Nu börjas det igen...

Snart halvvägs genom december och jag har hållt igen lite när det gäller aktieinvesteringar. Nej, skojar bara, hur tusan skulle jag lyckas med det när jag har utdelningar alla månade året om? Lite från SBB och K2A som jag valt att investera i SEB och Cibus. Enligt min lagda plan så är det dessa två jag ska fokusera på under dec/jan/feb. Ja Swedbank ligger också på planen men där har jag ett bra antal så ingen panik direkt, lite mer som inköp när det dippar. Det blir bara en utdelning till i december för min del och det är då Cibus som ska pynta lite nyårspengar. Men Januari rivstartar och är inte många dagar gammal när det flödar in en bra slant. Fast nu har jag ju redan avslöjat vad jag kommer att återinvestera i. Så, investeringarna går som planerat och inget överraskande händer. Andra saker i livet är viktigare.....

Det är väl bara att konstatera att man inte håller igång och är lika aktiv under vintermånaderna. Jo då, jag går mina motionsrundor i stort sett varje dag men nu med snö och is blir det ex ingen cykling och därmed lite mindre variation i motionerandet. Med mer tid över så blir min hjärna rastlös och börjar utan mitt medgivande att planera nya äventyr. Nu har jag ett nytt på gång. Jag har alltid varit sådan. Redan i unga år började det och jag var knappt fyllda 18 innan det planerades för bilresa genom Europa ner till Afrikas västkust för fiske efter Kopparhaj! Det stupade på att min fiskepartner ballade ur ett par månader innan avfärd. Det gick naturligtvis inte att hitta en ersättare och till mitt stora förtret lades projektet i malpåse. Jag kan än i dag känna ett stygn av irritation så fort jag tänker på det men det är ju inte för sent eller?

Ok det nya projektet bestod från början av att jag tänkte göra en långfärdsvandring till. 2020 gjorde jag ju en C2C (coast to coast) Från Sölvesborg på ostkusten till Torekov på västkusten. 10 dagar och 25 mil. Kul men tufft. Men nu kom min hjärna med idén att jag skulle gå Skåneleden SL2 Syd-Nord 32,5mil. Eftersom jag redan har all utrustning och är i bra form så borde det enda hindret vara ledighet under 14 dagar till våren. En vecka brukar inte vara några problem men två veckor är lite knepigare att lösa dock ej omöjligt. Men, nu börjar min hjärna att ge mig fler idéer. Varför inte cykla leden eller gåcykla?

Så nu har jag helt snöat in på detta med att klippa leden via cykel. Det hade gjort att jag kan göra distansen på nästan halva tiden och då är ledighetsproblemet både hastigt och lustigt löst. Att kombinera gång och cykling är tilltalande. Man avlastar ju ryggen/höfterna lite med packning på cykeln istället. Nu följer det dock ett par MEN. Min nuvarande cykel är för landsvägsbruk och har smala däck. Jag vet inte ens om det går att sätta på bredare fälgar och bredare däck? Alltså började jag att fundera på att köpa en begagnad cykel mer avsedd för grusväg och stigar Men då plötsligt, lägger sig min lilla ärthjärna i diskussionen med mig själv om att: -Borde inte en elcykel vara det bästa alternativet, du blir ju inte yngre grabben. Kan vara skönt med lite hjälp i slutet av dagen.... eller?

En pakethållare fram som extrautrustning så är vi klara för långfärd

Ja nu är det ju bara den där lilla detaljen med priset på cyklen. Avskyvärt högt om du frågar mig. Jag vet i fasen om jag är beredd att ge över 30 lök. Jag brottas med denna fråga nu. Jag tänker att jag för många år framöver kommer att ha en fantastisk kompis som jag kommer att utnyttja till både fler långfärder/expeditioner, motion och varför inte svampplockning längs med små grusvägar. Cykeln kommer troligen att vara med mig så länge jag får upp ändan på sadeln och det är ju förhoppningsvis i många år till. Så det är detta jag brottas med just nu... Är det värt priset?

När man väl har snöat in på ett visst perspektiv är det nästan omöjligt att tänka klart och i andra banor 

så jag tar tacksamt emot åsikter.

Mvh // PP

Advent eller inte?

Det står den 27 november på almanackan och det är första advent. Det var spännande och mysiga tider när jag var liten. Peparkaksbak, julskyltning och så skulle man börja spana efter julklappar man skulle köpa till föräldrar och syskon. Det var inte ovanligt att snön låg vit och en o annan snögubbe prydde vår trädgård. Jag har bara trevlig minnen från den tiden. 

Nuförtiden så är allt förändrat och årets advent måste vara en av de torftigaste i modern tid. Elpriserna gör att alla sparar och i vårt hus brukar ett antal, för många om du frågar mig, adventsstjärnor och ljusstakar pryda fönster i alla riktningar. I år drar vi av snålhet ner på antalat. Jag vet i skrivande stund inte hur många som kommer att hängas då jag helst inte blandar mig i den leken. 

Den 13 december har vi som tradition att byta ut batterierna i alla brandvarnare. En bra tradition anser jag. I år ska alla brandvarna byta ut till helt nya. Jag visste faktiskt inte om att en brandvarna kan bli gammal och helt sluta funger pga ålder men min fru hade koll och så blev det nya som vi snart ska sätta upp. Ja nu är ju sittande varnare typ 15 år gamla men jag vet inte var gränsen går så bättre förekomma än omkomma.

