Första året..

Tiden flyger iväg när man har kul sägs det och naturligtvis går tiden alltid i en konstant hastighet här på jorden men upplevd tid kan te sig väldigt olika. I tråkiga episoder och i väntan kan man uppleva det som att batterierna i klockan håller på att ta slut. Fem minuter kan kännas som en lång tid. Varför gaggar jag om detta nu då? Jo jag firar ju ett år som Arbetsbefriad, RE, Friherre, tidig pensionär, ja kärt barn har ju som bekant många namn. Så inlägget är egentligen en reflektion bakåt på året som gått.

Blev det som jag tänkt mig? Jag hade en föreställning om hur det skulle bli. Jag hade en plan för hur jag ville ha det och jag tyckte själv att jag hade förberett mig väl genom att läsa andra bloggare som redan gjort resan, jag läste artiklar om pensionering och kollade TED-talk på youtube om hur man bäst ska göra för att må bra i sin nya roll. 

Jag hade dessutom ägnat året innan jag gick till att skriva ner lite saker jag tycker om att göra, hobbys, samt ett enkelt schema där jag markerade vår, sommar, höst och vinter. Fyllde på med årstidsbundna aktiviteter, alltså saker man bara kan göra under dessa årstider. Du kan ex. inte vinterfiska i juli (jag refererar till att jag bor i södra Sverige) lika lite som jag kan sätta morötter och potatis i december, ja ni fattar. Inte nog med det, jag hade också pangat på med en diger "bucket list". Varför har vi inte ett bra ord på svenska? Attgöraönskelista?

I stora drag så har det blivit som jag tänkt mig. Jag hade inga förhoppningar att precis allt skulle gå spikrakt utan problem, grå vardag inträder även för en person i RE. Enligt en Dr. Riely Moines så genomgår man fyra faser i pensioneringen. Jag tyckte själv att det var ganska intressant så jag lägger en länk här:

https://www.youtube.com/watch?v=DMHMOQ_054U

Så jag är alltså i slutet på fas ett. Snart vaknar jag inte längre med ett smil på läpparna av att vara helledig. (Jo jag gör faktiskt fortfarande det) Mina sovmornar och långfrukostar framför tv-n kommer snart inte längre att ge mig livsglädje. På mina dagliga motionspromenader så gläds jag snart nog inte över känslan av att inte längre behöva gå till jobbet och veta att hela dagen ligger framför mig och jag kan göra i stort sett vad jag vill. 

Jag trodde jantelagen var ett svensk påfund men den är troligen universell. Ha ha, jag ska kämpa som ett vildsvin för att fortsätta må bra och göra saker jag tycker om och utforska nya vita fläckar jag har på min livskarta!

Jag saknar inte saker att göra, tvärtom kan det ibland kännas som att jag har flera järn i elden och har svårt att välja vilket av dem jag ska smida. MEN, det har i ärlighetens namn, nu på vårkanten smugit sig in en viss lathet. Jag har fått svårt att liksom komma till skott och vissa saker skjuter jag gärna till morgondagen. Jag har ju inte så många tvång längre och ibland är jag glad att min sambo lite diskret ger mig en knuff framåt om jag nu "glömt" att göra det ena eller andra som jag förutsatt mig. Själv kan jag dock se en viss charm i att faktiskt, utan att skämmas det minsta, just skjuter det till morgondagen om inte den rätta känslan infinner sig.

Jag har haft gråa dagar när jag har gjort absolut ingenting. En riktig soffliggare fast det kommer alltid fram till slut. Mitt samvete är inte rymligt nog att bedra mig själv så då åker träningskläderna på fram åt kvällen och det blir en runda, antingen går jag eller cyklar jag. Detta är jag fan världsmästare på!

Två saker kommer jag på så här när jag sitter och skriver inlägget om SAKER JAG INTE VISSTE OM INNAN PENSIONERINGEN. Det ena var, att jag själv kunde bestämma vilken procentsats jag ville att mitt ena tjänstepensionsbolag skulle dra (betala in i skatt åt mig). Jag trodde det var spikat till 30%. Jag visste dock vad mitt andra och största TJP bolaget skulle dra i skatt. Detta är viktigt att hålla koll på så man inte åker på restskatt.

