Advent eller inte?

Det står den 27 november på almanackan och det är första advent. Det var spännande och mysiga tider när jag var liten. Peparkaksbak, julskyltning och så skulle man börja spana efter julklappar man skulle köpa till föräldrar och syskon. Det var inte ovanligt att snön låg vit och en o annan snögubbe prydde vår trädgård. Jag har bara trevlig minnen från den tiden. 

Nuförtiden så är allt förändrat och årets advent måste vara en av de torftigaste i modern tid. Elpriserna gör att alla sparar och i vårt hus brukar ett antal, för många om du frågar mig, adventsstjärnor och ljusstakar pryda fönster i alla riktningar. I år drar vi av snålhet ner på antalat. Jag vet i skrivande stund inte hur många som kommer att hängas då jag helst inte blandar mig i den leken. 

Den 13 december har vi som tradition att byta ut batterierna i alla brandvarnare. En bra tradition anser jag. I år ska alla brandvarna byta ut till helt nya. Jag visste faktiskt inte om att en brandvarna kan bli gammal och helt sluta funger pga ålder men min fru hade koll och så blev det nya som vi snart ska sätta upp. Ja nu är ju sittande varnare typ 15 år gamla men jag vet inte var gränsen går så bättre förekomma än omkomma.

November har en utdelning till att ge och det är Cibus sedan summerar jag månadens utdelningar till 6317:- och det känns helt ok. Så då var ju bara frågan vad jag skulle invester i under november? Jag valde att fördela det så att jag blev fullinvesterad i Cibus. Jag är för tillfället nöjd med det antalet jag har där nu. Januariutdelningen 2023 från cibus blir dubbelt så stor som jag hade i januari 2022. Jag har i stort sett köpt lite Cibus varje månad under hela 2022 och nu börjar man se resultatet och får en go utdelning varje månad bara från dem. Vidare så blev det påfyllning i SEB och resterande pengar tog jag och pangade in i XACT högutd. 

Jag funderar på att bankerna ju gör sina vinster oavsett klimat och nu när räntorna stiger så tjänar de bara ännu mer, åtminstone tillfälligt. Det borde resultera i fina utdelningar till våren i både Swedbank och SEB som är mina bankaktieval. 

December är en av årets utdelningssvagaste månader. I praktiken spelar det ingen större roll och jag köper inte ett bolag bara för att de har utdelning i december. Visst hade det varit kul men det är inget som är viktigt för min överlevnad så jag tänker inte ändra på det konceptet. Jag vet redan nu hur jag tänker inför kommande investeringar och jag tog upp det redan i mitt förra inlägg. Jag drar mig mer mot index. Jag har lite bankaktier till som ska inhandlas denna månade och de första månaderna nästa år sedan är jag full där också och efter det ja då blir det XACT-högutd och andra ETF:er som bli mitt fokus. Visst enstaka knippen aktier i de bolag jag har små poster kommer jag att köpa när det är bra lägen annars blir det koncentrering på riskspridningen i ETF/fonder.

Ja men go första advent på er vänner!

Mvh // PP

Midnov

Vi har nu kommit till mitten av november eller midnov som jag kallar det. En rätt stillsam period när det gäller investeringar. Flödet in i portföljen är helt ok men man önskar sig alltid mer av någon konstig anledning. eller konstig är den ju inte man vill ju alltid ha mer att investera. Ungefär 6300kr kommer det i form av utdelningar denna månaden. Hittills så har jag återinvesterat i XACT och Cibus. Vi fick en vecka där det mesta steg och plötsligt började det kännas dyrt eller i vart fall oattraktivt för min del. Jag hade gärna sett att de låga, ofta utbombade, priserna på vissa aktier fortsatt ett tag till så att man kunde göra goa affärer. Får jag rätt i mina tankar så kommer vi snart ner på lägre nivåer igen. Jag tror inte att vi är på väg upp utan detta kommer att fortsätta ett bra tag till. Osäkerhet är någonting som marknaden hatar och vi människor tänker lika (vi är ju marknaden och marknaden styrs av människor och dess känslor). 

