Rätt beslut.

 Jag blir bara mer och mer övertygad om det rätta i att jag en gång tog beslutet att börja investera. Möjligheten att sluta jobba och själv bestämma över min tid och vad jag vill göra har bara ökat på min övertygelse. Idag när jag tog min dagliga motionsrunda stötte jag på en gammal jobbarkompis. Det är 7 år sedan han slutade jobba och är 72år gammal. Vi pratade en stund och jag frågade hur han trivdes med pensionärslivet. Jo det var väl ok men krämporna smyger sig på. Han gick illa det syntes tydligt när vi skiljdes åt. Ja detta var bara ytterligare ett barr till stacken i min övertygelse om att gör rätt som hårdsatsar och investerar för att kunna sluta tidigare. Jag tror att åren mellan 60-70 är de "sista" när man fortfarande kan göra saker som man vill ocm man är i hygglig fysisk form och slipper de värsta sjukdomarna. visst, du kan ha ett fint liv mellan 70-80 också och kanske ännu längre om du har lite tur men chansen minskar ju äldre du blir så är det bara...

Maj månad är snart till ända och det återstår bara ett bolag som delar ut, Cibus. Jag kan summera månades utdelningar till 2601kr. Som månad betraktat något sämre än förra året då jag fick 2880kr men det beror på att Tele2 delade ut i April i år. Men totalt så har andra bolag delat ut mer istället. Skulle jag ta bort de 962kr som T2 delade ut så skulle jag bara fått 1918kr så jag har ändå ökat utdelningen i maj med 683kr sedan förra året. Japp, återinvesteringar lönar sig!

Månadens inköp är koncentrerat till tre bolag. SBB, Cibus och Tele2. Jag skrev redan den 12maj att jag tyckte Tele2 var för långt nedtryckta och att de såg aptitliga ut. Jag har sedan dess köpt i flera olika omgångar och har faktiskt nått upp till den nivå och storlek jag vill ha det innehavet på. Cibus har ju ett helt sjukt överpris i mina ögon och jag drar mig för att köpa, möjligen små mängder men detta fantastiska bolag vill jag köpa till ett fantastiskt pris också. Jag misstänker att denna månadsutdelare har blivit extremt poppulär och att bara för att få kassaflöde så köper man till vilket pris som helst. Nja jag är tveksam och hoppas hellre på en korrektion av hela börsen så jag kan tanka fler Cibus till vettigt pris.

SBB har faktiskt seglat upp som en liten favorit på sista tiden. Jag tycker ändå att det är en stabil verksamhet och en frestande direktavkastning. Nu när börsen är högt värderad så kan jag ändå tycka att jag faktiskt får lite "bang for the buck" när jag handlar SBB. Kombinationen stabilitet och utdelning gör att jag tänker bygga upp en saftig position i min portfölj. Jag tänker mig så pass att den kommer i nivå med Axfood och Castellum. SBB kommer aldrig att bli någon kursraket men det är inte heller det jag är ute efter. Jag har skrivit det många gånger här på min blogg, min investeringstid är begränsad. Jag har inte 20-40 år på mig, faktum är att det snarare handlar om 4 max 5år innan jag ska logga ut. Således är det viktigare för mig att bevara kapitalet snarare än att chansa. 

2021 ser ändå ut att bli ett riktigt bra år när det gäller utdelningar...

Mvh // PP

Ränderna går aldrig ur..

Jag känner en man. Vi kan kalla honom Holmström. Han har precis som jag ett intresse för aktier och när vi väl träffas så är detta ett kärt ämne som vi gärna diskuterar länge. Det känns bra att ha någon som man verkligen kan prata med och vända ut o in på ett o samma ämne tills det är som en urvriden disktrasa. Holmström har alltid jobbat och varit strävsam, investerat och sparat och levt ett återhållsamt liv. Han är god för ett antal miljoner men detta är ingenting som du på något vis i världen skulle kunna listat ut om du träffade honom. Han lever ett enkelt liv i sin normalstora villa och insidan är lika modest som utsidan. Inget prål någon stans. Det köps inte mycket nya käder och kosthållningen är snarare under än över normalholmströmmarens. Det är knappast rostbiff eller entrecote ens på Svenska flaggans dag där.

För några år sedan råkade Holmström ut för en alvarlig olycka och bara turens försyn gjorde att han överlevde. Lång konvalicens men helt återställd så sitter vi på en bänk och diskuterar. Holmström fattade att han haft tur som överlevt och han var tacksam för att han fått denna väckarklocka om att livets längd faktiskt är begränsad för alla, även för Holmströmmare.