Min andra miss jag gjorde var att inte spara telefonnummer på ett säker sätt, och i samma veva inte tillräckligt många. Jag hade mycket av min värld sparad på jobbtelefonen och min privata telefon var vilande i 7-8år. När jag någon vecka innan min avtackning skulle spara över alla nummer så visade det sig att min privata "gamla" telefon inte kunde ta emot bluetoth-överföring. Den hade heller inte möjlighet att installera bank-ID! Va fasen, det blev raskt att beställa en ny telefon men snål som jag är så ville jag inte lägga 6-7000:- på en ny så jag beställde en från Refurbe. Nu gick det smidigt att göra överföring.

Men det visade sig att batteriet inte var bra i den nya, så fort jag använde GPS på mina cykelturer så sög den snabbt ut batteriet. Jag kollade med mobilbutik vad de skulle ha för ett batteribyte? 900:- Snål som jag är så kollade jag hemma vad ett original samsung batteri kostade. Ja ha, 425:- och då fick man ett litet kit specialverktyg till för själva bytet. Själv är bäste dräng! Jag kollade youtube hur man byter och det verkade inte svårt. Det slutade med att jag råkade vända mobilen upp o ner och spräckte skärmen. I ilskan över detta så slet jag loss hela skiten. Det blev inte så bra. Jag fick till slut igång telefonen MEN skärmen var stendöd!

Ok, till mobilfirman igen och frågar om de kan laga, nej, men fick adress till firma som gör det. Åker tre mil för lagning. Mob.mekanikern tog fram ett kostnadsföslag, 2455:- Fick rådet att köpa ny telefon. Ja det var bara att köra fyra mil till och inhandla min 4:e mobiltelefon på 1 1/2 månad! Det är väl nästan ett oslagbart rekord. 

I och med att jag inte kunde tömma den nya telefonen (med trasig skärm) så försvann alla mina mobilnummer till familj, släkt vänner och arbetskamrater. Det tog sin lilla tid att jobba tillbaka den telefonnummerbanken igen. Ett vanligt kollegieblock eller ett excelark sparat i datorn med alla telefonnummer hade räddat mig. möjligen någon molntjänst men vill inte vara kopplad dit. 

Jag skulle vilja lägga till en sak. Jag löste årskort på stadens badhus och det har visat sig vara ett bra beslut. Man ska inte underskatta behovet av social närvaro. Familjen och släkt o vänner i alla ära men det är trevligt att träffa och prata med andra människor. Jag går ner och bastar och duschar ofta två gånger i veckan. Just i bastun träffar man mycket roligt folk. Alla slags samtalsämnen debatteras, högt som lågt. Man får nya insikter och nya bekantskaper. Rekommenderas starkt. Är man den introverta typen kan man alltid sitt och "tjuvlyssna", det är minst lika roligt.

Den ekonomiska biten tuggar på och det finns inte mycket att säga. På rullande årsbasis maj 2025 till maj 2026 så har jag gått plus. Jag har gjort av med mindre än jag får in även om det faktiskt märks att mycket har blivit dyrare. Den värsta utgiftsposten har varit fjärrvärmen som ökat sjukt mycket. Det är samma förbrukning som det varit de senaste åren men kostnaden har stigit oväntat mycket. 

Investeringarna är betydligt färre och mindre men jag har dock inte slutat helt. Det finns inget direkt utrymme och det märks att man inte längre har 15000:- över i månaden att spendera på börsen.

Sammanfattningsvis, jag trivs i min nya roll som RE. Jag saknar egentligen ingenting. Visst, lyxdrömmar har man ju alltid men inom rimliga gränser så är det ett gott liv jag lever. Det ska bli kul om ytterligare ett år (om jag lever då) att se om saker o ting har förändrats? 

Men den dagen, den glädjen!

Mvh // PP