torsdag 1 juni 2017

Den gode, den onde.....

Inom ekonomibloggsfären finns det en ganska klar gräns mellan de som gillar och de som ogillar preferensaktier. Det blir självklart så att antingen äger man dem eller gör man det inte. Orsakerna till varför man äger eller inte är kanske inte lika självklara men det vanligaste argumentet jag läst är att det inte lönar sig på lång sikt. Vad man menar med lång sikt är oklart men troligen betyder det 10år och mer. Ett annat argument som man tar i samma andetag är att man inte får någon utdelningshöjning. Detta är förvisso sant men det finns företag som har klen utdelningshöjning eller ingen höjning alls på flera år och i värsta fall så sänker man utdelningen vissa år. Ett tredje argument emot preferensaktier men som inte är lika starkt är att aktiens pris/värde inte har någon utveckling jämfört med vanliga stamaktier, Dvs kursutvecklingen och därmed aktiens värde utvecklas inte lika mycket och därmed förlorar man ett värde. Det är sant så länge du tänker sälja dina stamaktier någon gång i framtiden men de flesta långsiktiga bloggare jag läser tänker nog aldrig i de banorna att de tänker sälja. De flesta vill behålla sina aktier och därför tycker jag att det argumentet får mikrosprickor i sig. Sant är dock att preferensaktier inte har så häftiga kursrörelser varken uppåt eller neråt, men visst rör de på sig.
Jag tänke nu försöka bena ut mina egna argument till varför jag har preferensaktier i min portfölj. Jag har tagit fram alla mina siffror som jag använt som beräkningsunderlag från Börsdata.se (www.borsdata.se) Ni kan själva göra uppställningar och dubbelkolla vilket jag rekommenderar. Man ska aldrig lita på någon annan än sig själv. Historiken går minst 10år tillbaka i tiden men tyvärr så är det så knepigt med preferensaktier att vissa av dem löses in efter ett antal år och jag hittade inte data från mer än en enda preff som var så gammal som 10år. Alla jag själv äger har varit aktiva kortare livstid. Ex. så  släppte Akelius sin preff 2014, Klövern släppte sin 2012 och Balder sin 2011. Alltså lite för kort historik för att göra alla glada. Jag skulle kunna satt upp ett exempel med bara 5år historik men då hade bara belackarna fått vatten på sin kvarn. -För kort mättid! Så jag fick nöja mig med Sagax preferens.
Man ska också ha klart för sig att statistik kan användas godtyckligt och med viss vinkel om man vill. I mina egna beräkningar så försöker jag verkligen att hålla mig till faktan och inte vinkla det dit jag önskar att resultatet ska gå. Det hade ju varit ett själbedrägligt och rent korkat beteende att grunda mina beslut på felaktiga grunder. Det enda jag medvetet uteslutit är ören. Jag har avrundat till närmsta hela krona när jag skrivit ut värde på någonting, aktiepris, utdelning osv.

Själva undersökningen syftade ju till att: Ta reda på om det ligger någon sanning i att preferensaktier inte är någonting att ha i en portfölj. Varför så många bloggare ratar dem och inte ens vill ta i dem med tång? Jag ville egentligen ha mina egna preferensinnehav och vanliga aktier med men jag lyckades som sagts bara delvis för att det helt enkelt inte fanns någon statistik. Jag presenterar en jämförelse mellan en vanlig stamaktie, och vad passar bättre än att ta flera av dem jag äger själv. Ingen långsiktig investerare kan väl tycka att Axfood, Investor och Castellum är skitaktier! De representerar ett bra urval av vad många är ägare till.

Tanken var alltså att jämföra två olika portföljer. Den ena portföljen innehöll 2 vanliga aktier och den andra portföljen innehöll en blandning av preferensaktier och vanliga aktier i fördelningen 50/50. Jag följer utvecklingen under 10år och så tittar jag på resultatet. Man ska ha klart för sig att det finns en mängd olika varianter på hur man skulle kunna jämföra. Om jag hade valt tio olika aktier i stället för fyra, hade utfallet blivit annorlunda då? Om jag hade valt en ren portfölj med bara preferensaktier uppställd mot en med vanliga stamaktier, vilket utfall hade jag då fått? Tyvärr så förhindrar tillgänglig data sanningen men det är fritt att spekulera, fem års data går ju att få fram, och troligen hade en ren preffportfölj piskat en vanlig portfölj med stabil bolag gul o blå! Jag vågar sticka ut hakan och påsta detta efter den oempiriska undersökningen jag gjort.

