Bloggen firar ett år!

Pukor och trumpeter, fullt med folk, konfetti yr i luften och det är feststämning!
Vad händer, är det någon som fyller år? Jo, ja så är det, bloggen fyller ett år , men kanske inte riktigt med så bombastiskt firande som det verkar. Det kunde varit så men jag föredrar den mer stillsamma modellen så här några dagar efter midsommar.

Jag kan konstatera att mitt första blogginlägg var den 30:e juni 2016 och att det har hänt massor av bra saker sedan dess. Jag har verkligen lärt mig otroligt mycket och har under denna korta tid utvecklats något enormt inom ekonomi, ekonomiskt tänkande, bösrelaterade produkter och hur det hela hänger ihop. En ökad förståelse för hur jag fungerar mentalt (börspsykologiskt) och flera andra  bra saker. Jag har sett att ett vettigt sparande ger en sjuk utveckling på kapital som jag jag knappt vågat drömma om. Nu utgår jag ju från min verklighet så bara så lite som 50 000kr var mycket pengar för mig. För andra är det kanske peanuts men jag måste ju utgå från mig själv, eller hur. Det tog 7-8 månader innan jag passerade den gränsen och sedan har det bara rullat på. En av de allra första sakerna jag gjorde var att rita upp ett litet fint excelark där jag skrev in flera olika saker. I stapelformat kritade jag ner min ålder från 2016 fram till 2030 (då jag fyller 65). Hur mycket jag tänkte mig spara i fonder, hur mycket i aktier och vad den totala summan av sparandet skulle bli. (rak räkning, ingen ränta eller ränta på ränta ej heller återinvesteringar på utdelning, jag hade ingen större koll på ev procentsatser så det blev enklast så) I alla fall kunde jag konstatera att med den sparkvoten skulle jag inte nå upp till 1 miljon på den korta tid jag hade fram till 65års dagen. Egentligen spelade det ingen roll. Att nå miljonen hade inget egensyfte och var heller aldrig målet.


Nå väl, detta var ett "worst case scenario" jag vill verkligen inte jobba så länge, jag hade siktet inställt på 60 och max 62år.
Jag låste mitt fondsparande till 4000kr/månad och att detta på ett år skulle bli 48 000kr. I runda slängar 50 000kr/år och då fattar ni själva att på tio år blir det 500 000kr. Det tog dock inte så lång tid efter att jag började med fonder som ett aktieköp blev gjort och så var jag fast i det träsket :-) Summerade 2016 med att jag hade investerat runt 100 000kr i dessa tillgångsslagen. Så på bara ett år låg jag redan långt framför min plan. Jag hade inte räknat med att jag skulle få bonus från företaget jag jobbar på, jag tänkte inte på skatteåterbäringen som visserligen var under 5000kr men ändå och i slutet av året fick jag en pytteliten löneförhöjning. Allt som jag fick in extra investerade jag.


2017 bestämde jag att öka min sparkvot från 4000 till 5000kr/månad. Detta är till viss del sant. Detta är ett belopp som jag INTE rubbar på. Det överförs automatiskt varje månad från banken till Avanza. Mycket bra sätt att "tvångsspara" på. Denna utgift är lika naturlig som övriga räkningar fast det egentligen är ett sparande. Utöver detta så blir det varje månad oftast några hundra eller tusenlappar över när månaden är slut. Då kan jag göra enstaka insättningar till mitt ISK-konto och på så vis ökar jag sparkvoten även om jag ärligt talat inte har en susning om vilken procentsatsen sparkvoten är på? Jag är heller inte intresserad av att veta den, jag har hittat ett system och en balans i mitt sparande som jag tycker om och trivs med. Jag vet att jag har tillräckligt med pengar varje månad om jag vill köpa eller spendera. Oftast köper jag inget för jag har egentligen inga prylar jag saknar i mitt liv just nu och jag tänker heller inte skapa ett behov. Inte att förglömma så sparar jag även vidare på min buffert i nischbank med 1000kr/månad.


Jag ligger alltså långt framför min egentliga sparplan vilket känns som en belönging för mitt gnetande. Kan jag fortsätta att hålla denna takten så blir detta hur bra som helst! Det som känns extra roligt var att jag faktiskt började från noll. Jag hade ingenting sparat, inte en krona. Jag har inget arv eller andra pengar som trillat över mig utan varenda spänn som finns sparad har jag själv jobbat mig till under resans gång. Jag har heller ingen fet månadslön utan en vanlig arbetarlön på runt 30 000 innan skatt. Det första året innehöll många blandade känslor. Lycka av att äntligen börjat och att faktiskt se att fonder och aktier steg i värde. Men vid otaliga tillfällen var jag modfälld och tyckte att allt gick så förbaskat långsamt! Otålighet lärde jag mig är min värst fiende. Lite så är det fortfarande men nu har jag ändå sett att det lönar sig och det gör att jag växer i min tro på detta.


Många nya bloggvänner har jag fått på resan som stöttar med bra inlägg och kommentarer. Tack för att ni läser och hjälper mig på min resa. Utan er hade det inte varit dubbelt så roligt.