

Precis som rubriken antyder så går jag snart på min sista semester. Det känns skönt att realiseringen av (FI) RE markeras med ännu ett avslut. Det är ju flera sådana saker som man gör som blir sista gången man gör när man slutar ett arbetsliv. Jag bestämde mig för att glida lite det sista året på jobbet. Som senior advisor (som det så fint låter) är det faktiskt extra kul att jobba. Chefen ringer/mejlar ofta och vill ha råd i olika situationer och lika så alla kollegerna. Jag är med bred marginal den som varit längst på avdelningen. Jag har mer än 20års längre erfarenhet än den kollega som varit där näst längs. 31år på samma avdelning och 40år på samma företag. Jag har haft tur och träffat rätt med ett jobb som utvecklats över tid. Det kommer nya saker man får lära och jag har ett brett arbetsområde och ett stort socialt nätverk. Jag brukar skoja och säga att jag gillar mitt jobb och det känns som om jobbet gillar mig.

Men, jag har en skarp gräns mellan mitt jobb och min fritid. Jag identifierar mig inte som mitt jobb och jag har inga problem med att lämna företaget även om jag alltid varit lojal mot min arbetsgivare.

Ekonomin och investeringarna flyter på bra och tack vare det så infinner sig också ett, ska vi kalla det, ekonomiskt lugn. Jag vet att jag klarar mig oavsett vad som händer. Ja i stort sett alltså, jag skulle ju inte klara av att betala Sveriges statsskuld men de flesta andra normal oförutsedda händelser ska jag kunna fixa utan att springa till banken och på mina bara knä be om ett lån.

2024 ser ut att bli ett bra utdelningsår och 2025 ser ut att bli ännu bättre. Men det är väl så det ska vara när all utdelning återinvesteras. Jag tog upp frågan om fortsatt investering efter att jag slutat jobba redan i mitt förra inlägg och tanken är fortfarande inte färdigtänkt. 2024 ligger planen fast om återinvesterade utdelningar men för 2025 har jag inte bestämt mig ännu. Tanken just nu är i alla fall att första halvåret ska jag fortsätta att återinvestera men efter juni månads utgång ta en paus. För sanningen är ju att jag faktiskt inte vet vad jag kostar i månaden?

Ok, jag har naturligtvis hygglig koll på vad en normal månad kostar men frågan är om det blir mycket annorlunda när jag har hela dagarna ledigt istället för att jobba? Mina fasta kostnader är de samma men med så mycket ledig tid vet jag ju faktiskt inte i detalj vad jag kommer att göra om dagarna och framför allt vad det kommer att kosta mig? Jag har en buffert och jag är inte orolig att jag ska bli helt galen och bränna allt på 6 månader men ändå, man vet inte förrän man varit ledig en tid hur saker o ting landar för en. Spännande på många sätt men en spänning jag ser fram emot.

Det troliga scenariot är väl att under vissa perioder som vinterhalvåret så bränner jag inte lika mycket pengar som under vår och sommar. Blir det då överskott så kommer det säker att klia lite i fingrarna för att göra några mindre investeringar. Jag tror det blir svårt att helt låta bli, det sitter lite i ryggmärgen så att säga.

Bloggandet kan under semestern bli både oregelbundet och förvirrat, ingen större förändring mot hur det brukar se ut.

Jag önskar er alla läsare en trevlig semester!

Mvh // PP

10 av 11

Maj månad brukar vara en hektisk och aktiv månad för mig. Det är många saker som ska skötas om, dels i trädgården hemma runt huset men sedan har jag ju mitt torp där det finns i stort sett hur mycket jobb som helst, om jag vill. Jag har en hyggligt stor trädgård och odling där och det är också där jag lägger mest tid och energi.

Jag brukar också sedan många år tillbaka vara ledig en vecka eller så i maj månad. Så även i år. Det slumpade sig så att jag i år fick 11 dagars semester. Att vara ledig när det är som finast ute med ljusgrön grönska och ofta fint väder är guld värt för en arbetarsjäl.

Jag valde att paddla kanot i 10 av dessa 11 dagar. först en tur på 4 dagar på Ätran, hem och "resupplaja" och sedan ut igen för ett 6 dagar långt äventyr på Värendsleden. Jag har gjort många färder genom åren men dessa var en av de tuffaste. Jag har nog aldrig känt mig så sliten efter ett äventyr. Inte ens när jag 2020 under 10 dagar gjorde C2C här i Sverige.

En avstämning så här halvårsvis så har portföljvärdet ökat med 270 600kr från 1:e jan till igår. Jag ligger plus 13,37% mot OMX 30GI som ligger lägre. Det är väl kul att ligga plus men det kunde lika väl varit det motsatta. Jag lägger inte så himla stor vikt vid detta, för mig är det viktigare vad portföljen presterar ut totalt i riktiga pengar. Det är ju de jag ska leva på. Hade jag legat mycket minus så hade jag troligen inte varit lika benägen att skriva om det, det är så vi människor fungerar. Det ska se fint ut!

