Vi får inte plats...

Av en händelse, troligen för att det fanns tid till det, så tittade jag på Svt och ett program som heter drottningen av Versailles. I stora drag handlar det om en multimiljardär som vars hustru tycker att det nuvarande huset på 2400 m2 är för litet och ska bygga ett nytt lite större. Smaka på det, 2400 m2! Jag skulle tippa på att de flesta som bor i en villa större än 200 m2 tycker att det finns plats nog. Eller hur tänker man då, är det grejerna som inte får plats? För med 2400 m2 och då tillhörande 17st toaletter borde det också finnas ett o annat rum att kunna klämma in sig i. Blir man dum i huvudet bara för att man är stormrik? Nej naturligtvis inte, man får bara andra perspektiv. Man gör saker för att man kan, man har råd helt enkelt, något en fattig arbetare har svårt för att till fullo förstå. Men nu skulle det alltså byggas nytt. 30 toaletter planerade. Jag vet inte men är man mycket mer akut skitnödig för att man bor i ett större hus i Florida? Hur långt är det ok att det är till en toalett, vad är maxavståndet det får vara? Nej kan man inte hålla sig så kan man inte. Inkontinens lär ju vara ett helvete.

En kommentar från hustrun i familjen när de besöker det pågående nybygget, -Vi planerade inte att det skulle bli Amerikas största privatbostad, det bara blev så....

10 st kök! Vad fan ska man med 10 st kök till? Naturligtvis så sparar man inte på någonting utan ser till att ha allt man tror man behöver. 8400 m2 blir den nya huset på. Eller skulle blivit...sedan kom krisen, bankkrisen. Husbygget stannade av och blev sedermera till salut. Jag orkade inte se hela programmet och vet inte hur det slutade men det får mig att reflektera på flera saker bla det där med att du inte blir lyckligare av att ha fem bilar än att ha en eller två på sin höjd. Jag tror också att det har någonting med kukmätning miljardärer emellan att göra. Man kan skryta med att man har störst eller mest av någonting. 

Får mig osökt att tänka på tuppfäktningen mellan Roman Abramovich och Kalif bin zaved Al Nahyan.

Roman, som bla äger fotbollslaget Chelsea FC ville visa att han var värst så han tänkte bräcka alla andra och byggde en liten jolle på 162.5 meter för den netta kostnaden av 340 miljoner euro i runda slängar 3.5 miljarder SEK. Kalifen blev sur och beställde en lite större båt, närmare bestämt på 180 meter till en kostnad av 605 miljoner $. -Ha!, där fick han allt ,tänkte kalifen. Allt var frid o fröjd innan miljardären Kjell Inge Rökke från Norge bestämde sig för att vara med och undersöka om hans ersättningsgenitalier kunde vara någonting för de stora grabbarnas klubb? Han beställde REV Ocean som håller på att färdigställas och ska vara helklar nästa år. 181.5 meter lyx och forskning. Två helikoptrar är den bestyckad med. Runt 500 miljoner $ räknar man med. Mycket billigare än Kalifens livbåt men han lyxutrustade å andra sidan sin vilket inte norrbaggen gjorde.

Blir man lyckligare om man har en båt på 160 meter istället för en på 120 meter? Nej naturligtvis inte, det handlar om att man har råd och kan, prestige och kunna skryta med att man har störst eller längst, man får sitt ego mättat. Det har ingenting med lycka i ordets rätta bemärkelse att göra

Själv tänker jag ta en tredagars kanottur nästa vecka då min semester har börjat. Det skänker mig lycka!

Passar på att önska alla bloggare och läsare en riktigt skön semester, Inte säker på om det blir så många blogginlägg från Procentpanik under sommaren, vi får väl se.....

Vet du vem Hiroo Onoda var?

