Jag tänker redovisa hur jag över tid har byggt upp mina innehav och hur min "blockpolitik" ser ut. Denna modellen skiljer sig säkert inte nämnvärt från större delen av alla andra utdelningsinvesterare men har ändå fått min personliga touch, dvs den är gjord för att passa mig och mina förutsättningar. Jag har genom åren gjort små justeringar men inriktningen är densamma. Fonder var det jag började med och det är fortfarande en av baspelarna. Jag gillar stabilitet och föredrar det framför idiotprojekt och förluster. Jag är för gammal för att kunna reparera stora misstag och alltså använder jag mig av en fegis-strategi.
Jag tog god tid på mig och hade många räddhågsna funderingar innan jag efter några år öppnade en KF (Kapitalförsäkring) i Nordea för att investera utländskt. Jag är glad att jag provade och hade jag haft mer tid framför mig än bakom så hade jag nog fortsatt. Men jag insåg att allt för stora belopp gick till spillo med courtage och växlingsavgifter i förhållande till det jag fick så jag lade ner det projektet efter 2 år. Idag har jag bara svenska värdepapper. Jag hade månadsutdelande amerikanska och kanadensiska REIT:s och ETF:er men direktavkastningen var bara marginellt högre än den på hemmaplan. Den enda fördelen jag till slut kunde se var riskspridningen men den slog egentligen åt bägge hållen pga valutarisken. Corvidkrisen 2020 öppnade säkert ögonen på många då inställda utdelningar drabbade oss. Jag hade tur, jag hade bara bank och ett annat bolag (Volati) som ställde in. De övriga pyntade som vanligt och jag slog utdelningsrekord med enbart svenska aktier! Jag rekommenderar ingen annan att följa mitt exempel, kom ihåg att detta är den strategi som jag har utarbetat och som passar mig.
Så här ser i alla fall min "blockpolitik" ut. Basen är mina fonder som jag ägt sedan dag1 även om fonderna i sig ibland bytts ut. Nu känner jag dock att det är en bra laguppställning jag fått till där. Att man som Avanza antyder behöver minst 7 fonder för att vara riskspridd är bara crapp! Äger du bara en globalfond så har du fått med de viktigaste företagen i hela världen. Men om du anser att "the world is not enought" kan du ju alltid köpa till och testa spetsfonder. Svenska investmentbolag och svenska småbolag har gått fantastiskt bra över långa perioder och varför ska man gå över ån efter vatten...?
Som synes så har jag en stor portfölj med preferens och D aktier. Jag har olikt väldigt många andra en stor portion av dessa och köpte tidigt mina första preffar. Ja tyckte om den fasta och regelbundna utdelningen, det höga DA:t och att det fanns i stabila verksammheter bakom, fastigheter, har gjort att jag gillat detta aktieslag. Jag tänkte att om jag bygger upp en motor av dessa utdelare så kan den få tugga på med höga direktavkastningar och sedan kan jag plocka av dem alla utdelningar och köpa vanliga aktier. Och så har jag gjort, lite som raketbränsle i portföljen. Jag har sett att flera tänker göra det omvända, när portföljen väl är färdigbyggd komplettera med pref och D aktier för stabilitetens skull. Ja som sagt, vi har alla olika filosofi och man ska nog välja det som känns mest rätt.
Jag har köpt mycket vanliga aktier för utdelningarna jag fått i från pref och D aktierna och så fortsätter det. Fast nu har jag börjat bli så pass stabil, jag har nästan nått de önskade antalen i de olika innehaven även i den sk Utdelningsportföljen att jag faktiskt doppat tårna i några innehav i Tillväxportföljen.
