Att tänka ungefär rätt..

Vem har sagt: -Ett bra företag behöver inte vara en bra investering?
Det skulle kunna vara Buffet men det är det inte utan hans läromästare Benjamin Graham. Vad menade gubben egentligen? Är inte ett bra företag en bra investering? Men är det inte det vi långsiktiga letar efter, stora stabila bra företag? Jo det stämmer så långt men vi bortser ofta från att det är bolagets värde och inte aktiens värde som vi alla bloggare kacklar om. Låt mig förklara. Just nu känns allting på börsen ganska dyrt, dvs priset på aktier i företag vi gillar är ovanligt högt. Ett exempel är Investor. Det finns inte många långsiktiga investerare som åtminstone någon gång inte ägt eller kommer att äga denna aktie. Stor stabil och med bra utdelningshistorik. MEN, just nu är den aktien precis som väldigt många andra uppe i ett pris som svider om man handlar den. Får man verkligen ett bra värde när man köper Investor? Jag tror inte att Benjamin Graham skulle ha köpt just nu. Han ville köpa företagsaktier som var värderade till 50-60kr när dess egentliga värde var 100kr. Jag är säker på att den gode Benjamin hade vilat på hanen och antingen satsat på något med mer värde i eller hade han nog sparat pengarna tills rätt tillfälle dök upp.


Grahams ord går ju stick i stäv med hur vi normalt uppmanas att investera nuförtiden, alltså månadsspara och köpa oavsett hur det ser ut på börsen. Vi tittar tillbaka på Investor eftersom man kan anse den som en allemansaktie och på dagens nivåer en bit över 400kr. För nästan exakt ett år seda precis efter midsommar så rasade börsen ungefär 8% då britterna röstade ja för en brexit. Då kunde man fynda och köpa Investor för 261kr om man prickade bottennoteringen. Dagens notering ligger på 418kr och då ska man ställa sig frågan om aktien verkligen är värd detta pris.
Det är 157kr skillnad per aktie!
Har värdet på Investor stigit så mycket? Det enkla svaret är nej. Men aktierna har däremot stigit i pris. Visst köper jag gärna fina Investor men inte till vilket pris som helst. Jag litar på att Benjamin Graham visste vad han gjorde och avvaktar således ett köp.

Det kommer förr eller senare en dag när Investor är nere på lite rimligare nivåer säg 300-350kr och då blir den intressant för mig igen.
Ett annat uttryck som jag nallade från Hr:Graham är: -Följ inte trender eller marknaden. Så vad är dagens trend och vart är marknaden på väg? Jag kan personligen inte se någon specifik trend på marknaden förutom att ETF:er alltså börshandlade fonder har fått ett litet uppsving och det anser jag bara vara av godo. Att folk köper fonder istället för aktier ger en aning mer riskspridning och köparen behöver inte ha stenkoll på företagen som ingår i fonden, det sköter förvaltarna. Marknaden verkar tuffa på och det finns egentligen inga stora orosmoln vad det verkar. Troligen så kraschar inte börsen 2017. Övriga Europa går ju bra och bidrar med sig positiva effekter.
Stefan Ingves, riksbankschefen är orolig för vår bostadsbelåning. Svenskar lånar sjuka summor till bostäder, främst i storstäderna. På landet kan du fortfarande köpa en stor tomt och ett vettigt hus för långt under miljonen. Det Ingves är orolig för är att om räntorna höjs så kan inte folk betala sina lån. (har man verkligen så liten marginal?) Bostadsbolag har feta lån och samma sak där, han är orolig för att de inte kan betala tillbaka. Personligen kan jag tycka att fastighetsgiganter som ex. Balder och Klövern borde ha högavlönade ekonomer som har räknat på detta. Alltså om räntan höjs från dagens nivåer till +0,5% eller mer så ska man ändå ha tillräckligt med flis för att kunna betala sina lån. Det borde vara samma sak med uthyrningsgraden. Säg att du äger en fastighet med 100 lägenheter. Inte fan räknar du med att 100% alltid är uthyrda! Man räknar väl på 80-85% . Är det mer så blir det ju plus i kassan och vinst men ett visst säkerhetsmått är väl rent av lagstadgat? Bankerna har efter den stora krisen 2008 i vart fall i Sverige påtvingats ett liknande tänk. Man måste ha en viss summa reala pengar i reserv för att staten (vi vanliga skattebetalare) ska slippa betala kalaset när/om det går åt helvete. Men vanligt sunt förnuft är inte så vanligt längre! Allt kan hända, tydligen.


