Så lätt!

Att man lär så länge man lever är ett uttryck som passar bra just idag. Jag hade redan i november månad bokat in ett möte på banken med min personliga banktjänsteman. Jag fick ett erbjudande om att diskutera ekonomi och placeringar (bankens egna fonder såklart) men jag var bestämd och sa att jag ville enbart diskutera min pension. Inga problem enligt min banktjänsteman. Jag måste erkänna att jag var lite spänd inför hur detta möte skulle utveckla sig. Man vet ju aldrig....

Till saken hör att jag är ute i god tid, jag har ett år på mig innan min avskedsansökan lämnas in. Men bättre att ha lite framförhållning och kunna rätta till eventuella missar istället för att drabbas av panik. Det är enligt mig också bra ur ett rent psykologiskt perspektiv. Jag hinner vänja mig vid tanken att jag ska sluta jobba. Det inger ett lugn.

Jag hade förberett mig med nedskrivna frågor och en del funderingar på framtida omställning från yrkesliv till ska vi säga ett ledigare liv. Det jag var mest nyfiken på var hur det rent praktiskt går till när man startar sina pensionsuttag. Jag vet att de allra flesta människor går genom sina fackförbund och att någon "pensionsexpert" där tar hand om det hela men jag bad ju mitt fackförbund dra åt helvete för sisådär 20år sedan så jag skulle alltså få klara mig själv, därav det inbokade mötet på banken.

På banken och i tjänstemannens rum så ombads jag logga in på minpension.se och så gick vi igenom hur mycket jag skrapat ihop under mina 44 år i arbete. Detta var ju ingen överraskning eftersom just den sidan, min pension.se besökts många gånger av mig och jag har laborerat med olika uttagsmodeller och tider för att hitta det som passar mig optimalt. Efter detta så kommer vi till pudelns kärna, HUR GÖR MAN RENT PRAKTISK FÖR ATT STARTA UTTAGEN?

Det hela visade sig vara mycket enkelt och kan helt och hållet skötas av dig själv. För min del så handlade det om att logga in på AMF pension och så fanns precis som på min pension.se alla mina olika tjänstepensioner uppradade. Det var bara att fylla i hur mycket, hur länge och när jag ville att uttagen skulle börja. När det blir skarp läge så är det 2 månader (andra bolag kanske har 3 månader, detta är lätt att ta reda på för varje pensionbolag man har) innan uttagen ska börja som man skickar in och signerar digitalt med bank-ID. Jag hade även tjänstepension på företagets eget bolag men det var exakt samma förfarande. Inga konstigheter alls.

Jag passade på, eftersom jag hört många andra skriva och nämna det på olika forum, om att det är svårt att få lån som pensionär? Tjänstemannen förklarade att det är knepigare men inte helt omöjligt. Kunde jag bara påvisa att mina levnadskostnader var lägre än schablonuträkningarna och att ekonomin i övrigt var god så skulle det inte vara några problem. Bra att veta om det skulle behövas. Det är inget sådant lån planerat men det kan ju vara bra att veta.

Med lätta steg lämnade jag banken. Jag hade fått svar på mina frågor och kände att det inte skulle vara några problem över huvud taget att fixa min pensionering och mina pensionsuttag helt själv. 

Mvh // PP

Pengar för att göra pengar...

Detta inlägg kommer att handla om insikter och inställning. Jag brukar sällan reta upp mig på folks naivitet eller knepiga uttalande som görs bla på jobbet. Men nu har jag på kort tid hört två saker som fått mig att reagera. Tyvärr var jag inte på hugget och det var först efteråt som jag reagerade. Min hjärna klarar väl helt enkelt inte av att processa för mycket BS samtidigt och först i lugn och stillsam till miljö kan jag i eftertankens kranka blekhet få fram de perfekta svaren jag skulle avgivit. Men processorn är som sagt långsam och ibland kan det ta dagar innan tanken ploppar upp. Jag är sjukt allmänbildad och grymm på all slags frågesport men jag kan allt mer sällan avge ett rätt svar inom 3 sekunder. Jag kan oftast svaren i ex Jeppardy men hade aldrig fixat att avge svaren inom tidsramen. Idag behöver jag kanske 8-10 sekunder för vissa frågor och andra sitter ännu längre in i hjärnbarken. Men nu var det ju inte min hjärnas långsamma synapser detta inlägg skulle handla om utan andra saker.