November har en utdelning till att ge och det är Cibus sedan summerar jag månadens utdelningar till 6317:- och det känns helt ok. Så då var ju bara frågan vad jag skulle invester i under november? Jag valde att fördela det så att jag blev fullinvesterad i Cibus. Jag är för tillfället nöjd med det antalet jag har där nu. Januariutdelningen 2023 från cibus blir dubbelt så stor som jag hade i januari 2022. Jag har i stort sett köpt lite Cibus varje månad under hela 2022 och nu börjar man se resultatet och får en go utdelning varje månad bara från dem. Vidare så blev det påfyllning i SEB och resterande pengar tog jag och pangade in i XACT högutd. 

Jag funderar på att bankerna ju gör sina vinster oavsett klimat och nu när räntorna stiger så tjänar de bara ännu mer, åtminstone tillfälligt. Det borde resultera i fina utdelningar till våren i både Swedbank och SEB som är mina bankaktieval. 

December är en av årets utdelningssvagaste månader. I praktiken spelar det ingen större roll och jag köper inte ett bolag bara för att de har utdelning i december. Visst hade det varit kul men det är inget som är viktigt för min överlevnad så jag tänker inte ändra på det konceptet. Jag vet redan nu hur jag tänker inför kommande investeringar och jag tog upp det redan i mitt förra inlägg. Jag drar mig mer mot index. Jag har lite bankaktier till som ska inhandlas denna månade och de första månaderna nästa år sedan är jag full där också och efter det ja då blir det XACT-högutd och andra ETF:er som bli mitt fokus. Visst enstaka knippen aktier i de bolag jag har små poster kommer jag att köpa när det är bra lägen annars blir det koncentrering på riskspridningen i ETF/fonder.

Ja men go första advent på er vänner!

Mvh // PP

Midnov

Vi har nu kommit till mitten av november eller midnov som jag kallar det. En rätt stillsam period när det gäller investeringar. Flödet in i portföljen är helt ok men man önskar sig alltid mer av någon konstig anledning. eller konstig är den ju inte man vill ju alltid ha mer att investera. Ungefär 6300kr kommer det i form av utdelningar denna månaden. Hittills så har jag återinvesterat i XACT och Cibus. Vi fick en vecka där det mesta steg och plötsligt började det kännas dyrt eller i vart fall oattraktivt för min del. Jag hade gärna sett att de låga, ofta utbombade, priserna på vissa aktier fortsatt ett tag till så att man kunde göra goa affärer. Får jag rätt i mina tankar så kommer vi snart ner på lägre nivåer igen. Jag tror inte att vi är på väg upp utan detta kommer att fortsätta ett bra tag till. Osäkerhet är någonting som marknaden hatar och vi människor tänker lika (vi är ju marknaden och marknaden styrs av människor och dess känslor). 

Mina största funderingar just nu går mot index. Ja alltså, jag har nått en position när jag i väldigt många bolag i min portfölj är fullinvesterad. Jag kan och vill helt enkelt inte köpa mer i dessa bolag då skulle portföljen få en onormal fördelning och bolagsrisken skulle öka abnormt. Jag hade tankar ett tag på att överköpa i flera av dem som varit billiga nu och sedan sälja av ner till de nivåer det egentligen ska vara men jag avstår den manövern. Jag tänker att jag hellre fyller på i de bolag som ännu inte nått upp till rätt position och dessutom så är det nog klokt att sikta på index.

Jag vet med mig att jag inte har orken eller lusten att följa börsen så noga och så mycket som skulle behövas om jag skulle börja spekulera och "swingtrejda" vissa bolag. Så jag väljer istället att köpa XACT ETF.en och fortsätter att köpa mina tre vanliga fonder, Länsf. global index, Spiltan investmenbolag och AMF småbolag för en del av utdelningarna. För mig så känns det bekvämt och så tryggt det nu kan bli på ett stormigt hav i en liten kanot med en flytväst som såg sitt utgångsdatum när Ragnar Skanåker tog OS-medalj.

I verkligheten så kan man ju egentligen aldrig få för många aktier. Det är ju trevligare att ha 2000st än 200st i ett bolag. Jag har en god vän som när jag jämför dennes innehav med mina egna har en extremt smal riskspridning. Och den personens mål är att aldrig ha mindre än 5000 aktier i något bolag. I flera bolag har hen 10 000st och då snackar vi inte 5öres aktier på NGM utan det är stora kanoner som idag kostar många hundralappar stycket. Visserligen är flera av dem inköpta betydligt billigare än dagens priser men hen får en helvetes utdelning. Jag tror portföljen totalt innehåller max 6-7 bolag. Själv skulle jag inte våga ha det på det viset. Jag är för medveten och för feg.

Så, 2023 kan bli ett år när jag drar mig mer mot indexfonder och ETF:er. Som jag förklarat så är jag full i många innehav och priset måste vara det rätta om jag ska köpa in mig i de bolagen jag har mindre poster i och inte nått upp till rätt nivå. Naturligtvis så hade jag tankar på att försöka bygga upp lite kassa vid sidan om att ha när det kommer läge men jag har insett att jag är pissdålig på detta. Så fort det kommer upp i 5-10 000 så tycker jag det är oerhört irriterande att ha overksamma pengar i utvisningsbåset och samtidigt finns det alltid något bolag vars pris är attraktivt och då vet ni ju vad som händer. Japp exakt, jag köper och så är kassan för aktieköp noll igen. Jag har lärt mig att jag bara är sådan. Intressant att jag samtidigt som jag är långsiktig också är otålig när det gäller just den tårtbiten.