Eftersom det var han som tog upp ämnet så tog jag upp frågan. -Vad ska du göra med dina pengar? Alltså, du måste väl ha några drömmar som du vill uppfylla innan du trillar av pinn? Är du inte sugen på att se någon annan del av världen? Japan, Nya Zeeland, Grönland, USA? Finns det inte någonting som du skulle vilja göra som du inte gjort? Åka luftbalong, Fiska hälleflundra i Norge, åka på ett OS eller VM i någon sport ,se pyramiderna eller bergsgorillor, en kryssning i medelhavet eller bara en bussresa till Tyskland?

Mina förslag till honom var många och för en sekund så såg jag en glimt av längtan till något men det verkade dö ut snabbt. Pensionär Holmström förklarade att han skulle fundera på det men just nu hade han inte något behov av att uppfylla någonting. Det fanns liksom inga drömmar där vilket jag själv tyckte var mycket sorgligt. Holmström själv verkar inte lida det minsta av några kval att inte hinna med att göra eller köpa sig glädje. Vi var långt ifrån varandra på den punkten. Jag som ofta har drömmar och sätter upp mål och nästan alltid infriar jag mina drömmar lever ett annorlunda liv. Jag har en liten devis, Livet är för kort för att man ska ha tråkigt, och den lever jag efter. Om jag vill ha någonting så ser jag till att skaffa mig det. Ser jag en praktisk nytta så är jag inte främmande för att inhandla denna vara eller tjänst. Där skiljer sig Holmstöm och jag mig åt diamentralt. 

Holmis börjar närma sig de 70 och jag kan nästan tycka lite synd om honom. Jag skulle vilja sparka honom i baken och säga till honom att börja unna sig saker och sätta lite sprätt på pengarna men jag har upptäckt att så fungerar det inte. Det sparsamma sinnet han under lång tid har utvecklat ändrar man inte på i första hand. Ränderna går aldrig ur. Han skulle aldrig få för sig att ens bränna några tior på i hans tycke onödiga saker. Aldrig! Jag har börjat förstå att han är nöjd med tillvaron som den är. Jag tror det är tryggheten i att känna att han har ett duktigt fett kapital som han sparat ihop till gör honom avog mot onödiga utgifter. Sparsamheten dör inte på en eftermiddag. Däremot så är han fortfarande lika barnsligt förtjust i utdelningar som jag är. 

Som en passus kan jag nämna att han efter att ha gått i pension inte öppnade en enda avi från pensionsmyndigheten på ett helt år. Han hade inte en susning om vad han fick i pension och inte förrän jag sa till att det borde han nog kolla upp så sa han bara: -Ja man kanske skulle ta tag i det där.... Det säger väl en del om synen på egna pengar. Pensionen var bara peanuts och en i stort sett onödig bonus för honom.

Inget onto om Holmström, Jag gillar karln skarpt. Det är hans pengar och han bestämmer naturligtvis vad han vill och inte vill göra med dem. Jag kan ju bara personligen tycka att om jag själv hade varit så rik så hade jag nog börjat fundera på om jag ville dö som den rikaste på kyrogården. Men det är ju jag det.......    Har man levt sparsamt så går ränderna som sagt aldrig ur..

Mvh // PP

Fuck ATH!

Jag känner för att skriva ett inlägg rör upp damm. Ett inlägg som gör att vissa kommer att tycka att PP är helt bortom räddning och en ytterst konstig prick. Det kanske ni tyckte redan innan vad vet jag? Men jag är väl bara på det humöret just nu, just idag och dessutom är det min blogg så jag skriver vad jag vill! (jag snor det cittatet från Sorken som skrev det som svar på ett argt inläggssvar för några år sedan) Ibland blir jag bara så trött inte bara på andra utan även på mig själv. Jag har inte intellekt nog för att tänka igenom och belysa alla aspekter av ett ämne innan jag publicerar det och då får det bli som det blir.

