Som en liten pansarbil..

Finns det verkligen någon mening eller existensberättigande för preferensaktier och D aktier i en vettig portfölj för en investerare? Jag tror jag har sett de flesta argumenten både för och emot. Vissa mer eller mindre hatar dem och andra tycker väldigt bra om dem. När man tagit reda på allt som finns att veta om preferensaktier så inser man att om det är kursutveckling man vill ha så ska man nog titta på annat. De flesta preffarna rör sig inte mycket och detta brukar man beteckna som stabilt. Preferensaktier har en stark koppling mot hur räntorna ser ut. Är räntorna höga (dvs du kan få hög ränta på insatta pengar någon annan stan ex. ett bankkonto) så sjunker både priset på aktien men också intresset av att köpa den. Varför skulle jag ta risk med en aktie när jag kan få riskfria vinster på bankkonto?

Som ränteläget sett ut de senaste åren så har det varit totalt bortkastat att ha pengar på ett bankkonto och preferensaktier med en utdelning runt 6% har varit ett av de säkraste sätten att få avkastning på dina pengar. För några år sedan gjorde jag en jämförelse med vilken avkastning tre vanliga aktier (tror det var Investor, Axfood och Castellum) hade haft under en 10 års period och ställde detta mot en vanlig preferensaktie med 6%. Nu pratar jag i ren direktavkastning och inte totalakastningen och det var ingen som kom i närheten av att dela ut lika mycket som preffen. Alla tre bolagen hade haft stigande utdelningar men preffen den stod still. Det skulle ta någonstans i spannet 12-15 år innan något av bolagen ens kom i närheten. En vanlig aktie fluktuerar mer i pris mellan högsta och lägsta medans en preferensaktie har ett mindre spann. De kommer aldrig att bli några raketer men är sällan nere i källaren. Man skulle kunna uttrycka det som att man får betala för en viss stabilitet. Beroende på vilken mage du har och hur riskbenägen du är så skulle faktiskt en preff kunna fungera i en portfölj. Lika så får man ta i beaktande vilken typ av investerare man är. Är du köp och säljare så är nog preffarna inget för dig. 

Däremot så kan jag se en poäng med att ha dem i en medellång eller långsiktig portfölj. Kassaflödet som mina egna preffar och D-aktier skapar vill jag inte vara utan. Jag har också haft turen att kunna köpa mina preffar under sämre tider när de var billiga och har därför ett lågt GAV på samtliga. Inte ens under coronaraset var någon av dem nere i det låga pris som jag en gång gav för dem. Denna stabiliteten ger mig en trygghet som jag uppskattar. Ända sedan jag var nöjd och ansåg mig fullinvesterad i preferensaktier så har dessa utdelningar gått till att köpa mera vanliga aktier. Ärligt talat så tror jag inte att jag hade kunna bygga upp min portfölj så snabbt om jag inte haft detta, vad jag brukar kalla, raketbränsle i portföljen. 

Eftersom jag aldrig har tänkt att sälja några aktier från mina portföljer utan är mer inriktad på utdelningar så är inte totalavkastningen (aktiepriset + utdelning) så viktig för mig. Det spelar mig egentligen ingen roll om Investor kosta 300kr eller 600kr, jag är bara intresserad av att äga ett bra bolag som har stabil utdelning. Det är väl snarare svårare rent mentalt att köpa ett knippe aktier när varje aktie kostar 600kr än när den kostar 300 även om jag vet att det egentligen inte spelar så stor roll.

Att äga preferensaktier är lite som att köpa en Volvobil. Man vet med stor säkerhet vad man får. Eftersom en preferensaktie inte får sänka sin utdelning (däremot har vi sett att de kan skjuta upp den) så vet jag ju vad jag får varje gång det är utdelning. De är som små pansarvagnar som plöjer fram under utdelningsåret. På en 10 års period som jag skrev om innan så kan det mycket väl hända att en vanlig aktie, även i fina bolag, inte ökar eller i kristider inte delar ut någon utdelning alls. Jag tänker lite H&M här. Den var en gång en superaktie att äga, nu känns det som man inte vet åt vilket håll det ska gå varken med aktiepris eller utdelning?

Men man ska ha klart för sig att preferensaktier inte vara för evigt. När som helst så kan bolaget bestämma sig för att lösa in dem. Detta har hänt mig flera gånger men jag har haft tur och gjort fina vinster vid inlösen. Det började med att Balder löste in sina preffar och därmed försvann en av mina favoriter. Akelius var något år senare på tur med att lösa in en fantastiskt stabil preferensaktie. supertråkigt! Visserligen inte en ren preferensaktie men med samma förutsättningar var Hemfosas D-aktie. Stabil och med väldigt fin kursuppgång. De blev uppköpta av SBB och försvann som bolag. Jo visst vet man att Preferensaktier kan dras in av sina bolag men ändå, när det sker, så ska en ny process dra igång. Var ska du placera pengarna du får vid en inlösen? Du ska hitta en ny stabil spelare och det är inte alltid så enkelt. 

En annan sak som retar mig var att Avanza tog bort belåningsmöjligheter för Preferensaktier. Ett fuldrag som jag ännu inte förlåtit Avanza för. Dessutom så har de aldrig kunnat presentera en vettig förklaring på varför de gjorde det. Någon som vet?

Men för mig personligen och med min strategi så finns det plats och tanke med att ha en liten del av min portfölj i preferensaktier. Om ytterligare några år så har innehaven betalt sig själv i utdelningar och resten av tiden är utdelningarna ren vinst. Det är väl då uranstavarna är utbrunna och det är dags för att ta ett tankevarv om det är dags att sälja dem?

Mvh // PP