Summa summarum, Jag fortsätter att investera i enskilda aktier tills rätt nivå är nådd i samtliga innehav. Samtidigt investerar jag i fonder och ETF:er. Det är bara utdelningar som återinvesteras inget övrigt kapital.  

Mvh // PP

Klok, klokare....

Att ha självinsikt är en god egenskap. Men hur mycket självinsikt har man egentligen? Hur svarar man på en sådan fråga? Så länge man inte ljuger för sig själv så kommer man nog att hitta en hel del saker som man inte är så vidare bra på om man letar efter negativa egenskaper. Jag borde höra av mig oftare till syskon, föräldrar eller kompisar. Jag borde skärpa mig o tänka på vad jag stoppar i mig. Jag kanske borde motionera mer? Ganska enkla vardagsämnen som de flesta av oss någon gång tänker på. Redan här har man ju faktiskt rannsakat sig själv och är medveten om sina brister. (en helt annan sak om du också gör någonting åt dem) Fast ibland så kan vi göra saker ganska länge ibland många decennier innan något eller någon påtalar detta och man får upp ögonen för sitt egna beteende.

Jag har ett bra exempel som jag själv anser var en käftsmäll och ögonöppnare. Jag jobbade i unga år utomlands. Vi levde tätt inpå varandra och efter ett tag blev det lite spänningar pga olika orsaker. Själv var jag aldrig inblandad i detta (eftersom mitt uppträdande var så jäkla perfekt) Nå väl, Chefen tyckte att det behövdes rensas luft men inte bara det han ville förebygga framtida konflikter. Väldigt bra och insiktsfull chef. Så varje fredag efter brunch så satte vi oss ner och så gick vi laget runt och tog upp små som stora saker som gnagde. Ett sådant "event" kräver naturligtvis att alla är ärliga och verkligen tar upp sådant man retar sig på. 

Som den ängel jag är så förväntade jag mig inte att någon skulle gnälla på mig. Jag var en bra kollega och kamrat man kunde lita på i alla väder. Vi hade redan haft två fredagssittningar och jag och mitt ego hade lite åsikter om andra men andra hade inga om mig. Vid vår tredje sittning så var det lika dant utom precis i slutet då en kollega påpekade att jag visst hade en brist.  -Va! Hade jag hört fel eller? Mina öron spetsades när han beskrev mitt beteende. Du vill att folk ska vänta på dig om du är sen men själv väntar du aldrig! För mig som var så jäkla perfekt var det som att få en riktig magsugare. Först reagerade jag med...ja men...bortförklaring. Sedan insåg jag att ja, det var precis sådan jag var. Jag tröttnar fort på att vänta på folk som slarvar bort saker och ska leta upp dem i sista sekund så man kommer försent till möte eller samling eller vad det nu var vi skulle på när jag själ redan var klar och hade ordning på mina pinaler. Slöseri med min tid!

Jo men de få gånger, och det är med sanning överensstämmande, folk fick vänta på mig så var det ju samma sak, slöseri med deras tid. Detta var i alla fall ett uppvaknande som jag tog tillvara på. Jag ändrade mig helt och väntade alltid in mina kamrater. Lesson learned! Men det fina var i alla fall att jag lärde mig någonting om mig själv. Jag trodde att jag var på ett sätt men spegelbilden var inte helt perfekt. Andra uppfattar mig inte som jag själv gör.

Nästa stora självrannsakan var 10 år senare efter min skilsmässa. (nu 30 år sedan). Jag fick klart för mig att vår kommunikation var usel och det brast inte så lite både här och där. Jag hade nog invaggat mig själv i någon falsk säkerhet om att saker och ting var bra i vårt förhållande. Uppvaknandet var brutalt! Långt senare när jag kunde se klart på saker och ting så tog jag detta med mig in när jag träffade en ny kvinna. Jag var lyhörd och hjälpsam, uppmuntrande och positiv. Inte bara för stunden utan så har det fortsatt, jag drog lärdom av mina misslyckanden och tänkte då fasen inte göra dem igen. 20år senare är vi fortfarande ihop och det har gått bra för oss.

Börsen och investeringar.

I min strävan efter att lära känna mig själv så inser jag en sak. Jag är fullständigt urusel på att tänka "second/third level thinking". Alltså att försöka tänka ett steg längre. Vad kan hända i företaget, vad kan hända med konkurenterna, vilka scenario kan utspelas, hur ser det ut om 2-5år osv? Tänk den perfekta femvallars biljardstöten. Nej det är ingen överdrift att jag är en medelmåtta på investeringar. Mina fördelar är att jag efter hand har utvecklat mitt tålamod. Jag har skaffat mig en träröv. Agerar aldrig i panik. Har en självgående portfölj i så motto att jag inte behöver investera pengar från lön enbart återinvestera utdelningar och detta i sig har skapat ett lugn hos mig (fast i ärlighetens namn, mycket tråkigare än innan då jag inte kan köpa lika mycket) Den stora faktorn TID kan jag inte uttala mig om. Jag hoppas och tror att jag får 15-20 bra år till men jag vet inte. "väntetiden" kan jag egentligen inte påverka. Jag vet ju ingenting om framtiden heller. Jag är alltid fullinvesterad. Jag säljer sällan aktier, dessa saker kan jag göra något åt men jag vet ju inte hur länge jag lever. Jag motionerar för att åtminstone göra det jag kan för att undvika fetmarelaterade sjukdomar. och hålla mig någorlunda i trim.