ATH. Alla gläds över att portfölj efter portfölj slår nya rekord och tidigare högsta värden. Själv glädjs jag inte ett skit. För min del så är det totalt oviktigt hur mycket min portfölj är värd. Om den står på 500 000 eller 2 miljoner är mig likgiltigt. Det enda jag jag bryr mig om är vad jag får ut av den. I mitt fall eftersom jag är utdelningsinvesterare så är det ju hur mycket kontanta medel den genererar per år som är det intressanta och viktiga. Säg att portföljen står på ATH och är värd 1.5 mille men bara ger mig 30 000kr på ett år. En annan portfölj står på 900 000 men ger mig 45 000 /år. Vilken av portföljerna ger mig mest glädje? Valet för mig är inte svårt. Det är ju ändå pengarna ut som jag ska leva på som är det viktiga. Jag har ju inte tänkt att jag ska sälja några aktier så varför bry sig? Blanda nu inte in hur ett företag går. Naturligvis så består mina portföljer av bolag som är bra och en naturlig följd är att bra bolags aktier tenderar att stiga över tid och således även portföljvärdet men det är fortfarande pengarna ut som är det viktiga. Den enda gången det är intressant är när du passerar den berömda miljongränsen, då kan du, om du själv utan hjälp har kämpat dig dit, få glädjas över att kunna kalla dig miljonär och kanske renta av skryta lite om det? Visst den glädjen unnar jag alla men egentligen så är den ju bara momentan. Antingen så dyker börsen och värdet går ner eller så ökar värdet och du har snart glömt det och kanske är på väg mot nästa miljon? Den verkliga glädjen består för min del när utdelningarna kommer inte vad värdet på portföljen/erna är för tillfället.

Vid årets slut ska jag ta en skärmdump från Avanza som visar utdelningarna jag har fått från avanza de senaste 6 åren. Till och med pissåret 2020 fick jag glädjas åt att utdelningarna var större än året innan. 2021 kommer naturligtvis att slå 2020 så det är en fin uppåtgående trappstege utan hack. Den grafen är någonting jag verkligen gläds åt. Det är riktiga pengar ut och det är det som räknas i min värld.

Mvh // PP

 

Halva maj

För nästan exakt ett år sedan gav jag mig ut på en 10 dagars långvandring tvärs över Sverige. Från kust till kust. En utmanande och lärorik strapats. Jag har de senaste 25 åren valt att förlägga en av mina semesterveckor just i maj månad när naturen är sådär sprudlande. Det spricker ut löv och naturen är sådär grönskande och härlig och fräsch som bara en natur kan vara. I år var inget undantag. Jag har under åren och denna "egoist-vecka" gjort lite allt möjligt. Padlat kanot, Fiskat som en galning, sovit över i stuga, kört motorcykel, geocachat, fågelfotograferat, långvandrat, lekt arkeolog i kalkbrott, rest till Gotland, Öland, Ven, Hallandsväderö och Bornholm. (har en förkärlek för fina öar- no shit sherlock) Just denna veckan är lite helig för mig. Jag gör precis det jag vill. Alla, arbetsgivare, vänner och familj vet om detta och är införstådda med att jag har denna lilla tradition. I år har jag bara varit uppe på mitt torp och jobbat. Kroppsarbete kallas det viss men dagens gärning slog alla rekord. Upp 04.18, jag vet, sinnesjukt tidigt men jag bara råkade vakna och var helt utvilad och totalt omöjligt att somna om. Men trots detta kom jag inte hemifrån förrän vid strax innan klockan 07.00. Vädret har varit kanon och utomhus i 12 tolv timmar gör att man får lite färg i fejset och på en del andra ställen. Redneck varning påbjuds.

Hårt jobb på torpet..

Maj månad bjuder på lite utdelningar. Investor, Korsnäs, NP3, XACT, Volati och Cibus. Jag har reinvesterat samtliga utdelningar som kommit in. Faktum är att jag ökade och köpte på mig ett stimm med Swedish Match efter splitten. Ja ni vet, det är något med det psykologiska....

Det har också blivit ett gäng med SBB och några Tele2 som faktiskt ser lite aptitliga ut på 110:- Jag har svårt för att riktigt förstå varför just Tele2 är så nertryckta just nu. Det fundamental finns där och även om man missade estimatet med några miljoner så såg Q1 rapporten stabil ut. Rätt vad det är så sticker aktien igen. Jag har sett detta i många andra bra bolag. Helt oförklarligt så börjar en aktie att gå ner och så stannar den där ett tag i frysboxen och så efter ett tag, tiden i frysen är olika för olika bolag. Så tar den fart i popularitet igen. Det går i cykler och inget att hetsa upp sig över så länge rapporterna är ok. I vart fall så är det så jag tänker. 

Jag följer gärna flocken. Så länge de går dit jag vill...........

