Varför just på lång sikt?

Jag funderar ibland när jag träffar andra investerare eller aktiespekulanter varför just jag valde att bli långsiktig? Det är intressant att djupdyka lite i ämnet och det är bra att bredda sin åsiktshorizont. Den äldre mannen jag träffade på biblioteket för ett par år sedan som berättade om sitt långa förhållande med börsen gav mig en sorts insikt. Han hade ingen direkt tid han behöll sina aktier. Det kunde vara allt i från veckor till år, men köp o sälj var hans grej. Den unga killen som jag sprang på i ett annat sammanhang berättade gärna om hur han var både kortsiktig spekulant men ändå ville vara långsiktig med vissa av sina innehav. Jag träffade av en slump på "hajen" som var extremt kortsiktig och enbart körde på teknisk analys, det var helt otänkbart för honom att vara långsiktig.  Helt ärligt så hatade han långsiktig investering och förpassade detta resonemang till papperskorgen eller ännu hellre soptippen! Och så hade jag en pratstund med en annan yngre förmåga som enbart investerade i fonder och det var på lång sikt, han ville ha något när han blev pensionär sa han. Det fina i kråksången är att alla har rätt. Oavsett hur man gör så brukar det gå bra. Visst man kan ju börja i fel ände vilket ändå de flesta av oss gör med att spekulera och vill komma åt snabba vinster och stora summor. Vissa har tur och lyckas med förhoppningsbolag, IPO:s och spekulationer och får en flygande start. Man har en tro på sig själv och sin förmåga att kunna göra feta vinster bara för att det gått bra i början. Men helt ärligt, jag känner ingen som hållit på i manga år utan att någon gång trilla dit på en spekulation eller göra en brakförlust på något annat tråkigt vis. Det finns många senarios där du kan förlora stora summor! En av de jag pratade med hade på ett bräde förlorat 80 000 kr pga spekulation. En annan räv jag pratade med hade för många år sedan (tror det var på 80 talet) loosat 400 000kr han satsade i ett bolag som gick omkull. Han hoppade dock på hästen han blivit omkullkastad ifrån och blev ett decennium senare fler-miljonär. Jag tycker mig ändå se ett slags mönster i detta. Jag hörde en annan sjuk historia som jag vet är sann, jag skrev om den för länge sedan, mannen som fick ett arv och satsade varenda krona på ett enda svenskt företag och över åren fått fina utdelningar även om aktievärdet minskat betydligt. Jag vet  två andra personer  som också bara har ett fåtal, en eller två olika bolag, i  sin portfölj som har sjuka utdelningar varje år. Åter igen, det finns många olika tekniker för att lyckas med aktier. Men jag kan väl personligen tycka att en något större riskspridning hade varit önskvärd.                                                                                           Långziktig investering...ZZZZ

Men varför valde då jag att bli långsiktig? Ja när jag summerar ovanstående resonemang så är det en faktor som sticker ut. Alla de unga människorna jag pratade med har ju 30-40år på sig att investera/spekulera och om de gör misstag har de tid på sig att reparera dessa. De har tiden för sig att förhoppningsvis lära sig något att misstagen de gör på denna resa och i slutändan stå där som vinnare oavsett vilket investeringssätt de väljer. De äldre männen i exemplen ovan har också det gemensamt att de alla har investerat under 30-50år och även om de också använt sig av olika investeringsfilosofier så har det ju gått bra för dem. När jag då själv skulle börja investera så hade jag faktiskt både fördelar men även nackdelar. Fördelen som jag ser det är att jag kunde dra nytta av alla dessa misstagen som de gjort så jag slapp göra dem. Eftersom jag också var en mogen man och ingen pojkspoling med testestoronnivåer högre än dagens börs så behövde jag inte hävda mig mot någon annan än mig själv. Jag behövde inte begå nybörjarmisstagen eftersom jag läste på innan jag kastade mig ut i investerarvärlden. Med den självinsikt jag skaffat mig plus alla böcker jag läst om ekonomi/investering så insåg jag ju ganska snart att jag är inte smartare än en femteklassare :-) Ok, kanske lite...men i vart fall så ville jag börja i rätt ände och då gick ju spekulationsinvestering fetebort för min del. De största anledningarna till detta var: 1. Jag hade för lite tid på mig för att begå några grövre misstag. 2. Jag ville inte förlora några pengar och det gör man om man spekulerar. Så jag landade i att med min personlighet och min sparhorisont så skulle långsiktigt (om man nu kan kalla 10-12år långsiktigt) passa mig bäst. Jag var i alla fall inne på temat köpa men inte sälja.


Jag var 51år när jag gjorde min första insättning på Avanza, idag är jag 55år och är ett levande exempel på att det faktiskt går att börja investera även om det är sent i livet. Mitt mål har hela tiden varit att jag ska kunna sluta jobba några år tidigare. Jag siktar på att gå från jobbet vid 60 eller 61 beroende på hur det utvecklas. Ni som följt mig vet också att jag inte hade en enda krona sparad på något konto ,10 000kr i buffert, det var allt.  När jag väl insåg att om jag ska kunna uppfylla min dröm så måste jag verkligen sätta igång direkt. Summerar jag dessa snart fyra år som jag hållit på så tycker jag ändå att det ser bra ut. Jag har en normal inkomst och sparar mellan 8000-12000 i månaden. Lite olika vad jag känner för och om jag har andra roliga saker jag vill göra eller köpa. Jag lever inte som någon asket och jag lever här och nu. Unnar mig saker/upplevelser om jag känner för det men har ändå mitt fokus kvar på portföljen.  Långsiktighet var min grej helt enkelt och får jag bara vara frisk och kunna jobba fullt i 5-6 år till så ser det riktigt bra ut inför framtiden.


Trots att pensionsreglerna har ändrats sedan jag började investera så tror jag att om jag lyckas med min föresats att få ut 5000kr/mån (totalt utslaget på ett år) från min portfölj så ska ändå min tjänsepension kunna täcka upp till den dagen jag fyller 64 och den allmänna pensionen kickar in. Nej det blir ingen fet pension men troligen fullt tillräcklig för att kunna leva ett hyggligt liv på. Målet var ju att sluta tidigare. Hade jag jobbat kvar till ex 64 hade jag fått en riktigt bra pension men för min del så är fri tid viktigare än pengar. Men naturligvis måste det vara en vettig balans, därför blir jag kanske tvungen att jobba ett år extra? Men så fort jag ser att jag klarar mig så kommer jag att hoppa av även om jag bara är 59 då. Vi får väl se hur det utvecklar sig men så här långt ser det bra ut!