Min "klassresa" och mitt sparande har verkligen inte fallit sig naturligt. Jag är en slarver och har alltid varit när det gäller pengar och sparande. Under hela mitt liv har jag nog bara, som jag minns fritt ur minnet, sparat ihop till en enda sak, en moped. Ja det kan finnas andra småsaker jag faktiskt lyckades spara till men definitivt inga dyrare eller större inköp. Min första stereoanläggning köpte jag på kredit. Jag var 18 år och hade fast jobb men absolut inget tålamod att vänta tre eller fyra löningar för att spara ihop till pengarna först. Det blev en liten handpenning och resten på avbetalning. Jag hade väldigt lite förståelse för hur räntor fungerade, möjligvis på plussidan där man på den tiden hade en liten bankbok (påminner i format om dagens pass) där kunde man se att banken stämplade in årsräntan på två tre kronor. alltså kapitalet växte om än väldigt lite. Det rakt motsatta och med betydlig större räntesats var ju på lånade pengar och kredit. Jag var verkligen helt oinsatt och jag tyckte efter ett halvårs avbetalande på stereon att skulden knappt sjunkit någonting. Bara några hundra fast jag betalat in tusentals kronor. DÅ som först började jag fatta alvaret med höga procentsatser. Jag bestämde mig omgående att lägga större delen av kommande löner på att snabbt beta av skulden helt. Efter detta blev jag mer vaksam på avbetalningar. Trots detta så har alla bilar (15st genom åren) och motorcyklar (3st) gjorts på avbetalning. Fast till helt andra räntor oftast mellan 1,95 -5% ränta. Banklån både blanco och huslån har jag haft genom hela livet som efterhängset följ mig. Det har heller inte varit enkelt, nej ärligt talat, nästan omöjligt att spara något med hus och tre barn på en vanlig arbetarlön.
Inte förrän sent i livet, runt 50 strecket, så började jag få lite mer insikt i hur bra det hade varit om man var helt eller nästan helt skuldfri. I samma veva så började inputs om att man nog borde ha en liten hög med pengar till pensionen att gro. Den allmänna åsikten var ju att vi i stort sett skulle bli fattigpensionärer hela bunten! (idag vet jag bättre och siffror talar sitt tydliga språk enligt all statistik så är det inte riktigt så illa) Det vore ju heltokigt efter att aldrig varit arbetslös en enda dag i hela mitt 40 åriga arbetsliv att inte få en dräglig pension. Nå väl, det var så mitt intresse för sparande, minimering av utgifter i hushållet samt investeringar började.
Trots detta så har jag ett avslappnat förhållande till sparande. Jag vet att jag kommer att klara mig bra när jag väl går tidigare i pension. Men allt detta tack vare att jag faktiskt började spara och investera. Men jag håller verkligen inte stenhårt i mina pengar. Jag lever här och nu. Den balansen jag har mellan lagom spenderande och ett ( i två löningar till) relativt stort sparande/investerande är perfekt för mig. Jag unnar mig det jag vill uppleva, jag köper saker jag vill ha och behöver och som berikar mitt liv. Jag vill ha bra kvalitet och är beredd att betala för det. Men jag har inga problem med att ex köpa begagnat så länge det är i fint skick.
Jag ska ge er två exempel. Nyligen införskaffade jag en cykel. Jag har redan en som jag använder dagligen och året runt ToR till jobbet. Jag har en ganska kort sträcka dit. Sommar som vinter utsätts den för alla väder. Jag har bytt kedja tre gånger och skärmarna håller på att rosta upp av allt vägsalt. Så en ny cykel som jag tänker vara mer rädd om och bara köra vår, sommar och höst införskaffades. Den är av modernare snitt och tål även långfärder med packning vilket passar mig utmärkt. Jag gav ett begagnatpris på ca 1/3 av vad en splitter ny kostar. Ett bra köp helt enkelt som kommer att ge mig mycket glädje. Jag känner inte att jag vill skjuta upp den konsumtionen. Visst 5000kr till i aktier hade suttit fint men va fan, jag måste leva här och nu också.
Sak nummer två som jag köpte (jag är inte helt bekväm med att berätta vad det är) kostade mig 4000kr. Jag hade letat ett helt år efter en begagnad och nu plötsligt dök det upp en annons. Efter kontakt och undersökning av föremålet så slog jag till direkt. Varan var i absolut nyskick! Jag kunde valt att köpa den helt ny men då hade det kostat mig några tusenlappar till och på det viset är jag fortfarande ekonomisk. Sakerna får inte kosta hur mycket som helst. Jag vill känna att jag gjort en bra affär och att jag får valuta för mina spenderade pengar. Bägge sakerna kommer att hålla hela mitt liv ut även om jag blir 100år.