Mvh // PP

Men gott om tid att drömma

 Jag har inte tid att vara här, tänker jag när jag sitter på mitt jobb. Missförstå mig inte, jag trivs verkligen med mitt jobb och få människor kan gå till jobbet med ett leende och veta att ingen dag är den andra lik. Omväxlande och så kan jag vara oerhört social med hundratals människor, om jag vill. Precis ett sådant jobb har jag. MEN det finns andra saker i livet som är roligare och mitt måtto har väldigt länge varit att: Livet är för kort för att man ska ha tråkigt. Det blir lite vad man gör det till. Det som är roligare just nu i mitt liv är mitt gods. Jag brukar skämtsamt kalla min lilla fastighet i skogen med tillhörande stuga för godset. Alltså jag trivs så fruktansvärt bra där så jag vill aldrig åka hem. Hade jag kunnat så hade jag gjort FIRE redan för länge sedan men jag får hålla mig lite till. Det finns alltid, om man vill, saker att göra på torpet. Det blir aldrig långtråkigt. Jag kan komma på hur många projetkt som helst jag skulle vilja göra där. Ibland gör jag inte många knop utan njuter mest. Den stora tomten och tystnaden runt omkring är verkligen medidativ. Att sätta sig på en stubbe eller stock och bara lappstirra är en lisa för själen. Just nu håller jag på med trädgårdsdelen. När jag köpte stället så fanns där egentligen ingenting. Igenväxta åkrar och lite skog och en massa sten. Efter ett tag förstod jag varför det inte fanns någon trädgård. Älg, rådjur, harar och vildsvin är frekventa gäster som gärna knaprar i sig mina dyrt förvärvade träd och växter. Alltså, steg ett, efter att jag fått denna insikt, blev att påbörja en trädgård. Egentligen var det en del i prepping eller delvis självförsörjande odling som gjorde att jag fick upp ångan rejält. Jag planerade hur jag ville ha det och satte igång. Bara att gräva ner plintar och sätta upp 95x95mm tryckta stolpar tog två år! Vi snackar inte om någon lättgrävd skånsk sandmark utan här är det är sten i varenda spadtag. Det är så jävla mycket sten så man får koka potatisen och klena ner den mellan stenarna om man nu vill sätta potatis (det där uttrycket har jag rippat). Ja ni fattar, ett litet kärt helvete helt enkelt. 

Nu fyra år senare är det ändå inte riktigt klart. Allting är visserligen numera väl skyddat från alla djuren med ett vackert plankstaket med snickarglädje runt hela trädgården men jag har några mindre projekt innanför staketet som ska fixas till. Halva vintern och hela våren har jag varit igång. Det är skönt att kroppsarbeta. Gräva, snickra, fälla träd och klyva ved. Plantera o sätta frö, se det gro och växa är kul. Att även få skörda är ännu roligare, då brukar jag ta dit mina barnbarn så de får vara med. Dubbel glädje helt enkelt.

April månad har varit en sjuk utdelningsmånad, den bästa hittills. 12 023 kr är inte så pjåkigt, jag är nöjd men samtidigt om inte Swedbankaffären hade inträffat så hade jag nog varit en bit över 15 000. Men det är som det är med den saken.  Inhandlade aktier under april månad blev Telia, Tele2 och SBB plus investeringar i mina fondinnehav. Tråkigt, defensivt och långsiktigt. Inga sälj. Totalt så enligt Avanza så köpte jag aktier för 18 940kr! (utdelningar ej inräknade) Ja det kan säkert stämma, jag har ju sparat flitigt och fått ett par bra löner på varandra. 

Frammåt då? Ja på investeringsfronten blir det inte lika häftigt. Det kommer att gå lite pluring nu i maj månad. Semester en vecka med lite vandring, buschcrafting och övernattningar. Födelsedagar och så blir det säkert en del inköp till stugan som jag inte kan vara utan. Så börsen får helt enkelt försöka klara sig utan Procentpanik ett tag. Undrar hur det kommer att gå?

Mvh // PP

Not so happy face..

Läste ett bra inlägg av Miljonär innan 30 om att bli fartblind av börsyra och detta inlägget är av samma karaktär fast ändå inte. När jag tänker tillbaka på min ekonomiska resa och början på en utdelningsinvestering så var man glad för var enda krona som återbetalades till ISK-kontot. Det var nästan revolutionerande för mig att man kunde få tillbaka pengar på investerat kapital i form av utdelningar. Jag var verkligen glad som ett barn på fredagskvällen när godispåsen åkte fram. Efter bara ett par års investerande hade utdelningarna i mitt tycke växt lavinartat och pengarna återinvesterades naturligtvis i fler aktier eller fonder. Det är svårt att beskriva den glädje som faktiskt springer ur att man utan att fysiskt jobba för det ändå kan inkassera kontanta medel. För en person som mig som verkligen fick börja från noll och helt ensam bygga på en portfölj som så småning om ger mig en efterlängtad tidigare pension är utdelningstillväxten en fantastisk sak. Om du aldrig haft mycket pengar så känns det en aning konstigt när beloppen år efter år växer och till slut är långt bortom det du någonsin trodde var möjligt. 