Med åren har jag blivit lite klokare (tror jag) och mindre orolig men min självinsikt säger mig att jag gör det mesta rätt i investeringsväg. Jag följer de goda råden från de som trampat upp stigen full av minor så jag slipper trampa på dem, Munger, Börjesson, Buffett osv. Men i slutändan är jag ändå bara en ärthjärna som har haft tur. Tur att sent i livet få insikt om börsens förträfflighet, tur som fått vara hyggligt frisk och tur att ha ett jobb och levnadsvillkor som gör att jag kan spara och investera och tur är väl det annars hade ju inte bloggen Procentpanik funnits. Fast med lite självinsikt så kan man ju alltid ifrågasätta om tur och bloggexistens ska finnas i samma mening. Om det är tur eller otur det får läsarna själva bestämma.

Otursnummer?

Mvh // PP

Lazy Maddafackers

Veckan spaning:

På min kvälls-kvistiga motionsrunda noterade jag ett antal barn som sprang runt och gjorde "bus eller godis" i olika bostadsområden. Eller sprang o sprang, de åkte runt bland villorna medelst elsparkcykel! Inte nog med att snorungarna tigger ihop godiset gratis, de ska heller inte bränna kalorierna på rundan de tar! Nej jag är ingen bitter man som tyckte att det var bättre på "min tid" Halloween var inte ens uppfunnet i Sverige då. Vi fick istället på liknande vis klä ut oss till påskakärringar som gjorde samma tiggerivals som dagens ungdomar men vi gjorde det åtminstone till fots. 

Som väldigt ung kunde man  tjäna egna pengar om man var lite aktiv. Vi plockade vilda blommor som vi band små buketter av och sprang runt i hyreshusen och sålde. Därefter direkt ner till Tobak och köpte godis. Jag lärde mig baka rulltårtor och sprang runt i villakvarteret och sålde. Fick stamkunder som älskade dem! Jo jag var en djäkel på rulltårta, de blev hur biffiga som helst om man överdoserade med bakpulver och elvispade äggen till en fluffig massa. Mindre imponerad var min mor som ständigt suckade över ett uppställt kök och hade back på varor i skafferiet när hon själv skulle baka.

Sweden Rock firar 30år jubileum nästa år och jag har köpt mig en 3 dagarsbiljett. Jag kan tyvärr inte skryta med att ha varit där varje år men ett stort antal gånger har det blivit. Jag ser fram emot nästa sommar och hoppas på hyggligt väder. Iron Maiden som ett stort dragplåster fast de såg jag på Ullevi för 10 år sedan och lite kul att se dem igen. Jag har till mina föräldrars förtret hårdrock och metal i blodet. Det började när jag var i 13-14 års åldern med att jag blev förtjust i Thin Lizzy och jag hade 14 LP-skivor av dem. Jag köpte en skiva i London och en i Paris, lite kul med annorlunda prislappar på omslagen. Ja och på den vägen blev det och de ränderna går aldrig ur. Våndas för när jag sitter på hemmet när grannen ska spela andliga skivor på sin CD och jag drar på med Judas Priest eller Insania Stockholm. Stor risk att jag blir illa ansedd eller vräkt i värsta fall, men det kan det vara värt. Jag har ändå kapital nog att be dem fara åt helvete!

Jo lite bitter är jag nog trots allt. Jag tog mig en cykeltur på några timmar och närmare fem mil. Jag är i kanonform och dagen innan hade jag fincyklat ett par mil mest för skojs skull. När jag på denna rundan passerar 4 mil så börjar mitt ena knä att balla ur. Inget mekaniskt utan mer åt led/senor hållet. Jag höll knappt på att ta mig hem. Jag fick vissa partier helt enkelt gå. Det var inga problem men att trampa gick inte. Ja man får väl acceptera att överansträngningar kommer lättar när man blir äldre. Lite vila från cykling några daga sedan ska det nog vara bra.

Senaste noteringen är från jobbet. Oroväckande många, ursäkta uttrycket, skiter i att tvätta händerna efter toalettbesök. Jag ser det flera gånger i veckan. Just på dessa toaletter finns det nämligen inga handfat inne på toaletten, de står utanför Därför kan man notera detta beteende när man kommer och går till toaletten. Jag tycker själv det är ett vidrigt uppförande. Spelar ingen roll om du gjort ettan eller tvåan. Du tar ju i dörrhandtag och petar på spolknapp, tror du inte att det finns bakterier där? Jag noterar också att detta inte är könsrelaterat. Det är lika ofta kvinnor som män som beter sig så här. Det borde fan sitta i ryggmärgen hos en människa att tvätta händerna efter ett toalettbesök! PUNKT. 

