Syndernas förlåtelse..

Ibland måste man göra knepiga val där man har att välja mellan pest eller kolera. Helst hade jag inte velat göra detta men på något sätt så inbillar jag mig att jag ändå i ett längre perspektiv gjort rätt. Jag hade egentligen inte behövt ta denna striden med mig själv men varför göra det enkelt för sig? Denna gången handlade det om min bil. När jag för någon månad sedan gick igenom mina utgifter så hade jag aldrig reflekterat över billånet jag har. Runt 40 papp kvar att pynta och det rullar på av sig själv som vilken annan fast avgift som helst. Men jag kunde också se fram emot maj 2020 när skrället skulle vara betalt.

Jag vet naturligtvis inte riktigt varför men tanken slog mig om jag kunde bli av med det lånet tidigare (helst nu!) skulle jag plötsligt frigöra 2250:- mer i månaden! Det är ju inte kattskit för en underbetald vanlig arbetare. Så min hjärna kunde inte sluta processa denna tanke. Skulle det finnas en möjlighet att långt i förtid lösa in lånet? Jag räknade fram och tillbaka på hur jag skulle kunna lösa det och en första plan växte fram. Det skulle bli extremt svårt att på bara tre månade gneta fram dessa pengar. Jag hade fått en fix ide´ om att jag ville börja år 2019 utan billån och istället ha betydligt mer att investera varje månad. Planen innefattade min stackars sambo som skulle vara min back-upp i fall det skulle krisa, jag skulle skrapa kistan totalt tom. Efter några dagars funderande insåg jag att det inte var den bästa planen i världshistorien. Jag skulle helt enkelt inte palla med att vara totalt nollad i min buffert. Plan B tog sin början och den såg betydligt bättre ut men det skulle inbegripa en grav försyndelse. Jag skulle bli tvungen att nalla lite av mina investerade pengar. Aj aj, inget svider som detta vill jag lova. Jag har sedan start inte tagit ut en enda krona från mitt investerade kapital. Nu skulle jag plötsligt minska på insatt kapital 
med 20 000 kr och det fick bli vissa fonder som fick stryka på foten.

Jag tycker det är pissesvårt att räkna på ett vettigt och för mig förståligt sätt hur och om jag gör/gjorde rätt? Jag försökte stolpa upp det och ställa olika senario i relation till varandra. Räntan jag skulle tvingas betala kontra ev. missad uppgång i fondern. Visserligen kunde fonderna lika gjärna gå ner och bli mindre värda men om detta vet man ju inget. Det som till slut fällde avgörandet var nog ändå att jag kortsiktigt minskar mitt portföljvärde men jag räknar ändå på att ta igen det ganska kvickt eftersom det nu finns mer flis att investera. Att räntorna kommer att gå upp i december eller februari vet vi och om jag då inte har något lån att betala på måste ju det i sig vara ett mervärde att ha med i ekvationen. Jag räknar kallt med att redan i januari vara ifatt mitt dåvarande portföljvärde eller rättare sagt, den mängd pengar som försvann ska vara återinvesterade.

Så jag hoppas att jag får syndernas förlåtelse av mina bloggvänner i investerakollektivet.....