Valet är över. Vi får väl se hur den rödgröna kladdkakan ska organisera sig nu. Nog om politik!
Det har varit, om inte full speta, så näst intill sedan jag sist skrev några rader här på bloggen. Livet som långledig är underbart och passar mig perfekt. Att själv få styra över VAD och NÄR jag vill göra saker är precis så trevligt som jag föreställde mig att det skulle vara.
Jag har fortsatt mitt aktiva liv och kör min vardagsmotion. Hade jag inte gjort det hade jag nog gått upp sisådär 20kg sedan jag lämnade arbetslivet. Jag är pissdålig på att äta rätt saker på rätt tider och i rätt mängd. Så motion är ett måste för mig.
Redan i slutet augusti gav jag mig iväg igen på en långfärd på cykel. Denna gången blev jag borta i 10 dagar! Alla nätter utom en i eget tält. Jag var helt enkelt tvungen att ladda mobil, GoProbatterier och powerbank och en natt i "riktig"säng efter fem dagar var ju inte heller helt fel. Det slutade totalt med 660km. Det är den längsta färden jag gjort på cykel och jag träffade många trevliga människor under färden. Bla en snubbe som gjort precis som jag, han sa upp sig vid 60 i maj månad och så gav han sig ut på vandring. Han hade en lite gullig kärra han drog efter sig. Han hade varit ute nästan 4 månader! Jag som tyckte jag gjort en bedrift....
Vatten är det som går åt mest, så inför denna färden fixade jag två flaskställ till så jag nu kan ha 4L
Investeringarna jag gjort under PRE-RE visar sig hålla. Allting tuggar på och det är ändå en förunderlig känsla när man en o annan gång kikar in på Avanza och ser att värdet ökar utan att jag gör ett skit. Dessutom så kommer det ju utdelningar med både jämna och ojämna mellanrum. Jag är inte inne o petar och ändrar på innehav utan jag låter det vara, det fungerar ju uppenbarligen.
Det blev faktiskt ett litet överskott från både juli och augusti som jag i början av september investerade. Det bliv lite XACT och Montrose. Jag ser ingen anledning att sprida investeringarna på nya innehav utan det får bli i det som jag redan äger. September är en god månad vad gäller utdelningar. Oktober och november är ännu bättre så det ser ljust ut inför hösten.
Jag gick med i en cykelgrupp för seniorer. Ja jag var naturligvis yngst i gänget med minst 10år! Men det spelade inte så stor roll, Det var bara 5st av 28 som hade vanlig cykel, resten hade elcykel. Det märks när det är uppför långa sträckor. Jag flåsar lite och blir svett medans elcyklisterna knappt tar i. Jag testade faktiskt en kompis elcykel för några veckor sedan och blev väldigt överraskad. Detta trots att jag i en uppförsbacke bara hade i +1 av eldriften (gick till +5) Herregud vilken skillnad! Man behöde ju inte anstränga sig ett skit! Nej det får dröja några år innan jag skaffar elhoj, jag behöver motionen.
Nu står det svampplockning på schemat. Jag har redan hunnit vara ute tre gånger och det är gott om Karl-Johan svampar i år. Gul Kantarell är det mindre av, vi har ju inte haft så mycket regn i år nere i södra Sverige. Svart trumpet och taggsvampar lyser också med sin frånvaro. Just nu går svamptorken varm. Man vill ju ha lite gött senare i vintermörkret. Placeras i glasburkar med gummipackning. Håller i väldigt många år.
Precis så här små vill jag att sopparna ska vara (egen mobilbild)
Veckan som gick lagade jag först kålpudding som jag älskar. Sedan blev det rotmos med fläsklägg som jag också älskar. Egna potatisar och morötter. Dock fick jag inhandla kålroten. Jag har provat att odla den själv men den tar väldigt mycket plats i mina bänkar så jag har skippat den. Lagade äppelkaka på äpplen från torpet, den hade behövt mer socker annars var det bra konsistens. Torsdag blev det gryta på vildsvin. Fick ett helt svin av en kompis som jagar så nu är frysen full med kött. Grytan blev långt godare än jag trodde men så fick den puttra i 4 timmar så köttet trillar isär av sig själv.
Jag har en sak till innan detta inlägg är slut. Vi var på fiskeresturang i början av augusti. Frugan beställde stekt Abborre med mos och jag beställde en special, både stekt sill och Abborre på samma talrik. Började med sillen som var kanongod! Sedan var det dags för Abborren som var till hälften dold under moset. Redan första tuggan av abborren så kände jag att något inte stämde. Det smakade helt enkelt inte Abborre. Petade undan moset och såg till min förvåning att filen var i storlek som en mindre uppslagen pocketbok. Va fan! Ibland pallar jag inte att hålla käften och detta var ett sådant tillfälle. Jag tog min tallrik och gick ut mot köket för att klaga. Man skickade ut en stackars pojkspoling i 18-20 års ålder som tog min anmärkning. -Det måste blivit något fel, jag måste fått någon annans beställning. Han tog min tallrik och försvann. Kom tillbaka efter 30sek. -Nej det är rätt, det är Abborre du fått.
