Långsiktig utan tålamod

Som långsiktig småsparare råkar man ibland ut för dilemma. När det går bra är det lätt att klappa sig själv på axeln och tycka att man tillhör elitskiktet av investerare och att det minsann inte är så svårt ändå. Men ett viktig redskap man bör ha i sin verktygslåda är självkritik/självinsikt. Med hjälp av dessa kan man försöka analysera sig själ och varför man agerar som man gör. Jag ska ta ett exempel.
Jag har två aktier i portföljen som ligger back rejält, 2000kr ungefär i varje aktie. H&M och Kopparbergs är de jag pratar om. Under normal fårhållanden hade jag stört mig någonting fruktansvärt på detta, att ligga back, usch o fy!
När jag nu gör en helt oproffisionell analys av mitt tänk kring detta så kommer jag ändå fram till att jag inte känner någon rädsla för hur det ska gå. En av anledningarna är att jag faktiskt får utdelning från aktierna och i vart fall Kopparberg går bra och säljer mer än de någonsin gjort. H&M o sin sida känns det som att de kommer att rida ut stormen även om det tar lite tid. Och så länge det inte blir några utdelningssänkningar i bolagen så behåller jag aktierna.
Jag känner mig ännu så länge bekväm med denna insikten.

Mitt andra lilla dilemma rörde en av mina fonder. Jag har under några veckors tid funderat fram och tillbaka hur jag ska göra. I går kväll satte jag mig ner för att analysera och jämföra för att ytterligare antingen stärka eller avfärda mina tankar. Denna gången gäller det Spiltan aktiefond global investmentbolag. Graferna på Avanzas jämförelseindex var inget vidare när jag körde mot World index och samtidigt satte upp min globalfond. För att strö ännu mer salt i såren så påtade jag även in syskonet Spiltan aktiefond investmentbolag (sverige). Man har ju läst att man aldrig ska gifta sig med sina aktier och detta borde gälla i lika grad för fonder. Om någonting inte går bra ska man avyttra/sälja. MEN tidsaspekten måste man ta i beaktande. Spiltan global har inte funnits med så länge och utvecklingen hittils på 6 1/2 månad har varit ok men inte kanon. Lägger jag därtill att jag faktiskt får betala 0,5% i fondavgift så drar det ner mitt betyg ytterligare. Lite knasigt kanske då jag faktiskt ägt fonden sedan dag 1 då den introducerades. Jag har alltså känslomässiga band till fonden. Det kunde varit roligt att om 10-15 år kunna säga att man varit med från början men det är inget bra argument för att behålla den. Det är åtminstone inte rätt argument.
Jag gillar Spiltan och därför så stannar också pengarna inom "företaget". Jag gjorde slag i saken och sålde mitt innehav i Spiltan global och kommer att föra över beloppet till syskonet Spiltan invesmentbolag istället.
Är det någon fond jag verkligen gillar så är det den! Låg avgift och bra spridning i många fina bolag. Samtidigt så har Länsförsäkringar USA indexnära gått samma öde till mötes som Spiltan Global. Ett litet innehav som bara var på 1100kr och som pendlar mycket pga PUCKOT som styr USA just nu. Ena dagen ska han riva upp alla handelsavtal med Asien och veckan efter står han och skakar tass med Kina om att behålla nuvarande avtal. Stor käft och liten hjärna. Styr ett land som han styr ett företag och behandlar folk som skit. Ärligt talat så längtar jag till den dagen han slutar sitt jobb.
Så, Pengarna från USA-fonden placerar jag i globalfonden istället. Detta mina vänner betyder att jag gått ner på endast fyra olika fonder. Men jag har verkligen ingen ångest och jag tror att på lite sikt var det ett klokt beslut.
Det känns ändå som att globalfonden har stor exponering mot USA och det räcker för mig. Avanza vill att man ska ha hela 7 fonder för att vara riktigt diversifierad men jag känner att det är nog "overkill". Med en enda globalfond täcker jag ju hela världen. Sverige går bra och resten av världen vet man inte så mycket om vart de tänker ta vägen. Flera av de stora företagen som ingår i Spiltan aktiefond investmenbolag är ju på ett eller annat vis exponerade mot världsmarknaden även om de är belägna i Sverige så man får till viss del utbyte och inkomst även därifrån. Resten tar SPP sverigefond hand om som har över 100 svenska bolag i portföljen. Ryssland och sydamerika känns osäkert men jag vill ändå vara exponerad mot Asien. Jag tänker att, Samsung, Nikon, Toyota, Sony, ASUS, Hitachi, Canon osv. är grymt stora bolag som man inte vill vara utan. Det känns som om Asien är mer stabilt än Sydamerika. Förutom ett annat PUCKO som styr Nordkorea. Han glappkäftar värre än en bandhund och gör ju inte mycket för att främja fred i den delen av världen.

Tacka vet jag Norden! Ett krig mellan dess länder känns avlägset och vi nordbor verkar har lärt oss att krig inte lönar sig. Här uppe är det bara Putin som håller på och hetsar. Man kan ju fråga sig varför? Har han inte tillräckligt med både landyta och råvaror att regera över? Vad vill han med kränkt svenskt luftrum otaliga gånger och ubåtar på längden o tvären?

Hur lätt är det att investera när det är halvgalningar som styr i många stora ekonomier. Det räcker inte med att vara expert för att förutse hur det ska gå och så ligger ändå ansvaret för investeringar på mig. Tungt ok att bära :-)
Tur då att jag har en positiv syn på allt elände.

Foten i klämm? Jajjemän!

Trevlig helg på er alla önskar Procentpanik.