Världens sämsta sparare!

Jag tror ta mig tusan att jag är en av världens sämsta sparare! Hade det funnits ett VM i detta så hade jag nog tagit medalj. Ja men va fan, en silvermedalj i ett VM är inte fy skam tänker du nog och kan delvis ha rätt. Mitt stora feta problem är att jag inte kan låta bli att investera. Så fort det kommer lite utdelningar eller jag gör en extrainsättning så kommer jag att bränna pengarna omgående. Jag tror inte det har hänt en enda gång att det har stått några cash över natten på mitt avanzakonto. 

Jag hade en vacker tanke om att bygga upp lite kassa och kunna plocka fram i dåliga tider och nergångar på börsen. Då hade jag kunnat köpa bra bolag till billig peng och sedan bara lugnt vänta på nästa uppåtgående. Det konstiga är att just DET har jag ett fantastiskt tålamod till. Alltså att vänta in uppgångar. Men att försöka bygga upp en kassa verkar vara stört omöjligt. 

Jag tror det är flera faktorer som samverkar till detta. Tillåt mig presentera min egen uppfattning om mig själv på en amatörpsykologisk nivå. (vem vet, kanske en professionell psykolog kommit till samma slutsats?) Nå väl, jag redovisar utan inbördes ordning: 

* Jag är alltid fullinvesterad och har oändligt svårt att se pengar ligga på hög utan att jobba.

* Eftersom jag inte är klar med uppbyggnaden av pengamaskinen så prioriterar jag att den ska öka och mitt "kortsiktiga" tålamod är begränsat. Det angränsar till punkten ovanför.

* Tidsrymden för sparandet är inte tidsbundet. Jag vet ju inte när ett börsras kommer och hemska tanke om jag börjar spara och det tar två år innan det händer. Jag mår illa av tanken att missa två års utdelningar för att jag istället sparar på hög.

Jag tänker att dessa tre punkter är grundorsaken till mitt ickesparande. Det konstiga i denna soppa är att jag har inga som helst problem att spara till någonting på "utsidan" dvs pengar i min privatekonomi som inte är avsedda för börsen. 

Säg att jag vill köpa en ny gräsklippare, ingen miljövänlig batteridriven skit utan en rejäl 7 hästars bensindriven grässlaktare. Den kostar 7500kr. Jag får börja spara 1000kr/ månad i målsparande till detta. Det gör att jag vet att om 8 månader kan jag köpa min gräsklippare. Min hjärna klarar av detta. Det skulle lika gärna kunna vara att jag vill ha en pool till stugan. Den går på 100 000kr. Ja men ok, nemas problemas, det tar två år att komma dit men sedan kan jag köpa den utan ett öre i belåning. Ok, inflationen har gjort att poolen nu kostar 110 000 men ni fattar, jag kommer att nå dit.

PP har stora problem med att ha någon kassa. Jag kom för ett tag sedan på den ljusa iden med att jag sparar pengarna utanför börsen och sedan kan jag bara föra över när börsen bottnar. Ha ha, trodde du att det var så enkelt. No no, min hjärna ser igenom maskirovka (för er som inte vet vad maskirovka är googla det) dessa pengar som ickeinvesterade och då får jag ett illamående värre än efter en kändisfest. Det går helt enkelt inte.

Jag känner att detta är ett område som jag som investerare kan utvecklas på. Det kanske är lättare när man redan nått upp till sina satta mål och är oberoende? Lite mer att man kan välja att faktist hålla kassa för att göra bra investeringar.

Fd spargris

Mvh // PP

Rätt beslut.

 Jag blir bara mer och mer övertygad om det rätta i att jag en gång tog beslutet att börja investera. Möjligheten att sluta jobba och själv bestämma över min tid och vad jag vill göra har bara ökat på min övertygelse. Idag när jag tog min dagliga motionsrunda stötte jag på en gammal jobbarkompis. Det är 7 år sedan han slutade jobba och är 72år gammal. Vi pratade en stund och jag frågade hur han trivdes med pensionärslivet. Jo det var väl ok men krämporna smyger sig på. Han gick illa det syntes tydligt när vi skiljdes åt. Ja detta var bara ytterligare ett barr till stacken i min övertygelse om att gör rätt som hårdsatsar och investerar för att kunna sluta tidigare. Jag tror att åren mellan 60-70 är de "sista" när man fortfarande kan göra saker som man vill ocm man är i hygglig fysisk form och slipper de värsta sjukdomarna. visst, du kan ha ett fint liv mellan 70-80 också och kanske ännu längre om du har lite tur men chansen minskar ju äldre du blir så är det bara...

