En av de största frågorna och troligen den mest tänkta tanken för människor som vill gå tidigare från jobbet än den fastställda pensionsålder men den gäller såklart även rena FIRE tänkare är: Kommer pengarna att räcka?
När man jobbar har man ju en någorlunda fast inkomst varje månad, man vet vad man får i inkomst helt enkelt och detsamma brukar gälla utgifterna. Man vet ungefär hur mycket man gör av med (vad man kostar i månaden) Beloppen varierar stort mellan oss och beror på flera faktorer men det tänker jag inte gå in på här. Man gör och har gjort val i livet och det är summan av valen som till slut landar i utgifterna. Jo jag vet, det finns undantag, saker man inte själv rår för eller kunnat påverka.
Om jag ser tillbaka på min egen tid INNAN jag tog klivet ut i det stora okända RE-livet (retired early) så räknade jag nog på allt både kors o tvärs. Men steg ett var ändå det där med att få en klar bild över vad jag kostar / månad. Alltså, hur mycket utgifter har jag varje månad och vad går pengarna till?
Jag var alltså tvungen att sätta mig ner och skapa ett excellark (men det går naturligt lika bra med ett vanligt rutat kollegieblock) Och så började jag gå tillbaka så långt min internetbank tillät och fiskade upp mina data där. Eftersom jag aldrig handlar med kontanter var det ganska enkelt och så gjorde jag en kolumn för varje månad så att jag lätt kunde se vilka mina utgiftsposter var. Det var det vanliga: lån, el, försäkringar, mat, osv. Så fortsatte jag med detta varje månad och efter lite mer än ett år så hade jag en ganska bra uppfattning om min månadskostnad. Då är kategorin ÖVRIGT inräknad och där kan allt möjligt hamna från nya träningsskor, presenter, resekostnader, utemat mm.
Det fanns egentligen bara en X-faktor som jag hade svårt att räkna på. Nuläget var ju att jag var sambo sedan 25år tillbaka och vi bodde i ett litet hus. Om denna faktor skulle förändras dvs något händer så vi antingen går skilda vägar eller att min sambo skulle avlida skulle den ekonomiska bilden förändras rejält. Frågan var om jag var tvungen att ta höjd för detta? Ja allt kan ju hända så jag kom fram till att i värsta fall så skulle jag behöva sälja min stuga och ev flytta till marklägenhet. En utgiftsökning men inte så pass att jag inte skulle klara av den. Vissa saker hade i detta scenario blivit dyrare medan andra något billigare med bil exempelvis. Men man måste i alla fall ha det i beaktande så man inte helt plötsligt står där som en tönt och inte hade räknat på det.
Nästa steg blev ju inkomstbiten. I mitt fall som skulle gå vid 60års ålder och hade hållit på med investeringar alldeles för kort tid jämfört med många andra skulle enbart det investerade kapitalet inte räcka. Min räddning blev ju min tjänstepension (TJP) På Minpension.se började jag att testa och laborera med olika uttag och olika tider. Eftersom jag hade ett bra hum om hur mycket min utdelningsportfölj gav mig på ett år och utslaget medelvärde /månad så kunde jag med denna grund bestämma hur mycket jag behövde av TJP:n/ månad för att klara mig.
Steg tre var att se till att ha en buffert på plats. I min tankevärld och baserad på de senaste 20 åren av oförutsedda utgifter i mitt liv så kunde jag konstatera att jag inte behöde något extremt buffertkapital. Jag tänkte att jag ville ha några månadslöner på ett räntekonto och så en liten buffert på lönenkontot på kanske 25 000:-. Mer än så skulle jag inte behöva. Jag lever inte ett utsvävande och vidlyftigt liv. Jag är nog rätt jordnära när allt kommer omkring. Jag är inte speciellt dyr i drift med andra ord.
Så när dessa tre faktorer var på plats och såg att jag skulle fixa det så vågade jag ta steget. Jag kanske är lite modigare (dristigare?) än många andra. Jag behöver inte både hängslen, livrem, flytväst och isdubbar. Jag skulle lätt kunnat jobba flera år till och fått ihop både mer i pension och kapital men då hade jag ju hamnat i de förlorade årens loop. Ett år till syndromet undvek jag med berått mod.