Jag passerade igår 375 000kr i utdelningar totalt. Alltid kul när man passerar nya kilometermärken på sin resa. Det blir trots fin utveckling och fina utdelningar inget utdelningsrekord. Det gamla rekordet från 2022 är det en liten bit upp till. Men det finns också en rimlig förklaring. Tele2 kom ju med en sjuk extrautdelning det året och eftersom T2 är mitt näst största enskilda innehav så blev det en rejäl slant där och det skevar till den årliga utdelningskurvan. Hade jag räknat bort denna extrautdelning hade min utdelningskurva varit jämna och fin som en asfalterad uppförsbacke.

Jag har nått en annan brytpunkt i totalportföljen. Över 30% ligger nu i ETF:er. Det känns väldigt bra. Ja det kändes bra innan också med mina vanliga indexfonder som riskspridare men nu när jag de facto kan se och känna utdelningen i riktiga pengar blir det extra roligt! Det är skillnad. Fonderna ligger ju bara där och tuggar på och växer sina procent varje år. Väldigt bekvämt sätt att tjäna pengar om du fråga mig MEN det är fasen så mycket roligare när det kommer utdelning som jag kan investera. Ibland dyker det ju upp tillfällen när enskilda aktier sjunker till vettiga nivåer och jag blir sugen på att öka ett innehav. Jag hade ev. tvingats sälja av en del fondandelar för att finansiera ett köp. Nu slipper jag det, nu kommer pengarna in utan att jag behöver göra denna säljmanöver.

Jag köpte mig en Gopro kamera för att i fortsättningen filma mina äventyr. Jag lånade av en kompis och testade på mc-hjälmen för några år sedan och det blev bra videos men sedan har jag inte fått tummarna ur ändan förrän nu. Jag har redan en sådan här äventyrskamera... 

Men den har några år på nacken och är egentligen inte bra på varken att ta foto eller filma med. Dess största förtjänst är att den är tålig och vattentät. Men jämfört med mina andra kameror så tar den skitbilder. Nu blev det en sådan här istället..

Utvecklingen går ju framåt och den nyaste modellen heter 12 men jag klarar mig galant med 9:an.

Så nu kommer en del vandringar, cyklingar och kanotäventyr att filmas. Närmast till hands står ju den där lilla saken på PP:s "bucketlist" som jag tänkte göra redan förra året men som blev inställd pga dåligt väder, segelflyg. Om jag kommer upp i cockpit i år så lovar jag att lägga ut en sekvens här på bloggen.

Nej nu ser jag fram emot midsommar och hoppas på bra väder!

Mvh // PP

Its´better to....

Varje år den 15:e januari och den 15:e juni gör jag en liten avstämning i min ekonomi som tillhör investerandet. Så snart är det dags igen. Jag fyller i mina tabeller och ser om jag håller mig mot planen. Jag kan se att ex portföljvärdet stiger över tid och någon gång så faller det under det var halvåret innan men totalt sett så stiger det. Inte speciellt intressant i mitt tycke. Jag kollar så jag har köpt de aktier/fonder/ETF:er som ligger i plan. Nej då är det betydligt intressantare med det som portföljen verkligen presterar i riktiga pengar ut varje månad. Jag skulle vilja påstå att detta är en motor och en drivkraft i mitt sparande och investerande. Jag ser ju med egna ögon att det ger resultat och att det varje år har ökat och det rullar på bra. Alla som investerar på detta viset kan nog hålla med mig om att det ger en lite lycka och tillfredställelse när "återbäringarna" kommer.

Att det går lite trögt i början innan man uppnår en viss nivå har nog också de flesta av oss upplevt. Jag var glad som en speleman när jag i början vissa månade fick in 135kr. Men det väcker också en "guldfeber" i mig som är på gränsen till lite sinnessjuk. Man vill ju bara se hur utdelningarna växer och att avståndet till det mål man har satt upp minskar. Jag lyckades nå mitt uppsatta mål redan 2022 och det kändes fantastiskt. Men jag har ändå fortsatt att investera utdelningarna för det är bra att ha lite marginaler. Inte minst ser vi detta i form av bolag som minskar eller ställer in utdelningarna.

Det jag funderar på nu är: Kommer jag att fortsätta att småinvestera efter att jag inte längre har någon lön från min arbetsgivare, alltså när jag har sagt upp mig?  Kommer mitt investerande muskelminne att vilja fortsätta att peta in småslantar som blir över? Jag ser ju flera andra som redan är i FIRE att de har INTE slutat investera. 

Jag vet inte hur jag kommer att agera. Troligen så kommer det inte att nyinvesteras någonting i början av min FIRE. Jag vill nog se och leva/lära vad det kostar i verkligheten under det första halvåret/året innan jag petar in några nya pengar i maskineriet. Jag ser ingen större vits med att spara om jag inte är illa tvungen. Det är ju nu mer än någonsin som jag ska ha roligt för mina hårt förvärvade medel. Jag menar inte att jag ska leva i sus o dus och bränna allt jag har (Its better to burn out then fade away!) men jag tänker heller inte sitta och småsnåla på saker eller resor jag vill göra. Varför skulle jag göra det? Mina dagar är räknade och ju äldre jag blir ju mindre tid finns kvar av min levnad och att då inte unna mig praktiska saker jag har nytta av bara för att jag istället ska kunna få några tusenlappar mer ut om året är bara dumt. Jag vet ju inte om jag ens får nytta av de pengarna. Även om det är ett förbannat trevlig nöje. Det stora högen som genererar nya pengar finns ändå kvar efter min död och mina barn får göra vad de vill med den. Men under tiden ska jag själv ha så mycket roligt jag kan av den.