Mina största funderingar just nu går mot index. Ja alltså, jag har nått en position när jag i väldigt många bolag i min portfölj är fullinvesterad. Jag kan och vill helt enkelt inte köpa mer i dessa bolag då skulle portföljen få en onormal fördelning och bolagsrisken skulle öka abnormt. Jag hade tankar ett tag på att överköpa i flera av dem som varit billiga nu och sedan sälja av ner till de nivåer det egentligen ska vara men jag avstår den manövern. Jag tänker att jag hellre fyller på i de bolag som ännu inte nått upp till rätt position och dessutom så är det nog klokt att sikta på index.

Jag vet med mig att jag inte har orken eller lusten att följa börsen så noga och så mycket som skulle behövas om jag skulle börja spekulera och "swingtrejda" vissa bolag. Så jag väljer istället att köpa XACT ETF.en och fortsätter att köpa mina tre vanliga fonder, Länsf. global index, Spiltan investmenbolag och AMF småbolag för en del av utdelningarna. För mig så känns det bekvämt och så tryggt det nu kan bli på ett stormigt hav i en liten kanot med en flytväst som såg sitt utgångsdatum när Ragnar Skanåker tog OS-medalj.

I verkligheten så kan man ju egentligen aldrig få för många aktier. Det är ju trevligare att ha 2000st än 200st i ett bolag. Jag har en god vän som när jag jämför dennes innehav med mina egna har en extremt smal riskspridning. Och den personens mål är att aldrig ha mindre än 5000 aktier i något bolag. I flera bolag har hen 10 000st och då snackar vi inte 5öres aktier på NGM utan det är stora kanoner som idag kostar många hundralappar stycket. Visserligen är flera av dem inköpta betydligt billigare än dagens priser men hen får en helvetes utdelning. Jag tror portföljen totalt innehåller max 6-7 bolag. Själv skulle jag inte våga ha det på det viset. Jag är för medveten och för feg.

Så, 2023 kan bli ett år när jag drar mig mer mot indexfonder och ETF:er. Som jag förklarat så är jag full i många innehav och priset måste vara det rätta om jag ska köpa in mig i de bolagen jag har mindre poster i och inte nått upp till rätt nivå. Naturligtvis så hade jag tankar på att försöka bygga upp lite kassa vid sidan om att ha när det kommer läge men jag har insett att jag är pissdålig på detta. Så fort det kommer upp i 5-10 000 så tycker jag det är oerhört irriterande att ha overksamma pengar i utvisningsbåset och samtidigt finns det alltid något bolag vars pris är attraktivt och då vet ni ju vad som händer. Japp exakt, jag köper och så är kassan för aktieköp noll igen. Jag har lärt mig att jag bara är sådan. Intressant att jag samtidigt som jag är långsiktig också är otålig när det gäller just den tårtbiten.

Summa summarum, Jag fortsätter att investera i enskilda aktier tills rätt nivå är nådd i samtliga innehav. Samtidigt investerar jag i fonder och ETF:er. Det är bara utdelningar som återinvesteras inget övrigt kapital.  

Mvh // PP

Klok, klokare....

Att ha självinsikt är en god egenskap. Men hur mycket självinsikt har man egentligen? Hur svarar man på en sådan fråga? Så länge man inte ljuger för sig själv så kommer man nog att hitta en hel del saker som man inte är så vidare bra på om man letar efter negativa egenskaper. Jag borde höra av mig oftare till syskon, föräldrar eller kompisar. Jag borde skärpa mig o tänka på vad jag stoppar i mig. Jag kanske borde motionera mer? Ganska enkla vardagsämnen som de flesta av oss någon gång tänker på. Redan här har man ju faktiskt rannsakat sig själv och är medveten om sina brister. (en helt annan sak om du också gör någonting åt dem) Fast ibland så kan vi göra saker ganska länge ibland många decennier innan något eller någon påtalar detta och man får upp ögonen för sitt egna beteende.