När folk på min arbetsplats nu så smått börjar få reda på att jag ska säga upp mig och gå i tidig pension så kan jag lova att rycktet sprider sig snabbare än ett pyroklastiskt flöde ner för en bergssluttnig. Folk kommer fram och säger saker som: -Jag hörde att du ska pensionera dig. Ja det gör du rätt i! Liknande meningar med samma innebörd har jag nu hört ett antal gånger nu men det jag reagerade på (långsamt naturligtvis) var följande. -Ja hade jag bara haft de ekonomiska förutsättningarna hade jag också gärna gått tidigare.

Det var någonting som gick igång i mig men just då fick jag inte fram det. Efter en stunds kontemplation på hemmaplan dvs efter jobbet på kvällen så började kuggarna snurra. Personen i fråga jobbar alltså på samma företag. Personen tjänar ungefär lika mycket i månaden som jag gör. Jag vet att personen precis som jag bor i ett litet billigt hus tillsammans med sin sambo. SÅ, vad är skillnaden? Du har (enligt mig hyggliga ekonomiska förutsättningar). Men det kändes i uttalandet precis som om jag hade fått allt till skänks och hen hade inte alls några möjligheter att gå tidigare. Jag var född med silversked i hand vilket är totalt felaktigt medan hen hade haft ett liv utan minsta lyx och hade absolut ingen chans att spara ihop några pengar. Nej jag blev mest förbannad och det kändes orättvist.

Sanningen är ju att jag har skapat alla förutsättningar själv. Jag satte upp ett mål och har gnetat o sparat samt investerat dessa pengar under snart ett decenium. Jag hade kunnat fortsätta att leva som jag gjorde innan med noll kronor på fickan men en massa roliga saker köpta och gjorda. Men jag prioriterade att köpa mig loss från arbetslivet istället. Inställd överkonsumtion från min sida har gjort susen.

När en yngre förmåga på jobbet frågade mig om investeringar (då tänds ett ljus i PP:s själ ska ni veta) så satt en annan person i samma rum och lyssnade till samtalet. Vi diskuterade fonder för det var vad personen hade tänkt investera i. Jag tyckte det var ett utmärk val och rekommenderade det starkt. Berättade att om hen sparade hyggligt så skulle hen ha en god påse pengar om sisådär 20år. Om hen sedan kunde begränsa sitt uttag till 3,5-5% om året beroende på hur börsen gick så skulle hen både ha kakan kvar och ändå kunna äta av den. Det är helt sjukt men det är så det funkar.

Den andra personen kommenterade då att: Ja men man måste ju ha pengar för att göra pengar! Jag kunde ju inte hålla truten och frågade då varför hen inte sparar några pengar alls? Tystnad..... Till saken hör att jag redan för fem år sedan hade ett litet ekonomiskt samtal med denna person och försökte få hen till att spara och investera lite. Jag föreslog så lite som 200-500kr/månad och att långsamt bygga upp ett litet kapital. Nej du blir kanske inte miljonär men du har i alla fall lite mer den dagen du lägger av att jobba. Goa pengar att ha! Men hen var helt ointresserad. Idag fem år senare hade denna personen om sparandet varit så lågt som 350kr/mån haft 21 000kr. Hade de varit investerade i en fond hade det troligen varit över 25 000kr. Där har du din grundplåt för att göra ännu mer pengar! Till denna saken hör att vi har jämnbördig lön och ungefärliga hemförhållanden fast hen har doch fortfarande barn som bor hemma. Jag frågade rakt ut om det inte kunde undvaras 350kr/ månad att investeras i fonder men det var tydligen helt ointressant och samtalet riktades medvetet om till annat från hens sida. Nej vill man inte bli rik kan jag inte tvinga någon..

