Ett av dem kallas valutarisk. Det innebär att om den utländska valutan du handlar mot sjunker i värde gentemot den svenska kronan så tappar du pengar i utdelningar. Det finns ingenting som säger att inte dollarna droppar ner mot 6kr, den har varit där förut. I uträkningarna nedanför så har jag för enkelhetens skull använt mig av rak räkning. Alltså jag har låst dollarn till ett medelvärde. Verkligheten ser ju annorlunda ut och skulle värdet sjunka från antagna 8.66$ till 8.46$ så skulle hela årets utdelningshöjning försvinna. Värt att tänka på, åtminstone för min del.
Nästa minus i protokollet är valutaväxlingsavgift som du får betala. 0.25% både vid köp och sälj. Det kanske inte är några hiskeliga summor vi pratar om men dock är detta ett minus och man kanske ska se det som en avgift för att man sprider sina risker?
Investerar jag i utländska aktier så är ett kapitalförsäkringskonto (KF) att föredra. Så här skriver Avanza :"Du kan själv inte söka avräkning för utländsk källskatt då en kapitalförsäkring ägs av Avanza Pension. Vi söker därför avräkning åt våra kunder och skatt som är betald under 2015 kan vi söka avdrag mot den avkastningsskatt som betalats in 2016. Vi deklarerar denna sedan under 2017 och behöver sedan invänta på slutskattebeskedet. Förhoppningsvis så godkänns vår avräkning och vi kan då påbörja återbetalningen i början på 2018."
En tredje aspekt är alltså tiden det tar för källskatten att återbetalas. Varför skulle jag frivilligt låta 15% av mina utdelningar ligga i kuvös hos någon annan stat i minst tre kanske fyra år innan jag får tillbaka dem? Pengaslöseri om du frågar mig. Visst du får ju tillbaka dina pengar i sinom tid men jag gillar inte att någon annan drar nytta av dem under tiden. Vissa bloggare hävdar att det tar två år innan man får tillbaka sina pengar. Eftersom jag själv inte ägt utländska aktier så får jag lita på Avanzan i detta fallet.
En alldeles utmärkt bloggare: Långsiktig investering, har en ofta återkommande serie som han kallar "utdelarnas kamp" som jag varmt kan rekommendera er att läsa. Där tar han upp på ett pedagogiskt och väldigt vackert framställt med diagram o staplar hur det kan se ut om man jämför ett svenskt bolag med ett utländsk. Och det är verkligen inga skitbolag han har med. som sagt, rekommenderad läsning.
Ett av många fantastiska bolag jag skulle vilja äga.
Ett av de främsta skälen till att vi investerar i utlandet är riskspridningen den sk diversifieringen. Man vill inte bara ha aktier i olika brancher som bank, industri, livsmedel osv utan många vill också sprida riskerna på olika länder, världsdelar och valutor. Detta ser jag som det absolut starkaste skälet till att investera utomlands. En annan anledning som seglat upp som en klar favorit till varför man köper ex amerikanska eller kanadensiska aktier är att många av dessa företagen har utdelningar oftare än svenska. Den ädlaste formen av kassaflöde är ett företag som delar ut varje månad, ja minus källskatten då förstås. Utbudet av företag är enormt. Men att stirra sig blind på denna lockelse är inte likställt med att du kommer att lyckas bättre än en investerare som bara kör svenskt. Lika lite som det för de allra flesta inte lönar sig i längden att bara ha aktier istället för fonder. Blandningen däremot är jag mycket förtjust i, att ha både fonder och aktier. På något vis så säkrar jag ju upp för min övertro på mig själv (fonder) men samtidigt så får jag ju in riktiga pengar på kontot hela tiden (aktier eller ETF:er).
Jag gör en liten test för att kontrollera att jag inte sitter och snackar bullibullshit för mig själv. Man vet ju aldrig, ibland går man vilse i sina egna tankar och behöver andra som skärskådar ens "dårskap". Eftersom det tar tre år att få tillbaka källskatt samt att du betalar valutaväxlingsavgift vill jag göra en jämförelse med hur jag kunnat investera dessa pengar under tiden. Tänker jag rätt? Du förskjuter ju inte din utdelning bara i tre år innan källskatten kommer tillbaka, du fortsätter ju att förskjuta den hela tiden. Valutaförlusten vilket alla som köpt när dollar stod i ca:9kr nog känner av nu när den är nere på dagsaktuella 7.95kr. Men detta är ju inget man tala högt om, det är ju så häftigt att investera i USA och Kanada, eller hur. Om/när den börjar sjunka under 7kr blir det kanske lite intressantare även för en skeptiker som mig.