Jo jag ser fram emot min riktiga långledighet och nu är det mindre än ett år kvar :-)

Mvh // PP

K2A -Så gjorde jag

Ja ha, ännu en överraskning i utdelningsvärlden. K2A ställer tills vidare in sin utdelning på preferensaktien. Med mycket framåtseende tänkande så kanske man hade kunnat undvika detta men då hade jag behövt sälja alla eller i vart fall nästan alla bygg/fastighetsrelaterade aktier redan när räntorna så aggressivt höjdes av riksbanken. Men nu är inte Procentpanik någon som lättvindigt köper o säljer aktier. Jag vill gärna behålla mina köp. Men ibland ändras kartan och man blir tvungen att agera. K2A:s utspel är inget annat än genant! Vad är problemet? Har man så lite koll att man inte kan räkna ut hur mycket skuld man har och se om man har täckning för den? Fast fastighetsNissar är, har det visat sig, styva i korken men dåliga på matte. SBB är väl ett typexempel. Castellum ett annat. Sa någon Oskar Property? Alla verkar ha det gemensamt att de har svårt för att räkna ut vad lån/obligationslån kostar. Antingen är man naiv och tror att allt ska lösa sig eller är man dåliga på att räkna. Problemet tycker jag är att detta är ju deras jobb. Att Palle Kuling kanske gör en missräkning i sin privatekonomi och åker på restskatt är väl en sak men att låta andra, i det här fallet alla preferensaktieägare få stå för notan är illa, speciellt då man för bara några månader sedan kommunicerade att läget var lugnt.

Pref-aktiepriset fick sig en rejäl törn alla´ Swedbanks under penningtvättskandalen. Mitt förtroende för K2A är delvis förbrukat. Egentligen så gör K2A en bra sak och bygger bla nya studentbostäder och sådana kan vi inte få för många av i dagsläget. Så det smärtar att behöva ta beslut om försäljning. Jag brukar agera långsamt och i detta fallet visade det sig även bli kostsamt. Jag tog hela helgen på mig att fundera och vrida o vända på problemet. Jag tror nog att K2A reder upp detta i slutänden de som kan ha lite is i magen kan gå vinnande ur striden.

Jag kollade vad mitt inköpspris på mina 200st K2A aktier var. Jag köpte dem mellan åren 2016-2018. Nästa steg var att kolla vad de var värda nu? Nästa punkt blev att kolla hur mycket jag fått i utdelningar? När alla fakta låg på bordet så fick jag även räkna in att jag under resten av 2024 missar 3000kr i utdelning. En osäkerhetsfaktor om när de kommer igång med utbetalningar igen måste in i ekvationen. Ingen vet ju oavsett vad K2A kommunicerar. Q2-2025? 

Efter att alla fakta var på bordet tog jag beslut om att sälja 199st. Jag sparade en enda aktie. Dels vill jag ha koll på den hur den utvecklas i framtiden och så ska den också vara en påminnelse om att mycket kan gå galet oavsett vad man tror. Det som räddade mig var att jag fått nästan 30 000kr i utdelningar så i slutändan tog jag en förlust på 5800kr och investerade efter försäljningen i bla ETF:n FLXD.

I min analys ingick också att jag inte har tid att vara iskall. Jag har liksom ingen tidshorisont kvar att återhämta ett sådant tapp. Hade jag haft 10-15 år kvar, eller ännu längre, hade jag nog inte sålt utan istället inväntat "straffräntan" på de uteblivna utdelningarna på Preffen. Minns ni 2020 då bla Volati ställde in utdelningen ett tag och där fick man tillbaka med ränta. Något liknande kommer att hända med K2A:s preff. Om de nu överlever? 

Den som är riktigt jäkla iskall kan ju köpa på sig en rejäl bunt för runt hundralappen och lägga i skrivbordslådan, hoppas på det bästa och kommer utdelningen igång igen så stiger även aktiepriset. En dubbel vinst med andra ord. Ingenting jag råder någon att göra, bara så ni vet!

Mvh // PP

Så lätt!

Att man lär så länge man lever är ett uttryck som passar bra just idag. Jag hade redan i november månad bokat in ett möte på banken med min personliga banktjänsteman. Jag fick ett erbjudande om att diskutera ekonomi och placeringar (bankens egna fonder såklart) men jag var bestämd och sa att jag ville enbart diskutera min pension. Inga problem enligt min banktjänsteman. Jag måste erkänna att jag var lite spänd inför hur detta möte skulle utveckla sig. Man vet ju aldrig....

