FSTP

Hör talas om FSTP? Naturligtvis har du inte det eftersom jag precis har hittat på uttrycket. Det har ju senaste dygnet diskuterats lite varstans om Ekonomibyråns sändning och det aktuella ämnet FIRE. Som alla vet vid det här laget så har det blivit ett begrepp som vi anammat även i Sverige. Finansiellt oberoende tidig pensionering är väl den vanligaste översättningen. Det är alltid intressant att följa debatter man själv har någon form av anknytning till. I detta fallet vill amatörpsykologen i mig konsatera att alla som påbörjat sin resa mot FIRE och sett att det fungerar ställer sig i den ena ringhörnan. Ekonomer, journalister, bank och försäkringsgubbar samt politiker och psykologer (ja utom amatörpsykologen Procentpanik då) ställer sig i den andra ringhörnan. Gonggongen slår, Box! och så är fajten igång.

Nu blev inte detta program någon enögd oden-vinkling utan man lyckades faktiskt med konststycket, även om det bara snuddade vid, att svagt belysa även andra aspekter. Och det är just ämnet andra aspekter jag vill komma in på med dagens inlägg och det är även därför jag hittade på FSTP. Det låter ju inte så kaxigt och ligger definitivt inte lika nice i munnen som FIRE men det är ändå bara ord. Innebörden är desto viktigare. 

FSTP = Finansiellt stark tidigare pension. Precis som man kort nämnde i programmet så fungerar själva konceptet FIRE även om man börjar att spara sent i livet. Fast det blir lite motsägelsefullt inser jag nu. Man kanske inte lyckas uppnå finansiellt oberoende på bara 10-12år och inte blir det tidig pensionering jämfört med de som slutar redan vid 40. Så, med konceptet menar jag själva ideen om att spar/investera och i slutändan kunna gå ner i arbetstid eller sluta något eller några år tidigare. Ni som börja(r)de vid 45-55 års ålder eller ännu senare kan faktiskt med lite vettig struktur spara pengar. Även om man väljer att inte investera dem så kommer dessa människor förhoppningsvis att få ihop en bra slant som man kan välja att göra vad man vill med. Jag började ju själv otroligt sent i livet kan jag tycka, över 50 innan polletten trillade ner. Men det finns exempel på ännu äldre. Och tro mig det går att lyckas hyggligt. Mitt mål var att kunna gå några år tidigare än av staten utstakad pensionering vid 65. 

Min fritid har alltid varit helig för mig. Min arbetsgivare vet om detta och det är långt, väldigt långt mellan de gångerna jag ens får förfrågan om att jobba över. Det var nog två år sedan sist och innan det 5år. Fri tid är bättre än fritid, därför satsade jag järnet på att kunna slå mig fri några år tidigare än planerat. Att bestämma över min egen tid var/är målet. Om det blir vid 60 eller 61 kan jag i nuläget inte sia om och det spelar egentligen inte så stor roll. Jag vet ju att jag kommer att lyckas gå tidigare än utstakat och allt är min egen förtjänst. Det var jag som tog beslutet, det var jag som genomförde alla nödvändiga åtgärder och det är jag som har exekverat lagd plan. Visst har jag många att tacka för stöd och uppmuntran under resans gång och det är jag otroligt tacksam för! Men i slutändan är det ändå mitt eller snarare mina beslut som tagit mig där jag är idag. Ingen annan hade gjort det åt mig.

Tänk vad många jag hör runt omkring mig som säger att de skulle vilja sluta tidigare från sina jobb. Det är lite synd att vårt pensionssystem inte ger utrymme för utslitna människor som skulle vilja gå redan vid 59. Att inte ens valmöjligheten (konsekvensen hade varit lite mindre pension men det hade man kanske kunnat stå ut med) finns är skandal! Mest synd tycker jag om dagens ungdomar och kommande generationer som ev tvingas jobba till 69-70! Nej bättre då att spara och kunna bestämma över sitt eget liv.

Mvh /PP