ONE PIECE!

Vad är detta? Har Hr: Procentpanik blivit gubbsjuk eller vad är det frågan om? Vad är meningen med att slänga in en modellbild på bloggen? Ah, tänker någon skarpsinnig, det finns säkert någon koppling till H&M eller någon av de andra börsnoterade texilbolagen. Den som är än mer analytisk lägger naturligvis ihop bild och överskrift och då är vi framme vid mitt anekdotiska  och inte helt okomplicerade inlägg. 

Minns ni för några år sedan när det blev på modet med one piece? Ett pyjamasliknade helställ som alla yngre skulle ha och betalade vansinniga pengar för. I mina ögon var det bara ett par mjukisbrallor som sytts ihop med en collegetröja plus en längre dragkjedja för att komma in i skiten!.

Minst två av mina egna ungar skulle tvunget ha sådana och vid denna tiden bestämde de själva över sina barnbidrag så jag lade mig inte i så mycket. Jag kunde bara tycka att det var onödigt men alla som har haft tonåringar vet att i vissa fall är det meningslöst att argumentera och försöka påtala det vansinniga i deras klädinköp. 

Nu kommer jag till essensen i historien, ha ha, ni får ha tålamod. 

För ett halvår sedan fick jag reda på en sann historia som jag lade på minnet. En man i kommunen där jag bor hade fått ett föräldrahem i arv, han sålde huset och marken och för summan som var en bit över 1 miljon så köpte han aktier. Men han köpte bara ett enda bolag! Ett av våra större svenska som för övrigt hade en hyffsad direktavkasning. Han gjorde i mina ögon en one piece! 

Detta var innan nätbankernas tid och man gick till banken (eller ringde) för att göra aktieaffärer.

Jag skulle velat vara med på det mötet. -Hej jag ska investera över en miljon i aktier men jag vill bara ha ett bolag för hela slanten. Alltså, rent spontant känns detta som om banken misslyckades totalt med att övertala snubben till att sprida riskerna i åtminstone ett par bolag till. Å andra sidan så kanske de inte brydde sig, de fick ju sitt courtage. Men jag kan ändå tycka att det var oansvarigt oavsett hur påstridig kunden var. Jag vet som sagt att denna historien är sann eftersom det är en nära släktings arbetskamrat som gjorde one piece satsningen.

Skulle du våga köra en "one piece" på ett enda bolag?