Länge leve långliggaren!

Tanken slog mig för några daga sedan och nu måste jag få ner den på pränt. Vad hade hänt om....jag aldrig hade ändrat ett enda investeringsbeslut jag tagit? Eller bättre preciserat än så om jag aldrig hade fått sälja en enda av mina investeringar jag gjort/gör. Mmm, sug på den pucken ett tag. Naturligvis är det ett intressant ämne att filosofera kring eftersom det ställer saker på sin spets.
Under ett investerarliv så köper och säljer de flesta av oss mer än en gång och av lite olika anledningar. Men jag tänker så här. Om vi hade ställt upp dina "originalinvesteringar" alltså dessa som du bara kan köpa men inte sälja och så jämför vi med den portföljen du har idag där du enligt ovan skrivna tänk har justerat dina innehav ett antal gånger. Vad hade utgången blivit? Hade den orörliga portföljen varit mer eller mindre värd än den rörliga? De hade kanske varit döttlopp? Visst är det en hypotetisk fråga men inte mindre intressant för det. Jag tror alla som hållit på ett tag har minst ett innehav som de ångrar att de sålt eller sålt alldeles för tidigt. Det kan vara Aktier, fonder, ETF:er men visst är vi en aning otåliga även om vi kallar oss långsiktiga. 

Hela denna teorin är hopplös. Varje vecka jobbar min hjärna med funderingar om vad och hur jag ska investera för framtiden på bästa sätt. De beslut jag tar idag har betydelse för hur pengarna utvecklas och först om 10 år vet jag om jag gjorde rätt. Min tro är naturligvis att jag gör rätt och tar rätt beslut men det tror ju (påhittad siffra) 200 000 andra svenskar också och inte alla kommer att vara vinnare. Jo på ett sätt är de vinnare, de har fattat att de ska investera för att få bästa möjliga utveckling på sina pengar. Men en sak har vi alla gemensamt, vi vill ha maximal utdelning på investerat kapital. Ingen skulle sätta in sina pengar i en bank som ger 2,5% om banken bredvid ger dig 5% på insatt kapital. Så om man kan förlika sig med tanken att man nöjer sig med vad index ger så är det ingen dum ide att faktiskt spara i just indexfonder. Alla bevis pekar mot att de flesta av oss som ändå "stockpickar" aktier bara slår index enstaka år och några få av oss överpresterar. 

Så min egenhändigt ihopsnickrade investeringsteori blir att min riskspridning av ca: 15 olika aktier, fonder och ETF:er är helt ok att leva med och ju äldre jag blir och ju mer pengahögen växer kommer jag långsamt att minska investeringar i akter till fördel för ETF:er och fonder. Det jag får kämpa emot är att själva utdelningsstrategin som jag använder mig av är så förbannat rolig och glädjen när utdelningarna kommer är barnsligt kul. Detta ser jag inte och har svårt att ställa upp det mot mina fonder som vissa år procentmässigt slår de enskilda aktierna men eftersom det bara är värdet som har ökar i siffror och inte realiserats i pengar så är känslan en helt annan. Även om jag vet om att det egentligen bara är en känsla, i realiteten är det precis lika mycket värt i rena pengar.

Så nu är det slut på dagens babbel och grubbel.
Lön på fredag och det blir nog lite ETF investering.