Man är till stora delar, som det gamla ordspråket säger, sin egen lyckas smed. Ingen kommer och knackar på din dörr och frågar om du vill ha en påse pengar (om du inte har en osannolik tur!) Du måste själv ta tag i ditt sparande/investerande. Visst, det finns undantag och en del har tur i livet. Tur att födas i en redan förmögen familj, tur att du fick ärva pengar/fastigheter/skog, tur att vinna på trav eller lotto. Men för de allra flesta av oss är det hårt jobb och kloka investeringar som kan bära fram till att du själv skapar din rika framtid.Och ingen kan någonsin ta den stoltheten från oss att vi faktiskt gjort det helt själva. 

En hyllning till alla er bloggare som lyckats och kommer att lyckas med detta!

Mvh // PP

Milstolpe

Det är alltid lika trevligt när man når eller passerar milstolpar eller mål i livet. I investerarlivet så har jag i och med dagens utdelningar passerat 350 000:- i ackumulerade utdelningar. Med andra ord, all utdelning jag fått från mina bolag sedan jag började investera. En ganska bra summa om jag får säga det själv. Nästa anhalt får bli 400 000:- och det kanske uppnås mot slutet av året om allt går som det ska. Jag tycker fortfarande att det är svinkul när utdelningarna droppar in. Just nu har jag en plan ända fram till december för vad jag ska investera i. Jag vet hur många andelar i ETF:er jag vill ha och vad slutantalet ska bli i de olika ETF:erna och jag tror att jag når det värdet mot slutet av året. Just nu är andelen ETF:er 25% av mina totala investeringar men det kommer att ökas på eftersom det är det enda jag investerar i för tillfället. Mina mål och milstolpar finns uppdaterade under fliken Milstolpar här på bloggen.

Varför sträcker sig min investerarhorisont inte längre än till december? Det finns flera skäl. 2025 är ju mitt RE (retire early) år, jag ska bara jobba 4 1/2 månad in på det nya året och troligen så bygger jag nog lite extra kassa istället för att investera. Jag vet ju inte heller exakt vad utdelningarna blir nästa år och det skadar nog inte att lite cash på fickan när mitt nya vilda liv börjar :-)

Men idag ska jag glädjas åt att jag får vara frisk och att utdelningsinvestering bevisligen fungerar.

Mvh // PP

"Det går bra nu" är väl ett uttryck som man har hört många gånger. Jag tror det ursprungligen kommer från en film eller serie. Den som vet bättre får rätta. I vilket fall som helst så upplever nog de flesta av oss att börsen sedan en tid tillbaka har gått halvhysteriskt bra. Ett par procent bättre än börsen ligger min egen Avanzaportfölj, kul, men inget jag lägger någon större vikt vid. Det brukar ofta vara det motsatta förhållandet och det är som det är med den biten. Jag är en utpräglad utdelningsinvesterare och lägger mitt fokus där. Det är väl snarare så att man blir snål och tycker att vissa bolags aktiepris är i överkant och då blir jag alltid lite skeptisk. Jag tappar intresse av att köpa någonting som blivit dyrt bara för att börsen fått fnatt. Tyvärr så drar ju detta med sig att priset på fond och ETF andelar också stiger i pris. Men jag betalar hellre en lite högre pris där än för en enskild aktie. Risken är lägre och fallhöjden inte lika brant.

Jag har under de senaste två veckorna sprungit på inte mindre än fyra arbetsbekanta som numera avslutat sina karriärer. En av dem sedan 10år, en annan 6 år, den tredje 7 månader och den fjärde bara 4 månader. Det är alltid lika intressant att "intervjua" dem om lite olika saker. Inte minst har jag ju ett egenintresse i vissa spörsmål. Hur upplevde de den första tiden? Hur får de dagarna att gå? Hur har det fungerat ekonomiskt för dem? Jag kan väl bara konstatera att det är stor spridning på svaren. Men jag tror att orsaken till det kan bottna i hur väl förberedda de var innan de slutade jobba. Sedan är det nog flera andra faktorer som spelar in. Är du singel eller har du en partner, stor familj/liten familj, är du aktiv i sociala sammanhang eller föreningsliv. Motionerar du eller är du soffpotatis osv? Får man vara frisk och kry är det viktigaste.