Lite go musik så här när veckan börjar närma sig slutet:

https://www.youtube.com/watch?v=jPADpro9YfY&list=PLM1NrO7Iex2Z-1Y8SQctV7oThE9UDZ9Fl&index=2

 Mvh // PP

Bra början

Den förste november, en månad kan knappast börja bättre än med en utdelning. Alltså, dag ett i ett ruskvädersnovember som börjar med solsken i forma av utdelning. Så skulle alla månade året runt vara. Det är Telia som delar ut en skvätt. En bit över 3600kr för min del som jag återinvesterar. Telia kan man säga mycket om och jag tror nog att allt redan är sagt. Jag tänker mest på deras frånvaro av utveckling, det känns inte som att det händer speciellt mycket där. Återköpsprogrammet verkar ju inte heller ge någon positiv effekt på aktiepriset eller utdelningarna. Det skulle rimligen hända någonting när man återköper aktier för många miljarder men......nej. Tvärt om så har aktiepriset nu i kristider och allmän nedgång ramlat ner på låga nivåer jag aldrig sett innan. Telia är en bjässe men den bjässen har fått cementfötter! Två olika gånger de senaste två åren har jag funderat på att avyttra men inte kommit till skott. Jag har någonstans ändå gått och hoppats att deras mastinnehav skulle värderas upp ungefär som man värderade upp skog för Holmen och SCA men nej, så blev det inte. För ett tag sedan så sålde man till och med ett antal master till utländska intressenter för runt 8 miljarder tror jag det var. Det vet jag inte vad jag ska tycka om. Bra eller anus? Det är sällan Telias rapporter överraskar. De tuffar liksom på men det är totalt osexigt och som sagt överraskar sällan. Stabila i så motto att de har hyggliga kassaflöden men innovationen verkar vara noll. Finns Telia kvar om 10-20år? Ja troligtvis, Det ska nog mycket till för att de ska kånka men någon kurs eller utdelningsraket lär de aldrig bli. Skulle Telia mot förmodan någon gång passera 40kr ska jag ta mig en alvarlig funderare på att sälja dem men det lär nog dröja innan, om någonsin, de når de höjderna igen.

Jag köper lustigt nog Tele2 för utdelningen från Telia. Jag tycker T2 visar på en bättre framåtanda och både rapporter och estimat ser helt ok ut år efter år. T2 köpte jag första gången hösten 2016 och sedan dess fyllt på med ojämna mellanrum. Däremot har jag aldrig sålt en enda aktie så mitt innehav blir därmed denna sista skvätt fullproppat! Nu måste andra innehav i portföljen komma ifatt innan det blir fråga om fler påfyllningar i T2.

Mvh // PP

Uppgång i skymningen

För några helger sedan så tog jag o frugan en tur upp till torpet i skymningen. På den stora skogstomten så har jag i ena hörnan, där det är lite granskog, gjort en grillplats. Förra vintern så påbörjade jag ett vindskydd av granstockar vi fällt. Det är inte riktigt klart ännu eftersom det för mig är en vintersyssla när allt annat på torpet ligger i träda. Men det en skön avkoppling och faktum är att kroppsarbete gör att jag mår bra. Där ute i skogen störs man inte av några bakgrundsljud. Nu satt vi där i vindskyddet och mörkret föll runt om oss. Jag har rejält med ved och brasan sprakade på fint. En uggla hoade långt bort och våra grillkorvar var uppträdda på spett. Månen gick upp rakt framför oss i öster och det var nästan vindstilla. Jag berättade för frugan att min far lärde mig locka på kattugglor när jag var liten och att jag lärt min son samma sak. Det var rätt kul för sonen trodde jag skojade när jag berättade detta. Inte kan man väl locka till sig en uggla! Jag och sonen var ute o vandrade och hade slagit nattläger. Jag hörde en uggla hoa långt bort och frågade om vi skulle locka på den? Grabben trodde inte det skulle fungera men vi hade tur och den kom till sist och landade bara ett tiotal meter i från oss på en grangren och vi fick oss en ordentlig titt på den innan den tröttnade och flög vidare. Ugglan denna grillkväll kom dock inte närmare, de har inte sin parningstid ännu och är uppenbarligen lite svårflirtade.

Oktober månad är snart slut. Det känns lite konstigt att jag inte direktavsätter de där 7000kr nu när lönen kommer in på Avanzakontot. Det känns också konstigt att inte pilla över lite till om det varit en bra månad och det blev en tusing eller tre över från förra lönen. Nu är det enbart utdelningarna varje månad som får investeras.

Så vad investerade jag i? Ja till att börja med så var det ju oktober fin utdelningsmånad för mig. Totalt så fick jag in 12 443kr och det är jag väldigt nöjd med. Jag köpte följande:

45st Cibus

20st XACT

30st Tele 2

Dessa tre inköp slutade på strax under 12 000kr. Alla tre köptes in betydlig billigare än man är van vid de sista två åren så jag känner mig rätt nöjd ändå. Alla drabbas av den pågående nedgången men jag ser längre fram i tiden när vi förhoppningsvis återgår till en mer normal vardag, hur nu den ska te sig? 

November som är i antågande blir inte lika bra utdelningsmånad som oktober men helt ok, över snittet i vart fall och för mig så innebär det strax över 6000kr. Planerna för vad som ska inhandlas ligger fast fram till årsskiftet. Sedan får jag ta ny ställning. Vad är köpvärt i aktieväg? Ska jag balansera upp utdelningar i  ETF.erna eller globalfonder? Nja vi får se hur världsläget ser ut och så ska jag försöka göra en helårsprognos för 2023.

