Återkommande glädje

Jag lovade för ett tag sedan ett inlägg som skulle handla om mitt senaste äventyr. Det blev en tredagars kanotfärd ut i ödemarken i början av oktober. Vi råkar ha en fantastisk sjö  någon mil eller så från där jag lever. Där är det fantastisk natur. Det är en rätt stor sjö och ingenting du rundar på en dag. I vilket fall som helst så tror jag det ligger fyra gårdar som har mark ner till vattnet och en enda sommarstuga! Alla annan natur runt sjön är opåverkad och det ser ut som om man är i Kanadas vildmark. Träd som faller och/eller dör är det ingen som rör. Branta klippor, djupa vikar, uddar och sund. Man förväntar sig nästan att få se en betande älg i var och varannan vik. Nu så här sent på året finns det inga turister och under mina tre dagar såg jag bara en båt på avstånd som fiskade annars var jag helt ostörd och hade ingen mänsklig kontakt.

Fotot taget strax efter solnedgång den andra kvällen.

För mig personligen så ger det en tillfredställelse att ge sig ut i naturen med eller utan sällskap. Men när man är själv så har man bara sig själv att lita på och ingen annan att klandra om något skulle gå snett. Vill jag sitta vid en mysig eld på kvällen så får jag allt se till att dra ihop lite fallna träd från skogen såga upp till ved (jo jag har alltid en fällbar såg med mig) och sedan se till att få upp en eld. Vill jag inte sova under bar himmel så måste jag se till att resa mitt tält och fixa till med liggunderlag och sovsäck. Vill jag inte gå hungrig så får jag se till att brassa lite käk. 

På denna färden så såg jag till att plocka lite svamp vid ett strandhugg. Det blev lite Stensopp, Brunsopp och lite Trattkantarell. Blanda i lite bacon eller rökt fläsk i bitar så blir det supergott! Det blev absolut vindstilla andra kvällen och inte ett ljud hördes någonstans ifrån. Inga bakgrundsljud och inget "brus" som på något vis störde vildmarkskänslan. Att sitta där i mörkret helt ensam framför en brasa väcker något urtida i ens inre, man blir liksom ett med naturen. Det skapar ett inre lugn som människan behöver. Eftersom jag är RE så är min tillvaro i vanliga fall i stort sett stressbefriad, jag minns inte ens när jag stressade sist. Trots detta så är det befriande att komma ut och vara själv och ensam.

Det kan vara en av orsakerna till att jag gillar att vistas i skog o mark så mycket. Jag vet inte hur jag skulle klara mig om jag inte hade haft denna fantstiska möjlighet. Sverige är verkligen fantastiskt!

Kort inlägg helt befriat från ekonomi/investeringar.

Mvh //