Om någon för 20 år sedan sagt till mig att: -Vet du, jag ska berätta en hemlighet om din framtid, du kommer att bli mer än miljonär. Då hade jag troligen trott att den personen var påverkad av (valfri) drog och fullständigt ignorerat detta psykotiska uttalande.. Det är väl bara folk som tjänar sjukt bra eller ärver mycket som kan bli rika? Inte vanliga arbetare. Men jag hade fel och tur är väl det. Men åter till ämnet, när utdelningarna nådde 300 kr/ månad gladdes jag och tyckte att det var ju fantastiskt. När det nådde 1000 kr var det kul men inte lika upphetsande. Ju fler år och ju högre summor desto mindre glädje. Det blir mer som ett konstaterande. Det är sant att pengar i sig inte ger mig någon glädje utan det är den fria tiden jag siktar på och som gör att jag fortsätter investera...

Idag, i och med Axfoods utdelning, så passerade jag 100 000 kr i utdelningar. Jag borde vara jublande glad och ha ett "happy face" som kunde ses på en kilometers avstånd men det blev mest som ett litet försynt smajl. Jag kan bara konstatera att jag var gladare när jag nådde milstolpen 10 tusen i utdelning än jag blev idag. Ibland känns allt så overkligt och att det bara är monopolpengar man leker med. 

Å andra sidan så har jag inte 20, 30 eller 40 år innan jag är i FIRE fasen utan jag kan faktiskt ana slutet nästan lukta mig till det och nästan men bara nästan se ljuset i slutet av tunneln. få väl hoppas att det inte är ett framrusande tåg jag möter i slutet av den tunneln..  :-)  

Procentpanik kämpar vidare.........

Dagens utdelning från Axfood och Cibus återinvesterade jag i Cibus. Jag tänker att det är ett bra bolag som i slutändan ska få samma tyngd i portföljen som Axfood och Castellum har.

Mvh // PP

Den perfekta portföljen

Jakten på den perfekta portföljen pågår ständigt och är också rubriken för ett videoklipp eller snarare intervju med en man jag känner stor ödmjukhet inför. John C Bogle 91 år och brukar beskrivas som indexfondernas pappa. Det fanns fonder innan han kom på det men inte för vanligt folk och inte med så breda index och överkomliga avgifter. Han grundade en av världens största fondbolag Vanguard. Warren Buffett brukar ju benämnas som en citat-maskin med all rätta, han har många sköna uttryck och meningar som är berömda. John Bogle är inte långt efter och när jag tittat igenom hela intervjun med honom har jag flera gånger noterat sköna grejer som han säger. Visserligen är dessa citat lösryckta och gör sig naturligvis bättre i sitt sammanhang. Är man intresserad och vill veta lite om honom och vem tusan han är egentligen så se hela videon. Är det bara den perfekt allokerade portföljen du är ute efter (i Bogles tycke) så kan du hoppa över 2/3 av filmen. Jag tänkte ge mig på balansgången att delvis översätta vissa av meningarna eller de koncentrerade uttrycken han använder. Men vissa av dem gör sig bäst på engelska. Några av de sakerna han sa som fastnade hos mig var:

Ibland kommer visdom sent, hos vissa aldrig. (om att komma till insikt om vad som är bra investering långsiktigt)

(om sig själv när han föreslog indexfonder som ett nytt investeringssätt.) Jag hade bättre självförtroende än erfarenhet.

Det är lika svårt att vara sämst som bäst. (om fondförvaltare)

Indexfonder, är inte det tråkigt? - Vänta bara.

Människans dumhet är obegränsad.

Vad Morningstar själva säger: -Bättre att välja en indexfond med låg avgift än hög rating.

People should have reasonable expectations. (om att förvänta sig stordåd på börsen)

(Om aktieinvesteringar och någonting händer på börsen) You have to get out of the idea that you always have to do something. Dont do something, just stand there!

Im to conservativ for the average investor.

Index founds, its fine, in the long run.

Jag tänker inte spoila Johns egen allokering i sin "portfolio" det får ni reda på om ni tittar på slutet av videon.

Ah, en skön snubbe fler borde lyssna till. Här är videon med honom.....

Mvh // PP

Back to nature!