Jag har ett bra exempel som jag själv anser var en käftsmäll och ögonöppnare. Jag jobbade i unga år utomlands. Vi levde tätt inpå varandra och efter ett tag blev det lite spänningar pga olika orsaker. Själv var jag aldrig inblandad i detta (eftersom mitt uppträdande var så jäkla perfekt) Nå väl, Chefen tyckte att det behövdes rensas luft men inte bara det han ville förebygga framtida konflikter. Väldigt bra och insiktsfull chef. Så varje fredag efter brunch så satte vi oss ner och så gick vi laget runt och tog upp små som stora saker som gnagde. Ett sådant "event" kräver naturligtvis att alla är ärliga och verkligen tar upp sådant man retar sig på. 

Som den ängel jag är så förväntade jag mig inte att någon skulle gnälla på mig. Jag var en bra kollega och kamrat man kunde lita på i alla väder. Vi hade redan haft två fredagssittningar och jag och mitt ego hade lite åsikter om andra men andra hade inga om mig. Vid vår tredje sittning så var det lika dant utom precis i slutet då en kollega påpekade att jag visst hade en brist.  -Va! Hade jag hört fel eller? Mina öron spetsades när han beskrev mitt beteende. Du vill att folk ska vänta på dig om du är sen men själv väntar du aldrig! För mig som var så jäkla perfekt var det som att få en riktig magsugare. Först reagerade jag med...ja men...bortförklaring. Sedan insåg jag att ja, det var precis sådan jag var. Jag tröttnar fort på att vänta på folk som slarvar bort saker och ska leta upp dem i sista sekund så man kommer försent till möte eller samling eller vad det nu var vi skulle på när jag själ redan var klar och hade ordning på mina pinaler. Slöseri med min tid!

Jo men de få gånger, och det är med sanning överensstämmande, folk fick vänta på mig så var det ju samma sak, slöseri med deras tid. Detta var i alla fall ett uppvaknande som jag tog tillvara på. Jag ändrade mig helt och väntade alltid in mina kamrater. Lesson learned! Men det fina var i alla fall att jag lärde mig någonting om mig själv. Jag trodde att jag var på ett sätt men spegelbilden var inte helt perfekt. Andra uppfattar mig inte som jag själv gör.

Nästa stora självrannsakan var 10 år senare efter min skilsmässa. (nu 30 år sedan). Jag fick klart för mig att vår kommunikation var usel och det brast inte så lite både här och där. Jag hade nog invaggat mig själv i någon falsk säkerhet om att saker och ting var bra i vårt förhållande. Uppvaknandet var brutalt! Långt senare när jag kunde se klart på saker och ting så tog jag detta med mig in när jag träffade en ny kvinna. Jag var lyhörd och hjälpsam, uppmuntrande och positiv. Inte bara för stunden utan så har det fortsatt, jag drog lärdom av mina misslyckanden och tänkte då fasen inte göra dem igen. 20år senare är vi fortfarande ihop och det har gått bra för oss.

Börsen och investeringar.

I min strävan efter att lära känna mig själv så inser jag en sak. Jag är fullständigt urusel på att tänka "second/third level thinking". Alltså att försöka tänka ett steg längre. Vad kan hända i företaget, vad kan hända med konkurenterna, vilka scenario kan utspelas, hur ser det ut om 2-5år osv? Tänk den perfekta femvallars biljardstöten. Nej det är ingen överdrift att jag är en medelmåtta på investeringar. Mina fördelar är att jag efter hand har utvecklat mitt tålamod. Jag har skaffat mig en träröv. Agerar aldrig i panik. Har en självgående portfölj i så motto att jag inte behöver investera pengar från lön enbart återinvestera utdelningar och detta i sig har skapat ett lugn hos mig (fast i ärlighetens namn, mycket tråkigare än innan då jag inte kan köpa lika mycket) Den stora faktorn TID kan jag inte uttala mig om. Jag hoppas och tror att jag får 15-20 bra år till men jag vet inte. "väntetiden" kan jag egentligen inte påverka. Jag vet ju ingenting om framtiden heller. Jag är alltid fullinvesterad. Jag säljer sällan aktier, dessa saker kan jag göra något åt men jag vet ju inte hur länge jag lever. Jag motionerar för att åtminstone göra det jag kan för att undvika fetmarelaterade sjukdomar. och hålla mig någorlunda i trim.