Tanken slår mig, om jag skulle börja från noll igen hur hade jag då gjort. Med det jag vet idag så skulle jag nog dragit på rejält med preferensaktier från dag 1 och så småning om växlat över till att köpa vanliga aktier för utdelningen från preferensaktierna. Varför då? Jo, ju snabbare jag kan få ut pengar ju snabbare kan jag återinvestera och så växer pengarna ännu snabbare. Alla har ju hört talas om ränta på ränta effekten och hur får jag mer valuta för pengarna? Vanliga aktier har oftast 3-5% utdelning medan preferensaktier har utdelning som ligger på 5-7% ibland till och med lite mer.
Dessutom så har preferensaktier utdelning 4 gånger om året och vid varje utdelningstillfälle kan jag återinvestera. Det blir onekligen en viss skillnad i utväxlingen på din växande förmögenhet. En bra start är viktig om man har kort tid på sig. Men de första tio åren av investeringar hade jag definitivt kört på detta viset. Jag har ingen övertro på preferensaktier men som raketbränsle i portföljen så har jag svårt att hitta någoting som är bättre. Hur coolt hade det inte varit med en preferensportfölj som varje månad fyllt på inköpen av indexfonder? Där kan vi snacka om att utnyttja olika tillgångsslag på bästa sätt. "kortsiktiga" preferensaktier som fyller på mina långsiktiga fonder. Tabellerna som följer är en av anledningarna till varför jag blivit lite smått förtjust i preffar, en annan anledning är att det är väldigt roligt med utdelningar året om varje månad. Det ska va kul o spara, annars kan det kvitta.......       Lite galenskapande om ni fattar vinken.

Tabell 1.
Här följer jag Axfood under tio år. Hur mycket de har delat ut och vad direktavkastningen varit.
I början av 2008 kostade en aktie 65kr och i år 2017 ungefär 140kr. Det ger oss en kursvinst på runt 75kr/ aktie. Som vi ser så har Axfood aldrig sänkt sin utdelning. Ett bra och stabilt bolag med andra ord. Totalt så delade Axfood ut 42,50kr/ aktie under denna perioden.

År2008200920102011201220132014201520162017
Utd i kr   2:-   2,50:-   3:-   3:-   3:-   3,75:-   4,25:-   9:-   6:-   6:-
Dir.avk %4,025,565,315,235,045,074,246,514,014,14



Vi tittar till Investor under samma period som Axfood. I början av 2008 så kostade en Investor-aktie 165kr och idag 2017 så ligger den på 399kr. Kursvinst på 234kr! Under perioden har Investor aldrig sänkt sin utdelning. Ett bra och stabilt bolag med andra ord. Totalt så delade Investor ut 75kr/aktie under denna tioårsperiod.

År2008200920102011201220132014201520162017
Utd i kr4:-4:-5:-6:-7:-8:-9:-10:-11:-11:-
Dir.avk %3,233,53,744,464,784,073,653,173,652,76



Nu kikar vi på Sagax preferens. Det enda bolaget jag kunde hitta tioårig statistik på men som får gälla som en mall för alla preferensaktier vilket är ett högst rimligt antagande. Som vi ser så har preferensaktien exakt samma utdelning under hela tioårsperioden. En Sagax-aktie kostade 2008 ungefär 27kr och kursen 2017 ligger på 33kr. Kursvinst: 6kr  Totalt så delade Sagax ut 20kr/aktie under denna tioåriga period.

År2008200920102011201220132014201520162017
Utd i kr2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-
Dir.avk %8,128,157,717,527,016,575,875,636,136,13


Om vi nu ställer upp dessa bolag mot varandra och gör antagandet att vi investerade 20 000kr var i alla tre bolagen 2008 och så låter vi tiden gå fram till 2017. I detta scenariot har jag inte återinvesterat i nya aktier när utdelningarna kommit utan jag har bara samlat summan på hög utan ränta. Så här ser uppställningen och resultatet ut. Vi kan se från år till år att utdelningarna ökar i de vanliga aktierna men att utdelningen står still i preferensaktien.