Dagligen överallt ifrån så strömmar det rubriker, uttalande och kommentarer mot mig som jag blir så trött på. Man misshandlar det svenska språket och brukar/missbrukar ord så det till slut inte är värt något. Det råder inflation! Jag ska ge några vanliga exempel. Ordet chockad används ofta och till synes helt utan verklighetsförankrad användning. Har du sett en chockad person någon gång eller själv verkligen varit chockad så förstår du var jag menar. Synonymer (ord som betyder samma sak) till chockad  kan vara ex: Våldsamt överraskad, uppskakad, skärrad och sinnesförvirrad. Bevittnar du ett överfall så kan du bli chockad men inte om kompisen köper en rosa tröja istället för en blå som hon/han sagt att hon/han skulle göra. Det finns visserligen grader av chock men i mitt tycke så används detta ord för ofta och i fel sammanhang.

Nästa ord som det gått inflation i är magiskt. Det var helt magiskt! I min värld ska det ordet bara användas vid en händelse eller upplevelse som är på gränsen till vad en människa kan ta in. Man kanske bara får några få sådana händelser i ett helt liv. Inte när när man går ner och köper en halv special på stadens korvmoj och uttrycker att en grillad med bröd och lite mos ovanpå smakade magiskt. Jämför med när du vandrat med en stam massajer och sitter en natt kring en lägereld, hör hur ett lejon vrålar i fjärran och en helt fantastisk stjärnhimmel omger dig. En sådan upplevelse kan jag klassa som magisk! Synonymer för magisk är bla: Övernaturlig, mystisk, oförklarlig, förtrollande, fängslande. 

Är det konstigt att jag mer och mer undviker att hänga på diverse forum och titta på tv förutom reklamfri film och nyheterna. Det känns som att simma motströms i en flod av skit! Nä, tacka vet jag när man får gå ut i naturen och slippa alla digitala intryck. Nollställa hjärnan och inse att man klarar sig jävligt bra utan telefon och dator. Jag är aldrig mer levande än när jag är i naturen.

Den totala motsatsen till natur är storstaden och där ligger börsen. Lyckligtvis så behöver jag inte besöka börsen rent fysiskt utan kan fortsätta handla aktier och fonder vid datorn. Paradoxalt nog så måste jag trots allt använda denna teknik för att nå målet som ju är ett friare liv i skog o mark. 

Under mars månad har jag handlat på mig Cibus och Korsnäs. Påfyllning i redan befintliga innehav med andra ord. MEN, jag har faktiskt tagit in ett bolag till. Ett nytt bolag till portföljen hör inte till vanligheterna men jag tyckte det var dags. SBB. Wow! vilken överraskning, ett defensivt innehav till :-) Ja säga vad man vill om Procentpanik men några överraskningar det bjuder han inte på. Jag skulle kunna vara Sveriges fegaste investerare? Men jag har en förkärlek för stabila verksamheter och pålitliga utdelare vilket gör att jag sover en särdeles god nattsömn. Åter igen har jag investerat i något som jag från början vet inte kommer att bli någon bergsget som skuttar upp för branta klippor och blir en tiofaldigare. Jag tänker så här: -Någon gång i framtiden när jag har min stabila portfölj på plats, alltså jag känner mig fullinvesterad och jag nått mitt uppsatta mål, Då men först då ska jag investera i lite mer, tja man skulle väl kunna säga, mer riskabla bolag. Alltså de får gärna ha bevisat sig med någon utdelning eller två men kanske lite mer okända bolag som har framtiden för sig. Då vet jag ju att jag är i hamn och kan våga ta ut svängarna lite mer. Min korta investeringshorisont gör att jag har en viss begränsning där det gäller att undvika pengaförluster. Jag har varken tid eller råd att förlora, det finns ingen tid att ta igen om detta skulle hända. Alltså undviker jag stora risker och stora vinster. Den dagen jag känner att det inte spelar någon roll om jag förlorar några tusenlappar på en felsatsning då kommer jag också att investera därefter.

April vet jag redan nu kommer att bli en riktigt bra utdelningsmånad och jag har klart för mig vad jag kommer att investera i men det kommer jag att redovisa då.....

                       

    När livet är som bäst! 

Mvh // PP

Som en liten pansarbil..