                                                 På torpet, grillkväll i månljus.

Mvh // PP

Rapportfloden

Q3 Rapporterna sköljer över oss och man får gotta ner sig så fort det finns tid. Jag tycker ändå att av de bolagen jag äger Castellum, Tele2 och Volvo Lastvagnar som rapporterade idag så ser det stabilt ut. Helt ärligt så hade jag inte heller förväntat mig några gigantiska övervinster. Jag köpte dessa aktier för stabilitetens skull inte för att jag förväntade mig några kursrusningar. Jag vill äga bra stabila bolag över lång tid. Att resultatet blir vad snittestimaten förutsäger, några kronor hit eller dit spelar mindre roll. Kommer det in under så brukar aktien backa lite eller vice versa. Det viktiga är att man inte ser en nedgång år från år, då gäller det att tänka om! Så att två av mina största innehav Tele2 och Castellum rapporterat enligt plan gör mig glad och är ett kvitt på att företaget mår bra och att affärsidén fungerar. Lite raljant kan man säga att jag vänder mig på sofflocket och somnar om till omvärldens brus....

Men som utdelningsinvesterare så är det ju utdelningarna man vill åt. Om bolagen går bra så brukar det också resultera i utdelningar. Det är inte säkert att utdelningarna alla år höjs men man vill ju i vart fall inte se sänkningar. Om ett bolag någon gång sänker sin utdelning så måste de ha ett synnerligen bra skäl till det annars är det stor risk att det får lämna portföljen. 2/3 av oktober månad har passerat och det har varit fina utdelningar hittils. Nu är det bara Cibus kvar som ska hjälpa till i slutet av månaden och är jag inte helt ute o cyklar så blir det den 31:a oktober. 

Just Cibus har olikt många andra expanderat under det sista halvåret. Man har köpt fastigheter i både Danmark, Norge och Finland. Det är djärvt kan man tycka när flera andra fastighetbolag haft det rejält motigt. Ja de spänner verkligen bågen och vi får väl hoppas att Sverker Källgården vet vad han gör? Som i all annan investering, Time will tell......

Mvh // PP

Allt är solklart! Eller inte...

Nej det blir inget inlägg om investeringar i Solartech eller andra valfria solcellsföretag. Det här inlägget kommer att filosofera kring hur jag tänker om min kommande långledighet. Ja långledig livet ut alltså. Alla har vi våra mål och mitt senkomna var att sluta tidigare från jobbet. Den allra första influensen fick jag för över 40år sedan av min egen far. Han luftade tankar många gånger om att han ville sluta jobba redan som 55åring. Han tänkte dra in lite kosing vid sidan om på sitt slöjdande. Tyvärr så var han samtidigt en drömmare och skapade aldrig några förutsättningar, dvs ekonomiska muskler, för att förverkliga sin dröm och alltså blev det ingen 55 års exit. Han hade tur ändå och vid 60 så fick han ett erbjudande från företaget där han varit anställd i 40år, om att gå hem med avtal. Han högg som en Gädda på det erbjudandet! 

Själv så började det för mer än tio år sedan då en kompis flera gånger och för döva öron (mina) predikade att man nog borde ha en slant undanstoppad till pensionen eftersom vi inte skulle få någon vidare bra sådan. Jag funderade inte vidare på det förrän en annan person på jobbet satt o skröt om hur han o frun åkte på semester flera gånger om året och det var sannerligen inga sniksemestrar på mallis utan det var fyrstjärnigt i Dubai. Jag blev mest förbannad och frågade hur de kunde ha råd med sådant på en vanlig arbetarlön? Svaret kom lika snabbt som självklart. -Ja det är aktierna som betalar det, annars hade vi inte haft råd. Jag var ju inte sen att hänga på och i det ögonblicket så klockade min andra kompis ord in att man nog borde ha lite sparat. Jag fick en snabb inblick i dagens lätta handel på Nordnet och Avanza. 

Jag susade ner till biblan och lånade böcker om investeringar och två veckor senare gjorde jag mina första köp i fonder. Jag hittade till bloggvärden och senare samma år började jag själv för att ha det som ett uppföljningsverktyg och moraliskt stöd, jag hade ju historiskt sett varit rent usel på att spara, milt sagt en katastrof, precis som min far..

Nåväl om en inte allt för avlägsen framtid är det dags att kliva av och jag tycker fortfarande att det är kul att spara och att blogga. Men nu har jag mer fokus på att ha alla saker på plats innan jag tar klivet ut i "oändligheten". Tyvärr så är det flera faktorer man inte kan styra över och jag förstår folk som drabbas av one more year syndrome. Man vill ju vara säker på att klara sig men det behöver i mitt fall inte vara något överflöd. Jag började min resa för sent och hade för kort tid på för att få till en "krösus-portfölj" så jag får helt enkelt rätta mun efter massäck. Jag tänker mig inte en exit i sus o dus utan jag är mer jordnära. Jag vill naturligtvis kunna unna mig lyx när jag känner för det och jag tänker då tusan inte leva på barkbröd.

Alltså, det svåra är ju att veta och räkna ut vad jag kommer att kosta i månaden? Hur ser mina utgifter ut om två, fem eller tio år? Och hur mycket kapital behöver jag då för att klara mig? Jag tänker att jag vill nog försöka ha ungefär samma levnadsstandard som idag. Jag har försökt att göra en uppställning eller överslagsräkning om du så vill. När jag nedan skriver min andel inom parentes så betalar sambon sin andel. Vi är alltså två som delar på dessa räkningar.

