Preferensaktier är rena skiten!

Att preferensaktier är rena skiten hör jag och läser jag ofta. Av alla inlägg jag läst genom åren så är det två argument som utkristalliserar sig. Det ena är: Man får ingen utdelningstillväxt och det andra är att aktiepriset inte ökar nämnvärt så totalavkastningen är kass. Bägge dessa argumenten stämmer. Men jag skulle vilja vända på det och säga att det beror på. Det beror på vem du är som investerare men främst så beror det på vilken strategi du valt. Låt mig ge dig några exempel.

Ove är lite av en swingtrader. Han har en liten basportfölj med 4-5 aktier som han håller hårt i. Ur denna lilla skara säljer han sällan, jo naturligtvis, om aktiepriset stiger till så pass mycket så han känner att det är dags att sälja av lite så klipper han bort topparna. Oves övriga portfölj innehåller bolag som köps på kort och medellång sikt för att köpas och säljas när tillfälle ges. Ove är en jäkel på att tajma marknaden och har säkert ett par mille totalt i sina portföljer. För Oves del så är preferensaktier någonting han inte tar i med grilltången ens. Helt förståligt. Det passar inte hans investeringssätt.

Samma sak med Knatte, Fnatte o Tjatte. Grabbarna är i åldern 19-25 och satsar stenhårt förhoppnings och gamingbolag. Snabba cach och hi-risk, great rewards är det som gäller. Någon av dem började sin resa i Fingerprint med grym uppgång på 240% men han inte sälja av i tid och gjorde en liten förlust. Men det är glömt, det finns ju så många fina bolag på NGM och Spotlight stock market där man kan tjäna multum. Preferensaktier har man hört talas om men varför skulle man äga dem, det ger ju ingenting! Nej, Preferensaktier är nog ingenting för grabbarna grus, möjligen om man fick dem i födelsedagpresent av morfar men de ska snabbt säljas och omvandlas till sådant som kan ge lite bättre utväxling.

Medianinvesteraren som satsar på preferensaktier är nog den som tänker sig ha en långsiktig strategi och vill ha lite bättre kassaflöde. Man kan tänka sig att ha en liten del preffar i portföljen som ger en stadig inkomst och hög direktavkastning. Men inte för mycket, ni vet det där med totalavkastning blir ju lidande. Så man nöjer sig med med någrot tiotal procent. Det är också försåligt.

Nu kommer jag till twisten i detta inlägget och många kommer att tycka att det är snurre sprätt som gjort ett gästinlägg på Procentpaniks blogg men så är inte fallet. 

Min investeringsstil är ju att köpa men aldrig sälja. Det händer att jag säljer men det är som sagt väldigt sällan och ju äldre jag blir desto mer sällan blir det sälj. När jag försöker att reda ut mina tankar om investeringar jag gör så ställer jag mig frågan: Vad för nytta har jag av min totalakastning? Jag tycker att det är en relevant fråga att ställa mig för vilken nytta har jag av att mitt totala kapital ökar samtidigt som det omvända sker med direktavkastningen.

Jag är ju en person som tänker leva av vad min portfölj ger mig i riktiga pengar varje månad och varje år resten av livet. Då måste det ju vara relevant vad jag kan krama ur mitt investerade kapital. Det finns en sak som är viktigare för mig än för många andra och det är att jag har så kort tid kvar att investera. Dessutom blir min totala spartid från början till exit bara 11-12 år beroende just hur mycket jag kan krama ur portföljen och det investerade kapitalet. Naturligtvis så kan min portfölj inte enbart innehålla preferensaktier. Jag vill ju ändå ha lite utdelningshöjningar varje år för att åtminstone hålla inflationen stången. Men jag vill ändå peka på ett feltänk hos många som påpekar saker som verkar vara vedertagna sanningar men som jag bevisligen redan för många år sedan skrev var felaktiga.

Jag har roat mig med att göra en jämförelse mellan Sveriges okrönte kung när det gäller utdelningshöjningar, Castellum, som får möta en grå tråkig preferensaktie i form av K2A. Matchen utspelar sig över 36 år. Det betyder att om jag får leva så är jag 80år när den matchen är färdigspelad. som tur är så kan jag fingera och  leka lite med siffror så att man ändå kan skönja ett vederhäftigt utfall. Jag har tagit uppgifterna i från Börsdata men det betyder inte att mina uträkningar till 100% är rätt, det kan smyga sig in räknefel men då får ni vara så snälla och påpeka detta så rättar jag mig.

Nedanför är alltså en jämförelse mellan en riktig utdelningskung, Castellum. Ingen verkar exakt veta hur många år som man i följd har höjt sin utdelning men det är någonstans i häradet 20-22år. Castellum har aldrig sänkt sin utdelning och dagens direktavkastning (DA) ligger på 3,1%

Som motståndare har jag tagit ett exempel som jag själv har i min portfölj sedan 2017, K2A. Ett litet fint fastighetsbolag som fokuserar på hyres och samhällsfastigheter. Gav ut sin preff 2014 och dagens DA är på 5,75%.

 Här ser vi en tabell som visar utdelningshistoriken de senaste 12 åren. Som ni också kan se så är K2A:s siffror från 2010 till 2013 röda. Det beror på att K2A inte hade någon preferensaktie dessa åren så dessa siffrorna är fingerade men helt relevanta. Det är exakt så här det sett ut om preffen getts ut i början av 2010 istället för 2014.