Så hur har det nu gått med allt? Ja allt har inte varit guld o gröna skogar. Vissa månader har jag gått plus minus noll, vissa månader lite plus och några månader minus. Jag gjorde en koll på inkomster från juni 2025 till juni 2026 och ställde det mot utgifter jag haft under samma period. Jo att jag har gått plus så långt är klart även om det inte är med mer än 10 000kr. Min lilla buffert på lönekontot har minskat de månader jag gått minus och jag har inte ersatt dem så den bufferten har krymt. Å andra sidan har jag fått lite mer utdelning än jag hade räknat med och skapade en liten buffert på ett sparkonto på Avanza. Så det går verkligen ingen nöd på mig även om jag inte kan åka till Florida eller Dubai och leva lyxliv.
Konsekvenserna av att ha lite mindre pengar att röra sig med är inte så farliga som jag kanske hade en tanke om innan. Jag tänker sällan på pengar eller börsen numera. Jag kommer på mig själv med att det ibland kan gå en eller två veckor innan jag börjar fundera och vill ta en titt på Avanza för att stilla en avslagen nyfikenhet.
Jag hade ju funderingar innan jag klev av om jag skulle fortsätta att investera? Det enkla svaret blev efter ett tag JA. Det visar sig att PP inte kan se några större summor i utdelningar akumuleras. Behöver jag pengar gör jag uttag om inte så kan mindre summor investeras. Det gör ju att jag åtminstone stryper inflationen något och förhoppningsvis så blir det ju några kronor mer i utdelningar nästa år.
Jag känner ingen ekonomisk oro och jag kan heller inte säga att jag saknar någonting i mitt liv just nu. Så med facit i hand kan jag konstatera att jag gjorde rätt som klev av ekkorrhjulet. Det går inte att ekonomiskt kompensera för ett fritt liv. Det liv jag lever nu är det bästa!
Mvh // PP
Kul att det känns rätt att gå i förtid. Känner samma men är fortfarande lite rädd att speciellt tiden fram till att "folkpensionen" kan tas ut ska bli knaper. För att lugna ner mig kanske jag bestämmer mig för att försöka hitta ett litet jobb som kan ge några tusenlappar per månad fram tills dess. Men först måste jag se om det verkligen behövs.
SvaraRaderaHej.
RaderaJo det har känts helt rätt att gå tidigare. Så länge man har pengar till det nödvändigaste samt lite extra, man vill ju inte leva som en eremit och kyrkråtta, så klarar man sig rätt bra om man kan vara lite flexibel. Man ska passa sig för att sväva ut allt för mycket precis i början men rättar man mun efter massäck så är det nog lugnt.
Ja precis som du skriver så har jag fyra år (fram till allmänpensionen) som det finns lite mindre pengar att röra sig med. Men jag ser det inte som ett stort problem. Glädjen över att vara helt fri är kompensation nog för mig.
Jag har faktiskt fått ett par jobberbjudande efter att jag sa upp mig men har inte nappat. Då kunde jag ju lika gärna jobbat ett år eller så till. Nej för mig personligen vill jag inte ta ett annat jobb om det så bara är några timmar i veckan, jag vill inte ha det oket hängandes över mig, jag vill vara helt fri.
Det här tycker jag fångar något som är lätt att missa när man räknar på FIRE: kalkylen behöver inte vara vattentät för resten av livet. Den behöver vara tillräckligt robust för att man ska våga ta steget och samtidigt ha några handlingsalternativ kvar om livet förändras.
SvaraRaderaJag fastnade särskilt för resonemanget om ”ett år till”. Det går alltid att bygga lite större buffert, lite högre pension och lite mer kapital. Problemet är att den logiken egentligen aldrig tar slut. Någonstans måste man väga den extra ekonomiska säkerheten mot värdet av tiden man köper loss.
Och det kanske mest intressanta är att du nu, med facit efter ett tag, verkar tänka mindre på pengar än innan. Det är ju på något sätt ett ganska bra kvitto. Att ekonomin gått från att vara själva projektet till att mest ligga där i bakgrunden och möjliggöra livet.
Hej.
RaderaOj så rätt du träffar med din utläggning! Det är precis så det förhåller sig. Man kan inte förutse allt men är man lite flexibel och finurlig så löser sig det mesta. Man kan alltid dra ner på vissa kostnader om det skulle behövas.