Jag börjar med att titta på vilka fasta månadsutgifter har jag idag.  (~ ungerfär)

Torpet: lån, elnät, elförbrukning, försäkring  ~ 2400kr

Huset: drift + lån+ tv/intenet  ~ 2800kr  (min andel)

Bilen: gas/bensin, service och försäkring ~ 1600kr (min andel)

Mat: Willys, Lidl, luncher på jobbet ~2400kr

Övrigt: varierar kraftigt. Jag har ex inget specifikt klädkonto utan köper när jag behöver. Svårt att beräkna man sliter ju inte kläder på samma vis som när man var yngre. Men jag tippar på att jag lägger 3000kr/år och får då en månadskostnad på 250kr.

Snus: Jag har noll incitament för att sluta, inte ens det ekonomiska. ~550kr 

Hobby: Här har jag inga fasta kostnader utan det blir det jag jag känner för. Detta året har jag köpt en cykel och två andra leksaker för totalt 9000kr. Utslaget per månad 750kr.

Resor och äventyr. Hittils i år har jag lagt ca: 15 000kr och utslaget ~1250kr/mån

Hälsa: Jag råkade bli sjuk och sådant kan man aldrig bestämma över. Totalt fick jag lägga 1920kr på medicin, läkarbesök, sjukhusvistelse + resor ~160/mån (jag vet inte om det är rättvist att räkna denna post, man blir ju förhoppningsvis inte inlagd på sjukhus varje år)

Telefon: För tillfället har jag jobbmob och har ingen månadsavgift. Jag räknar med att ha ett billigt abonneman den dagen jag måste betala den själv. 150kr/mån känns som rimligt om ett par år.

Om jag nu slår ihop detta (tel ej inräknad) så hamnar jag på en månadskostnad om 12 160kr jag avrundar till 12 000kr eftersom jag inte ligger på sjukhus varje år.

Under sommaren avslutade jag både Netflix och Spotify så där sparade jag några kronor varje månad. Denna summa äts ändå upp av ökade elpriser och jag märker att jag klarar mig utmärkt ändå och det kanske är Netflix jag saknar ibland men å andra sidan så kan jag koppla på det om abstinensen skulle bli för stor.

Så, utgångsläget är alltså att jag i dagsläget kostar ca: 12 000kr i månaden. Tittar man på en verklig månadskostnad så är vissa månader nere på runt 9000kr medan andra ligger på 15 000kr. Vad kommer att förändras den dagen jag slutar jobba? Ja det första är ju att inkomsten varje månad sjunker drastiskt. Jag har ingen tanke på att ha något  jobb vid sidan om eller försöka hitta någon extrainkomst. Jag vill vara helt fri. Så jag måste klara mig på det som jag har investerat + min tjänstepension de fyra första åren. därefter så kickar allmänpensionen in men det blir bara högre inkomst ett par år sedan sjunker det tillbaka till samma nivå som innan. Med buffert och fonder att sälja av vid behov så räknar jag med att klara livhanken även om jag skulle råka på de oförutsedda utgifterna som alltid kommer. 

Vad är det jag inte tänker på? Just det, livet kan förändras i ett enda ögonblick! Jag måste ha en plan B. Vem vet om frugan helt plötsligt tycker att vi ska gå skilda vägar eller hon dör? Inga roliga tankar men de måste tänkas. Jag hamnar ju i ett helt annat läge och mina marginaler krymper. Jag måste helt enkelt ta med i beräkningen att det värsta kan hända. Det måste helt enkelt finnas lite marginal i uträkningarna. Jag kan ju inte heller vara helt säker på att portföljen ger det jag tänkt, inställda utdelningar är inget ovanligt. Åter igen, lite buffert och marginal är ett måste. Den stora frågan att brottas med är bara: hur mycket marginal är nog?

Jag har ett ess i rockärmen men jag hoppas att jag aldrig behöver använda det. Det är mitt kära torp som jag tänker på. Skulle jag i närtid (5-10år) tvingas sälja det så skulle en stor del av mig gråta. Visst jag skulle få ner min månadskostnad och säkert göra en liten vinst också men det är en klen tröst. Jag hoppas att jag aldrig hamnar i den situationen.

Om vi övergår till mer praktiska saker som jag funderar på så är det ju vad jag ska göra av all min fria tid. Jag tror ärligt inte på det som många säger. -Åh, när jag blir pensionär ska jag ut o resa och se världen. Eller att de ska göra 90 mila vandringar på Santiago de compostela.(Jo det finns undantag) Jag tror mer på att saker som man gillar och gör idag (möjligen att man tar upp någon gammal hobby igen) kommer man att fortsätta med. Nej nej, jag är ingen inbunden kuf som aldrig gör nya saker eller testar nytt. Redan idag är jag en reslysten äventyrare (i mina ögon) och det kommer jag att fortsätta med så länge benen bär. Jag har många resmål, både stora och små som väntar runt hörnet. Jag har flera äventyr jag vill göra. Jag har gjort, tågluff, mc genom europa, osv. Senaste åren har jag vandrat tvärs över Sverige, padlat både kajak och kanadensare, cyklat och i somras testade jag luftballong. Näst på tur står att testa segelflyg. det blev inget av denna sommaren av olika anledningar. Den där pojkaktiga nyfikenheten finns fortfarande kvar. Jag gör saker som jag gillar och tilltalar mig och det tänker jag fortsätta med. Jag är väl en sådan person helt enkelt. Jag ska återkomma till göromålen som fri i ett eget inlägg. Men om vi avslutar utsvävningen och återgår till de praktiska sakerna jag skulle vilja ha på plats innan jag blir fri.