Denna portfölj är mitt sista steg i min strategi och därmed kan jag öka på riskerna något. Men inte ens där vågar jag köpa förhoppningsbolag, inte hittills, men någon gång ska jag väl våga köpa ett medtek eller annat som kan komma att bli kursraket? I Tillväxtportföljen kan jag också tillåta mig att köpa in bolag som jag har noll koll på, jag kan gå på ren magkänsla. De behöver inte ha någon utdelning och kan vara ett smallcap. Som sagt, nu när jag känner att läget är stabilt kan jag ge mig själv möjligheten att chansa. Skulle inte chansningarna gå hem spelar det ingen som helst roll för de stora tunga utdelningarna kommer från övriga block och min överlevnad och mitt dagliga liv påverkas inte ett skvatt. Skulle en chansning gå hem så kan jag ju alltid ta en extra tur till Nya zeeland eller Tokyo!
Mvh // PP
Nästan 58% viktning mot fastighetsbolag och runt 48% mot preferens- och D-aktier? Du räds iaf inte hög inflation, höga räntor eller någon bransch-specifik risk!
SvaraRaderaJag vet inte vilken situation du befinner dig i eller hur nära du har till pensionen, men oavsett hade jag tagit mig en allvarlig funderare kring ovanstående...
Hej Anonym.
SvaraRaderaTack för din kommentar.
Nu vet jag inte hur du räknar? Men om min viktning skulle vara 58% + 48% ger det ju 106% ?
Kan man vara mer än 100% viktad mot någonting?
Absolut är jag tungt viktad mot fastighet, jo det är en branschspecifikt risk jag är medveten om. Den finns i alla brancher men fastigheter är mer osykliska än ex verkstad.
I verkligheten så är totalt investerat kapital i fastighet och pref+ D-aktier 36% av portföljen resten 64% är vanliga aktier och fonder. I och med detta förhållande så är portföljerna också inflationssäkrade. Höga räntor har du helt rätt om. Skulle vi någon gång i framtiden få en kraftigt stigande ränta går det ju alltid att sälja av och allokera om. Dock tror jag att det tar många år innan vi når dit. En ränta på 4% tar nog rätt många år att uppnå eller så skulle riksbanken slå undan benen för rätt många svenska husägage/låntagare vilket jag ser som osannolikt.
Mvh // PP
Jag tolkar inledningen av ditt svar som ett försök att förlöjliga mitt seriösa svar som jag lämnade av omtanke. För att besvara din fråga om det är möjligt att vara viktad med än 100% mot någonting så är svaret utan tvekan att det är möjligt! Exempelvis investerad mot aktier till 100% med en portföljbelåning på 10% ovanpå, eller i princip valfri bostadsrättsinnehavare i tex Stockholm. I den senare kategorin torde det vara oerhört ovanligt att köpet finansieras helt med eget sparat kapital...
SvaraRaderaSen skriver du att av det totala investerade kapitalet är du viktad till 36% mot fastigheter (varav merparten mot pref och D). Om du sen har en egen bostadsrätt, hus eller liknande stiger naturligtvis exponeringen mot sektorn ytterligare, kanske något som eventuellt är värt att fundera kring? Fastigheter är ju generellt ett bra skydd mot inflation, men redan vid hög inflation (som vi har nu) minskar den inflationsjusterade avkastningen avsevärt från papper som betalar en fast utdelning. Om man dessutom lägger på dimensionen att högre inflation leder till högre blir smällen dubbel eftersom fastighetsbolag i större eller mindre utsträckning använder sig av belåning torde räntekostnaderna stiga och det utdelningsbara utrymmet minska. Samtidigt som värdet på fastigheterna minskar, kanske sänkt kreditrating och därmed ännu större kostnader för lånen, osv... Food for thought?
Hej.
RaderaNej helt ärligt så hade jag ingen aning om att man kunde vara mer än 100% viktad mot något. Jag har inte tänkt i dessa banor innan då jag inte blandar in min övriga ekonomi i mina börsrelaterade dito. Jag har turen att bo i obelånat hus dock har jag en sommarstuga med svag belåning. Absolut är jag tacksam för alla råd och inputs, det är ju en lärorik resa jag förhoppningsvis är på.
Mvh // PP
Allt gott! Bara några tankar, synpunkter och funderingar från min sida. Lycka till!
SvaraRaderaMin pensionsfond är väl åt liknande håll, dock med mindre andel Pref och D. Tack för intressanta reflektioner och tankar.
SvaraRadera