När man har mycket att göra hinner man oftast bara fokusera på det som man lägger sin tid på för tillfället. När man förhoppningsvis kommer in i perioder där det är något lugnare så hinner man börja fundera och tankarna rusar iväg på alla möjliga håll. Så är det i alla fall för mig. När man har satt upp ett mål, i det här fallet pratar vi självklart om målet att bli ekonomiskt fri så är det för de flesta en process som tar tid. Inte många har en lön så vi kan spara ihop en mille om året och därmed bli ekonomiskt fria väldigt fort. Nej för de flesta är det en relativt långsam process som sträcker sig över årtionden. Ja viss, att bli miljonär är faktiskt betydligt lättare än att bli ekonomiskt fri men det tar sin lilla tid.
I vår strävan att öka vår förmögenhet så är det väldigt lätt att bli förblindad av målet. Man kämpar och ligger i, snålar och drar in på allt som det går att dra in på. Inget fel med det men personligen så tycker jag att detta ska vara tidsbegränsat. Det där med att man blir som Gollum i Sagan om ringen ligger nära sanningen. Jag har varit (speciellt i början av min spar-resa) inne i perioder av nästan sjukligt snålt beteende eller det skulle också kunna liknas vid ett spelberoende. Att ständigt få se sina inkomster öka och förmögenheten växa. Ja jag kan inte förneka att det samtidigt är väldigt roligt och det som är roligt vill man ju hålla på med mest hela tiden.
Men samtidigt så pågår det som kallas livet. Jag hoppas och tror att det, åtminstone i mitt fall, var en mognadsprocess. Där jag från början var helt fokuserad och hade skygglappar för i stort sett allt annat än sparande. Mycket vaken tid ägnades åt min framtida "rikedom". Men jag kände någonstans på vägen att det blev för intensivt och för fokuserat, jag glömde bort att leva. Jag lade delvis om mitt sparande, jag var fortfarande lika ekonomisk men riktade om fördelningen så att jag själv skulle få lite glädje under tiden. Jag skapade ett "nöjeskonto" som var avsett för allt möjligt. Saker eller prylar jag ville ha eller upplevelser och resor. Jag hade ändå vid denna tidpunkten överträffat mina spar/investeringsmål och kunde med gott samvete göra denna rockad. Nu hade jag plötsligt pengar över ändå varje månad jag kunde spendera. Inte så att det var tvunget men om jag ville så kunde jag nu göra saker eller köpa saker som tillförde någonting i mitt liv. Ett bra beslut skulle det visa sig. Det blev inte lika tråkigt att spara pengar. Jag nyktrade till från mitt besparingsberusade tillstånd och jag kände en större livsglädje.
Det var inte alls säker att det jag sparade varje månad till nöjeskontot förbrukades. Vissa månader, speciellt under vintern, fann jag helt enkelt inget vettigt att lägga pengarna på och då byggdes det på så nästa månad fanns det dubbelt så mycket att spendera om jag ville. Jag spenderar inte för spenderandets skull. Jag vill se/ha en nytta eller helst långvarig glädje med det jag köper. Det kan vara funktionskläder eller en Bluetooth-högtalare, en cykel eller ett trädgårdsredskap, en fiskepryl eller en resa till Spanien.
Det där med att hitta en balans i sitt sparande och i sitt liv över huvud taget är något som är viktigt och jag har skrivit om det flera gånger. Men det är så pass viktigt att det tål att återupprepas. Idag är jag nöjd med mitt liv. Det finns få saker att klaga på. Men jag kan inte tacka någon annan än mig själv. Jag stannade upp och tänkte igenom vad det är jag vill och hur jag vill att mitt liv ska vara. Ingen annan kommer att ändra på ditt liv i den riktning som passar dig bäst, det måste du själv se till.
Balans i livet....
Man ska ha klart för sig att mina förutsättningar genom livet har förändrats. När jag var mitt i livet runt 30 och hade tre små barn, hus, bil och hund så var det extremt små marginaler. Jag hade varken kunskap eller insikterna som jag har idag. Det fanns inget utrymme till sparande. Vissa månader hade jag 500-700kr över när månaden närmade sig slutet ibland knappt det.
Idag är läget annorlunda. Jag är mer medveten och har blivit mer ekonomiskt insatt i min egen ekonomi. Sparandet/investerandet har blivit till en lika naturlig del som allt annat man gör med automatik. Jag har samtidigt fått en betydlig bättre ekonomisk förutsättning när alla barnen hade flyttat hemifrån. Nu finns det plötsligt i mitt tycke väldigt mycket pengar över att göra vad jag vill med.
Och på tal om att göra vad man vill så hade jag ytterligare ett intressant samtal med en bekant som inte direkt är på obestånd med kronofogden om vi säger så. Vårt samtal gled över på vad man vill unna sig. Jag fick lite gliringar om att jag alltid måste köpa nytt istället för begagnat när jag handlar. Detta stämmer inte med verkligheten då jag inte har några problem med det så länge varan är helt ok. I vilket fall så öppnades det upp en dörr och hen erkände att hen hade otroligt svårt för detta att köpa nytt. När man har levt ett helt liv, en bra bit över 60år, med att alltid vara ekonomiskt medveten (snål uttrycks bara ibland av hen) så är det inte så att man plötsligt börjar tycka att det är ok att bränna iväg pengar. Det spelar ingen roll om hen vet att det bara är ett år kvar att leva och det finns 8-10 mille på kontot. Det har blivit som en livsstil helt enkelt. Och där fick jag äntligen svar på frågorna jag ställt mig länge: Varför inte unna dig? Varför fortsätta att spara när du är över 70år?
I min iver att försöka få personen att inse att hen borde unna sig saker eller upplevelser blev jag förblindad av min egen syn på saken, Bara för att jag tycker på ett visst vis och att det är det rätta sättet så gör och tycker ju inte alla andra det. Jag satte mig in i hur det skulle varit om jag själv alltid varit sparsam då hade jag ju haft det synsättet inprintat och hade nog haft svårt att ändra på mig. Jag har därmed släppt detta och kommer inte ta upp ämne igen. Bara konstaterar att det är svårt att lära gamla hundar spela cittra!
Mvh // PP
