Pengar för att göra pengar...

Detta inlägg kommer att handla om insikter och inställning. Jag brukar sällan reta upp mig på folks naivitet eller knepiga uttalande som görs bla på jobbet. Men nu har jag på kort tid hört två saker som fått mig att reagera. Tyvärr var jag inte på hugget och det var först efteråt som jag reagerade. Min hjärna klarar väl helt enkelt inte av att processa för mycket BS samtidigt och först i lugn och stillsam till miljö kan jag i eftertankens kranka blekhet få fram de perfekta svaren jag skulle avgivit. Men processorn är som sagt långsam och ibland kan det ta dagar innan tanken ploppar upp. Jag är sjukt allmänbildad och grymm på all slags frågesport men jag kan allt mer sällan avge ett rätt svar inom 3 sekunder. Jag kan oftast svaren i ex Jeppardy men hade aldrig fixat att avge svaren inom tidsramen. Idag behöver jag kanske 8-10 sekunder för vissa frågor och andra sitter ännu längre in i hjärnbarken. Men nu var det ju inte min hjärnas långsamma synapser detta inlägg skulle handla om utan andra saker.

När folk på min arbetsplats nu så smått börjar få reda på att jag ska säga upp mig och gå i tidig pension så kan jag lova att rycktet sprider sig snabbare än ett pyroklastiskt flöde ner för en bergssluttnig. Folk kommer fram och säger saker som: -Jag hörde att du ska pensionera dig. Ja det gör du rätt i! Liknande meningar med samma innebörd har jag nu hört ett antal gånger nu men det jag reagerade på (långsamt naturligtvis) var följande. -Ja hade jag bara haft de ekonomiska förutsättningarna hade jag också gärna gått tidigare.

Det var någonting som gick igång i mig men just då fick jag inte fram det. Efter en stunds kontemplation på hemmaplan dvs efter jobbet på kvällen så började kuggarna snurra. Personen i fråga jobbar alltså på samma företag. Personen tjänar ungefär lika mycket i månaden som jag gör. Jag vet att personen precis som jag bor i ett litet billigt hus tillsammans med sin sambo. SÅ, vad är skillnaden? Du har (enligt mig hyggliga ekonomiska förutsättningar). Men det kändes i uttalandet precis som om jag hade fått allt till skänks och hen hade inte alls några möjligheter att gå tidigare. Jag var född med silversked i hand vilket är totalt felaktigt medan hen hade haft ett liv utan minsta lyx och hade absolut ingen chans att spara ihop några pengar. Nej jag blev mest förbannad och det kändes orättvist.

Sanningen är ju att jag har skapat alla förutsättningar själv. Jag satte upp ett mål och har gnetat o sparat samt investerat dessa pengar under snart ett decenium. Jag hade kunnat fortsätta att leva som jag gjorde innan med noll kronor på fickan men en massa roliga saker köpta och gjorda. Men jag prioriterade att köpa mig loss från arbetslivet istället. Inställd överkonsumtion från min sida har gjort susen.

När en yngre förmåga på jobbet frågade mig om investeringar (då tänds ett ljus i PP:s själ ska ni veta) så satt en annan person i samma rum och lyssnade till samtalet. Vi diskuterade fonder för det var vad personen hade tänkt investera i. Jag tyckte det var ett utmärk val och rekommenderade det starkt. Berättade att om hen sparade hyggligt så skulle hen ha en god påse pengar om sisådär 20år. Om hen sedan kunde begränsa sitt uttag till 3,5-5% om året beroende på hur börsen gick så skulle hen både ha kakan kvar och ändå kunna äta av den. Det är helt sjukt men det är så det funkar.

Den andra personen kommenterade då att: Ja men man måste ju ha pengar för att göra pengar! Jag kunde ju inte hålla truten och frågade då varför hen inte sparar några pengar alls? Tystnad..... Till saken hör att jag redan för fem år sedan hade ett litet ekonomiskt samtal med denna person och försökte få hen till att spara och investera lite. Jag föreslog så lite som 200-500kr/månad och att långsamt bygga upp ett litet kapital. Nej du blir kanske inte miljonär men du har i alla fall lite mer den dagen du lägger av att jobba. Goa pengar att ha! Men hen var helt ointresserad. Idag fem år senare hade denna personen om sparandet varit så lågt som 350kr/mån haft 21 000kr. Hade de varit investerade i en fond hade det troligen varit över 25 000kr. Där har du din grundplåt för att göra ännu mer pengar! Till denna saken hör att vi har jämnbördig lön och ungefärliga hemförhållanden fast hen har doch fortfarande barn som bor hemma. Jag frågade rakt ut om det inte kunde undvaras 350kr/ månad att investeras i fonder men det var tydligen helt ointressant och samtalet riktades medvetet om till annat från hens sida. Nej vill man inte bli rik kan jag inte tvinga någon..

Man är till stora delar, som det gamla ordspråket säger, sin egen lyckas smed. Ingen kommer och knackar på din dörr och frågar om du vill ha en påse pengar (om du inte har en osannolik tur!) Du måste själv ta tag i ditt sparande/investerande. Visst, det finns undantag och en del har tur i livet. Tur att födas i en redan förmögen familj, tur att du fick ärva pengar/fastigheter/skog, tur att vinna på trav eller lotto. Men för de allra flesta av oss är det hårt jobb och kloka investeringar som kan bära fram till att du själv skapar din rika framtid.Och ingen kan någonsin ta den stoltheten från oss att vi faktiskt gjort det helt själva. 

En hyllning till alla er bloggare som lyckats och kommer att lyckas med detta!

Mvh // PP