Få människor kan på rak arm säga vem Hiroo Onoda var och den otroliga historen om hans liv. Man kan lugnt säga att han tog den uppgift han hade blivit ålagd på fullaste alvar. Man kan kanske tycka att det var in absudum och att han kanske rent av hade en mutter lös? Om hans "äventyr" kan du läsa här: https://militarhistoria.se/1900-tal/andra-varldskriget/onoda-vagrade-ge-upp

För att dra en parallell mot hur man bör vara funtad vid långsiktig investering så kan man visst dra nytta av hans enorma envishet men samtidigt så lyssnade han inte på omvärldens signaler och gjorde sig besväret i många år helt i onödan. Så visdomen i detta kan ju vara att det är bra att vara lite envis men samtidigt lyhörd för förändring. En kompis mamma sa alltid: Envis blir aldrig vis.

Note: Envishet och bestämdhet är två sidor av samma mynt. Att vara envis innebär att vara motsträvig och inte lyssna på förnuftet, medan bestämdhet innebär att man fortfarande är villig att lyssna och byta riktning.

Ett annat liknande epitet är uthållig eller uthållighet. Författaren Daniel Defoe skrev en bok som sedermera har blivit världens näst mest berömda bok, i vart fall om man ska tolka på hur många språk den blivit översatt till. Bara slagen av bibeln och det säger ju en del. Jag pratar alltså om Robinson Crusoe. Enligt boken så var han strandsatt på en öde ö i 28 år innan han kom därifrån! Det sägs att Defoe blev inspirerad av en verklig händelse där Alexander Selkirk blev strandsatt på en öde ö utanför Chiles kust 1704 efter att ha hamnat i bråk med fartygets kapten. Hans enda sällskap på ön var katter och getter. Han överlevde i 4 år och 4 månader innan han blev räddad av ett annat fartyg. Det tog dock 11år innan han kunde återvända till sina hemtrakter. Selkirk bestämde sig för att leva och överleva, han var uthållig. Han slutade sina dagar rik men tyckte att åren på ön var hans lyckligaste när han inte behövde ett enda mynt.

Själv är jag beroende av mynt, helst i strid ström..

I fredags kom det en efterlängtad utdelning från Klövern och Sagax. Jag återinvesterade naturligtvis eftersom jag är i uppbyggnadsfasen av min utdelningsstrategi. Jag valde att köpa Axfood helt enligt plan. Jag vill äga detta företagen under lång tid, jag är uthållig och långsiktig och det var varken första eller sista gången jag köpte aktier i detta bolag. Jag ser här hur mina preferensaktier får jobba till förmån för mina stamaktier. De så ofta hatade preferensaktierna blir här till raketbränsle i min portfölj och de passar utmärkt med den strategi och den tidshorisont jag har för mina investeringar. Det är svårt om inte omöjligt att hitta någonting som kan ge mig över 6% i återbäring och enligt en studie jag gjorde för några år sedan så tar det någonstans mellan 12-15år innan en vanlig utdelande aktie "kommer ifatt" preferensaktierna. Och då får det inte blivit några stillastående utdelningshöjningar eller sänkningar från den vanliga stamaktien, då tar det ännu längre tid. Du kan själv göra detta test med befintliga preferensaktier och så ställer du upp dem mot några bra utdelare och så ser du hur lång tid det verkligen tar för detta bolag innan de kommer ikapp rent utdelningsmässigt. Naturligtvis så kan det finnas det exceptionella undantag men som regel så spöar preffarna vanliga aktier åtminstone det första årtiondet du äger dem. Det är inte ens säkert att totalavkastningen blivit bättre om man gör en jämförelse. Naturligtvis så ska man ha en bra avvägning i sin portfölj. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bara äga preferensaktier, det hade nog inte varit en så bra affär om du ska ha en portföjl i 25-50år. Det finns faktiskt en sak till som hänt nu under coronakrisen och det var Volati-preff som stoppade sin utbetalning tillfälligt. Det var regler om att företag som sökt permitteringsstöd inte skulle få någon hjälp om de hade aktieutdelning. Logiskt i min värld och utbetalningarna är bara uppskjutna och kommer så småning om. Ny grej för mig, detta visste jag inte om när jag investerade i Volati. Jag tror ingen annan heller kunde förutsäga detta att statsmakten kunde ställa ultimatum om aktieutdelning. Man lär sig nya saker hela tiden och tur är väl det för vem skulle vilja vara lika oemottaglig för ny information som Hiroo Onada?

Mvh // PP