Med åren har jag blivit lite klokare (tror jag) och mindre orolig men min självinsikt säger mig att jag gör det mesta rätt i investeringsväg. Jag följer de goda råden från de som trampat upp stigen full av minor så jag slipper trampa på dem, Munger, Börjesson, Buffett osv. Men i slutändan är jag ändå bara en ärthjärna som har haft tur. Tur att sent i livet få insikt om börsens förträfflighet, tur som fått vara hyggligt frisk och tur att ha ett jobb och levnadsvillkor som gör att jag kan spara och investera och tur är väl det annars hade ju inte bloggen Procentpanik funnits. Fast med lite självinsikt så kan man ju alltid ifrågasätta om tur och bloggexistens ska finnas i samma mening. Om det är tur eller otur det får läsarna själva bestämma.

Otursnummer?

Mvh // PP

Lazy Maddafackers

Veckan spaning:

På min kvälls-kvistiga motionsrunda noterade jag ett antal barn som sprang runt och gjorde "bus eller godis" i olika bostadsområden. Eller sprang o sprang, de åkte runt bland villorna medelst elsparkcykel! Inte nog med att snorungarna tigger ihop godiset gratis, de ska heller inte bränna kalorierna på rundan de tar! Nej jag är ingen bitter man som tyckte att det var bättre på "min tid" Halloween var inte ens uppfunnet i Sverige då. Vi fick istället på liknande vis klä ut oss till påskakärringar som gjorde samma tiggerivals som dagens ungdomar men vi gjorde det åtminstone till fots. 

Som väldigt ung kunde man  tjäna egna pengar om man var lite aktiv. Vi plockade vilda blommor som vi band små buketter av och sprang runt i hyreshusen och sålde. Därefter direkt ner till Tobak och köpte godis. Jag lärde mig baka rulltårtor och sprang runt i villakvarteret och sålde. Fick stamkunder som älskade dem! Jo jag var en djäkel på rulltårta, de blev hur biffiga som helst om man överdoserade med bakpulver och elvispade äggen till en fluffig massa. Mindre imponerad var min mor som ständigt suckade över ett uppställt kök och hade back på varor i skafferiet när hon själv skulle baka.

Sweden Rock firar 30år jubileum nästa år och jag har köpt mig en 3 dagarsbiljett. Jag kan tyvärr inte skryta med att ha varit där varje år men ett stort antal gånger har det blivit. Jag ser fram emot nästa sommar och hoppas på hyggligt väder. Iron Maiden som ett stort dragplåster fast de såg jag på Ullevi för 10 år sedan och lite kul att se dem igen. Jag har till mina föräldrars förtret hårdrock och metal i blodet. Det började när jag var i 13-14 års åldern med att jag blev förtjust i Thin Lizzy och jag hade 14 LP-skivor av dem. Jag köpte en skiva i London och en i Paris, lite kul med annorlunda prislappar på omslagen. Ja och på den vägen blev det och de ränderna går aldrig ur. Våndas för när jag sitter på hemmet när grannen ska spela andliga skivor på sin CD och jag drar på med Judas Priest eller Insania Stockholm. Stor risk att jag blir illa ansedd eller vräkt i värsta fall, men det kan det vara värt. Jag har ändå kapital nog att be dem fara åt helvete!