Finns det verkligen någon mening eller existensberättigande för preferensaktier och D aktier i en vettig portfölj för en investerare? Jag tror jag har sett de flesta argumenten både för och emot. Vissa mer eller mindre hatar dem och andra tycker väldigt bra om dem. När man tagit reda på allt som finns att veta om preferensaktier så inser man att om det är kursutveckling man vill ha så ska man nog titta på annat. De flesta preffarna rör sig inte mycket och detta brukar man beteckna som stabilt. Preferensaktier har en stark koppling mot hur räntorna ser ut. Är räntorna höga (dvs du kan få hög ränta på insatta pengar någon annan stan ex. ett bankkonto) så sjunker både priset på aktien men också intresset av att köpa den. Varför skulle jag ta risk med en aktie när jag kan få riskfria vinster på bankkonto?

Som ränteläget sett ut de senaste åren så har det varit totalt bortkastat att ha pengar på ett bankkonto och preferensaktier med en utdelning runt 6% har varit ett av de säkraste sätten att få avkastning på dina pengar. För några år sedan gjorde jag en jämförelse med vilken avkastning tre vanliga aktier (tror det var Investor, Axfood och Castellum) hade haft under en 10 års period och ställde detta mot en vanlig preferensaktie med 6%. Nu pratar jag i ren direktavkastning och inte totalakastningen och det var ingen som kom i närheten av att dela ut lika mycket som preffen. Alla tre bolagen hade haft stigande utdelningar men preffen den stod still. Det skulle ta någonstans i spannet 12-15 år innan något av bolagen ens kom i närheten. En vanlig aktie fluktuerar mer i pris mellan högsta och lägsta medans en preferensaktie har ett mindre spann. De kommer aldrig att bli några raketer men är sällan nere i källaren. Man skulle kunna uttrycka det som att man får betala för en viss stabilitet. Beroende på vilken mage du har och hur riskbenägen du är så skulle faktiskt en preff kunna fungera i en portfölj. Lika så får man ta i beaktande vilken typ av investerare man är. Är du köp och säljare så är nog preffarna inget för dig. 

Däremot så kan jag se en poäng med att ha dem i en medellång eller långsiktig portfölj. Kassaflödet som mina egna preffar och D-aktier skapar vill jag inte vara utan. Jag har också haft turen att kunna köpa mina preffar under sämre tider när de var billiga och har därför ett lågt GAV på samtliga. Inte ens under coronaraset var någon av dem nere i det låga pris som jag en gång gav för dem. Denna stabiliteten ger mig en trygghet som jag uppskattar. Ända sedan jag var nöjd och ansåg mig fullinvesterad i preferensaktier så har dessa utdelningar gått till att köpa mera vanliga aktier. Ärligt talat så tror jag inte att jag hade kunna bygga upp min portfölj så snabbt om jag inte haft detta, vad jag brukar kalla, raketbränsle i portföljen. 

Eftersom jag aldrig har tänkt att sälja några aktier från mina portföljer utan är mer inriktad på utdelningar så är inte totalavkastningen (aktiepriset + utdelning) så viktig för mig. Det spelar mig egentligen ingen roll om Investor kosta 300kr eller 600kr, jag är bara intresserad av att äga ett bra bolag som har stabil utdelning. Det är väl snarare svårare rent mentalt att köpa ett knippe aktier när varje aktie kostar 600kr än när den kostar 300 även om jag vet att det egentligen inte spelar så stor roll.

Att äga preferensaktier är lite som att köpa en Volvobil. Man vet med stor säkerhet vad man får. Eftersom en preferensaktie inte får sänka sin utdelning (däremot har vi sett att de kan skjuta upp den) så vet jag ju vad jag får varje gång det är utdelning. De är som små pansarvagnar som plöjer fram under utdelningsåret. På en 10 års period som jag skrev om innan så kan det mycket väl hända att en vanlig aktie, även i fina bolag, inte ökar eller i kristider inte delar ut någon utdelning alls. Jag tänker lite H&M här. Den var en gång en superaktie att äga, nu känns det som man inte vet åt vilket håll det ska gå varken med aktiepris eller utdelning?

Men man ska ha klart för sig att preferensaktier inte vara för evigt. När som helst så kan bolaget bestämma sig för att lösa in dem. Detta har hänt mig flera gånger men jag har haft tur och gjort fina vinster vid inlösen. Det började med att Balder löste in sina preffar och därmed försvann en av mina favoriter. Akelius var något år senare på tur med att lösa in en fantastiskt stabil preferensaktie. supertråkigt! Visserligen inte en ren preferensaktie men med samma förutsättningar var Hemfosas D-aktie. Stabil och med väldigt fin kursuppgång. De blev uppköpta av SBB och försvann som bolag. Jo visst vet man att Preferensaktier kan dras in av sina bolag men ändå, när det sker, så ska en ny process dra igång. Var ska du placera pengarna du får vid en inlösen? Du ska hitta en ny stabil spelare och det är inte alltid så enkelt. 

