torsdag 15 november 2018

Mellan Sverige och Danmark del 2



Jag är inte känd som de snabba beslutens man. I börsvärlden är det ofta något positivt, i vart fall om man är långsiktig. Man begår färre misstag när man grunnar på köp mer än de som impulshandlar. Man har under funderandets gång chans att ändra sig också vilket man som impulsköpare inte har. Fast någon gång måste man ju komma fram till ett beslut. Frågan är ändå om jag inte denna gången har slagit mitt tidigare rekord med hastängder, förlåt, hästlängder.


Den 12 april i år skrev jag ett inlägg: http://procentpanik.blogspot.com/2018/04/mellan-sverige-och-danmark.html
Som talade om att jag nu hade hittat ett bolag som jag gillade och tänkte investera i. (Outgrundliga äro Procentpaniks tankar, känt ordspråk på min balkong) Men det dröjde ända fram till idag innan jag gjorde slag i saken. Det handlar alltså om att jag nu tagit en position i Öresund.
 Tidigare idag gick jag igenom lite siffror som bolaget, till skillnad från Better Globe, presenterar helt öppet. Och jag hittar ingenting ur min lekmanna-analys som ändrar min inställning om att det är ett bra bolag att äga. Finanserna ser bra ut, kortfristiga lån hyggligt låga i förhållande till bolagets totala värde. Man har ett vettigt långsiktigt ägande i sin portfölj av bolag, stark ledare i form av MQ (Mats Qviberg) Framtiden ser bra ut ur mitt sätt att se det och jag tror de kommer att fortsätta att prestera bra. Spännande bolag i portföljen. Senast var det Catena media som man plockade in och slår det väl ut med dem så adderar det gott mos till bolaget. Vi får väl se hur amerikainvesteringen utvecklar sig men marknaden och pengaflödet verkar ju vara enormt over there.




Just nu är det ingen substansrabatt på aktien utan den handlas till substanspremie. Enkelt förklarat, aktien är lite högre värderad än vad bolaget egentligen är värt. Kan man köpa på rabatt så är det naturligtvis det bästa men vad är det som säger att aktien inte kostar 160-170kr om två tre år? Som med alla andra bolag kan man aldrig tvärsäkert uttala sig om dess framtid bara dess förflutna och historiskt sett ha det ju gått bra så varfö skulle det inte fortsätta att göra det? Hygglig direktavkastning på 3,5% och det gör ju att det finns marginal för framtida höjningar.


Så, ytterligare ett investmentbolag in i portföljen och det blev varken Investor eller Latour som nästan alla andra köper (säger han som själv redan äger Investor). Jag går min egen väg. Men vem vet jag kanske också slår till på Latour någon gång men ska det ta nästan 8 månader från tanke till beslut så lär ni ju få vänta mina kära vänner......

måndag 12 november 2018

En obehaglig överraskning..

November månad visste jag skulle bli skit i mer än ett avseende. Vädret brukar vara uselt trots att jag gillar hösten bäst av alla årstider.  I mitten på oktober så åker jag på influensa, två gånger för säkerhets skull, med bara någon veckas mellanrum , hur ofta händer det, Aldrig! Men nu var det min tur i alla fall. Andra gången fick jag uppsöka farbror doktorn som konstaterade någonting latinskt i form av sinus...någonting. På svenska bihåleinflammation. Jag har ju varit på roligare fester om man säger så...
Två veckor frånvaro ger en mager utdelning i lönekuvertet nästkommande månad.
Börsen backade en aning i oktober och min portfölj lika så men inte så hemskt mycket ändå, totalt -4,52% på hela portföljen. Men det mest förädiska och helt klart ett "sneaky" uppdykande var förra veckans lilla brev som damp ner i lådan. En räkning. Inte vilken räkning som helst utan en vårförälskelse numera klädd som värsta liemannen himself.
Allt kräver naturligtvis en förklaring. Jag hade blivit med åkgräsklippare i maj månad och den behövde mycket kärlek. Min räckte tydligen inte utan jag fick engagera en snubbe som hade betydlig större skiftnyckel än jag. Men flirten var snabbt avklarade och jag och Gullan, ja hon heter så, hade många intima stunder i hagen uppe vid sommarstugan i början av juni. Allting tycktes vara frid o fröjd ända tills förra veckan då det lilla kuvetret dök upp. Faderskapstestet visade att jag var den skyldige och skulle betala ca: 3500kr. Helt ärligt så hade jag helt glömt bort detta. Jag vet att jag ägnade en tanke i augusti åt det då räkningen fortfarande inte hade kommit, funderade på att ringa dit men sedan har det fallit i glömska. Det är ju inte så att jag står på bar backe men jag hade räknat med att kunna invester åtminstone lite i november trots att jag kommer få en urusel lön. Nu kan jag nog bara glömma det.
Som extra krydda kan jag meddela att jag for upp till stugan i helgen och skulle titta till Gullan, hennes batteri behöver tas väck och underhållsladdas under bistra vintermånader. Vad tror ni har hänt? De fina hagmarkerna där jag vänslades med Gullan under hela sommaren och en bra bit in på hösten och lyckades omvandla 8000kvm högt gräs till fina golfgreener, där ser det nu ut som västfrontens skyttegravar. Ett gäng vilda svin har vänt runt hela jävla skiten! Det finns ingenting att göra, det går inte att återställa med mindre än att det kommer dit en lastbil med matjord och en ångvält! Nu jävlar är det krig! Jag får väl gräva fram ett par stridvagnsminor modell 35 och truppmina 14 ur förrådet! Cammostället och baskern är framlagda och funderar alvarligt på att ringa in förstärkning i form av en GRK.


