Den största löneförhöjningen.

Allan vaknade nöjd och glad och tittade beundrande på den vackra flickan bredvid sig.
– Det här var det bästa jag varit med om i hela mitt liv, så sant jag heter Allan Berg.
– Allan Berg, skrek flickan och sprang upp ur sängen. Jag tyckte i går kväll att du sa Wallenberg!

Man brukar säga att när barnen flyttar hemifrån så är det den största löneförhöjningen man får i sitt liv. Jag kan väl till viss del hålla med om att det. I mitt fall hade jag tre barn som flyttade under ett  treårsspann. Så för mig som aldrig haft speciellt mycket att röra mig med så blev det ett kollosalt lyft rent ekonomiskt. Plötsligt fanns där utrymme och det blev till och med pengar över efter att alla räkningar var betalda. I samma veva blev jag sambo iställer för särbo. Jag kan bara kallt konstatera att det lönar sig. Alltså, utan att verka helt egoistisk så flyttade vi naturligvis ihop för att vi älskar varandra, allt annat hade varit idioti. Men visst är det bättre när man är två som delar på saker o ting än när man är ensam. 10 år som särbo fick räcka så när sista barnet flygit ur boet så slog vi våra påsar ihop.
Jag hade redan bestämt mig för att när ungarna flyttat skulle jag ha mc igen. Och så blev det. Tror någon på fullt alvar att jag sparade ihop till den? -Nej, tänkte väl det. Med mitt "trackrecord" i bagaget och "livet är för kort för att man ska ha tråkigt" så köpte jag naturligvis en splitterny tung hoj som jag skulle busa med. Inte nog med denna utgift, jag var ju tvungen att extrautrusta skiten för 20 tusen till. Allt på ett Yamahalån hos Handelsbanken. Räntan var låga 1,45 det första året och jag tänkte betala så mycket jag kunde, 2000 i månaden. Till saken hör att jag redan hade ett swedbank lån på 120 000 till Ca: 5% ränta som jag släpat på under många år. Där amorterade jag 3700 + ränta och så får vi inte glömma den nästan nya bilen som jag köpte för lite över 200 000! Volvolån på den såklart! Bara 2245 kronor i månaden, som hittat!
Ändå kändes det inte tungt på något vis jag hade ändå några slantar över varje månad så jag kände mig inte fattig. Men sparandet var det sämre med. Mest sporadiskt tills det fanns typ 10 000 sedan var jag nöjd.
Så en helg när vi var hos goda vänner så snubblade samtalsämnet in på ekonomi. De berättade att de sparade idogt men ändå unnade sig rätt mycket, DÅ OCH JUST DÅ, bestämde jag mig för att börja spara.
Jag satte upp som målsättning att bygga upp en buffert på 50 000. Det kunde vara bra att ha om det skulle hända mina barn eller mig själv någonting. Drömmen hade varit att ha 100 000 men det kändes väldigt avlägset. Så gnetandet började och efter 6 månade hade jag fått ihop 15 000.
Ränteläget i Sverige var bra om man ville låna men värdelöst om man ville spara. Jag provade att lirka med min lilla bank men de var helt ointresserade av att ge mig samma ränta som nischbanken Volvofinans så jag bad Sparbanken dra åt helvete! Nej det gjorde jag inte men jag gjorde slag i saken och skaffade mig ett flexkonto på Volofinans och lyfte över den lilla besparingen på 15 000 dit.
Det var nog det bästa jag gjorde de året! Har aldrig ångrat mitt beslut en enda sekund.

Gnetandet fortsatte och jag bestämde mig för att månadsspara och autogirera 1000 kronor varje månad till flexkontot. Långsamt men stabilt växte beloppet på mitt buffertkonto. Nu kände jag plötsligt att nästan vad som helst skulle kunna hända och jag skulle fixa det utan att behöva låna..


// NS