Till saken hör att jag är ute i god tid, jag har ett år på mig innan min avskedsansökan lämnas in. Men bättre att ha lite framförhållning och kunna rätta till eventuella missar istället för att drabbas av panik. Det är enligt mig också bra ur ett rent psykologiskt perspektiv. Jag hinner vänja mig vid tanken att jag ska sluta jobba. Det inger ett lugn.

Jag hade förberett mig med nedskrivna frågor och en del funderingar på framtida omställning från yrkesliv till ska vi säga ett ledigare liv. Det jag var mest nyfiken på var hur det rent praktiskt går till när man startar sina pensionsuttag. Jag vet att de allra flesta människor går genom sina fackförbund och att någon "pensionsexpert" där tar hand om det hela men jag bad ju mitt fackförbund dra åt helvete för sisådär 20år sedan så jag skulle alltså få klara mig själv, därav det inbokade mötet på banken.

På banken och i tjänstemannens rum så ombads jag logga in på minpension.se och så gick vi igenom hur mycket jag skrapat ihop under mina 44 år i arbete. Detta var ju ingen överraskning eftersom just den sidan, min pension.se besökts många gånger av mig och jag har laborerat med olika uttagsmodeller och tider för att hitta det som passar mig optimalt. Efter detta så kommer vi till pudelns kärna, HUR GÖR MAN RENT PRAKTISK FÖR ATT STARTA UTTAGEN?

Det hela visade sig vara mycket enkelt och kan helt och hållet skötas av dig själv. För min del så handlade det om att logga in på AMF pension och så fanns precis som på min pension.se alla mina olika tjänstepensioner uppradade. Det var bara att fylla i hur mycket, hur länge och när jag ville att uttagen skulle börja. När det blir skarp läge så är det 2 månader (andra bolag kanske har 3 månader, detta är lätt att ta reda på för varje pensionbolag man har) innan uttagen ska börja som man skickar in och signerar digitalt med bank-ID. Jag hade även tjänstepension på företagets eget bolag men det var exakt samma förfarande. Inga konstigheter alls.

Jag passade på, eftersom jag hört många andra skriva och nämna det på olika forum, om att det är svårt att få lån som pensionär? Tjänstemannen förklarade att det är knepigare men inte helt omöjligt. Kunde jag bara påvisa att mina levnadskostnader var lägre än schablonuträkningarna och att ekonomin i övrigt var god så skulle det inte vara några problem. Bra att veta om det skulle behövas. Det är inget sådant lån planerat men det kan ju vara bra att veta.

Med lätta steg lämnade jag banken. Jag hade fått svar på mina frågor och kände att det inte skulle vara några problem över huvud taget att fixa min pensionering och mina pensionsuttag helt själv. 

Mvh // PP

Pengar för att göra pengar...

Detta inlägg kommer att handla om insikter och inställning. Jag brukar sällan reta upp mig på folks naivitet eller knepiga uttalande som görs bla på jobbet. Men nu har jag på kort tid hört två saker som fått mig att reagera. Tyvärr var jag inte på hugget och det var först efteråt som jag reagerade. Min hjärna klarar väl helt enkelt inte av att processa för mycket BS samtidigt och först i lugn och stillsam till miljö kan jag i eftertankens kranka blekhet få fram de perfekta svaren jag skulle avgivit. Men processorn är som sagt långsam och ibland kan det ta dagar innan tanken ploppar upp. Jag är sjukt allmänbildad och grymm på all slags frågesport men jag kan allt mer sällan avge ett rätt svar inom 3 sekunder. Jag kan oftast svaren i ex Jeppardy men hade aldrig fixat att avge svaren inom tidsramen. Idag behöver jag kanske 8-10 sekunder för vissa frågor och andra sitter ännu längre in i hjärnbarken. Men nu var det ju inte min hjärnas långsamma synapser detta inlägg skulle handla om utan andra saker.

När folk på min arbetsplats nu så smått börjar få reda på att jag ska säga upp mig och gå i tidig pension så kan jag lova att rycktet sprider sig snabbare än ett pyroklastiskt flöde ner för en bergssluttnig. Folk kommer fram och säger saker som: -Jag hörde att du ska pensionera dig. Ja det gör du rätt i! Liknande meningar med samma innebörd har jag nu hört ett antal gånger nu men det jag reagerade på (långsamt naturligtvis) var följande. -Ja hade jag bara haft de ekonomiska förutsättningarna hade jag också gärna gått tidigare.

Det var någonting som gick igång i mig men just då fick jag inte fram det. Efter en stunds kontemplation på hemmaplan dvs efter jobbet på kvällen så började kuggarna snurra. Personen i fråga jobbar alltså på samma företag. Personen tjänar ungefär lika mycket i månaden som jag gör. Jag vet att personen precis som jag bor i ett litet billigt hus tillsammans med sin sambo. SÅ, vad är skillnaden? Du har (enligt mig hyggliga ekonomiska förutsättningar). Men det kändes i uttalandet precis som om jag hade fått allt till skänks och hen hade inte alls några möjligheter att gå tidigare. Jag var född med silversked i hand vilket är totalt felaktigt medan hen hade haft ett liv utan minsta lyx och hade absolut ingen chans att spara ihop några pengar. Nej jag blev mest förbannad och det kändes orättvist.

