Just nu..

Just nu i dagarna, i slutet av februari för 10 år sedan började jag mitt sparande och investerande. Det är helt galet och känns inte som så lång tid när jag blickar tillbaka, men så är det. Då, i februari öppnade jag med nervös hand, ett ISK-konto på Avanza. Det var bara indexfonder som gällde. Synd att jag inte höll mig där. Tror nog avkastningen hade varit bättre men jag ska inte klaga.

Lite kul också när man läser mitt allra första blogginlägg där jag som nybliven 50 åring skriver:

"Eventuellt så höjer man pensionsåldern och det känns inte så lockande för min del att jobba till 68 eller 69.
Helst skulle jag vilja dra mig tillbaka vid 62-63. Och det är detta som hela bloggen går ut på, ska jag lyckas i min satsning eller kommer det att gå åt skogen? Häng med på min resa"....

Jag hoppades naturligtvis men egentligen inte ens i min vildaste fantasi hade jag trott på att återinvesterat kapital skulle ge sådan skjuts och att det totala kapitalet skulle växa så pass. Det är visserligen min egen sent påkomna sparsamhet som till stor del bidragit. Att jag började reducera och minska på kostnader och utgifter. Om jag minns rätt så efter att ha bytt telefonbolag, försäkringsbolag (bil) avsluta en del abonnemang och betaltjänster samt gå ur kyrkan så var det 1200-1300kr mer i månaden. Allt gick till investeringar. 

Så, drömmen då, 2016, var att kunna sluta jobba 1 till 2 år tidigare än min allmänna pensionsålder som var 64. Det har ju som sagt gått betydligt bättre och nu redan vid 60års ålder så kan jag säga upp mig från jobbet. Det är 2 år tidigare än beräknat! Inte för att jag vantrivs, jag har ett förbaskat bra jobb jag trivs med men jag har dock jobbat i 40år på samma företag och nu vill jag gå hem utan några krav. 

Rent kroppsligt hade jag lätt kunna jobba tiden ut till 68-69 och då hade jag haft en, med mina mått mätt, rätt sinnesjukt hög pension plus att pengamaskinen fått ytterligare 8-9 år på sig att växa. Men det är andra värden i livet som lockar. Nyfikenheten på hur det är att helt disponera sin egen tid. Att göra det jag vill när jag vill.

Man kan bara hålla tummarna att man får vara frisk och kunna utnyttja de bra åren man har kvar. 

Så avslutningsvis i detta inlägg kan jag bara konstatera att, jo jag lyckades med min satsning. Och till alla som funderar, det har helt klart varit värt det. Jag känner egentligen inte att jag har försakat någonting. Att börja jäkligt sent i livet med sparande och investering är inte detsamma som att det inte går eller att det är meningslöst. Det går! Man ska bara inte jämföra sig med alla andra som har högre inkomster och började mycket tidigare. Med de förutsättningar jag har haft så är jag mer än nöjd.

I mitt nästa inlägg så kommer jag att presentera min "escape plan" mitt upplägg för all min fria tid och min "bucket list". Där har ni något saftigt att se fram emot!

Mvh // PP