Maj månad är snart till ända och det återstår bara ett bolag som delar ut, Cibus. Jag kan summera månades utdelningar till 2601kr. Som månad betraktat något sämre än förra året då jag fick 2880kr men det beror på att Tele2 delade ut i April i år. Men totalt så har andra bolag delat ut mer istället. Skulle jag ta bort de 962kr som T2 delade ut så skulle jag bara fått 1918kr så jag har ändå ökat utdelningen i maj med 683kr sedan förra året. Japp, återinvesteringar lönar sig!

Månadens inköp är koncentrerat till tre bolag. SBB, Cibus och Tele2. Jag skrev redan den 12maj att jag tyckte Tele2 var för långt nedtryckta och att de såg aptitliga ut. Jag har sedan dess köpt i flera olika omgångar och har faktiskt nått upp till den nivå och storlek jag vill ha det innehavet på. Cibus har ju ett helt sjukt överpris i mina ögon och jag drar mig för att köpa, möjligen små mängder men detta fantastiska bolag vill jag köpa till ett fantastiskt pris också. Jag misstänker att denna månadsutdelare har blivit extremt poppulär och att bara för att få kassaflöde så köper man till vilket pris som helst. Nja jag är tveksam och hoppas hellre på en korrektion av hela börsen så jag kan tanka fler Cibus till vettigt pris.

SBB har faktiskt seglat upp som en liten favorit på sista tiden. Jag tycker ändå att det är en stabil verksamhet och en frestande direktavkastning. Nu när börsen är högt värderad så kan jag ändå tycka att jag faktiskt får lite "bang for the buck" när jag handlar SBB. Kombinationen stabilitet och utdelning gör att jag tänker bygga upp en saftig position i min portfölj. Jag tänker mig så pass att den kommer i nivå med Axfood och Castellum. SBB kommer aldrig att bli någon kursraket men det är inte heller det jag är ute efter. Jag har skrivit det många gånger här på min blogg, min investeringstid är begränsad. Jag har inte 20-40 år på mig, faktum är att det snarare handlar om 4 max 5år innan jag ska logga ut. Således är det viktigare för mig att bevara kapitalet snarare än att chansa. 

2021 ser ändå ut att bli ett riktigt bra år när det gäller utdelningar...

Mvh // PP

Ränderna går aldrig ur..

Jag känner en man. Vi kan kalla honom Holmström. Han har precis som jag ett intresse för aktier och när vi väl träffas så är detta ett kärt ämne som vi gärna diskuterar länge. Det känns bra att ha någon som man verkligen kan prata med och vända ut o in på ett o samma ämne tills det är som en urvriden disktrasa. Holmström har alltid jobbat och varit strävsam, investerat och sparat och levt ett återhållsamt liv. Han är god för ett antal miljoner men detta är ingenting som du på något vis i världen skulle kunna listat ut om du träffade honom. Han lever ett enkelt liv i sin normalstora villa och insidan är lika modest som utsidan. Inget prål någon stans. Det köps inte mycket nya käder och kosthållningen är snarare under än över normalholmströmmarens. Det är knappast rostbiff eller entrecote ens på Svenska flaggans dag där.

För några år sedan råkade Holmström ut för en alvarlig olycka och bara turens försyn gjorde att han överlevde. Lång konvalicens men helt återställd så sitter vi på en bänk och diskuterar. Holmström fattade att han haft tur som överlevt och han var tacksam för att han fått denna väckarklocka om att livets längd faktiskt är begränsad för alla, även för Holmströmmare.

Eftersom det var han som tog upp ämnet så tog jag upp frågan. -Vad ska du göra med dina pengar? Alltså, du måste väl ha några drömmar som du vill uppfylla innan du trillar av pinn? Är du inte sugen på att se någon annan del av världen? Japan, Nya Zeeland, Grönland, USA? Finns det inte någonting som du skulle vilja göra som du inte gjort? Åka luftbalong, Fiska hälleflundra i Norge, åka på ett OS eller VM i någon sport ,se pyramiderna eller bergsgorillor, en kryssning i medelhavet eller bara en bussresa till Tyskland?