Sanningen är ju att jag har skapat alla förutsättningar själv. Jag satte upp ett mål och har gnetat o sparat samt investerat dessa pengar under snart ett decenium. Jag hade kunnat fortsätta att leva som jag gjorde innan med noll kronor på fickan men en massa roliga saker köpta och gjorda. Men jag prioriterade att köpa mig loss från arbetslivet istället. Inställd överkonsumtion från min sida har gjort susen.

När en yngre förmåga på jobbet frågade mig om investeringar (då tänds ett ljus i PP:s själ ska ni veta) så satt en annan person i samma rum och lyssnade till samtalet. Vi diskuterade fonder för det var vad personen hade tänkt investera i. Jag tyckte det var ett utmärk val och rekommenderade det starkt. Berättade att om hen sparade hyggligt så skulle hen ha en god påse pengar om sisådär 20år. Om hen sedan kunde begränsa sitt uttag till 3,5-5% om året beroende på hur börsen gick så skulle hen både ha kakan kvar och ändå kunna äta av den. Det är helt sjukt men det är så det funkar.

Den andra personen kommenterade då att: Ja men man måste ju ha pengar för att göra pengar! Jag kunde ju inte hålla truten och frågade då varför hen inte sparar några pengar alls? Tystnad..... Till saken hör att jag redan för fem år sedan hade ett litet ekonomiskt samtal med denna person och försökte få hen till att spara och investera lite. Jag föreslog så lite som 200-500kr/månad och att långsamt bygga upp ett litet kapital. Nej du blir kanske inte miljonär men du har i alla fall lite mer den dagen du lägger av att jobba. Goa pengar att ha! Men hen var helt ointresserad. Idag fem år senare hade denna personen om sparandet varit så lågt som 350kr/mån haft 21 000kr. Hade de varit investerade i en fond hade det troligen varit över 25 000kr. Där har du din grundplåt för att göra ännu mer pengar! Till denna saken hör att vi har jämnbördig lön och ungefärliga hemförhållanden fast hen har doch fortfarande barn som bor hemma. Jag frågade rakt ut om det inte kunde undvaras 350kr/ månad att investeras i fonder men det var tydligen helt ointressant och samtalet riktades medvetet om till annat från hens sida. Nej vill man inte bli rik kan jag inte tvinga någon..

Man är till stora delar, som det gamla ordspråket säger, sin egen lyckas smed. Ingen kommer och knackar på din dörr och frågar om du vill ha en påse pengar (om du inte har en osannolik tur!) Du måste själv ta tag i ditt sparande/investerande. Visst, det finns undantag och en del har tur i livet. Tur att födas i en redan förmögen familj, tur att du fick ärva pengar/fastigheter/skog, tur att vinna på trav eller lotto. Men för de allra flesta av oss är det hårt jobb och kloka investeringar som kan bära fram till att du själv skapar din rika framtid.Och ingen kan någonsin ta den stoltheten från oss att vi faktiskt gjort det helt själva. 

En hyllning till alla er bloggare som lyckats och kommer att lyckas med detta!

Mvh // PP

Milstolpe

Det är alltid lika trevligt när man når eller passerar milstolpar eller mål i livet. I investerarlivet så har jag i och med dagens utdelningar passerat 350 000:- i ackumulerade utdelningar. Med andra ord, all utdelning jag fått från mina bolag sedan jag började investera. En ganska bra summa om jag får säga det själv. Nästa anhalt får bli 400 000:- och det kanske uppnås mot slutet av året om allt går som det ska. Jag tycker fortfarande att det är svinkul när utdelningarna droppar in. Just nu har jag en plan ända fram till december för vad jag ska investera i. Jag vet hur många andelar i ETF:er jag vill ha och vad slutantalet ska bli i de olika ETF:erna och jag tror att jag når det värdet mot slutet av året. Just nu är andelen ETF:er 25% av mina totala investeringar men det kommer att ökas på eftersom det är det enda jag investerar i för tillfället. Mina mål och milstolpar finns uppdaterade under fliken Milstolpar här på bloggen.

Varför sträcker sig min investerarhorisont inte längre än till december? Det finns flera skäl. 2025 är ju mitt RE (retire early) år, jag ska bara jobba 4 1/2 månad in på det nya året och troligen så bygger jag nog lite extra kassa istället för att investera. Jag vet ju inte heller exakt vad utdelningarna blir nästa år och det skadar nog inte att lite cash på fickan när mitt nya vilda liv börjar :-)

Men idag ska jag glädjas åt att jag får vara frisk och att utdelningsinvestering bevisligen fungerar.

Mvh // PP

"Det går bra nu" är väl ett uttryck som man har hört många gånger. Jag tror det ursprungligen kommer från en film eller serie. Den som vet bättre får rätta. I vilket fall som helst så upplever nog de flesta av oss att börsen sedan en tid tillbaka har gått halvhysteriskt bra. Ett par procent bättre än börsen ligger min egen Avanzaportfölj, kul, men inget jag lägger någon större vikt vid. Det brukar ofta vara det motsatta förhållandet och det är som det är med den biten. Jag är en utpräglad utdelningsinvesterare och lägger mitt fokus där. Det är väl snarare så att man blir snål och tycker att vissa bolags aktiepris är i överkant och då blir jag alltid lite skeptisk. Jag tappar intresse av att köpa någonting som blivit dyrt bara för att börsen fått fnatt. Tyvärr så drar ju detta med sig att priset på fond och ETF andelar också stiger i pris. Men jag betalar hellre en lite högre pris där än för en enskild aktie. Risken är lägre och fallhöjden inte lika brant.