En klen framtidsspaning: Svarta svanar benäms oförutsedda händelser som orsakar kriser på börsen, alltså kriser som ingen kunnat förutse. Min spaning blir: Vad händer om Nordkorea och USA börjar kriga? Troligen har Nordkorea inte tillräckligt bra missiler för att nå USA:s fastland och i ren frustration så anfaller man istället Sydkorea och Japan som är allierade med USA. Detta kan få katastofala följder för dessa länder. Tänk vad många stora företag som ligger i dessa länder. Toyota, Samsung, LG, Hundai, Honda, Yamaha, Daewo, Kia, Nikon, Canon, Casio, Sharp, Shimano, Panasonic, Pioneer, osv......
Sjukt mycket pengar och ett krig där kommer garanterat att sätta sina spår på vår ekonomi här uppe i Norden. Lägg märke till min iskalla inställning till människoliv! Dödssiffrorna för dessa regioner kan bli osannolika. I japan och sydkorea bor det i runda slängar 178 miljoner människor, Nordkorea ej inräknat. Smäller det rejält där nere så kan det dö lika många som det gjort totalt i bägge världskrigen dvs runt 80miljoner! Ingen vacker tanke så jag lämnar detta ämne och hoppas på fredlig lösning och ingen final countdown...

Någonstans i detta publikhav stod jag själv och diggade mina gamla favoriter!

Jag såg dem första gången redan 1982 efter att de vunnit rock-SM.

Mina egna investeringar då, hur går det där och hur gör jag?
Jag är supertråkig! Jag fortsätter på min inslagna linje och väljer att för tillfället inte köpa några vanliga aktier. Jag fyller så sakteliga på innehaven i preferensaktier istället och det känns fortfarande bra. Om jag slår ut på ett år vad mina preffar ger så är det nu uppe i 360kr/månad i utdelning. Jag försöker att dela upp så jag har lika många aktier i varje bolag men ibland så är vissa aktier billigare och då köper jag hellre några av dem. Näst månad så kan det vara det omvända och då köper jag de som då var lite dyrare. Preferensaktierna har överlag stigit sedan årets början och det är väl egentligen bara K2A och möjligen Klövern som för tillfället är köpvärda. Nu är det inte många dagar kvar av Juni månad så det blir snart en uppdatering på mina preferensinnehav.
Mina fonder fortsätter jag att månadsspara i och det är väl egentligen detta som ska vara basen i mitt långsiktiga sparande men jag har dragit ner någon tusenlapp i månaden där i år till förmån för preferensaktierna. Men nu i Juli så kommer jag att växla tillbaka till mitt gamla koncept där jag siktade på runt 60% i fonder och 40% aktier. Nu är det motsatta förhållandet som råder tack vare att jag kört stenhårt med preffarna. Allting började egentligen med en experimentportfölj som jag döpte till "sommarstugan". Jag ville se om preffar kunde betala elen till sommarstugan. Experimentet lyckades och jag såg fler användningsområden och fortsätter därför att expandera portföljen. Som jag skrivit om innan så satsar jag på preferensaktierna för att jag har så kort sparhorisont. På mina 10år fram till pensionering (är det tänkt i vart fall) måste jag ha raketbränsle i min portfölj och det finns inte mycket annat att välja på till vettig risk. Sen ska jag inte sticka under stol med att det känns vansinnigt roligt att se utdelningarna trilla in varenda månad året runt och jag kan fortsätta att investera. Min sk. snöboll har verkligen tagit fart med hjälp av preffarna och frågan jag ställer till mig själv är: -När ska jag dra gränsen för hur mycket preferensaktier som är friskt att ha i en portfölj?