Mina förslag till honom var många och för en sekund så såg jag en glimt av längtan till något men det verkade dö ut snabbt. Pensionär Holmström förklarade att han skulle fundera på det men just nu hade han inte något behov av att uppfylla någonting. Det fanns liksom inga drömmar där vilket jag själv tyckte var mycket sorgligt. Holmström själv verkar inte lida det minsta av några kval att inte hinna med att göra eller köpa sig glädje. Vi var långt ifrån varandra på den punkten. Jag som ofta har drömmar och sätter upp mål och nästan alltid infriar jag mina drömmar lever ett annorlunda liv. Jag har en liten devis, Livet är för kort för att man ska ha tråkigt, och den lever jag efter. Om jag vill ha någonting så ser jag till att skaffa mig det. Ser jag en praktisk nytta så är jag inte främmande för att inhandla denna vara eller tjänst. Där skiljer sig Holmstöm och jag mig åt diamentralt. 

Holmis börjar närma sig de 70 och jag kan nästan tycka lite synd om honom. Jag skulle vilja sparka honom i baken och säga till honom att börja unna sig saker och sätta lite sprätt på pengarna men jag har upptäckt att så fungerar det inte. Det sparsamma sinnet han under lång tid har utvecklat ändrar man inte på i första hand. Ränderna går aldrig ur. Han skulle aldrig få för sig att ens bränna några tior på i hans tycke onödiga saker. Aldrig! Jag har börjat förstå att han är nöjd med tillvaron som den är. Jag tror det är tryggheten i att känna att han har ett duktigt fett kapital som han sparat ihop till gör honom avog mot onödiga utgifter. Sparsamheten dör inte på en eftermiddag. Däremot så är han fortfarande lika barnsligt förtjust i utdelningar som jag är. 

Som en passus kan jag nämna att han efter att ha gått i pension inte öppnade en enda avi från pensionsmyndigheten på ett helt år. Han hade inte en susning om vad han fick i pension och inte förrän jag sa till att det borde han nog kolla upp så sa han bara: -Ja man kanske skulle ta tag i det där.... Det säger väl en del om synen på egna pengar. Pensionen var bara peanuts och en i stort sett onödig bonus för honom.

Inget onto om Holmström, Jag gillar karln skarpt. Det är hans pengar och han bestämmer naturligtvis vad han vill och inte vill göra med dem. Jag kan ju bara personligen tycka att om jag själv hade varit så rik så hade jag nog börjat fundera på om jag ville dö som den rikaste på kyrogården. Men det är ju jag det.......    Har man levt sparsamt så går ränderna som sagt aldrig ur..

Mvh // PP

Fuck ATH!

Jag känner för att skriva ett inlägg rör upp damm. Ett inlägg som gör att vissa kommer att tycka att PP är helt bortom räddning och en ytterst konstig prick. Det kanske ni tyckte redan innan vad vet jag? Men jag är väl bara på det humöret just nu, just idag och dessutom är det min blogg så jag skriver vad jag vill! (jag snor det cittatet från Sorken som skrev det som svar på ett argt inläggssvar för några år sedan) Ibland blir jag bara så trött inte bara på andra utan även på mig själv. Jag har inte intellekt nog för att tänka igenom och belysa alla aspekter av ett ämne innan jag publicerar det och då får det bli som det blir.