Jag har under de senaste två veckorna sprungit på inte mindre än fyra arbetsbekanta som numera avslutat sina karriärer. En av dem sedan 10år, en annan 6 år, den tredje 7 månader och den fjärde bara 4 månader. Det är alltid lika intressant att "intervjua" dem om lite olika saker. Inte minst har jag ju ett egenintresse i vissa spörsmål. Hur upplevde de den första tiden? Hur får de dagarna att gå? Hur har det fungerat ekonomiskt för dem? Jag kan väl bara konstatera att det är stor spridning på svaren. Men jag tror att orsaken till det kan bottna i hur väl förberedda de var innan de slutade jobba. Sedan är det nog flera andra faktorer som spelar in. Är du singel eller har du en partner, stor familj/liten familj, är du aktiv i sociala sammanhang eller föreningsliv. Motionerar du eller är du soffpotatis osv? Får man vara frisk och kry är det viktigaste.

Den första personen har haft det tufft med omställningen och saknade sitt jobb. Kanske mer troligt den sociala kontakten och rutinerna det gav att gå upp varje morgon. Jag vet också att det inte fanns några uttalade aktiviteter som skulle göras eller resor att se fram emot. inga direkta hobbys men däremot regelbunden motion. Ekonomin var det inga problem med. Tjänade tydligen mer än när hen jobbade. Men personen sa att dagarna var väldigt långa och att man hade MYCKET tid över! Bor i hyreslägenhet. Gick vid 65 års ålder.

Person två var nöjd med tillvaron. Gift och bodde i hus. Helt ok ekonomiskt men tyckte att det var otroligt enkelt att skjuta på saker, jag gör det i morgon syndromet som hen kallade det. Tyckte själv att han blivit lite lat. Älskar naturen och är ofta ute. Saknade inte jobbet möjligen den sociala kontakten med jobbarkompisarna. Gick vid 65 års ålder.

Person tre var nöjd o glad över det mesta. Gift och bor i hus. Lite mindre i pension men saknade ändå inget ekonomiskt. Det var enkelt att rätta mun efter matsäck. Gott om tid och lätt att bli passiv. Ett kul exempel hen gav mig var att en dag var målet att åka och köpa ett frimärke, posta brevet och så var den dagens uppgift avklarad! Lite överdrivet men ändå med visst alvar. Man gör gärna saker i morgon. Visst engagemang i en förening. Gick vid 61 och har inte ångrat sig.

Den 4:e personen var den som varit helledig kortast tid och vad vet jag, hen kanske fortfarande var i ett lyckorus och fas 1 av sin pension? Inga problem ekonomisk men hade nog en del sparat/investerat. Sambo. Inte speciellt aktiv endast korta promenader. Men i vart fall inga problem med omställningen så långt. Gick vid 61,5 och har inte ångrat sig.

Nu är ju inte mina studier något statistiskt säkerställt underlag och kan säkert skilja sig från riktiga undersökningar. Men eftersom dessa personer inte avviker så mycket i fråga om bostadsort, inkomst och socialgrupp så är det ändå intressant att ta del av de som redan nått ett slut på arbetslivet. Man kan och ska ju inte begå alla misstag själv utan lära sig av andras.... sägs det.

Ingen är väl fullfjädrad pensionär den dagen man slutar jobba. Det är nog snarare att liknas vid en process man går igenom. Man ska hitta sig själv lite grand och hitta de rutiner som passar en själv. Alla vill nog inte fortsätta att gå upp 05.00 eller 06.00 om man haft ett sådant jobb. 

Jag kommer lite längre fram att presentera hur jag själv tänker mig mina dagar i frihet men det är lite för tidigt ännu för ett sådant inlägg men det kommer.

Ja ha, det kunde man ge sig fan på, Jo då lite 3:e aprilsnö på torpet. Odlingssäsongen känns avlägsen...

Jag har i år haft NOLL intresse av min stuga och trädgårdsodlingen där. I Normala fall så är det full aktivitet  under påskhelgen men i år blev det inte ens ett besök där. Nej jag gör bara saker jag tycker är roliga och eftersom det inte är livsnödvändigt och inte orsakar någon annan lidande så har jag inte åkt dit. Jag vill gärna ha lite feeling, en skön känsla av att det ska bli kul att åka dit. Kanske kommer det om vårvärmen kommer tillbaka på alvar. Sen är det ju lite depp att vildsvinen ungefär vartannat år kommer och stökar till vissa delar av tomten. Älg, rådjur och hare är andra frekventa gäster som gärna gnager sönder alla träd jag planterar. Jag får inte plats med allt inom mitt staketförsedda odlingsområde så jag har lärt mig den dyra vägen att det är jag som är gästen i deras vardagsrum. Inte tvärt om.

