Men det går....

Så här en bit in i juni månad finns det egentligen inget av investerarintresse att rapportera om. Avsaknaden av kapital är ett faktum och jag får skylla mig själv. Lite pissigt ändå nu när börsen surar rejält och det vecka efter vecka faller och man kan köpa bra bolag billigare. Jag tog ett beslut att jag ville skämma bort mig själv och därmed har jag bränt en del kosing på saker jag antingen behöver eller saker jag vill göra. Att min ranch är ett oändligt svart slukhål för pengar gör ju inte saken bättre. Men va tusan, jag lever ju här och nu och det är nu jag behöver sakerna inte om tio år. En ny gräsklippare stod på agendan. Den gamla 7hk grässlaktare gav upp sitt chassi och det var "beyond repair". Så då var det till att fundera hur jag ville göra och hur mycket det fick kosta? Det kändes lite som att jag ville skjuta på utlägg för en allt för dyr apparat men å andra sidan behöver jag något som är kvalitet och håller i många år framöver. Tanken fanns också på en robot men den hade bara gjort 1/4 av jobbet. Jag har 8000m2 och stora delar är vildvuxet gräs som ingen robot i världen hade klarat. En riktigt bra åkklippare går loss på 20-30 tusen och det får bli en framtida utgift. Jag spanade på massor av olika annonser och efter två veckors betänketid, jag kunde inte vänta längre, gräset sluter inte växa för att jag behöver tänka, så slog jag till på en Honda HRX 537. Hittills är jag mycket nöjd. Den är visserligen bara på 5hk men den gör jobbet bättre och är mer bränslesnål. I stort sett klipper jag den dubbla ytan på samma mängd bensin. 

Nästa utgift blev ett sk skidskyttemål. Den ser precis lika dant ut som den du ser på tävlingarna på tv. Runda svarta prickar som ska skjutas ner och vid träff markerar målet själv och blir vitt. Man återställer enkelt med ett snöre. Kraftigt byggd så den tål nog en hel del och med mitt 5,5mm lutgevär så blir kulorna totalt mosade när de träffar målet. Betydlig roligare än att skjuta på tavla eller burkar.

                     

Nästa utgift blev en pressening eller tarp som det numera kallas. Trots alla mina expeditioner i vildmarken med vandring och paddling har jag aldrig reflekterat över hur praktiska de är. Inte förrän nu i maj då jag paddlade i tre dagar med övervägande dåligt väder. Inte så att jag inte har vandrat/paddlat i dåligt väder förr men jag har väl aldrig reflekterat över det då jag har svindyra bra kläder. Men att snabbt spänna upp tarpen vid pauser och komma i regnskydd var väldigt trevligt. Jag ville ha en relativt stor men ändå hyggligt lätt mest tänkt för paddling och då spelar vikten mindre roll men volymen var ändå liten. Jag hittade en för strax under tusenlappen det kunde det vara värt. Jag hade tur, bara några dagar efter att jag bestämt mig så sänkes priset till nästan hälften! 4.40 x 4.40 och väger 1,5kg Den kommer förhoppningsvis att glädja mig i många år framöver.

När jag ser en funktion eller nytta kanske något som underlättar i mitt liv är jag inte främmande för att öppna plånboken. Varför skulle jag vara idiotsnål och aldrig unna mig någonting? Om jag sliter och kämpar med investeringar i många år så ska jag väl kunna njuta av frukterna också annars har ju resan åtminstone inte varit mig till gagn. Visst, vi är alla olika och skillnaden melan mig och en stenrik god vän är att jag en o annan gång köper saker medans hon/han inte gör det. Väldigt svårövertalad att köpa någonting över huvud taget som är nytt o fräscht. Nej det ska vara begagnat och billigt annars får det vara! Det sitter så djupt rotat att personen i fråga kommer att dö stenrik till ingen nytta alls förutom de som ärver. Sorgligt i mina ögon men det är denna personens problem inte mitt, jag vet hur jag vill ha det.

På torsdag kommer nästa utgift, Jag ska flyga luftballong! Förra gången blev det inställ pga väderläget så hoppas på bättre tur denna gången.

Mvh // PP