PP blir prepper

Få saker jag gör i livet gör jag halvdant. Jag har mer än en gång bränt hobbisar för att gör gör dem för mycket och för intensivt. Jag kan rada upp dem och skapa en fin lista över dem, titta på listan och smila åt hur roligt jag hade på den tiden jag verkligen levde för dessa hobbysar. Det har kostat pengar och tid men jag ångrar ingenting, jag skulle inte vilja ha dem ogjorda. 
Jag kan avundas kompisar till mig som sedan tonåren fortfarande har kvar exakt samma hobbysar, 20, 30 en del till och med över 40år med samma fritidsintresse. De verkar vara födda med en gen som gör att de inte tröttnar. 
10år verkar vara en magisk gräns sedan är den hobbyn död. Ibland för alltid men någon gång har jag fiskat upp en gammal och börjat igen. Varför blir det nu så här för mig? 

Jag försöker amatöranalysera detta och kommer bara fram till att när jag hittar någonting som jag gillar att göra så vill jag göra det så mycket och helst hela tiden så det som tar normalt folk 20-30år tar mig bara 10år att uppnå. Min senaste hobby fotografering som jag började med 2008 på alvar när jag skaffade egen utrustning och gick med i fotoklubb överlevde exakt 10år. Jag kände redan i början av 2018 att det inte var lika roligt och i slutet av året tog jag beslut att lägga kameran på hyllan. Man ska då veta att ingen normal människa har gjort så många fotoresor/utflykter som jag gjort, undantaget de som har det som yrke. Men nu är det slut, Sad but true som Metallica skriver...

Så, det gällde alltså att hitta något nytt! Men först sticker jag i mellan med lite ekonomisnack. Jag har följt min plan sedan november månad och tankat bank. I mitt fall Swedbank som faktiskt var det andra bolaget jag någonsin köpte aktier i så en god vän i min portfölj får man väl säga och den har tjänat mig väl och årets utdelningshöjning tackade jag inte nej till. Nästa vecka är det lön och då är tanken att det ska bli lite Axfood men jag tycker inte priset motiverar så det blir troligen någonting annat, något på min lista som jag anser vara köpvärt, kanske det blir investmentbolaget Öresund som jag ökar i? Just nu ser de i alla fall aptitliga ut.

Åter till min eller jag ska nog skriva mina nya eftersom jag defacto har hittat två nya hobbys. Jippi! Ja alltså, nummer ett är att jag blivit en prepper. Ekonomisk prepper blev jag i samma stund jag insåg att jag måste börja spara för att ha en dräglig pension att se fram emot, det oranga kuvertet gör ju ingen människa glad. Men en vanlig prepper är egentligen en person som är förberedd. Ja inte lika drastiskt som bilden ovanför vill antyda utan mer en miniprepper. Jag vill att vår familj ska klara 72timmar dvs tre dygn vid ett större elavbrott. Vatten är det som alla behöver men som i stort sett ingen lagrar om man då inte, som jag, är en PREPPER. Faktum är att hela begreppet är intressant. Landsbygdsfolk i allmänhet är bättre förberedda och naturliga preppers men folk i storstäder är feterökta vid tre dagars strömavbrott. De storstadsbor som är preppers är det däremot inte utan de är förberedda. 

Bara en sådan sak som vatten. En människokropp behöver minst 1 liter om dagen troligen 2-3L, men jag drar till med minimum och vi vet att man klarar sig max 3 dygn utan vatten sedan ligger man riktigt risigt till. Mat klarar vi oss utan ca: 1 månad i värsta fall (vuxna). Vi förbrukar rätt mycket vatten dagligen utan att tänka på det, vi tar det för givet att det ska forsa ur kranen. Toalettstolen, duschen, badkaret, diskmaskinen/handdisk tandborstning och matlagning. Vid ett strömavbrott tar det 1-3 timmar innan vattnet tar slut i ditt hem. Så frågan om du har något vatten lagrat hemma är rätt befogad. Det går att köpa några 10L tommdunkar på typ Biltema och fylla på, ställ svalt och mörkt så klarar det sig ett halvår, sedan byter man ut det mot nytt.

Jag vill inte skrämma upp någon men kanske få er att fundera, speciellt om du har småbarn hemma. 

Prepper kan man vara i så många olika steg/nivåer. Jag anser mig själv vara på en ytterst basic nivå inom prepping och jag vet att vi klarar oss även i vatten/matväg säkert en vecka eller två om det skulle hända något.   Dessutom har jag ju min stuga med vedspis, kakelugn och egen brunn om det skulle knipa rejält. Känns tryggt. Det finns mängder med böcker, youtube-klipp och bloggar inom detta område, det är bara att söka lite..

Själv kan jag tycka att värstingpreppers kanske i vissa fall, åtminstone i USA, har tagit det lite väl långt. Skyddsrum, vapen och kemdräkter är kanske att dra det lite väl långt men ingen kan säga att det inte är förberedda :-)

Känner att det blev ett långt inlägg så jag återkommer i ett annat inlägg om min andra hobby....fortsättning följer.