Högst på listan står en båt med trailer, jag vill inte ha den utgiften ett nyinköp kostar. Detta vill jag ha på plats innan eftersom det kan kosta mig allt mellan 35-75 000.

Båten på bilden kostar betydligt mer än 75 000 men man kan ju alltid få drömma... 

Jag tänker att bilen bör vara hyggligt ny så jag slipper oroa mig för mycket, framförallt måste den gå att lita på så långt man nu kan lite på en bil......  Fast jag är rätt nöjd med den jag har nu. Men ett bilbyta kan bli kostsamt.

Det är väl egentligen inte så mycket mer jag behöver, jag har det mesta för de aktiviteter jag tänker mig. Säkert finns det många saker jag inte tänkt på eller förutsett men jag kan idag inte se att det skulle vara några gigantiska utgifter som helt plötsligt landar i knät?

Tankar och inputs på detta?

Mvh // PP

Mödan värt?

Är det verkligen värt att snika o snåla under lång tid?  Vi pratar om långt mer än tio år men för de flesta mellan femton till tjugo år innan man når målet. Det är inte bara det där med att lägga undan pengar, uppskjuten konsumtion, som det populärt kallas, utan du tar ju inte bara en risk utan flera. Är det verkligen värt det? Tänk om du dör, vilket onödigt jobb som lags ner till ingen nytta.

Jo men man kanske får leva och vara frisk till 85-90 och då är det ju faktiskt värt det eller hur. Jag tror att många brottas med filosofiska frågor. ALLT KAN HÄNDA och vi kan inte förutse vad eller när. Man kan inte leva sitt liv med filosofin att allt kommer att gå åt helvete ändå och att det inte finns någon mening med någonting. 

Att man mår bra är nog en utgångspunkt att börja i. Jag tänker både fysiskt och psykiskt. Är man överviktig så är det en stor bidragande orsak till att sjukdomar och död  kan komma tidigare. Men det finns ingen som tvingar dig att motionera och äta bättre kost. Detta måste du ta tag i själv! Det finns inga quick fix eller bantningspiller som gör underverk. Men lite enkel vardagsmotion däremot. Jag har en kompis som aldrig för sitt liv skulle betala för ett gymkort. Att träna utomhus är gratis är hans devis. Fullt förståeligt och jag anammar detta själv. Lite gå-rundor i snabbare takt och cykling, där hittade jag det som passar mig. Det finns naturligtvis ingen garanti för att jag får hålla mig frisk men jag har i vart fall gjort min bit och det jag kan påverka. Att må dåligt psykiskt är nog någonting man behöver professionell hjälp med. Jag har noll erfarenhet och kan inte uttala mig men det måste vara eländigt att lida av och jag hade i vart fall försökt att få hjälp.

Livet ändrar sig i faser som jag ser det. Jag tänker och tycker inte lika som jag gjorde för säg tio eller tjugo år sedan. Det händer saker som får mig att ändra uppfattning (och tur är väl det). Jag kanske läser en faktabok om något intressant där forskning kommit fram till nya bevis och jag får ändra ståndpunkt. Man hinner ändra sig många gånger under ett liv vill jag lova. Politiskt, religiöst, ekonomiskt osv. Medvetenheten ökar och för inte så läng sedan så insåg jag att det där talesättet att: ju mer jag vet, desto mer inser jag att jag inte vet. Från världsmästare (ja nästan i alla fall) till gröngöling. Den insikten svider men likafullt är den sann.

Så vad handlar det här inlägget om egentligen? Är det mödan värt heter ju inlägget och syftar på om det är värt att lägga ner energin, tiden och pengarna på att få det bättre ekonomiskt. Mitt entydiga svar är JA! Det är värt det. Jag har nog aldrig haft det så bra i mitt liv som jag har det nu. Den tryggheten jag själv har skapat genom sparande är värt uppoffringen. Ta bara den pågående krisen som vi alla drabbats av. Den kan pågå bäst den vill men den påverkar inte mitt liv i någon större omfattning. Ja jag vet att det kan låta raljant men faktum kvarstår. Visst bränslepriserna och elpriset kan få den mest härdade att haja till. Men oavsett om elpriset blir 10kr/KWh och bränslet kostar 30kr/L så kommer jag att överleva. Jag kommer att klara mig ekonomiskt och allt är tack vare att jag började spara och investera. Jag säger inte att det inte är tufft och att många människor har ett elände men jag beskriver ju min egen situation. Och som ekonomisk så drar vi ner på en del även om vi inte skulle behöva det men man behöver ju inte kasta pengar i sjön. Hade jag inte haft den ekonomiska buffert och kapital investerat så hade jag nog tänkt och tyckt annorlunda, ja detta inlägg hade inte ens varit i min tankevärld då. Så det är alltså stora fördelar med att vara snål under en tid av sitt liv.

Mvh // PP