Att vara klok i efterhand.

Om en rik man blir fattig, kan man då säga att han var oförmögen att vara rik?

När man vid 50 års ålder inser att man egentligen aldrig långsiktigt sparat en enda krona så är det lätt att misströsta när man nu ser pensionsåldern krypa eller snarare rusa mot en. Pensionen som vi som är födda på 60 -talet kommer att få blir nog skrämmande liten. Jag säger nog för ingen vet, allt kan hända. Om några år tycker kanske den då sittande regeringen att pensionerna är väl tilltagna och antingen drar de ner på utbetalningarna eller skattar de sönder det lilla du skulle fått. Eventuellt så höjer man pensionsåldern och det känns inte så lockande för min del att jobba till 68 eller 69.
Helst skulle jag vilja dra mig tillbaka vid 62-63. Och det är detta som hela bloggen går ut på, ska jag lyckas i min satsning eller kommer det att gå åt skogen? Häng med på min resa....

Eftersom ingen annan kommer att se till att jag har det ok när jag blir panschis är det bättre att ta saken i egna händer och göra det lilla som går. BÖRJA SPARA!

Men hur tråkigt är inte det på en skala upp till tio? Minus tre ungefär.
Trodde jag, men ack så fel jag hade. Spara är fasen riktigt kul!
Och då ska allmänningen veta att jag under hela mitt liv aldrig varit ett skit intresserad av pengar.
I mitt fall så har det dessutom aldrig funnits något utrymme och definitivt inget intresse av att spara långsiktigt. Livet är för kort för att man ska ha tråkigt. Ja i min tankevärld var det så att ville jag ha någonting så köpte jag det nästan direkt. Redan efter 2 månader på mitt första jobb som 18 åring ville jag ha en helt ny tung motorcykel som då kostade 24900:- Inga pengar sparade så vad gör man, jo lånar. Korkat så det förslår. Hade jag inte varit så förbaskat ivrig och enveten så skulle jag kunnat spara ihop till den där hojen på 6 månader men det var en allt för lång tid i min värld.
Att börja sitt liv på MINUS är ingen bra start. Dessutom så hotade/utpressade jag mina stackars föräldrar att skriva på som borgenärer, -Annars skulle jag minsann hitta några andra som skrev under!

Lite åt detta hållet har det varit i hela mitt liv, lånat istället för att spara. Jag hade bra föräldrar så ingen skugga ska falla på dem men några ekonomer, i vart fall inte min far, det var de inte.
Det är ju bra då att jag själv i min tur kan påverka och tjata/informera mina 3 barn om hur de ska göra. För den gamla devisen "att barn gör inte som man säger utan som man själv gör" (vilket jag är ett levande bevis på) gäller i högsta grad. Eftersom jag påverkar min omgivning med det jag gör så var det ett klokt beslut att börja spara och mina barn har tagit efter.
Skönt att jag äntligen kom till insikt.

// NS