Jag hittade ett gammalt EXCEL-ark när jag satt och rensade lite i datorn. Det var i från 2017 och handlade om vad jag trodde jag skulle kunna få ut av per år av min utdelningsportfölj. Jag hade inte så mycket statistik att gå på och jag ville ju inte räkna med för mycket pengar. Samtidigt var jag tvungen att vara realist så jag lade mig på ett välgrundat tal jag fick fram.
Jag räknade med att portföljen skulle prestera en utdelningsökning på ungefär 7000kr om året. Så lite man visste. Jag hade inte räknat med att de flesta bolagen över åren skulle höja sina utdelningar och dessa pengarna återinvesterades naturligtvis. Jag förutsåg inte att vissa bolag skulle bidra med extrautdelningar som bostade portföljen. Ränta på räntaeffekten var kraftigare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.
Mitt bloggnamn Procentpanik var det fyndigaste jag kunde komma på 2016 och sanningen var ju den att jag hade lite panik. Jag hade ju bara 10-12 år på mig att investera om jag skulle nå mitt mål och utsikterna att verkligen lyckas var kanske inte så lysande. Min historik som ekonomisk marodör talade sitt tydliga språk. Jag hade inte en krona sparad när jag satte igång. Men jag också alltid haft en järnvilja att genomföra saker jag verkligen vill.
Enligt mitt fantastiska excelark och mina enastående uträkningar så skulle jag år 2026 nå den (för mig) magiska gränsen 100 000:- i utdelningar. Jag hade inte räknat eller tänkt på att under resans gång så skulle vissa bolag göra utdelningssänkningar, vissa bolag bli uppköpta, helt inställda utdelningar, inlösta preferensaktier och som grädde på moset alla andra saker som kan ställa till det och sätta krokben för en liten småsparare. Räntechocker, krig, politiska beslut osv. Ha ha, ja så här i efterhand var det verkligen många saker jag inte hade pejl på innan jag sjösatte mitt projekt.
Jag minns i alla fall glädjen när jag 2022 nådde en milstolpe och portföljen nådde upp till att betala mig hela 5000:-/månad utslaget på ett år. Wow! Men tyvärr så har jag efter detta blivit lite blase´och svårflirtad vad gäller ekonomiska framgångar. Den där snöbollseffekten fick till slut mitt huvud att snurra och uppsatta mål och milstolpar passerades i ett allt snabbare tempo. Detta hade jag aldrig kunnat förutse. Visst, jag fortsatte att månadsspara och alla extra inkomster investerades så någonstans borde det ju synas.
Det fanns en lite detalj till och det var att det man satsade ett år fick inte full betalning på förrän året efter. Så i år kan jag alltså skörda frukterna av det jag sådde på börsens åkrar förra året. Idag är jag en fri man som njuter av livet. Väldigt lite tid, nästan ingen alls, läggs på att räkna o greja med aktier/fonder. Jag har fått det kassaflödet som passar mig och min investerarstil väldigt bra. Jag är en fet lat katt som bryr mig ovanligt lite om börsen och hur den går. Mina ETF och aktier bara står där och genererar det överskott som jag gladeligen plockar ut varje månad.
Jag är glad att jag, även om det var sent i livet (50år gammal) satte igång att spara och investera. Att jag skapade mig den möjligheten är jag både stolt och tacksam för. Nu så här 11år senare så genererar portföljen långt över de 100 000:- som jag gick och drömde om. Jag kan se att mina kalkyler slog helt fel men år rätt håll. Sådana misstag och egna tillkortakommande kan jag ha överseende med :-)
Mvh // PP
Snöbollseffekten är på riktigt men den är väldigt svår att beräkna korrekt i Excel. Hur många procent ska jag välja på tillväxt och skatt? Hur ska nysparandet utvecklas? Vilket är slutåret?
SvaraRaderaJag är ju precis som du fri nu och helt ointresserad av att greja med värdepapper men det speglas inte i min portfölj som har stor del svenska aktier. Funderar därför på att sälja och köpa billig aktiefond till 100% - denna behöver ju inte tittas till alls och har inga problem med uppköp, inlösen, utdelningssänkning mm. Bara sälja någon andel ibland när man behöver cash.
Hej.
SvaraRaderaNej precis, det är lite klurigt och det var så många saker jag inte visste på den tiden.
Ja min portfölj består av 61% fonder/utdelande ETF:er och bara 39% aktier i stabila bolag som delar ut. Jag är nöjd med den fördelningen och har slutat att oroa mig för att enskilda bolag skulle kunna sänka mig. En ren fond är naturligtvis ännu bättre ur "sova lugnt" perspektivet men personligen är jag väl för lat för att sälja av själv, det är så praktiskt att någont fondbolag sköter den biten. Det känns ju ändå som att man har kvar kakan och ändå kan äta av den.
Jag kanske ser annorlunda på den saken den dagen jag får lite allmänpension som kassatillskott varje månad. Klarar jag mig bra redan nu så blir det ju ännu bättre om några år när de pengarna börjar strömma till.
Mvh // PP