1000 kronorsportföljen

Jag har fått en sjuk tanke i skallen och blir inte av med den. Alltså måste jag lufta den och se vad som händer. Att skriva några rader på min blog brukar hjälpa om det är saker jag funderar på och inte reder ut. Ibland är det så fiffigt att under tiden man skriver så kommer man på lösningen eller kanske får någon ny ide som leder en vidare.
Den senaste världsomvändande tanken är en portfölj men inte vilken portfölj som helst utan jag har satt tre kreterier för den:
Nr 1: Jag får bara satsa 1000kr i varje bolag jag köper.
Nr 2: Innehavet måste vara nytt. Jag får inte ha ägt bolaget innan.
Nr 3: Det finns ingen gräns för hur många bolag som ska ingå i portföljen.
Nr 4: Som egentligen inte är ett kreterium utan snarare en riktlinje är att det ska var lite mer okända eller i vart fall inte i var mans aktieportfölj

Fördelar att göra på detta viset är enligt mig att du får en begränsad nersida. Du kan aldrig förlora mer än 1000kr/bolag du satsar i. Sannolikheten att jag lyckas pricka in, låt oss säga 20 bolag, som alla går dåligt och med tiden går i konkurs och att jag förlorar allt mitt satsade kapital (20 000kr) är försvinnande liten. Det finns väl en test då en aktieinvesterare tävlade mot en apa som kastade pil och apan vann! Jag vet inte om detta är en myt men ingenting är omöjligt.
Uppsidan däremot har ingen begränsning. Ibland önskar jag att jag hade köpt det där bolaget jag sneglat på men antingen inte vågat eller tyckt att man haft för lite kapital för att det ska ge någonting.
Som alla vet så är det ju faktiskt ökningen av aktiens värde i % som spelar roll och inte pengarna du får ut. Eller? Men sammantaget så vill vi som investerar alltid göra en vinst.
Jag får en chans och även ett bättre incitement för att kolla upp bolaget under tiden jag äger det istället för att lägga tid på fundamental analys innan köp.
Jag får tillfälle att känna på hur det är att äga ca 30 olika aktier samtidigt, 20 plus de 13 jag har idag.  Den stora nackdelen är om jag lyckas pricka in en raket! Då kommer jag att gräma mig i all evighet för att jag inte satsade mer än 1000kr i aktien. Girigheten som finns inneboende skulle reta mig för resten av livet eller så kanske jag bara hade blivit glad för att jag prickade rätt aktie och klappar mig själv på axeln och tycker att jag är världens bästa investerare. -vem fan är Anders Haskel?


Inlägget får läsas med glimten i ögat, lite på skämt och lite på alvar. Sant är att om jag hade haft
20 000kr skräpandes i någon av mina kassakistor så hade jag nog provat mina vingar....
Procentpanik kastar pil med precision!!