I fredags den 18/10 så kom utdelningen från Tele 2 in på kontot och därmed passerade jag en ny milstolpe eller som jag föredrar att kalla dem kilometermärke. Denna gången var det 400 000 kronorsvallen som sprängdes i ackumulerade utdelningar! Det är numera, tyvärr skulle jag vilja säga, inte lika roligt att passera dessa linjer i kalkyler och staplar. De kommer med lite tätare intervall och glädjen står inte lika högt i tak som den gjorde i min egen ekonomiska resas "ungdom". Det låter som att man har hållit på i en halv mansålder men så är verkligen inte fallet.
PP började sitt sparande från noll vid 51 år ålder, bara det borde ju borga för en massa mål som är ouppnåeliga. Men spanar jag under fliken milstolpar här på sidan så ser det ändå rätt bra ut och jag är otroligt nöjd med min insats så här långt. 9 års envist sparande och investerande har gett resultat. Faktum är att jag själv får nypa mig i armen när jag ibland kikar in på vad den totala portföljen är värd. Lika så med vad utdelningsaktierna ger mig på ett år. Jag kan bara erkänna att jag trodde aldrig att jag skulle nå så här långt. Inte utifrån det perspektivet jag hade när jag började 2016.
Men med detta kan jag samtidigt konstatera att man blir lite mer försiktig. Feg? Jag kommer bara att skriva en enda gång till under fliken milstolpar och det är när jag nästa år passerar 500 000kr i utdelningar sedan får det vara bra. Jag ser varken nytta eller nöje för andra att läsa om sådant. Bloggen skapades egentligen bara för att jag skulle kunna hålla reda på mig själv och min resa. Men i all upphetsning över utdelningar som kom in på kontot så var det samtidigt en morot åt mig själv. Skulle jag kunna passera 25t, 50t, 75t osv. ?
Nu känns det bara som att slutmålet är det viktiga, att kliva av från arbetslivet. Mina ekonomiska mål är uppfyllda så det är egentligen ett halvårs väntan.......
Jag lovade i ett svagt ögonblick att stanna för att tilllse att min efterträdare fick riktigt bra förutsättningar att ta över mitt jobb. Och jag lovade mig själv att jag skulle avsluta min karriär på våren och ha halva våren och hela sommaren ledig, ja och resten av livet också naturligtvis, detta kan jag nu när hösten är här och vintern närmar sig ångra. Det hade nog inte spelat någon roll om jag knallat hem redan idag. Det är ju trots allt känslan av att sluta för gott som ger mest inte när den inträffar på året. Ja, alltid lätt att vara efterklok.
Mvh // PP