Jo det är helt sant att livet innan cirkulerade mycket runt pengar och inkomst men nu när jag väl gått ett bra tag sedan jag slutade jobba så är det sällan. Jag tror, för min egen del, att det upplägget jag har som utdelningsinvesterare gör att man får någon slags trygghet i att veta att kapitalet finns ju kvar i form av aktier, fonder och ETF:er men ändå så får jag pengar varje månad att leva av. det känns helt ärligt rätt knasigt men ändå funkar det. Tack för din kommentar.
Intressant, bra sammanfattning av processen, bra reflektioner.
SvaraRaderaDelar din känsla av att den friköpta tiden är det viktiga, även om olyckliga omständigheter gjorde att jag "råkade" bli kvar längre än planerat på Cirkusen. Ungefär 2,5 år för att vara exakt, men den tiden var även något jag använde för att utvärdera min "kapacitet" inför framtiden.
Delar även dina tankar kring att "jag fortsätter investera". Med tiden, det är ca 15 år nu, har investering blivit något av en hobby för mig. Nu har jag fått massor av mer tid....så varför då inte fortsätta med min på äldre dar nyfunna hobby.
Tack, ja den fria tiden är ovärdelig, det är svårt att sätta ett pris på den. Jag får uppfattningen när jag läser din blogg att det går väldigt bra för dig och du behöver nog inte oroa dig det minsta. Skulle gissa att du har betydligt bättre marginaler och utrymme än vad jag har. Den säkerheten ska du ta tillvara och göra bra o trevliga saker i ditt liv. Jo instämmer att det lilla jag själv investerar nuförtiden är mer av hobbykaraktär. Det är inte tvunget men det är så förbaskat kul!
RaderaAtt ha en planerad marginal som inte är för snäv, utan tillåter att vara lite flexibel är skönt för välbefinnandet. Både att kunna minska utgifterna vid behov och/eller ha kapital som tillåter större uttag.
SvaraRaderaJag har just nu haft pensionsuttag i 12 månader. Uttag som var planerat att rätt så precis täcka mina normala utgifter, inte mer. Spontant ser jag att det blivit bättre än planerat. Pensionen har sakta ökat under året samtidigt som det förvaltade pensionskapitalet ökat trots uttagen. Men samtidigt har det inte funnits något kassaflöde för nyinvesteringar (bortsett från utdelningarna) utan mina investeringar har begränsats till någon omplacering.
Ja alla är vi olika och jag var medveten om och det var ett aktivt val från min sida att ha lite mindre marginal men i gengäld få fler fria år medan jag fortfarande var frisk. Det är omöjligt att veta hur länge man lever och jag ville inte chansa. Det blir som du skriver bättre o bättre. Om lite mer än två år kickar ju min allmänpension in och då blir det plötsligt, i mitt tycke, en väldig god marginal. Att plötsligt få 15 000kr till i månaden känns helt sjukt. Det blir säkert en del investerat av det kapitalet så skillnaden när väl TJP går ut blir minimal.
RaderaIntressant och känner igen mig i att även jag tycker att det var helt rätt beslut att hoppa av för min egen del.
SvaraRaderaMin egen erfarenhet så här långt är att det är guld värt att ha en kontantbuffert på i alla fall 1 års planerade utgifter, men gärna betydligt mer. Men så är jag också extremt riskavert. :-)
När det rasar ordentligt så pausar jag mina pensionsutbetalningar, så att inte grundkapitalet naggas av uttagen.
När jag möter folk jag känner som fortfarande jobbar så frågar alla hur det går och hur jag klarar min tidiga pensionering. Jag brukar svara att det nog inte är för alla. Dels så får man ju otroligt mycke ledig tid och ofta mindre pengar. Har man inga klara planer kan det bli "öken" att bli pensionär. I mitt fall så planerade jag ju många aktiviteter och håller ett fortsatt socialt nätverk igång. Kompisar, vänner, grannar, familj o släkt är viktiga ingridienser. Men även nya bekantskaper är trevliga tillskott.
SvaraRaderaJo man måste vara bekväm med hur mycket pengar man ska ha investerat och i buffert. Men du ser ju själv hur bra det går, du får ju ofta ett överskott i kassan varje månad och bränner inte alla pengar du får ut. Men det är bättre att du har det så än tvärtom.