ATH. Alla gläds över att portfölj efter portfölj slår nya rekord och tidigare högsta värden. Själv glädjs jag inte ett skit. För min del så är det totalt oviktigt hur mycket min portfölj är värd. Om den står på 500 000 eller 2 miljoner är mig likgiltigt. Det enda jag jag bryr mig om är vad jag får ut av den. I mitt fall eftersom jag är utdelningsinvesterare så är det ju hur mycket kontanta medel den genererar per år som är det intressanta och viktiga. Säg att portföljen står på ATH och är värd 1.5 mille men bara ger mig 30 000kr på ett år. En annan portfölj står på 900 000 men ger mig 45 000 /år. Vilken av portföljerna ger mig mest glädje? Valet för mig är inte svårt. Det är ju ändå pengarna ut som jag ska leva på som är det viktiga. Jag har ju inte tänkt att jag ska sälja några aktier så varför bry sig? Blanda nu inte in hur ett företag går. Naturligvis så består mina portföljer av bolag som är bra och en naturlig följd är att bra bolags aktier tenderar att stiga över tid och således även portföljvärdet men det är fortfarande pengarna ut som är det viktiga. Den enda gången det är intressant är när du passerar den berömda miljongränsen, då kan du, om du själv utan hjälp har kämpat dig dit, få glädjas över att kunna kalla dig miljonär och kanske renta av skryta lite om det? Visst den glädjen unnar jag alla men egentligen så är den ju bara momentan. Antingen så dyker börsen och värdet går ner eller så ökar värdet och du har snart glömt det och kanske är på väg mot nästa miljon? Den verkliga glädjen består för min del när utdelningarna kommer inte vad värdet på portföljen/erna är för tillfället.

Vid årets slut ska jag ta en skärmdump från Avanza som visar utdelningarna jag har fått från avanza de senaste 6 åren. Till och med pissåret 2020 fick jag glädjas åt att utdelningarna var större än året innan. 2021 kommer naturligtvis att slå 2020 så det är en fin uppåtgående trappstege utan hack. Den grafen är någonting jag verkligen gläds åt. Det är riktiga pengar ut och det är det som räknas i min värld.

Mvh // PP

 

Halva maj

För nästan exakt ett år sedan gav jag mig ut på en 10 dagars långvandring tvärs över Sverige. Från kust till kust. En utmanande och lärorik strapats. Jag har de senaste 25 åren valt att förlägga en av mina semesterveckor just i maj månad när naturen är sådär sprudlande. Det spricker ut löv och naturen är sådär grönskande och härlig och fräsch som bara en natur kan vara. I år var inget undantag. Jag har under åren och denna "egoist-vecka" gjort lite allt möjligt. Padlat kanot, Fiskat som en galning, sovit över i stuga, kört motorcykel, geocachat, fågelfotograferat, långvandrat, lekt arkeolog i kalkbrott, rest till Gotland, Öland, Ven, Hallandsväderö och Bornholm. (har en förkärlek för fina öar- no shit sherlock) Just denna veckan är lite helig för mig. Jag gör precis det jag vill. Alla, arbetsgivare, vänner och familj vet om detta och är införstådda med att jag har denna lilla tradition. I år har jag bara varit uppe på mitt torp och jobbat. Kroppsarbete kallas det viss men dagens gärning slog alla rekord. Upp 04.18, jag vet, sinnesjukt tidigt men jag bara råkade vakna och var helt utvilad och totalt omöjligt att somna om. Men trots detta kom jag inte hemifrån förrän vid strax innan klockan 07.00. Vädret har varit kanon och utomhus i 12 tolv timmar gör att man får lite färg i fejset och på en del andra ställen. Redneck varning påbjuds.

Hårt jobb på torpet..

Maj månad bjuder på lite utdelningar. Investor, Korsnäs, NP3, XACT, Volati och Cibus. Jag har reinvesterat samtliga utdelningar som kommit in. Faktum är att jag ökade och köpte på mig ett stimm med Swedish Match efter splitten. Ja ni vet, det är något med det psykologiska....

Det har också blivit ett gäng med SBB och några Tele2 som faktiskt ser lite aptitliga ut på 110:- Jag har svårt för att riktigt förstå varför just Tele2 är så nertryckta just nu. Det fundamental finns där och även om man missade estimatet med några miljoner så såg Q1 rapporten stabil ut. Rätt vad det är så sticker aktien igen. Jag har sett detta i många andra bra bolag. Helt oförklarligt så börjar en aktie att gå ner och så stannar den där ett tag i frysboxen och så efter ett tag, tiden i frysen är olika för olika bolag. Så tar den fart i popularitet igen. Det går i cykler och inget att hetsa upp sig över så länge rapporterna är ok. I vart fall så är det så jag tänker. 

Jag följer gärna flocken. Så länge de går dit jag vill...........

Mvh // PP