Jag tänker mig att jag vill investera i Coca-cola som tillhör den exklusiva skaran av bolag som haft utdelningshöjningar i 55år i rad! En sk dividend aristocrat. Coca-Cola har för övrigt utdelning 4 gånger om året. (visste ni föresten att det är en svensk som har ritat och gjort originalflaskan? En del hävdar att det var någon annan men jag har faktiskt kopior på patentansökan på flaskmodellen som jag fick skickat till mig av en släkting till uppfinnaren Alexander Samuelson, en mycket trevlig äldre dam, Hej på dig om du läser detta.)
Ledsen för utsvävningen, jag bara är sådan, så åter till ämnet.
50 000kr investeras i bägge bolagen samtidigt.
| Bolag | courtage | växl.avg. | ant. aktier |
| Coca-cola | 123:- | 123:- | 132st |
| K2A-pref | 123:- | - | 195st |
Vi tittar på avkastningen över tre år då vi inte får tillbaka någon källskatt. Inräknat är också utdelningshöjning som i regel är 2cent/år för Coca-Cola som under 2016 hade en avkastning på 0.35$ dvs 35cent/aktie. omvandlat till svenska pengar blir det 3.03kr innan källskatt. Efter källskatt på 15% har vi kvar 2.57kr/aktie. Jag räknar första året till 0.35$ andra året efter utdelningshöjning 0,37$ och år tre blir det 0.39$.
K2A-pref hade en avkastning på 5kr/aktie och ingen utdelningshöjning.
Det kan kännas som högst orättvist att jämföra en preferensaktie med en vanlig aktie men jag ville ändå göra det för att stilla min egen nyfikenhet. Efter tre år ser det ut så här.
Total utdelning Coca-Cola = 4311kr
Total utdelning K2A-pref. = 11700kr
Hur jag än räknar så blir det ingen bra investering för mig på dessa tre åren.
Jag har använt mig av enkel rak räkning och tagit ett medelvärde av dollarn under 2016. Likaså inköpskursen är ett medelvärde av lägsta och högsta kurs på aktierna både Coca-Cola och K2A.
Att investera i utländska bolag för att få ett jämnt kassaflöde kan jag förstå är lockande för många av oss. Men är det bara för att vi ska få utdelning varje månad går det lika bra att bara köra på svenska aktier/preferensaktier.
Det finns ingen garanti för att portföljen kommer att prestera bättre för att jag plockar in utländska bolag. Det kanske känns tryggare att ha utländska bolag i portföljen för att man spridit riskerna och allt tyder på att så är fallet men det är fortfarande ingen garanti för att du kommer att tjäna på det.
Nu låter det som att jag är negativt inställd till investeringar i utlandet. I grund o botten är jag inte det men tills någon kan överbevisa mig om att utländska aktier är en bra affär på kort sikt (10-12år) så väljer jag att avstå. Varför skulle jag vilja investera i sidled?
Så kom igen, överbevisa mig!
Du har ett bra ressonemang! För att försvara usa investeringar lite: Valutan går upp och ner, själv har jag tjänat matginellt på det. Sen blir det som du sa fel att jämföra K2A och KO. Jämför istället med tex OHI så får vi se resultatet. Sen är det ävne fel att jämföra preferensaktie med stamaktier även om jag personligen inte skulle köpa KO. Bara lite mothugg ;).
SvaraRaderaBra inlägg och tack för förtydligandet i mitt egna inlägg kring detta där jag svarade på en läsarfråga.
SvaraRaderaHar editerat inlägget och länkat till dig som ett litet tack och en eloge :)
http://www.kronantillmiljonen.se/bloggen/courtage-vid-kop-i-utlandet/
Bra exempel! Blir dessutom ännu större skillnad om utdelningen återinvesterats (som ytterligare verkar till K2As fördel). Hälsar Lars D
SvaraRaderaKika på Degiro, de har mycket billigare courtage(80% billigare)! På svenska börsen har de courtagefritt på portföljer upp till 1 Mkr.
SvaraRaderaMotsatsen till valutarisk kan vi kalla valutamöjlighet. Över tid har den svenska kronan försvagats mot alla större valutor och jag ser ingen anledning till varför det skulle ändras.