En annan sak som retar mig var att Avanza tog bort belåningsmöjligheter för Preferensaktier. Ett fuldrag som jag ännu inte förlåtit Avanza för. Dessutom så har de aldrig kunnat presentera en vettig förklaring på varför de gjorde det. Någon som vet?

Men för mig personligen och med min strategi så finns det plats och tanke med att ha en liten del av min portfölj i preferensaktier. Om ytterligare några år så har innehaven betalt sig själv i utdelningar och resten av tiden är utdelningarna ren vinst. Det är väl då uranstavarna är utbrunna och det är dags för att ta ett tankevarv om det är dags att sälja dem?

Mvh // PP

Jag ÄR mellanmjölk

 Jag älskar mjölk! Jag har alltid tyckt om smaken och ett kallt glas mjölk är nog det bästa jag vet. En kall öl är det inget fel på, tog en sådan i bastun i lördags kväll och den satt ju som en smäck! Men om jag bara fick välja en enda dryck resten av livet vet jag vad det skulle bli. De säger att vuxna människor inte ska dricka mjölk. Jag pratade faktiskt med en dietist om detta en gång och hon sa bara att så länge jag inte själv mådde dåligt av det så spelade det ingen roll. Så jag gjorde valet att fortsätta dricka denna gudars nektar.

På väg hem från Göteborg så slår mig en tanke när jag ligger i 115km/t och har farthållaren låst på denna hastighet. Jag ligger alltså 5km över den tillåtna hastigheten. Det är rak väg och man ser säkert flera kilometer framför sig. En del bilar kör lika fort som jag, en del bilar kör jag om och andra kör om mig i snabb hastighet. En del bilar svänger av motorvägen medan nya tillkommer vid påfarter. Den allegori eller liknelse jag slås av är börsinvesteringar. Jo men tänk efter. Jag har ju bestämt mig för min strategi och har investerat där efter, säg att jag har köpt på mig 15 olika företag i 10 olika branscher. Mina investeringar tuffar på och jag håller mig strax över vad OMX30 index presterar. Jag kör alltså lite fortare än vad den tillåtna hastigheten på 110km/t är. De fordon (investerare) som jag passerar presterar som index eller sämre. De som kör om mig överpresterar. De som viker av från vägen skulle kunna liknas vid att de antingen ger upp och hoppar av börsen eller likt en Ford Focus-kombi som jag hade sällskap med i många mil innan den svängde av var fullinvesterad och påbörjade sin FIRE. Som tur var på denna färden så såg jag ingen som hade kört i diket men det vet man ju att det finns människor som både kör som svin och som investerar som idioter! Nå, när jag nu ligger där på motorvägen och har kört sisådär 20 mil så kan jag konstatera att det har gått ungefär på ett jämnt ut. Jag har kört om nästan lika många bilar som har kört om mig men de allra flesta har kört lika fort som jag. MELLANMJÖLK helt enkelt, och tja, eftersom jag är en "milk-lover" så gör det mig rent av att jag känner mig förnöjd. Jag behöver inte gasa på mer och öka risken. Jag vet att min trygga Volvo tar mig dit jag ska. Jag kommer kanske inte dit lika fort som många andra men det gör mig ingenting. Bättre att komma fram 15 minuter sent än 15 år för tidigt.

Det sägs att väldigt många olyckor inträffar just på långfärder (som i mitt fall) när man bara är någon mil hemifrån så börjar man känna igen omgivningarna och hjärnan slappnar av. Man är inte lika fokuserad. Det är kanske lika dant med oss investerare? När vi kommer in på upploppet mot uppsatt mål så börjar vi slappna av och kanske gör några galna investeringar? Hoppas att jag kan behålla skärpan ända in i mål. Så länge jag håller mig till min mellanmjölk så vet jag i alla fall vad jag får och mår bra av det.

Februari månad köpte jag lite Axfood och Castellum och så pangade jag på med några Swedbank och Cibus. Jag har däremot hittills hållit mig kall nu i början av mars. Jag tror jag siktar in mig på flera Cibus och någonting annat som jag inte hundra spikat ännu. Jag vill ju köpa bra bolag till bra pris men det är inte alltid som börsens bolag står där jag tycker att de är köpvärda. Vi får se när det börjar närma sig lön vad som kan vara intressant. Innehaven på Avanza är uppdaterade.

Mvh // PP