Om konsten att inte vara snål

Jag har flera gånger skrivit inlägg här på min blogg om hur viktigt det är att hitta en balans i sitt , ska vi kalla det, totala liv. Det är lätt att man dras med i den ekonomiska framgångslavinen som ränta på räntaeffekten ger när man börjar spara. En del av oss börjar spara redan som unga och det faller sig helt naturligt och vissa av oss börjar spara sent i livet och behöver ändra på flera saker i sitt tänk och i sina agerande för att lyckas med detta. Om man dras med allt för djupt i sparlavinen så växer man från att ha varit sparare till gnetare och vänder på varenda spänn och blir till slut så blir du helt enkelt snål i ordets rätta och inte så glansfulla betydelse. I min värld så är en snål person ingen jag vill spendera några längre stunder med. En snål person är aldrig det minsta givmild och tar hellre än ger, helst ska det vara gratis. Förvänta dig inte att en snål person ger dig någonting tillbaka om du skulle bjuda på något, om det så bara är en halstablett. Det finns människor som är gediget snåla och föutom att aldrig bjuda någon annan på någonting så unnar de heller inte sig själva någonting. Detta tycker jag personligen är den värsta sorten. Att leva ett helt liv på detta sätt och dö med (kanske) många pengar på banken verkar ju helt bortkastat. Var och en gör naturligvis som de vill och man ska vara på det klara med att det finns olika grader i detta resonemang.
En sparsam person har jag inga som helst problem med. Man behöver verkligen inte vräka ut sina surt förvärvade slantar på allsköns tingeltangel bara för att imponera på grannen, då är man nog snarare korkat oekonomisk. En vettig person är oftast lite sparsam. Man tänker efter innan man köper saker om man verkligen behöver dem. Visst kan det svida lite i skinnet för oss som är sparivrare när vi ska behöva punga ut med en eller flera större summor på någonting ÄVEN om det är till dig själv eller till din familj.
Tillbaka till balansen i livet och min egen situation. Man måste ju på ett objektivt sätt ha förmågan att annalysera sig själv så man inte går runt och tror att man är på ett vis medan folk uppfattar dig på ett helt annat. Så vilken kategori av sparare är prosentpanik? Jag ska ta ett exempel ur det verkliga livet. Jag har en normal arbetarlön på strax över 30 tusen innan skatt och jag sparar 6000kr direkt till Avanza varje månad. Dessutom OM det blir någonting över en månad så brukar jag göra en direktinsättning dit och skulle jag räkna ut den populära sparkvoten skulle jag landa på i runda slängar 40% av min lön. Man ska naturligvis se detta i ljuset av hur min livssituation ser ut. Mina barn är sedan länge utflugna och står på egna stadiga ben. Jag sambor i en liten villa i ett litet samhälle och har nära till jobbet och kan cykla dit på 5 min. Jag är lågt belånad och inga andra skulder som tynger min ekonomi. 

Med andra ord, jag har råd att inte vara snål. Men jag väljer detta själv. Jag ska ta ett exempel. För någon vecka sedan bjöd vi ett annat par vi umgås med på resturang. Inget fancy, men det är själva gesten som räknas. Jag håller på och joxar med min sommarstuga och nu i slutet av mars så köpte jag tryckimpregnerat virke och plintar samt en massa trädgårdsväxter för runt 5000kr. Igår åkte jag till Jönköping på fiskemässa och visserligen spenderade jag inte som kompisen som köpte fiskedrag för 7000 kronor, jag kom inte ens upp i 700kr men totalt så går dagen ändå på en tusenlapp (40 mil att resa ToR). Men jag anser att det är värt det. Fiske är en av mina passioner i livet, mina hobbysar får kosta. Just nu så håller jag på att uppgradera min camping/vildmarksutrustning och det är fasen inte billigt! Jag är snart uppe i 5000kr där och jag har fortfarande någon vital del till att inhandla. Jag köpte träningsskor för 1300kr men jag behövde nya så det var en "no brainer". Jag går ju över en mil varje dag (vissa dagar vilar jag naturligvis) Men som sagt, jag väljer detta själv. Jag väljer att spendera pengar på sådant jag tycker är viktigt/roligt och som förgyller mitt nuvarande liv. Morgondagen vet jag inget om.  Detta låter kanske som om jag är en slösaktig person men så är verkligen inte fallet. Visst, jag skulle säkert kunna ha en sparkvot på kanske upp mot 60% men jag är rätt säker på att det inte hade gynnat en aktiv person som mig. Jag hade nog bara mått dåligt. JAG VILL HA BALANS I MITT SPARANDE! 
Som det ser ut nu så skulle jag alltså med lätthet kunnat skyfflat in ytterligare runt 10 tusen kronor sedan årets början för att öka på mina utdelningsaktier men jag har valt att lägga dessa pengar på annat roligt. Det är detta jag menar är balans i ekonomi/sparande. Jag har faktiskt lite ekonomiskt utrymme att göra andra saker än sitta framför skärmen och glo på aktiekurser och utdelningsgrafer. 
För att undvika missförstånd så har jag faktiskt varit på "the dark side". Kanske ett halvår efter att jag började investera på börsen så blev detta det viktigaste och roligaste i mitt liv. I stort sett allt annat fick stå tillbaka. Jag både blev och kände mig som Gollum i sagan om ringen, helt besatt av att spara så mycket jag kunde och ville inte göra saker som kostade pengar. Jag var verkligen gniden ska ni veta. Jag vände upp o ner på huset i jakt på saker att sälja och få in extra pengar att investera. Det tog emot att gå och handla mat även på billigaste stället. Kläder, glöm det, hela garderoben full. Men kanske någon ny skjorta eller så? ALDRIG! Inte en chans. Vad jag hade för sparkvot då vågar jag inte ens ta reda på. Det tog nog ett par år innan jag insåg att jag levde för mina excellark och utdelningsprognoser för att inte snacka om skärmtid och kontroll och inloggning på Avanza. Det var dags att dra i handbromsen. När omgivningen reagerade på mitt "snålsparande" och jag själv fick mig en tankeställare så ändrade jag riktning och försökte istället att hitta en bra balans.
Så, här är jag idag och har ett harmoniskt liv även om de mörka tankarna kommer en o annan gång när jag ska köpa något dyrare. Tänk om jag hade investerat de pengarna istället. På ett sätt är jag glad att jag har fått uppleva båda sidorna. Baksidan av sparandet är inte vacker men det är å andra sidan inte slösandet heller så det kan gå på ett jämnt ut.

Jag hittade en sjukt fin båt på mässan, I runda slängar 350 000kr om jag väljer att köpa den. Men jag tror jag avstår..Jag har ju så många andra drömmar jag måste uppfylla med begränsad ekonomi.

Må väl // PP