En milstolpe till har passerats.

En härlig milstople, som var psykologiskt viktig att nå, var att jag nu faktiskt kan titulera mig halvmiljonär. 549 992 kr i portföljvärde. Det var egentligen ett tag sedan jag passerade 500 000 vallen men eftersom värdet svänger ville jag inte gå ut för tidigt men nu känns det ok att göra det. Det gäller ju att passa på att fira för portföljvärdet kan mycket väl sjunka till under 500 000 på kort tid, det vet vi alla som håller på med aktier. Men helt ärligt, att nå en total portfölj på så mycket trodde jag kanske inte ens på själv när jag började. Jag fantiserade om att nå 250 000 kr, och redan det var en svindlande tanke. Det som ändå är mest imponerande är inte varken portföljvärde eller utdelningar, nej det är tiden det tog mig att nå dit. 45 månader. Då ska man ha klart för sig att jag är verkligen ingen sparsam person egentligen och jag lever verkligen ett helt vanligt Svenssonliv. Jag unnar mig fortfarande det mesta jag vill ha även om jag numera tänker efter två gånger innan jag köper dyrare saker. 

Jag har ingen aning om vad jag har för sparkvot för olika månader ser olika ut. Jag har nog bara räknat ut min sparkvot en enda gång och det var förra månaden. Vinterhalvåret tycker jag att det är enklare att spara och jag skulle tippa på att jag ligger mellan 30-40% i sparkvot då. Jag har en helt vanlig inkomst runt 25 000 efter skatt, inga barn hemma och bor i en liten villa med sambo (men inget samsparande med henne). Runt 10 000 i månade kan jag avsätta till sparande. Vissa månade kan det bli lite mer och vissa månade blir det lite mindre. Faktum är att sommarmånaderna juni, juli brukar jag strypa ner insättningarna till Avanza till ett minimum, säg 1500 kr och resten av pengrna har jag för att jag vill kunna unna mig saker under min semester. Jag vill inte känna att jag måste snåla på en massa saker. Jag sålde av en massa onödiga prylar från hemmet, jag sparar skatteåterbäringen och löneförhöjning innebär bara ökat sparande. Jag har sett över min ekonomi och sparat in på onödiga utgifter samt sett över el, telefon och försäkringar. 

Om vi tänker tanken att det tog mig 45 månader att nå halvvägs till miljonen så skulle det innebära att det tar ungefär 90 månader att bli millis. För er som undrar så är 90 månader lika med 7 1/2 år. Tanken svindlar i min hjärna. Inte för att det är ett egenmål att bli miljonär och jag har fortfarande svårt för den tanken men det kanske inte är helt omöjligt om jag får vara frisk och fortsatt kan ha min fasta inkomst/jobb. Men det viktiga är att jag nu har ett vettigt kassaflöde från utdelningsmotorn som konstant matar på. Rent tekniskt så skulle motorn faktiskt kunna sköta sig helt själv utan en enda löneinsättning till i från mig, jag skulle kunna låta alla utdelningar återinvesteras och portföljen skulle ändå växa. Det hela skulle bara ta lite längre tid men ränta på ränta är verkligen helt sjukt. Jag hoppas kunna nå 5000kr/mån i utdelning när jag är färdigsparad. Det har varit mitt stora mål hela tiden.

Tänk vad gott om några år när man ska lämna arbetslivet, längtar redan dit.

Nej nu tänker jag fira lite, man ska fira när man når både små och stora mål.

Mvh // PP