Vi säger att du köpte 100 st aktier av vardera bolag så skulle du efter 12år i reda pengar  totalt haft:

Castellums utdelning - 5830 kr

K2A utdelning - 24 000 kr

Det är en skillnad på 18 170 kr. Under dessa åren så har Castellum i medelvärde höjt sin utdelning med ungefär 30öre/aktie. Vissa år mer, vissa mindre. K2A har inte höjt sin utdelning en enda gång. Ändå är det stor skillnad på att få 3,5% i utdelning och att få runt 6% i utdelning. Vi tittar vidare med lite futuristiska ögon. Hur ser framtiden ut då? Jag utgår från att Castellum fortsäter sin fina utdelningssvit och i medeltal, över de kommande 12 åren, höjer sin utdelning lika mycket som man gjort historiskt. Lika så kommer då K2A inte att varken höja eller sänka sin utdelning utan fortsätter med sina 5 kr/aktie och 4 utdelningar /år. Här är alla siffror röda eftersom vi faktiskt pratar framtid och jag kan inte hugga i sten hur det verkliga utfallet kommer att bli. Men med de uppgifter som idag finns tillgängliga så är det ändå ett realistiskt scenario.

Så efter ytterligare 12 år har vi följande utfall om vi summerar de två utdelningarna:

Castellum utdelning - 10 620 kr

K2A:s utdelning - 24 000 kr

Jag har nu alltså ägt både kastellum och K2A i 24 år och gör en ny jämförelse av det totala beloppet som jag kramat ur bolagen.

Castellum - 16 450 kr

K2A - 48 000 kr

Vi gör ett antagande om att Procentpanik lever tills han blir 80 år (2045), Det är ju faktiskt inte helt otänkbart eftersom jag är en aktiv människa som motionerar och stressar lite. Livslängden ökar samt att mediciner och viss sjukvård blir effektivare. Så vi antar helt enkelt att jag lever så länge.

12 år till ska summeras och resultater är följande:

Castellums utdelning -  14 940 kr

K2A:s utdelning - 24 000 kr.

Om vi summerar dessa 36 åren av utdelningar så får vi följande resultat.

Castellum har gett mig 31 390 kr och K2A har gett mig 72 000 kr. I runda slängar så ger alltså preffen mig dubbelt så mycket i utdelningar. Och lägg märke till en sak och det är att utdelningarna inte återinvesterats. Dels så fingerar det ett äka uttag av pengarna som jag ska leva av och om jag hade återinvesterat så skulle skillnaden i utdelningar varit ännu större. Mmm, värt att tänka på.

Jag tycker att uträkningen talar sitt tydliga språk. Trots att vi har Sveriges bästa utdelningshöjare så har Castellum på 36 år, vilket är en ansenlig tid av investeringar, inte ätit upp försprånget mot preferensaktien. Som jag har skrivit ovan, aktiebolagets värde och därmed aktiepriset borde ha stigit och därmed totalavkastningen. Men jag ställer mig åter igen frågan, vad har jag för nytta av det? Jag ska ju ändå inte sälja aktierna jag köper. Den enda gången det skulle vara intressant för min del är ju om jag tvingas att sälja dem men jag ser inget scenario i mitt liv där det skulle behövas. Jag har andra tillgångar att bränna långt innan jag kommer till aktierna.

Detta faktum är intressant och jag ställer mig frågan varför jag inte skulle öka min andel av fasta utdelningar? Jag skulle kunna tänka mig att 50% av min portfölj bestod av bra bolag som delar ut runt 5-6 %. Varför inte? Vad är det som säger att man bara ska ha 10-15% i D-aktier eller preferensaktier Varför inte 70% och resten i bra bolag som är utdelningshöjare? Sug på den karamellen!

Jag ser en risk och det är att det är nästan bara en enda branch som har D-aktier och preferensaktier och det är fastighetsbolag. Portföljen kommer att tippa över och vara starkt överviktad i detta segment. Men frågan är om det är så stor risk som man vill göra gällande? Råden de flesta får när man börjar investera i aktier är man måste bo någonstan och man måste äta. Alltså, matbolag som ICA och Axfood här i Sverige och så fastighetsaktier och där finns det många... Jag tror riskerna i bra fastighetsbolag inte är större än om du äger bank, industri eller något annat. 

Bara för att jag äger ett stort stabilt bolag så betyder det inte per automatik att jag gör en bra affär som köper den aktien, inte ens över väldigt lång tid.

Jag ska ta ett kontroversiellt exempel. Säg att jag hade köpt J&J och lagt in i jämförelsen mellan Castellum och K2A. Var tror du J&J hade hamnat rent utdelningsmässigt? Just det klart sist. Inte mycket "bang for the buck" där inte. Visst du hade ägt ett fint bolag som ständigt ökar sin utdelning men i riktiga pengar ut hade det varit peanuts. 2,5% i DA och är det verkligen värt det? Den enda anledningen jag kan se är om du vill vara diversifierad men det blir jag automatiskt med mina globala indexfonder. Jag skulle naturligvis kunna välja en ETF som täcker upp, det är ett alternativ.

Jag har mina olika indexfonder och mina vanliga aktier som min bas, OM jag nu tänker ta steget och enbart köra på mina preffar och D-aktier i mina fortsatta nyinvesteringar, vad är det jag har missat? Som sagt, jag är inte främmande för att panga på rejält och försöka nå hela 50% i D-aktier och preferensaktier.

Kul om ni kommer med input och komenterar.

Mvh // PP