SvaraRaderaDet finns väl ingen med huvudet rätt påskruvat som bara har en enda aktie i portföljen, men en enda valuta är OK? Det är en stor risk.
Många säger att tillväxten framöver måste komma från outvecklade länder. Med bara svenska aktier får man trots allt en viss exponering mot de här länderna men inte lika mycket som om man köpte utländska aktier/ETFs direkt.
Och, så till ett av de viktigaste argumenten. Flight to safety. I turbulenta tider så flyr kapitalet till trygga hamnar och valutor som dollarn stiger i värde (högre utdelningar i SEK). Min amerikanska portfölj gick under dagen efter BREXIT i princip plus minus noll i svenska kronor räknat trots kraftiga nedgångar. Får vi en nedgång snart vilket känns rimligt efter flera års uppgång så är dollarn en säker hamn. Den svenska kronan är det inte.
Kunde inte utryckt mig bättre än krösus här!
SvaraRaderaVisst har de flesta svenska börsbolagen en bra riskspridning i form av export! Utan att ha studerat det närmare så tror jag inte att jag som islänning -08 hade varit helt tillfreds med att suttit hårt viktad mot isländska fastighetsbolag, utan kanske gärna suttit med lite Coca Cola tex?
Tack alla som svarat.
SvaraRaderaKul att så många ändå angagerar sig och ny input är alltid välkommen.
Ett enkelt sätt att äga utländska aktier är att investera i global/USA/Kanadafonder. Dessutom så slipper jag tänka på och följa enskilda bolags utveckling. På detta viset har jag besparat mig många vedermödor mot att äga enskilda utländska bolag.
Jag har spridit mina risker mot utlandet inte bara USA och kanada utan även Asien så min riskspridning är helt ok även om jag som sagt inte äger enskilda utländska aktier. Med den korta spartiden jag har vill jag inte chansa på enskilda utländska bolag som kan få stor effekt på min portfölj. Jag kanske är överdrivet försiktig men hellre det än att göra förluster på det lilla jag lyckas skrapa ihop.
Jag har i princip lika kort sparhorisont som du (10-13 år), men jag har ändå valt att ta in några amerikanska och kanadensiska bolag i portföljen. Fyra av dem är månadsutdelare och de två kvartalsutdelarna är Dividend Aristocrats.
SvaraRaderaJag vill sprida risken lite och inte bara ha svenska bolag, eftersom dollarn är stabilare än svenska kronan, och börsen i USA är så mycket större än den svenska börsen.
Dock har jag bara en mindre andel utländska bolag, och så kommer det förbli, dessutom kommer jag sälja dem när det närmar sig pensionen och gå över helt till svenska bolag.
Trygg Pension
Hej TP.
SvaraRaderaKul att du kommenterar. Det är själklart så att varje investerare gör sina egna val och så ska det vara. Mitt resonemang i inlägget ovan är egentligen att jag inte vill springa över ån efter vatten. Jag vill inte att 15% i källskatt ska vara undanhållet mig i flera år innan jag kan återinvestera dem. Jag måste ju då veta att jag kan kamma hem den "förlusten" på något vis. Jag vill inte betala 0,25% i växlingsavgift vid köp och ytterligare 0.25% OM jag tvingas sälja. Inlägget skapar naturligtvis en del oreda men jag tycker det är viktigt att belysa alla aspekter i en investering man gör. Att tycka att små utgifter inte har någon betydelse och att det tar man ändå igen i långa loppet är svårt att bevisa. Att sprida riskerna genom investeringar i USA är klokt det har jag heller aldrig förnekat, tvärt om, det är det starkaste skälet jag kan hitta MEN man ska vara medveten om priset man betalar. Jag kan heller inte förneka att det är attraktivt med alla bra bolag som har utdelningar månads eller kvartalsvis dock har jag för att maximera min utdelning på relativt kort sikt valt att köra bara på den svenska marknaden, Jag har ändå utdelningar varje månad året runt. Fonderna jag har täcker upp den globala biten och således är jag lika riskpriden som en god investerare bör vara.
Mina Amerikanska innehav är inte valda utifrån utdelning, utan värdeökning på enskilda aktierna. Där jag har b.la. Activision Blizzard och Abbvie tillsammans med Ubisoft som gått som tåget. Utdelningarna är små, men börsvärdet ett annat :)
SvaraRadera