Mvh // PP

Utdelningsmaskinen- En koloss på lerfötter?

Långt mellan inläggen blir det stundtals. Och i ärlighetens namn så finns det inte så mycket nytt att skriva om. Den riktning och den plan jag lade för snart 10 år sedan håller ännu men med små förändringar ska sägas. All given och tillgänglig information som berört mitt investeringssätt har jag tillskansat mig, Tyvärr inte så enkelt, trots att jag själv tänkt utnyttja den, inte alltid följt den breda vägen. Alla dessa bias man lider av......

Så min resa började ju en gång med investeringar i indexfonder. Detta efter att ha plöjt igenom ett 20tal böcker om investeringar. Koncensus var entydigt. Vill man ha en hygglig avkastning kör på indexfonder. Helst till låga avgifter. Lätt som en plätt! Även för en som är mindre begåvad eller helt saknar intresse för komplicerad och tidskrävande investering. Så det första året gick bra eller? Ja och nej. Eftersom jag månadssparade i fonder så var allt frid o fröjd men lockelsen till aktier blev för stark. Jag började vänsterprassla! 

I ärlighetens namn kunde jag extremt lite om aktier. Jag visste vad det var, andel i ett bolag, den kan öka eller minska i värde. Och detta var min första infallsvinkel. Jag hade inte en aning om att företag delade ut viss del av vinsten i pengar. Jag trodde folk köpte och sålde aktier för att bli rika. Så en av de första aktierna jag köpte var Swedish Match (den allra första var Swedbank) Efter bara några veckor så steg SWM och jag sålde med en vinst på 300:-  Glad i hågen och det där hade jag tydligen kläm på, det skulle bli enkelt att bli rik. I samma veva började jag läsa bloggar och insåg att folk köpte aktier och behöll dem. När utdelningarna kom återinvesterade man pengarna. Wow! det här var något som spelade an på en sträng i min själ. Det var naturligtvis så man skulle göra.

Som tur var så slutade jag inte med mina indexfonder även om jag drog ner rejält på investerandet där till förmån för aktier. Kom över PH Börjesons bok "så här kan alla svenskar bli miljonärer" och rådet att inte ha bråttom satte sig i skallen på mig. Tyvärr så hade jag en tydlig tidsplan att försöka nå upp till. Jag började ju väldigt sent i livet att spara/investera (50 år gammal) och därmed hade jag bara 10-12 år på mig att försöka skrapa ihop något vettigt. Inte så enkelt med en medel-lön men jag skulle i vart fall göra ett försök. Bara köpa - inte sälja. Bara stora bolag - inga små. Bara utdelande bolag - inga tillväxtbolag.

Jo men det gick väl ändå ganska hyggligt under dessa åren. Börsen var ju nästan bara uppåt och det hjälpte ju till. 2017 köpte jag min första ETF: iShares S&P/TSX Composite High Dividend Index ETF och Vanguard Total Stock Market Index Fund ETF. Det var ett nytt kapitel som startade där.

Men redan 3:e januari 2018 så satte man stopp för handel av dessa. Europa krävde tydligare förklaringar i fondfaktabladet (ja någonting ditåt) men det sket USA och Kanada i så dessa "låstes" för handel. Utdelningarna från dessa båda ETF:er fortsatte dock att trilla in. Två saker avgjorde senare under 2018 att jag sålde av dem. Jag hade inte hunnit bygga upp några större positioner och sedan hade jag dem i på ISK konto.

Detta var min första kontakt med ETF:er men en trevlig sådan trots europaförbudet. Att man kunde köpa en fond som delade ut var lite häftigt. XACT blev nästa ETF att börja handla i och sedan har det lite i det dolda rullat på. Man måste ha klart för sig att det tar tid att bygga upp lite större positioner i både aktier och ETF:er. Säg att du under en femårsperiod investerar regelbundet så kommer du att ha en bra bit av kakan till slut.

Att enskilda aktier är betydligt mer volatila än ex fonder är ett faktum som kan stå dig dyrt. Ja oavsett om du investerar i 100 tals aktier så är det ju en liten förlust om det skulle gå dåligt för företaget. Att utdelningar minskar eller helt ställs in är också en realitet att förhålla sig till. Är man bara medveten om riskerna så...   Var det någon som nämnde SBB?

Så under pissåret 2022 började jag till slut att inse att min ursprungliga plan var den jag skulle hålla mig till. Jag hade då nått upp till mitt ekonomiska mål med utdelningar och det var framledes mer att skapa sig ett sätt att bevara kapitalet på än att sikta på några fantastiska nya framgångar. Alltså växlade jag mer och mer tillbaka till att köra på fond och ETF spåret. Jag har fortfarande kvar utdelningsaktier men alla utdelning som kommer in återinvesteras i fonder och ETF:er. Det känns tryggare och jag kan redan efter ett par år när jag blickar tillbaka se att min totala portfölj är mindre volatil. Den växer fortfarande och jag har ännu inte plockat ut en enda krona. 