Jag ser redan fram mot julbordet :-) Här ska det käkas vildsvin i alla former! Mest köttfärs förmodar jag men även lite egenstoppad vildsvinskorv kan sitta fint till nubben.

Shit vad jag älskar november!

tisdag 6 november 2018

Syndernas förlåtelse..

Ibland måste man göra knepiga val där man har att välja mellan pest eller kolera. Helst hade jag inte velat göra detta men på något sätt så inbillar jag mig att jag ändå i ett längre perspektiv gjort rätt. Jag hade egentligen inte behövt ta denna striden med mig själv men varför göra det enkelt för sig? Denna gången handlade det om min bil. När jag för någon månad sedan gick igenom mina utgifter så hade jag aldrig reflekterat över billånet jag har. Runt 40 papp kvar att pynta och det rullar på av sig själv som vilken annan fast avgift som helst. Men jag kunde också se fram emot maj 2020 när skrället skulle vara betalt.
Jag vet naturligtvis inte riktigt varför men tanken slog mig om jag kunde bli av med det lånet tidigare (helst nu!) skulle jag plötsligt frigöra 2250:- mer i månaden! Det är ju inte kattskit för en underbetald vanlig arbetare. Så min hjärna kunde inte sluta processa denna tanke. Skulle det finnas en möjlighet att långt i förtid lösa in lånet? Jag räknade fram och tillbaka på hur jag skulle kunna lösa det och en första plan växte fram. Det skulle bli extremt svårt att på bara tre månade gneta fram dessa pengar. Jag hade fått en fix ide´ om att jag ville börja år 2019 utan billån och istället ha betydligt mer att investera varje månad. Planen innefattade min stackars sambo som skulle vara min back-upp i fall det skulle krisa, jag skulle skrapa kistan totalt tom. Efter några dagars funderande insåg jag att det inte var den bästa planen i världshistorien. Jag skulle helt enkelt inte palla med att vara totalt nollad i min buffert. Plan B tog sin början och den såg betydligt bättre ut men det skulle inbegripa en grav försyndelse. Jag skulle bli tvungen att nalla lite av mina investerade pengar. Aj aj, inget svider som detta vill jag lova. Jag har sedan start inte tagit ut en enda krona från mitt investerade kapital. Nu skulle jag plötsligt minska på insatt kapital 
med 20 000 kr och det fick bli vissa fonder som fick stryka på foten.

Jag tycker det är pissesvårt att räkna på ett vettigt och för mig förståligt sätt hur och om jag gör/gjorde rätt? Jag försökte stolpa upp det och ställa olika senario i relation till varandra. Räntan jag skulle tvingas betala kontra ev. missad uppgång i fondern. Visserligen kunde fonderna lika gjärna gå ner och bli mindre värda men om detta vet man ju inget. Det som till slut fällde avgörandet var nog ändå att jag kortsiktigt minskar mitt portföljvärde men jag räknar ändå på att ta igen det ganska kvickt eftersom det nu finns mer flis att investera. Att räntorna kommer att gå upp i december eller februari vet vi och om jag då inte har något lån att betala på måste ju det i sig vara ett mervärde att ha med i ekvationen. Jag räknar kallt med att redan i januari vara ifatt mitt dåvarande portföljvärde eller rättare sagt, den mängd pengar som försvann ska vara återinvesterade.

Så jag hoppas att jag får syndernas förlåtelse av mina bloggvänner i investerakollektivet.....