Jag sa till honom att det INTE var Abborre. Jag vet väl hur borre smakar, ätit det sedan barnsben. -Jo det är abborre, säger grabben. Jag svarar att OM det är abborrfile så måste den fisken vägt 4kg! (Svenska rekordet är på 3150g) Han rodnar och blir tyst. Nu ville jag inte ställa till en scen, det var ju inte han som varken drev eller ägde stället men frågade honom ändå: - Pratar vi om Svensk Abborre? paus och tystnad. -Nej. OK, men du kan behålla tallriken, jag vill inte ha det som ligger där.
När jag kom hem kontaktade ägaren via mejl och påpekade att det borde röra sig om falsk marknadsföring eller falsk varudeklaration för det var då fan inte Svensk Abborre som serverades! Det tog flera veckor innan det till slut kom ett svar där man beklagade att jag inte var nöjd och att man i fortsättningen skulle vara tydligare med vad som serverades. Sea-bass är inte samma sak som abborre. Det konstiga var att det inte var någon annan av de 50 gästerna som uppmärksammade detta. Så långt jag kunde se hade väldigt många falsk abborre på sina tallrikar.
Nå ja, ha det så gott i stugorna, vi hörs.
Mvh // PP
Imponerande cykelutflykt.
SvaraRaderaFast mest imponerad är jag över att du sover i tält själv ute i skogen.
Nu har jag i och för sig kanske fler tältdygn än de flesta, gjorde lumpen i 15 månader och hann sen med alldeles för många repmånader, men tusan vet om jag skulle vilja sova själv utomhus.
I alla fall inte utan en skarpladdad AK4:a. :-)
Tack!
SvaraRaderaJa jag har väl vanan inne så att säga när det gäller sova i tält. Jag tycker det är helmysigt och det känns lite som ett hem oavsett var jag är någonstans när jag kryper in i tältet.
Att sova i skogen är nog det säkraste man kan göra gämfört med att vara nära civilisationen med alla idioter som springer omkring. Djuren i Sverige är, undantaget björn då är ofarliga. Kommer de nära och känner mänsklig doft är det normala att de lägger benen på ryggen.
Nej att knoppa själv i skogen är inga problem, jag känner mig aldrig osäker eller rädd. Skrämd blev jag dock en gång när en flock Vildsvin sprang förbi kanske 20-30m från tältet, det lät som en buffelhjord men det var ju egentligen helt ofarligt.
Ett annat problem är att man blir lite bekväm av sig när man blir äldre. Det går inte riktigt att jämföra lumpentältning (som dessutom inte var frivillig) med att själv välja var och när man ska ut i skogen. Men vi är alla olika, jag gillar det.
Med de där friluftsintressena och att ge sig iväg på tur så passar naturligtvis en FIRE tillvaro perfekt både avseende all tid som blir tillgänglig och att man får betalt även medans man sover. I tält eller hemma i sängen.
SvaraRaderaNågon gång i livet har jag haft en tanke om att cykla eller promenera iväg en längre tid dit näsan pekar. Även luffa iväg med båt eller tåg, dock inte någon världsomsegling då jag nog inte är tillräckligt äventyrlig. Som 17 och 18-åring tågluffade jag runt i Europa, borta på egen hand (delvis med reskamrater) i en hel månad så någon form av frihetslängtan och upptäckarlusta finns nog i bakgrunden. Jag tror det är nyttigt att testa en sån där grej någon gång i livet, man lär sig om både sig själv och andra.
Hej.
SvaraRaderaJa luffandet behöver inte vara så avancerat. Eftersom vi alla är olika i tycke o smak så kan det för vissa te sig som ett äventyr att bara gör en enda övernattning i ex ett vindskydd. Andra måste bestiga K2 för att se det som en utmaning. Jag tror man kan hitta små äventyr som är fantastiskt roliga att göra och de behöver inte kosta en förmögenhet i införskaffandet av utrustning. En tågresa i Sverige från söder till norr kan bli äventyrlig om man bokar in lite trevliga stopp under resan. Keep it simple.
Själv undviker jag vildsvin pha trikinrisken. Hoppas din var testad.
SvaraRaderaLite överdriven rädsla kan jag tycka. Trikiner dör oftast när man fryser köttet. Gör de inte det så dör de när man kokar/steker kött i över 70 graders värme.
RaderaJo vill man testa sushi på vildsvin så utsätter man sig för en risk men vem vill äta rått viltkött.
Imponerande som sagt! Själv är jag numera för bekväm och mina äventyr bör inte vara mer 2-8 timmar. Sedan vill jag hem igen. Tänker då på svamptur, bärtur, fisketur, utflykt, event, marknad, cykeltur etc.
SvaraRaderaJa vi är ju alla olika som tur är. Ja bekvämlighet märks på olika sätt med stigande ålder. Jag tänker att så länge jag tycker det är roligt och kroppen orkar med så ska jag hålla på med mina små äventyr. Nästa vecka är det dags för ett nytt. Skriver säkert ett par rader om det i nästa inlägg.
Radera