Andra fördelar med fonder/ETF:er är att det är lättskött. Jag behöver inte gå in och läsa rapporter i enskilda bolag och jag behöver inte oroa mig för marknadens reaktion om bolaget skulle råka missa koncensusmålet och aktien dippar 5-10% eller mer. I en fond märker man knappast av sådant stök. Ibland när jag har motvind, regnet öser ner och allt går emot mina bolag i portföljen så kan det kännas som att pengamaskinen är en koloss på lerfötter. Inställda eller sänkta utdelningar. Någon sjuk grej i eller runt företaget gör att aktien minskar i värde med 50% (som med ex. Swedbank för några år sedan) Mycket kan kännas piss även om du gjort en bra analys. 

Men så är det det här med utdelningar som fortfarande är så lockande. Jag kommer nog på gott och ont alltid att äga aktier. Att det betalas ut kontanter till dig som investerare är nästan svårbegripligt. När du har betalat en aktie och ägt den tillräckligt länge så har den till slut betalt sig själv och allt som du hädanefter får ut från bolaget är ren vinst. Rätt fantastiskt egentligen. Jag behöver inte göra någonting och ändå får jag betalt bara för att jag en gång köpte (investerade) i bolaget. 

Idag har jag svårt för det där med bolagsrisken. Inget bolag är immunt mot nergång, utdelningssänkning eller konkurs oavsett vad du tror och tycker. Till och med giganter som Apple och Microsoft kan gå åt helvete. Klart att det ska mycket till men det kan hända. Så, eftersom jag är på upphällningen av mitt aktiva investerarliv så anser jag också att jag gör rätt när jag drar slutsatsen att säkrare = bättre (för mig) Jag har helt enkelt inte tid/pengar att reparera för stora skador i portföljen. Jag har för kort tid kvar i arbetslivet där större delen av min intjäning fortfarande kommer ifrån. När den väl upphör så har jag inte det skyddsnätet (inkomsten) att luta mig åt och med hjälp av dessa pengar mura igen alla sprickor som kan uppstå i en ren aktieutdelningsportfölj.

Så lite glorifierat så utbrister jag: Länge leve fonder och ETF:er!

Mvh // PP

Det ser ljust ut!

Här sitter jag o tittar ut genom fönstret samtidigt som jag skriver ett inlägg här på bloggen. Snön virvlar runt i blåsten och det är vitt o kallt ute. Ska snart ner på biblioteket för att se om jag kan hitta några bra böcker att ta med hem o läsa.

Jag passerar i dagarna en ny milstolpe med lilla portföljen på Avanza. 325 000kr i utdelningar! Det hade känts nästan overkligt för bara några tio år sedan. Jag som en gång inte ens trodde det var möjligt att spara ihop så mycket pengar har nu fått dessa på köpet så att säga. Men man får distans till saker o ting. Nu tycker man plötsligt att 50 eller 100 tusen inte är så jäkla mycket. Reelt sett så är det naturligtvis fortfarande en bra slant och man ska inte förinnga små inkomster. Allt ställs i relation till mig själv inte någon miljardär.

Minns i början av 2000 talet när jag verkligen aktivt började kämpa för att få en gädda på 10 kilo. Det var ett uppsatt mål. Jag hade fiskat i hela mitt liv men aldrig lyckats få något större än 6,3kg. Men det var varken metoden eller tiden jag lade ner på detta som var fel, det var stället jag fiskade på. I denna mindre insjö kanske det bara fanns en enda gädda med denna storlek och att lyckas få den var lite som en lottovinst. Kompisen sa att man skulle fiska i havet. Jag hängde med honom ut och mitt perspektiv förändrades totalt. Jag förde fiskedagbok sedan gammalt och hade bra statistik under 6år och plötsligt kunde jag se att min medelvikt på fångade gäddor ökade dramatiskt. Det tog heller inte lång tid innan jag krokade den första 10 kilos gäddan och många fler blev det och två stycken över 12 kilo. Dessutom fick jag bonusutdelningar en o annan gång i form av abborre, havsöring, regnbåge och torsk fast jag egentligen var ute efter gädda.

Det skulle kunna jämförat med att ha sina sparade pengar på banken istället för att ha dem på börsen. Utvecklingen på bankkonto är som att fiska i en liten insjö som inte producerar några större fiskar medan börsen skulle kunna liknas vid havet där de stora och många kanonerna går. (Det finns vissa undantag, större insjöar och vissa åar där gädda går upp för att leka) Men havet (börsen) är ändå där man har störst chans på bra utdelning över tid.

Att börja investera på börsen kan kännas stort och skrämmande. Precis som att fiskat från liten båt i lugna vatten till att ge sig ut på havet och all dess faror som lurar. Men är du rätt utrustad (kunskap) så är det inte så farligt och det finns precis som med fisket många olika metoder för att lyckas. Det enklaste och effektivaste för de allra flesta av oss är billiga indexfonder och/eller ETF:er. Där får man bra utdelning till låg risk. Och precis som med fiske så får man ha lite tålamod men det kommer att löna sig. Oavsett om du börjar tidigt eller sent i livet så är det fördelaktigt jämfört med att bara ha pengarna på storbanken.

Mvh // PP