Den första personen har haft det tufft med omställningen och saknade sitt jobb. Kanske mer troligt den sociala kontakten och rutinerna det gav att gå upp varje morgon. Jag vet också att det inte fanns några uttalade aktiviteter som skulle göras eller resor att se fram emot. inga direkta hobbys men däremot regelbunden motion. Ekonomin var det inga problem med. Tjänade tydligen mer än när hen jobbade. Men personen sa att dagarna var väldigt långa och att man hade MYCKET tid över! Bor i hyreslägenhet. Gick vid 65 års ålder.

Person två var nöjd med tillvaron. Gift och bodde i hus. Helt ok ekonomiskt men tyckte att det var otroligt enkelt att skjuta på saker, jag gör det i morgon syndromet som hen kallade det. Tyckte själv att han blivit lite lat. Älskar naturen och är ofta ute. Saknade inte jobbet möjligen den sociala kontakten med jobbarkompisarna. Gick vid 65 års ålder.

Person tre var nöjd o glad över det mesta. Gift och bor i hus. Lite mindre i pension men saknade ändå inget ekonomiskt. Det var enkelt att rätta mun efter matsäck. Gott om tid och lätt att bli passiv. Ett kul exempel hen gav mig var att en dag var målet att åka och köpa ett frimärke, posta brevet och så var den dagens uppgift avklarad! Lite överdrivet men ändå med visst alvar. Man gör gärna saker i morgon. Visst engagemang i en förening. Gick vid 61 och har inte ångrat sig.

Den 4:e personen var den som varit helledig kortast tid och vad vet jag, hen kanske fortfarande var i ett lyckorus och fas 1 av sin pension? Inga problem ekonomisk men hade nog en del sparat/investerat. Sambo. Inte speciellt aktiv endast korta promenader. Men i vart fall inga problem med omställningen så långt. Gick vid 61,5 och har inte ångrat sig.

Nu är ju inte mina studier något statistiskt säkerställt underlag och kan säkert skilja sig från riktiga undersökningar. Men eftersom dessa personer inte avviker så mycket i fråga om bostadsort, inkomst och socialgrupp så är det ändå intressant att ta del av de som redan nått ett slut på arbetslivet. Man kan och ska ju inte begå alla misstag själv utan lära sig av andras.... sägs det.

Ingen är väl fullfjädrad pensionär den dagen man slutar jobba. Det är nog snarare att liknas vid en process man går igenom. Man ska hitta sig själv lite grand och hitta de rutiner som passar en själv. Alla vill nog inte fortsätta att gå upp 05.00 eller 06.00 om man haft ett sådant jobb. 

Jag kommer lite längre fram att presentera hur jag själv tänker mig mina dagar i frihet men det är lite för tidigt ännu för ett sådant inlägg men det kommer.

Ja ha, det kunde man ge sig fan på, Jo då lite 3:e aprilsnö på torpet. Odlingssäsongen känns avlägsen...

Jag har i år haft NOLL intresse av min stuga och trädgårdsodlingen där. I Normala fall så är det full aktivitet  under påskhelgen men i år blev det inte ens ett besök där. Nej jag gör bara saker jag tycker är roliga och eftersom det inte är livsnödvändigt och inte orsakar någon annan lidande så har jag inte åkt dit. Jag vill gärna ha lite feeling, en skön känsla av att det ska bli kul att åka dit. Kanske kommer det om vårvärmen kommer tillbaka på alvar. Sen är det ju lite depp att vildsvinen ungefär vartannat år kommer och stökar till vissa delar av tomten. Älg, rådjur och hare är andra frekventa gäster som gärna gnager sönder alla träd jag planterar. Jag får inte plats med allt inom mitt staketförsedda odlingsområde så jag har lärt mig den dyra vägen att det är jag som är gästen i deras vardagsrum. Inte tvärt om.

Mvh // PP