Så, att spara och vända på varje krona, snika och snåla är ingenting för mig. Jag har kolla på utgifter, jag har bra buffert och ett bra investerat kapital så varför skulle jag fortsätta att snika? Jag tänker att jag faktiskt har det mesta jag behöver och är nöjd med det. Det finns naturligtvis fortfarande saker jag ska skaffa mig innan jag loggar ut från arbetslivet. En kanot (kanadensare) ex står som mitt nästa inköp. Jag köper den troligen inte ny utan ett bra begagnat köp räcker gott. Sedan har vi ju alla upplevelser och äventyr jag ska ut på, det är verkligen någonting som jag ser fram emot. Men jag tänker inte vänta tills jag blir pensionär, nej nej, dessa saker gör jag så fort jag har tid, lust och pengar till det. Varför vänta?
Helt ärligt, om 20år kanske jag inte ens lever. OM jag gör det så tror jag faktiskt att jag skiter i om jag får 100 000 eller 106 000kr i utdelningar om året. När jag är så gammal har jag svårt för att se att jag ens orkar bränna så mycket pengar på saker jag vill ha eller vill göra. (Även om jag får vara frisk o pigg) Jag har inga planer på att skaffa mig boende utomlands möjligen kan jag tänka mig att hyra något 3-4 månade under vintermånaderna men vi får se hur jag känner mig då.
Invändningarna då? Ja man kan ju hävda att man aldrig kan få för mycket pengar. Sant, men min verklighet är ju att jag påbörjade mitt sparande och investerande allt för sent i livet och i realiteten så trodde jag inte ens att jag skulle kunna bli miljonär. Jag är glad att jag hade fel. Men någon multimiljonär blir jag nog aldrig och med den insikten får jag helt enkelt rätta mun efter massäck och då är det i mitt huvud bättre att spendera lite på vägen på saker som gör mig glad och berikar mitt liv.
Detta är ingen uppmaning eller råd för hur andra ska agera. Alla har sina egna preferenser och inställning till pengar. Jag berättar bara hur jag ser på saken och hur jag agerar i mitt liv.
Nästa äventyr som PP ska ut på....
Mvh // PP
Låter som en sund inställning. Allting handlar om balans! :-)
SvaraRaderaJa balansen är oerhört viktig annars finns risk att man på ett eller annat sätt bryter den goda trenden med månadsvisa avsättningar. Och man ska ju framförallt må bra trots ett intensivt sparande
RaderaMvh // PP
Ja, så länge det rör sig om medvetna val och medvetna utgifter så tycker jag du gör helt rätt! Mvh Louise
SvaraRaderaHej Louise.
SvaraRaderaJa du har rätt i att det är väl valda och medvetna utgifter jag lägger pengar på. Det är inget egensyfte att vara slösaktig, det är bara dumt. Lite rim och reson och framför allt sunt förnuft i det man tar sig för. Alla större saker jag köper eller upplevelser jag gör är planerade.
Mvh // PP
När jag flyttade till min första egna lägenhet i mitten på 80-talet fanns det ngt som hette Thorn hyr-tv. Det blev min första tv i några månader tills jag tjänat ihop till en egen. Möblerna köptes via ett lån (20 k) som min mor borgade för eftersom min anställning var ett vikariat. 2 år senare var det avbetalt.
SvaraRaderaSom 14-åring sommarjobbade jag och tjänade ihop ca 20k. 12 av dessa använde jag för att köpa en mkt avancerad modifierad radio vid namn ICOM ICR-30 (om jag mins rätt) då jag höll på med radiokommunikation som hobby.
Ett år, 1984 var det, drog jag plötsligt iväg ut i Europa på tågluff nr2 med en helt okänd ny bekantskap. Vi följdes åt i 2v genom Grekland och gick skilda vägar i Rom därefter. Sedan drog jag vidare på jakt efter Fest längs Rivieran och in i Spanien. Det kostade ju lite pengar det oxå.
Jag har nog aldrig (fram till för några år sedan) sett mig själv som sparsam. Nu har jag insett att jag nog är det trots allt, men via små medel i vardagen. Vet inte varför det tar emot så oerhört att köpa en lunch för 120 SEK när jag vet att jag kan få den för 20 SEK om jag lagar den själv. Det är bara sån jag är och har blivit med uppväxt och under livsresa.
Med tiden har jag blivit mindre impulsiv. Kanske inte glömt bort drömmarna men de har ersatts av annat och oftast känner jag mig ganska "tom" på nya önskemål av bilar, båtar, skotrar osv. Har kört 4 bilar i mitt liv under 38 år ända in i kaklet.
Men det där med den tyglade impulsiviteten är nog den främsta anledningen till att jag gör av med så lite pengar. Mitt sätt att leva är naturligt sparsamt.
Hej.