År2008200920102011201220132014201520162017
Axfood614:-768:-921:-921:-921:-1151:-1305:-2763:-1842:-1842:-
Investor484:-484:-605:-726:-847:-968:-1089:-12101331:-1331:-
Sagax1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-


Rak räkning skulle man kunna kalla det till skillnad från återinvesterad räkning. Och summeringen ger rena tal i kronor. 






Bolag total utdelning efter 10 år

Axfood 13 048,00 kr

Investor 9 075,00 kr

Sagax 14 800,00 kr




Skillnaden mellan Sagax och investor enbart i utdelning är 5725kr! Hade vi återinvesterat utdelningarna så hade skillnaden varit ännu större. Från preferensaktierna så är det ju utdelning 4 gånger varje år och då hade preffen fått ett försprång, en bättre och snabbare ränta på ränta effekt. Obs! nu är inte aktiepriset/kursökningen inräknad i slutet. Det enda sättet som Investor i detta fallet slår preferensaktien är om vi säljer investoraktien och varför skulle vi vilja göra det? Då missar jag ju hela poängen med att vara långsiktig. Att sälja av en del och omalokera är en annan sak det kan man med fördel göra även med preferensaktier. Jag hade kunnat stoppa in i stort sett vilket bra stort bolag som helst H&M, ICA, Skanska osv och fått i stort sett samma resultat. 

En jämförelse mellan en ren fortfölj Preferensaktier och en med vanliga aktier vinner alltså preferensaktierna i ren utdelning. En jämförelse mellan en ren aktieportfölj och en blandportfölj med aktier och preferensaktier så vinner blandportföljen.

Så för min egen del tycker jag mig skingrat dimmorna en aning vad det gäller ryktet om att preferensaktier är skit att ha i sin portfölj. Skulle nog vilja påstå att tio år kan man lätt äga preffar utan att känna sig orolig. Enligt exemplet så hade kanske Axfood kommit ifatt rent utdelningsmässigt om vi fortsatt 2-3år till men det bygger på att deras utdelning fortsätter stiga i framtiden också. Har man byggt upp en bra buffer med pengar utanför börsen och en portfölj bestående av många olika tillgångsslag, indexfonder, vanliga aktier och preferensaktier så tror jag att man har en riktigt god bas att stå på. Jag får ju egentligen det bästa av alla världar.


Om indexfonder är den gode, aktier den onde så är väl preferensaktier i så fall den fule! Avslutar med ett klassiskt klipp från en av de bästa westernfilmer som gjorts, Den gode, den onde och den fule.


2 kommentarer:

  1. Mycket intressant och genomarbetad jämförelse. Tack för det!

    Tycker att preferensaktier fyller syftet att höja genomsnittsutdelningen på portföljen.

    Tror många skeptiker menar att man missar kursuppgången men jag sparar främst för utdelningen och då är preffar ganska bra som komplement till trygga basaktier som Axfood.

    Har svårt för aktier som har 2 procents utdelning men hög utdelningstillväxt. Det skulle ta många år innan de kommer ikapp preffar, precis som du visar.

    Som jag ser det tjänar preffar till att snabbare nå en nivå där man kan täcka sina utgifter genom utdelningar. När man väl passerat 3 miljoner, eller vad det nu må vara, spelar det i ärlighetens namn ingen större roll om preffarna plötsligt har en nettoutdelning på 3-4 procent. Deras portföljandel minskar då genom att man helt enkelt ökar i annat.

    Har främst Akelius Pref och mycket små diversifieringsinnehav i SAS och norska Pioneer Pref.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Utlandsutdelaren.
      Ja men exakt, du slår huvudet på spiken. Preferensaktier är ett ypperligt komplement i den breda spararens portfölj. Man ska inte underskatta effekten det är ändå, trots allt, utdelningen du får i rena pengar (i handen så att säga)som betyder någonting.

      Radera