Va fan jobbar du för?

När jag går runt på mitt jobb och snackar med folk är det sällan jag stöter på någon person som inte skulle vilja sluta på sitt jobb tidigare. De flesta skulle (om de vann några miljoner) gå upp och snyta sig i chefens gardiner och be densamma att dra dit pepparn växer. Men det har också hänt, det må erkännas, att jag under mina många år på företaget samtalat med ett fåtal, jag skulle säga tre personer totalt som av egen fri vilja velat vara kvar och helst av allt fått vara kvar några år till men som sagt dessa personer utgör en promille av alla jag pratat med. När jag fördjupat mig i deras inställning till jobbet så har det egentligen inte varit av ren kärlek till sitt värv som de arbetat kvar utan faktum är att alla tre ville helt enkelt inte ha så mycket fritid. -Vad ska jag hitta på med alla timmar som blir över, jag har inte många hobbys, var ett av svaren. Jag kunde skönja en ensamhetsrädsla hos alla tre. Under arbetstid har du åtminstone dina jobbarkompisar att umgås med. En svag bekantskapskrets och få kompisar var ett genomgående tema som jag också med säkerhet kunde fastställa hos alla tre. En av personerna brukade komma 1 1/2 timme innan jobbet började och sitta i omklädningsrummet där folk kom o gick, lite liv o rörelse helt enkelt. Jag dömmer ingen men kan tycka att det är bra sorgligt om hela ens liv ska kretsa runt jobbet. Jag har träffat lika många dvs tre stycken personer som av helt annan anledning stannat kvar till 67års ålder. De har helt enkelt inte haft den ekonomiska möjligheten att sluta. Man har konstant haft en dålig ekonomi, en del spelar bort pengar andra köper alldeles för mycket dyra prylar och någon har haft en sjuk fru som tvingats sluta sitt jobb så det finns bara en rejäl inkomst i familjen. Oavsett så tycker jag personligen att det är tragiskt. Man kan väl ändå tycka att de sista 20-30 åren i ens liv ska vara njutbara? (om man nu inte hunnit njuta långt innan)

Senast för någon vecka sedan såg jag en dam i tidningen jag har för mig att hon var från Skåne någonstans, hon beklagade sig i tidningen att hon måste jobba extra för att kunna behålla sin lägenhet. Hon var 70 år gammal. för en del människor har det kanske inte funnits något utrymme att spara pengar men jag tror den största fällan var att den generationen vaggades in i en falsk säkerhet om att statens skulle ta hand om dig och att du skulle få en dräglig pension. Alltså sparade man inget eller väldigt lite. Som alla vet så fungerar verkligheten inte riktigt så. Man insåg att det dåvarande pensionssystemet var felbyggt och skulle krascha så det byggdes om utan hänsyn till speciellt kvinnor med låg lön som gått hemma med barn. Vi kommer att få en pension men bara precis så livsuppehället finns där men knappast en spänn extra. Alltså måste vi spara ihop en hygglig slant själva. Personligen ska jag inte klaga. Jag har alltid jobbat fulltid och haft ett normalbetalt jobb. Inga skador eller frånvaro mer än föräldraledig med mina barn. Om jag jobbar till 65års ålder så kommer jag att få runt 22 600:- innan skatt. Det betyder ungefär 15 100:- efter skatt och det hade jag klarat mig bra på. Men nu vill jag inte jobba till 65 utan sluta tidigare och då blir prognosen mycket sämre. Vid 60 så blir det ingenting i allmänpension jag måste vänta till 64. Men jag kan plocka ut tjänstepension och maxar jag den så blir det 15 400 innan skatt. Vid ett sådant scenario så hade jag överlevt men definitivt inte mer. Alltså måste jag se till att skaffa mig lite buffert så jag kan fylla upp det som fattas. Svaret blev spara och investera. Ingenting är säkert men jag ser dock hyggligt goda chanser att kunna sluta tidigare och ändå få en dräglig tillvaro som pensionär. Jag letar inte efter ett lyxliv på Hawais stränder, därtill var jag allt för sent ute, jag började ju inte spara förrän jag blivt gammal gubbjävel. Men, jag började ändå så pass "inte för sent" att jag troligen kan gå tidigare än angivna 64 år som tidigast och jag behöver egentligen bara så pass mycket pengar extra så jag kan klara ett normalt liv. Laga bilen om den pajar, köpa presenter till barnbarn, åka på resor, unna mig lite extra roligt eller bara bjuda till fest en o annan gång.
Jag är naturälskare och hade gärna som fri kunnat försöka leva i min stugan flera månader i sträck med lite självhushållning. Jag har en rejäl tomt där vissa delar håller på att omvandlas från gammal betesmark till odlingsland. I år testade jag bara lite med morötter och dill samt min vindruvsplanta och gösses vad det har växt! Alltså helt naturlig inget gödsel av något slag och det växer så det knakar. Nästa år är det dags att ge sig på potatis. Naturen kring knuten ger massor med bär och svamp. Dessutom har jag själv både, hallon, blåbär, äppel, plommon, körsbär, björnbär och aprikosträd satta som kommer att ge fin skörd. Jag tänker att några höns och kaniner hade varit ett trevligt tillskott på torpet. Ja som ni fattar så finns det potensial om man vill. Jag vill. Trots att jag har ett jobb som jag verkligen trivs med så ligger den där tanken och maler i bakhuvudet att det hade varit väldigt trevligt att kunna sluta sitt jobb redan idag. Men jag får kämpa på några år till och kämpa vidare för att uppfylla min dröm för ingen annan kommer att göra det. 

 Svamp plockad i närheten av stugan..

Provplockade några morötter inför årets skörd..