RaderaJa det där med att tygla sin impulsivitet är inte min starka sida eller var kanske jag skulle säga. Jag har med åren lärt mig att vara lite mer restrektiv men jag vill inte känna mig begränsad och inrutad, det tar på mitt psyke. Frihet i dess renaste form är ju det jag haft som mål och eftersträvat och jag är snart där. Inte genom slöseri men inte heller genom extrem återhållsamhet. Som Fumlan var inne på, genom balans mellan sparande och livet. Bil ser jag som ett nödvändigt ont men jag behöver inte ha nyaste modellen. 4 bilar på 38 år, bra jobbat! själv har jag aldrig haft en bil som hållt mer än 10år. Å andra sidan har jag bara köpt en enda bil helt ny.
Jag ser det så här, Alla saker jag köper är någonting som jag använder ofta och har nytta av. Jag skulle aldrig köpa någonting riktigt dyrt o fint som jag knappt vågar använda, speciellt inte för att skryta mot grannar eller andra människor. Jag ser verkligen mer till det praktiska och funktionella. Men som sagt, vi är alla olika.
Mvh // PP
Älskar ditt sitt att se på livet och sparandet. Känner igen mig mycket i ditt tankesätt.
SvaraRaderaMvh PB?
Pappa betalar? - Bloggen om privatekonomi
PB Surveys - Min egna panelsida, tjäna pengar på undersökningar
Hej.
RaderaJa men skönt att jag inte är helt ensam i mina tankar om pengar och livet. Jag tycker ändå det är ett mellanting av leverne. Det är inget extremsparande och det är inget slösaktigt liv utan lite mellanmjölk helt enkelt.
Mvh // PP
Helt rätt inställning, balans är viktigt i livet. Man blir trött på dom som trycker in sina åsikter utan ens att reflektera att det är okej att vara olik. Jag amorterar väldigt mycket på bolånet och sparar på aktier enligt min plan men sen dyker det alltid någon upp som skriker att jag är dum i huvudet att jag amorterar så mycket. Vi är ju två i familjen och det är familjens beslut som gör oss trygga och frigör mycket kassaflöde framöver istället. Målet är inte att maxa pengarna, det är att ha bra balans i livet, familjen, ekonomi, och upplevelser. Det är nog det bästa man kan göra. En bra balans.
SvaraRaderaHej.
RaderaJa jag tycker det är svårt att argumentera emot det du skriver. Även om jag lider av någon Bias för att jag själv tycker lika dant. Hur vi väljer att spara/amortera/investera är och ska vara personligt. Vi är olika och tycker olika. Jag har personligen heller ingen strävan av att maximera mina investeringar, det kräver alldeles för mycket jobb och riskerna är betydande. Jag har kommit så långt i mitt sparande och min investeringsfilosofi och kan bara konstatera att det passar mig utmärkt. Jag vill inte ändra på någonting. Mitt sätt fungerar (för mig) och den tryggheten känns bra att ha. Det gör att jag kan lita på konceptet och framtiden ser ljus ut. Den balansen jag har i mitt liv vill jag inte byta ut med aldrig så mycket mer pengar.
Mvh // PP
Jag är i grunden inte snål, men p g a högst måttliga inkomster och en stor vilja att bli ekonomiskt fri långt innan 65 år har gjort att jag fått prioritera annorlunda än mina vänner. T ex åkte de till Formel 1 i Dubai (bucket list-grej). Fin bil har jag heller aldrig haft och sedan 2011 ingen bil alls. Utelunch varje vardag. Mm.
SvaraRaderaDu nämner ett intressant ämne snabbt: hur mkt pengar behöver man som trött äldre pensionär? Troligen mindre än som yngre pensionär, själv ser jag främst resor och husförbättringar som kostar rejält som yngre pensionär, sedan behövs mindre för huset men fortfarande mycket för resor, och som äldre pensionär blir det mycket billig hemmatid men jag vill kunna köpa lite hjälp för att kunna bo kvar längre (städ, trädgård, färdigmat etc)
Hej.
SvaraRaderaJag tror inte varken du eller jag i grund o botten är några snåala människor. Men omständigheterna kring om man vill bli ekonomiskt fri på relativt kort tid som gäler för både dig och mig gör att man får se om sitt hus. Det gäller att dra ner på utgifter precis som du påpekar och försöka leva smart och billigt.
För min del så har detta skapat ett utrymme som gör att jag även kan spendera lite under FIRE resans gång. Nej man kan säkert inte få för mycket pengar men jag försöker balansera insatsen och tror nog att vi bägge två kommer att fixa biffen :-)
Varenda pensionär jag träffar, oftast gamla arbetskamrater, så har ingen sagt något om att de lever på eller nära existensminimum. Det är flertalet som påstår att de aldrig haft så mycket pengar som efter pensionering. Troligen för att de gör av med mindre.
Mvh // PP