Jo lite bitter är jag nog trots allt. Jag tog mig en cykeltur på några timmar och närmare fem mil. Jag är i kanonform och dagen innan hade jag fincyklat ett par mil mest för skojs skull. När jag på denna rundan passerar 4 mil så börjar mitt ena knä att balla ur. Inget mekaniskt utan mer åt led/senor hållet. Jag höll knappt på att ta mig hem. Jag fick vissa partier helt enkelt gå. Det var inga problem men att trampa gick inte. Ja man får väl acceptera att överansträngningar kommer lättar när man blir äldre. Lite vila från cykling några daga sedan ska det nog vara bra.

Senaste noteringen är från jobbet. Oroväckande många, ursäkta uttrycket, skiter i att tvätta händerna efter toalettbesök. Jag ser det flera gånger i veckan. Just på dessa toaletter finns det nämligen inga handfat inne på toaletten, de står utanför Därför kan man notera detta beteende när man kommer och går till toaletten. Jag tycker själv det är ett vidrigt uppförande. Spelar ingen roll om du gjort ettan eller tvåan. Du tar ju i dörrhandtag och petar på spolknapp, tror du inte att det finns bakterier där? Jag noterar också att detta inte är könsrelaterat. Det är lika ofta kvinnor som män som beter sig så här. Det borde fan sitta i ryggmärgen hos en människa att tvätta händerna efter ett toalettbesök! PUNKT. 

Lite go musik så här när veckan börjar närma sig slutet:

https://www.youtube.com/watch?v=jPADpro9YfY&list=PLM1NrO7Iex2Z-1Y8SQctV7oThE9UDZ9Fl&index=2

 Mvh // PP

Bra början

Den förste november, en månad kan knappast börja bättre än med en utdelning. Alltså, dag ett i ett ruskvädersnovember som börjar med solsken i forma av utdelning. Så skulle alla månade året runt vara. Det är Telia som delar ut en skvätt. En bit över 3600kr för min del som jag återinvesterar. Telia kan man säga mycket om och jag tror nog att allt redan är sagt. Jag tänker mest på deras frånvaro av utveckling, det känns inte som att det händer speciellt mycket där. Återköpsprogrammet verkar ju inte heller ge någon positiv effekt på aktiepriset eller utdelningarna. Det skulle rimligen hända någonting när man återköper aktier för många miljarder men......nej. Tvärt om så har aktiepriset nu i kristider och allmän nedgång ramlat ner på låga nivåer jag aldrig sett innan. Telia är en bjässe men den bjässen har fått cementfötter! Två olika gånger de senaste två åren har jag funderat på att avyttra men inte kommit till skott. Jag har någonstans ändå gått och hoppats att deras mastinnehav skulle värderas upp ungefär som man värderade upp skog för Holmen och SCA men nej, så blev det inte. För ett tag sedan så sålde man till och med ett antal master till utländska intressenter för runt 8 miljarder tror jag det var. Det vet jag inte vad jag ska tycka om. Bra eller anus? Det är sällan Telias rapporter överraskar. De tuffar liksom på men det är totalt osexigt och som sagt överraskar sällan. Stabila i så motto att de har hyggliga kassaflöden men innovationen verkar vara noll. Finns Telia kvar om 10-20år? Ja troligtvis, Det ska nog mycket till för att de ska kånka men någon kurs eller utdelningsraket lär de aldrig bli. Skulle Telia mot förmodan någon gång passera 40kr ska jag ta mig en alvarlig funderare på att sälja dem men det lär nog dröja innan, om någonsin, de når de höjderna igen.

Jag köper lustigt nog Tele2 för utdelningen från Telia. Jag tycker T2 visar på en bättre framåtanda och både rapporter och estimat ser helt ok ut år efter år. T2 köpte jag första gången hösten 2016 och sedan dess fyllt på med ojämna mellanrum. Däremot har jag aldrig sålt en enda aktie så mitt innehav blir därmed denna sista skvätt fullproppat! Nu måste andra innehav i portföljen komma ifatt innan det blir fråga om fler påfyllningar i T2.

Mvh // PP