Utdelningsmaskinen- En koloss på lerfötter?

Långt mellan inläggen blir det stundtals. Och i ärlighetens namn så finns det inte så mycket nytt att skriva om. Den riktning och den plan jag lade för snart 10 år sedan håller ännu men med små förändringar ska sägas. All given och tillgänglig information som berört mitt investeringssätt har jag tillskansat mig, Tyvärr inte så enkelt, trots att jag själv tänkt utnyttja den, inte alltid följt den breda vägen. Alla dessa bias man lider av......

Så min resa började ju en gång med investeringar i indexfonder. Detta efter att ha plöjt igenom ett 20tal böcker om investeringar. Koncensus var entydigt. Vill man ha en hygglig avkastning kör på indexfonder. Helst till låga avgifter. Lätt som en plätt! Även för en som är mindre begåvad eller helt saknar intresse för komplicerad och tidskrävande investering. Så det första året gick bra eller? Ja och nej. Eftersom jag månadssparade i fonder så var allt frid o fröjd men lockelsen till aktier blev för stark. Jag började vänsterprassla! 

I ärlighetens namn kunde jag extremt lite om aktier. Jag visste vad det var, andel i ett bolag, den kan öka eller minska i värde. Och detta var min första infallsvinkel. Jag hade inte en aning om att företag delade ut viss del av vinsten i pengar. Jag trodde folk köpte och sålde aktier för att bli rika. Så en av de första aktierna jag köpte var Swedish Match (den allra första var Swedbank) Efter bara några veckor så steg SWM och jag sålde med en vinst på 300:-  Glad i hågen och det där hade jag tydligen kläm på, det skulle bli enkelt att bli rik. I samma veva började jag läsa bloggar och insåg att folk köpte aktier och behöll dem. När utdelningarna kom återinvesterade man pengarna. Wow! det här var något som spelade an på en sträng i min själ. Det var naturligtvis så man skulle göra.

Som tur var så slutade jag inte med mina indexfonder även om jag drog ner rejält på investerandet där till förmån för aktier. Kom över PH Börjesons bok "så här kan alla svenskar bli miljonärer" och rådet att inte ha bråttom satte sig i skallen på mig. Tyvärr så hade jag en tydlig tidsplan att försöka nå upp till. Jag började ju väldigt sent i livet att spara/investera (50 år gammal) och därmed hade jag bara 10-12 år på mig att försöka skrapa ihop något vettigt. Inte så enkelt med en medel-lön men jag skulle i vart fall göra ett försök. Bara köpa - inte sälja. Bara stora bolag - inga små. Bara utdelande bolag - inga tillväxtbolag.

Jo men det gick väl ändå ganska hyggligt under dessa åren. Börsen var ju nästan bara uppåt och det hjälpte ju till. 2017 köpte jag min första ETF: iShares S&P/TSX Composite High Dividend Index ETF och Vanguard Total Stock Market Index Fund ETF. Det var ett nytt kapitel som startade där.

Men redan 3:e januari 2018 så satte man stopp för handel av dessa. Europa krävde tydligare förklaringar i fondfaktabladet (ja någonting ditåt) men det sket USA och Kanada i så dessa "låstes" för handel. Utdelningarna från dessa båda ETF:er fortsatte dock att trilla in. Två saker avgjorde senare under 2018 att jag sålde av dem. Jag hade inte hunnit bygga upp några större positioner och sedan hade jag dem i på ISK konto.

Detta var min första kontakt med ETF:er men en trevlig sådan trots europaförbudet. Att man kunde köpa en fond som delade ut var lite häftigt. XACT blev nästa ETF att börja handla i och sedan har det lite i det dolda rullat på. Man måste ha klart för sig att det tar tid att bygga upp lite större positioner i både aktier och ETF:er. Säg att du under en femårsperiod investerar regelbundet så kommer du att ha en bra bit av kakan till slut.

Att enskilda aktier är betydligt mer volatila än ex fonder är ett faktum som kan stå dig dyrt. Ja oavsett om du investerar i 100 tals aktier så är det ju en liten förlust om det skulle gå dåligt för företaget. Att utdelningar minskar eller helt ställs in är också en realitet att förhålla sig till. Är man bara medveten om riskerna så...   Var det någon som nämnde SBB?

Så under pissåret 2022 började jag till slut att inse att min ursprungliga plan var den jag skulle hålla mig till. Jag hade då nått upp till mitt ekonomiska mål med utdelningar och det var framledes mer att skapa sig ett sätt att bevara kapitalet på än att sikta på några fantastiska nya framgångar. Alltså växlade jag mer och mer tillbaka till att köra på fond och ETF spåret. Jag har fortfarande kvar utdelningsaktier men alla utdelning som kommer in återinvesteras i fonder och ETF:er. Det känns tryggare och jag kan redan efter ett par år när jag blickar tillbaka se att min totala portfölj är mindre volatil. Den växer fortfarande och jag har ännu inte plockat ut en enda krona. 

Andra fördelar med fonder/ETF:er är att det är lättskött. Jag behöver inte gå in och läsa rapporter i enskilda bolag och jag behöver inte oroa mig för marknadens reaktion om bolaget skulle råka missa koncensusmålet och aktien dippar 5-10% eller mer. I en fond märker man knappast av sådant stök. Ibland när jag har motvind, regnet öser ner och allt går emot mina bolag i portföljen så kan det kännas som att pengamaskinen är en koloss på lerfötter. Inställda eller sänkta utdelningar. Någon sjuk grej i eller runt företaget gör att aktien minskar i värde med 50% (som med ex. Swedbank för några år sedan) Mycket kan kännas piss även om du gjort en bra analys. 

Men så är det det här med utdelningar som fortfarande är så lockande. Jag kommer nog på gott och ont alltid att äga aktier. Att det betalas ut kontanter till dig som investerare är nästan svårbegripligt. När du har betalat en aktie och ägt den tillräckligt länge så har den till slut betalt sig själv och allt som du hädanefter får ut från bolaget är ren vinst. Rätt fantastiskt egentligen. Jag behöver inte göra någonting och ändå får jag betalt bara för att jag en gång köpte (investerade) i bolaget. 

Idag har jag svårt för det där med bolagsrisken. Inget bolag är immunt mot nergång, utdelningssänkning eller konkurs oavsett vad du tror och tycker. Till och med giganter som Apple och Microsoft kan gå åt helvete. Klart att det ska mycket till men det kan hända. Så, eftersom jag är på upphällningen av mitt aktiva investerarliv så anser jag också att jag gör rätt när jag drar slutsatsen att säkrare = bättre (för mig) Jag har helt enkelt inte tid/pengar att reparera för stora skador i portföljen. Jag har för kort tid kvar i arbetslivet där större delen av min intjäning fortfarande kommer ifrån. När den väl upphör så har jag inte det skyddsnätet (inkomsten) att luta mig åt och med hjälp av dessa pengar mura igen alla sprickor som kan uppstå i en ren aktieutdelningsportfölj.

Så lite glorifierat så utbrister jag: Länge leve fonder och ETF:er!

Mvh // PP